söndag 8 mars 2015

Meseri mesera meseralla

Vad är relevant kunskap? Hur vet du att du vet det du behöver veta och hur vet du att du kan det du behöver kunna? Och hur når vi dit där rätt person utbildar sig till, för den själv och samhället, rätt yrke?

Det kan man fundera över och hamna i allt från nationella prov, betyg från årskurs 4 - eller bara betyg överhuvudtaget samt det faktum att det är vi alla som finansierar skolan, från förskola till universitet.

När jag för första gången, för så där 15 år sedan, släppte min tankebomb att betyg helt borde slopas och att antagning till universitet i stort kommer att bli självreglerande när små människor får växa upp och utveckla sina talanger och förmågor utan betygshets och prestationskrav för att bli större människor som väljer att göra det de vill utifrån sitt eget jag istället från omvärldens tryck och norm. Och i de fall där fler vill gå en utbildning än vad staten reglerat platser för får en lämplighetsprövning göras.

- Seriöst, så där kan man ju inte tänkta!

Fick jag höra när jag som sagt släppte min tankebomb för 15 år sedan.

-  Det fattar du väl (näää, det gjorde och gör jag fortfarande inte) att jättemånga kommer att söka till vissa utbildningar, typ läkare och jurist. Vad menar du - ska man hålla på med en massa lämplighetsprövningar då? Vad ska de i så fall innehålla och hur kan de blir en bättre bedömning än betyg som är ett kvitto på många års studier?

Det har jag faktiskt tänkt på!
Det här är ingen mes - det är en mås!

För det första får man tänka om från grunden om min modell ska funka. I en skola som ska hålla för samtiden och framtiden behöver vi fråga oss vilka kunskaper de små liven behöver. Vi kan börja med ett exempel ur samtiden - det är lättast - den finns ju liksom redan:

Låt säga att min chef vill att jag ska ta reda på något i mitt jobb. Detta något är inte en uppgift jag har i huvudet - utan en faktauppgift som finns utanför mitt huvud - som i princip alla faktauppgifter. Vad gör hon då? Låser hon in mig på mitt kontorsrum, tar ifrån mig min telefon och dator och utrustar mig med papper, penna, sudd och i bästa fall en kopp kaffe samt önskar mig lycka till att försöka tänka fram den där uppgiften på helt egen hand. Nu snackar vi en uppgift som aldrig varit i mitt huvud.

Nä, jag tror inte det. Däremot är jag helt säker på att hon förväntar sig att jag ska ringa någon som kan vara mig behjälplig, och att jag ska tillräcklig kunskap, fantasi och mod att kunna och våga tänka ut själv vem det kan vara samt att jag ska googla på internet, och, återigen, ha kunskap, fantasi och omdöme att kunna avgöra vilka källor som är trovärdiga för att efter att ha ringt en vän, frågat en livlina och publiken kunna ge henne ett korrekt och bra svar.

Och i det läget kommer vi osökt in på nationella, och för all del även andra, prov. Barn och ungdomar isoleras i tysta rum utrustade med bara papper och penna för att redovisa allt från detaljer från andra världskriget till kosinus relation till hypotenusa. Små människor skriver uppsats med hjälp av papper och penna, vilken seriös journalist eller författare, eller för all del handläggare på kommunen gör det? För att datorn är ett "fusk" verktyg. I den kan man flytta stycken och hitta fakta. Typ sånt jag gör hela tiden på mitt jobb. Varje dag.
En riktig mes - en blåmes

Samtida företag och organisationer behöver människor som kan lösa uppgifter. Då krävs kunskaper och förmågor av ett annat slag än att ha årtal, dag och klockslag för slagen under andra världskriget eller trigonometriska formler i hjärnbalken. Och då tänker jag att betyg inte behövs eftersom skolan går ut på att få grundläggande färdigheter för att kunna lösa uppgifter och kunna göra det tillsammans och med hjälp av andra. En fullständig självklarhet är att man kan läsa, skriva och räkna. En fullständig självklarhet är att man får allmänbildning. Med allmänbildning menar jag att man vet att andra världskriget ägt rum, typ någon gång på 1940-talet, vilka faktorer som gjorde att det utbröt ett krig, ungefär vilka som var inblandade och såklart de förödande konsekvenserna. Behöver man ha ett datum kan man googla. Den trigonometriska formeln behöver du förstå vad den ska åstadkomma och vad du kan använda den till. Du har lite nytta av att kunna formeln utantill!

Kunskap idag är att kunna lära nytt och omsätta fett mycket information till något användbart. Kunskap är att kunna lösa problem - helst på nya sätt. Kunskap är att kunna driva, tänka och göra.

Och för att komma tillbaka till min första tes så tror jag stenhårt på att när små människor växer upp och blir bekräftade att de kan, de duger och deras talanger är rätt så kommer inte bara de små människorna att växa upp och bli välmående stora människor som har samtida efterfrågade kunskaper med sig utan de kommer också att sortera sina yrkesval naturligt utifrån att olika människor vill och är bäst lämpade att göra olika saker. Det blir självsorterande.

- Ok, men vad gör vi nu då om 100 personer söker de 50 utbildningsplatserna som staten tycker det är lagom att använda skattebetalarnas pengar till, frågar mig skeptikern till min tes.

I de fall gör vi en lämplighetsprövning! Lämplighetsprövningar är bra både för individen och samhället. Att gå en universitetsutbildning på 3-5 år kostar tid och pengar både för mig och staten. En lämplighetsprövning ska ta reda på vad som krävs för att bli exempelvis en riktigt bra läkare.

- Men hallå där - då är ju det en subjektiv bedömning? Ska man komma in på en universitetsutbildning efter en subjektiv bedömning, det känns minst sagt orättvist!
En struts som inte stoppar huvudet i sanden

Allt är bedömning. Betygen idag är bedömningar - subjektiva bedömningar. Att vara mer eller mindre skolmogen beroende på ålder och kön och därför subjektivt betygsbedömas utifrån samma mall är också orättvist. Hela livet är orättvist. Att däremot låta barn och ungdomar få utvecklas på ett positivt sätt utifrån sina egna innersta jag och i sin egen biologiska takt - det är så nära rättvisa man kan komma. 19-åringarna som tar studenten ska vara minst lika ivriga att lära nytt som de förväntasfulla spralliga glada 6-åringarna som kommer till sin första skoldag.

Det är det ena. Det andra är att staten måste ta ett ansvar och använda skattebetalarnas pengar och tid på smartaste sätt och göra sitt yttersta för att reglera antalet utbildningsplatser efter framtida behov.

Och då kan man ju tycka att jag säger mot mig själv. Människor ska följa sitt hjärta och utbilda sig till det de vill samtidigt som staten reglerar utbildningsplatser. Fast jag tror att när man gör båda sakerna samtidigt så jämnar det ut sig mer än det faktiskt inte jämnar ut sig idag.

Från att bli inklämd i en utifrån-motiverande-normsnäv-mall och en utbildningsmarknad som inte synkar med anställningsmöjligheter till att inifrån-sig-själv-motiveras och utvecklas och tillskansa sig förmågor som efterfrågas på en utbildningsmarknad som bättre fyller omvärldens behov. Jag säger inte att tillvaron blir millimeterrättvis med min modell. Jag säger bara att den blir bättre.

För alla! 



Cooperklipp: Må inte våra barn och ungdomar bli lika desillusionerade som Alice.

Rubrikkomparationen meseri mesera meseralla är en inte helt vedertagen komparation av adjektivet mes alternativt adverbet mesa. Oklart om mesa är ett verb ens. Kanske mes bara är ett substantiv. Just nu alltså. Men eftersom språket utvecklas hela tiden och de mest osannolika ord blir riktiga ord i och med att de tas med i SAOL, vilket kanske är facit för vad som är riktiga ord, ser jag det som troligt att även mesa blir ett verb och att det då böjs enligt meseri, mesera, meseralla. Mesig är i varje fall betygsdebatten i mina ögon. Den behöver HELT vända fokus.

Inga kommentarer: