torsdag 25 december 2014

Tomtar är vi alltihopa

Kunskaperna om julens traditioner är omfattande och djupa hos släkten Olsson/Sundkvist. 

Först på julaftonfirarplan var mormor och morfar. En diskussion om de olika juldagarna påbörjas. 21-åringen undrar varför man firar trettondagen. Samtliga runt bordet ser ut som fågelholkar. Någon undrar om trettondagen är den 13 januari. Någon annan säger att "ja, just det så måste det vara för det är ju då morfar ska till lasarettet". Mormor, ålderkvinnan i sällskapet, känner sig manad att styra upp diskussionen och påtalar att "trettondagen - det är dagen som är tretton dagar efter julafton". Ett sus av a-ha går genom den än så länge lilla julfirande skaran. 21-åringen ger sig inte. Hon undrar "ja, men varför firar man den då?" Fågelholksfejsen brer återigen ut sig. Mormors panna viks i djupa julfirarfunderarvek. Plötsligt lyser hon upp - eureka jag har det, säger ögonen till skillnad från munnen som utbrister "ja, jo förstår ni: förr i tiden firade man trettondagen för att man äntligen fick gå ut och dansa då". 

Nu dyker svärföräldrarna upp. Någon klarhet i trettondagens ståhej bringas inte i och med detta. Däremot åker glöggen fram, vilken man av tidigare konversation kunde tro serverats sedan länge och i mängder - men så icke. Nu ska emellertid julkokkonsterna bevisas. Svärmors son, som börjat fixa med julmaten, frågar sin mor: "På vilket gradantal och hur länge ska Jansson värmas i ugnen?". Svärmor ser förvirrad ut - det var väl det mest självklara svaret hon någonsin behövt ge: "Tills den är genomvarm. Såklart". 

Mitt i Janssondiskussionen kommer då de sista matgästerna. Morbror med fru och kusin modell lågstadiebarn. Nu återupptas diskussionen kring trettondagsfirandets mysterier. "Amen, herrejisses - det vet ju till och med jag", säger morbror kaxigt. Nu börjar det likna något tycker vi andra i och med att senaste talaren blandar in högre makter i sitt uttalande. För visst har det hela något med religion att göra!

"Trettondagen firas för det var tretton dagar efter Jesu födelse som de tre vise männen kom till stallet med presenter och myrra", fortsätter morbror och ser lite fundersam ut. Han fortsätter " Och en del myrra gick säkert åt med tanke på att det fanns väl då som nu en del irriterande insekter att bli av med, särskilt när man bor i ett stall". 

"Jaha", säger någon annan, "då borde vi väl ändå vänta med julklapparna tills trettondagen. Nu ser lillkusinen både sträng och sur ut på samma gång. Kvalificerat trams är vad trettondagen är, tycks han tänka men inte hinna säga innan morfar tar julklappston. Morfar, som för övrigt ska till lasarettet på trettondagen den 13 januari, börjar berätta om julklappens historik. En berättelse som mynnar ut i att julklappen från början var en klapp på ytterdörren med ett vedträ. Plötsligt har jag en julklapp att dela ut till 19-årige sonen som sitter bredvid mig. "God Jul - här kommer det en julklapp", säger jag och klappar honom ömsint på armen. På returen får jag omgående en stor fet smäll med hälsningen "God Jul på dig själv". Nu börjar julklappar att okontrollerat delas ut huller om buller i ett fullständigt kaos helt utan att vänta in trettondagen. 

Endast ett bord fullt med mat kan stoppa klappandet. Janssonen har mirakulöst nog en perfekt temperatur trots den odetaljerade uppvärmningsinstruktionen. 

Efter att hela tjocka släkten vräkt i sig mängder av julmat hinner vi inte mer än plocka in sista tallriken i diskmaskinen förrän Tomten knackar på dörren. 

Tomten är misstänkt lik vår före detta granne. Han frågar om det finns några snälla barn i huset. Vi tittar planlöst och utan hopp runt omkring oss. Lyckligtvis finns lillkusinen på plats vilken är den ende som sanningsenligt kan svara ja på den frågan. Så tomten stiger in och slår sig ner för att dela ut julklappar, i princip oavkortat till den snälle kusinen efter att ha förhört sig kring kusinens föräldrars snällhet under året och fått svaret "Jag vet inte - jag har inte koll på dom hela tiden". 

Tomten må vara snäll och trevlig men särskilt smart är han inte, varför vi förstår att det här är inte vår före detta utklädda granne utan sannolikt den helt genomriktiga tomten. Han avslöjar sin sviktande begåvning genom att vid varje utdelande av platta och fyrkantiga paket sia om dess innehåll att vara en rund och utrymmeskrävande fotboll. 

Nåja, efter att tomten åkt vidare för att försöka hitta andra fotbollsintresserade snälla barn kommer de allra sista julgästerna bestående av en familj före detta grannar. 

Eftersom bakgrunden till julens alla traditioner nu är utredda övergår julaftons afton i fullständig julefrid! 

Så God fortsatt Jul på er och må vi alla komma ihåg varför vi firar jul förhoppningsvis ända tills det blir dags igen.

söndag 7 december 2014

Meningen med livet är att ha roligt

Dom flesta människor funderar någon gång över livets mening. Andra funderar över det hela tiden. Säkert funderar man på det lite olika beroende på var man på klotet bor och vem man i själen är.

Jag har också funderat en del över livets mening och kommit fram till en slutsats där styrande faktorer är just var jag bor och vem jag är. Jag skulle vilja sammanfatta mig själv som en medelbegåvad och naivpositiv allt annat än långsint lagom tjock medelålders kvinna i mina bästa år som av någon outgrundlig anledning fått superförmånen att födas och växa upp på världens rikaste och tryggaste jordplätt.

Insikten att jag är överpriviligerad i ett globalt jämförande perspektiv är knappast en bekräftelse på min självvärderande medelbegåvning. Även en genomkorkad person fattar att den som bor i ett land med obligatorisk avgiftsfri 9-årig skolgång (snart 12-årig obligatorisk - fast redan idag 12-årig avgiftsfri), garanterad förskoleplats till små barn - för vilken en symbolisk inkomstrelaterad avgift tas ut av den enskilde, avgiftsfri universitetsutbildning som man får låna pengar av staten så man klarar uppehåll under studietiden och dessutom till en mycket låg ränta, rätt till föräldraledighet efter att man fött barn och dessutom ett försäkringssystem som gör att man klarar av att vara hemma rent ekonomiskt under samma tidsperiod, sjukvård till alla som för den enskilde kostar max 1 100 kronor om året för därefter får man frikort - listan på privileger som vi svenskar har kan göras lååååång.

Och då har vi ändå kvar ett av de största privilegerna; vi lever i en av världens bäst fungerande demokratier. I det här landet röstar vi fram våra politiker på ett rättssäkert sätt. Vi har grundlagar som ger oss medborgare rätt till en insyn och yttrandefrihet som är världsunik. Svenskar är generellt sett inte rädda för polismyndigheten, till skillnad från många människor i andra länder, vi ser polisen som en servicemyndighet och inte ett hot. Vill vi fortsätta ha det så här bra så krävs det emellertid en motinsats: vi måste engagera oss. Det duger inte att skita i att rösta när det är allmänna val för att man inte orkar sätta sig in i frågor eller för att man tycker att politiker är knäppa. Det finns bara ett sätt att fortsätta vara demokratiskt privilegerad och det är att gå och rösta eller bli politiker själv.

När jag samlar ihop allt det här och samtidigt blickar ut över världen och tillbaka i tiden så finns det bara ett konstaterande att göra: aldrig tidigare eller samtidigare har någon haft så bra förutsättningar för ett bra liv som vi som är medborgare på jordplätten kallad Sverige.

Och då tänker jag: Tack Gud, eller vem det nu är som är inblandad i livets lotteri, för att just jag hamnade just här. Jag vet inte vad jag gjort för gott men jag vet att jag måste förvalta det här förtroendet på ett värdigt sätt. Jag kan inte på något sätt och vis tycka att det är rättvist att jag ska ha det så himla bra i förhållande till de flesta andra. Jag kan heller inte göra revolutionerande mycket åt det. Det jag kan göra är att vara nöjd och glad så att det åtminstone finns någon mening med att jag har det så överbra.

Och med den insikten har jag formulerat min mening med livet: sträva mot mesta möjliga roligt och bara vara glad!

Jag hörde Fredrik och Henrik, under föreställningen Ägd, hävda att det är modernt att vara missnöjd. Och det är nog min bild också. Är man en glad skit som tycker det mesta är kul blir man lite betraktad som ett fån alternativt naivpositiv lagom tjock kvinna i sina bästa år.

Men jag tänker så här: om nu Gud, eller vem det är som bestämmer tingens ordning, har bestämt att vi svenskar ska få ha en sån överpriviligerad tillvaro - ja, då förlorar det helt sin mening om vi inte kan uppskatta och förvalta den. Ska jag vara helt ärlig tycker jag nog att vi borde kunna dela med oss en del - exempelvis genom att bara börja betala vad saker och ting egentligen kostar - vi skulle vara överpriviligerade ändå. Men eftersom jag inte är Gud, och rår på tingens ordning, så kan jag åtminstone vara Gud över mig själv och vara glad för det jag har.

Så nu är jag inte bara en naivpositiv lagom tjock kvinna i mina bästa år - jag är omodern också. Och så länge det är omodernt att vara nöjd med att ha det överpriviligerat bra är jag gärna det!

video


Videoklipp: man kan ha hur kul som helst på ABBA museet! Synd bara att Frida står liiite för den stora stjärnan!!!