torsdag 25 december 2014

Tomtar är vi alltihopa

Kunskaperna om julens traditioner är omfattande och djupa hos släkten Olsson/Sundkvist. 

Först på julaftonfirarplan var mormor och morfar. En diskussion om de olika juldagarna påbörjas. 21-åringen undrar varför man firar trettondagen. Samtliga runt bordet ser ut som fågelholkar. Någon undrar om trettondagen är den 13 januari. Någon annan säger att "ja, just det så måste det vara för det är ju då morfar ska till lasarettet". Mormor, ålderkvinnan i sällskapet, känner sig manad att styra upp diskussionen och påtalar att "trettondagen - det är dagen som är tretton dagar efter julafton". Ett sus av a-ha går genom den än så länge lilla julfirande skaran. 21-åringen ger sig inte. Hon undrar "ja, men varför firar man den då?" Fågelholksfejsen brer återigen ut sig. Mormors panna viks i djupa julfirarfunderarvek. Plötsligt lyser hon upp - eureka jag har det, säger ögonen till skillnad från munnen som utbrister "ja, jo förstår ni: förr i tiden firade man trettondagen för att man äntligen fick gå ut och dansa då". 

Nu dyker svärföräldrarna upp. Någon klarhet i trettondagens ståhej bringas inte i och med detta. Däremot åker glöggen fram, vilken man av tidigare konversation kunde tro serverats sedan länge och i mängder - men så icke. Nu ska emellertid julkokkonsterna bevisas. Svärmors son, som börjat fixa med julmaten, frågar sin mor: "På vilket gradantal och hur länge ska Jansson värmas i ugnen?". Svärmor ser förvirrad ut - det var väl det mest självklara svaret hon någonsin behövt ge: "Tills den är genomvarm. Såklart". 

Mitt i Janssondiskussionen kommer då de sista matgästerna. Morbror med fru och kusin modell lågstadiebarn. Nu återupptas diskussionen kring trettondagsfirandets mysterier. "Amen, herrejisses - det vet ju till och med jag", säger morbror kaxigt. Nu börjar det likna något tycker vi andra i och med att senaste talaren blandar in högre makter i sitt uttalande. För visst har det hela något med religion att göra!

"Trettondagen firas för det var tretton dagar efter Jesu födelse som de tre vise männen kom till stallet med presenter och myrra", fortsätter morbror och ser lite fundersam ut. Han fortsätter " Och en del myrra gick säkert åt med tanke på att det fanns väl då som nu en del irriterande insekter att bli av med, särskilt när man bor i ett stall". 

"Jaha", säger någon annan, "då borde vi väl ändå vänta med julklapparna tills trettondagen. Nu ser lillkusinen både sträng och sur ut på samma gång. Kvalificerat trams är vad trettondagen är, tycks han tänka men inte hinna säga innan morfar tar julklappston. Morfar, som för övrigt ska till lasarettet på trettondagen den 13 januari, börjar berätta om julklappens historik. En berättelse som mynnar ut i att julklappen från början var en klapp på ytterdörren med ett vedträ. Plötsligt har jag en julklapp att dela ut till 19-årige sonen som sitter bredvid mig. "God Jul - här kommer det en julklapp", säger jag och klappar honom ömsint på armen. På returen får jag omgående en stor fet smäll med hälsningen "God Jul på dig själv". Nu börjar julklappar att okontrollerat delas ut huller om buller i ett fullständigt kaos helt utan att vänta in trettondagen. 

Endast ett bord fullt med mat kan stoppa klappandet. Janssonen har mirakulöst nog en perfekt temperatur trots den odetaljerade uppvärmningsinstruktionen. 

Efter att hela tjocka släkten vräkt i sig mängder av julmat hinner vi inte mer än plocka in sista tallriken i diskmaskinen förrän Tomten knackar på dörren. 

Tomten är misstänkt lik vår före detta granne. Han frågar om det finns några snälla barn i huset. Vi tittar planlöst och utan hopp runt omkring oss. Lyckligtvis finns lillkusinen på plats vilken är den ende som sanningsenligt kan svara ja på den frågan. Så tomten stiger in och slår sig ner för att dela ut julklappar, i princip oavkortat till den snälle kusinen efter att ha förhört sig kring kusinens föräldrars snällhet under året och fått svaret "Jag vet inte - jag har inte koll på dom hela tiden". 

Tomten må vara snäll och trevlig men särskilt smart är han inte, varför vi förstår att det här är inte vår före detta utklädda granne utan sannolikt den helt genomriktiga tomten. Han avslöjar sin sviktande begåvning genom att vid varje utdelande av platta och fyrkantiga paket sia om dess innehåll att vara en rund och utrymmeskrävande fotboll. 

Nåja, efter att tomten åkt vidare för att försöka hitta andra fotbollsintresserade snälla barn kommer de allra sista julgästerna bestående av en familj före detta grannar. 

Eftersom bakgrunden till julens alla traditioner nu är utredda övergår julaftons afton i fullständig julefrid! 

Så God fortsatt Jul på er och må vi alla komma ihåg varför vi firar jul förhoppningsvis ända tills det blir dags igen.

Inga kommentarer: