tisdag 21 maj 2013

Vad är sant? del 1


Häromdagen var jag på väg till ett möte.

Plötsligt ser jag - till min stora glädje - ett tecken.

Ett tecken som min hjärna omedvetet medvetet och ständigt letar efter att hitta: ett tecken på att jag ska åka till Kalifornien snart igen.

Ett sådant tydligt tecken kan jag bara inte gå förbi. Jag måste dokumentera det. Så jag kan titta på det igen, många gånger, för att vara säker på att jag sett rätt.

Jag tar ett foto.

Går vidare.

Är glad.

Klart jag är glad - hittar tecken på att jag snart ska åka till Laguna igen. Ok, jag vet att det är lite tunt - men låt mig tro att ödet, på något magiskt sätt, låtit mig få veta att jag snart ska till södra Kalifornien igen. Jag blir glad och att vara glad är ju bra.

Bakom mig går två män.

Bakom de två männen går en av mina kollegor på väg till samma möte som jag. Hon ser mig fotografera bilen och hon hör de två männen prata om mig som fotar bilen:

- Kolla där. Hon tar kort på bilen. JAHA. Där ser man - för att rapportera att den är felparkerad. Så att bilägaren får böter. Oschysst.

När min kollega berättar vad de sagt kan jag inte låta bli att skratta. De två männen vet absolut inget om mig. Bilen kanske var felparkerad men jag är den sista personen på planeten som skulle kunna avgöra det. När mina barn varit i ålder att få börja övningsköra har båda, mycket starkt, ifrågasatt varför jag absolut insisterat på att få bli handledare.

- Du vet väl inget om trafikregler, har de sagt.

Varpå jag svarat:

- Nej, och jag tänker att då kan ju ni lära mig dem nu när vi ändå ska ut och åka en sväng.

Sen tänkte jag något annat.

Tänk om det just nu berättas om samt varnas för en elak lite synsvag tant som går runt i Eskilstuna och rapporterar in felparkerade bilar.

Tänk om det är en berättelse som berättas så många gånger att den till slut betraktas som sann!

söndag 19 maj 2013

Och svaret är?

17-årige Elias Giertz undrade i ett blogginlägg den 4 maj varför alla i elever i Sverige ska stå ut med att förlöjligas, stressas och pressas varenda år! Bakgrunden till pressen och stressen är enligt Elias hur nationella prov utformas och genomförs. 

Precis som Elias undrar jag också varför nationella prov genomförs som de gör. 

Varför får man inte ha tillgång till en dator när man gör ett nationellt prov? Hur kan man ens skriva en uppsats utan en dator? Är det praktiskt? Skulle jag sätta mig och skriva en längre text för hand på jobbet? Skriver jag överhuvudtaget texter för hand, oavsett om jag är på jobbet eller någon annan stans? Svaret är att jag skriver inte längre texter för hand än vad som får plats på en post-it lapp! Men elever - de ska skriva uppsats för hand. Seriöst...

Varför får man inte ha tillgång till internet när man gör ett nationellt prov? Har det någonsin hänt att jag fått en uppgift på jobbet och min uppdragsgivare sagt "Du får inte använda internet när du löser den?". Tvärtom - min arbetsgivare förväntar sig att jag omvärldsspanar i mitt jobb. Herrejisses - hur skulle det gå om jag bara använde infot som finns i min hjärna...

Varför får man inte prata med sina kamrater när man gör ett nationellt prov? Det är typ samma sak som om jag inte skulle kunna fråga mina jobbarkompisar om råd när jag ställs inför en uppgift. Jag frågar mina jobbarkompisar om råd hela tiden - varje dag. Och rätt ofta händer det att jag ringer okända människor för att fråga om råd också. Tro det eller ej - men all världens info finns inte i mitt huvud. 

Sen fattar inte jag heller varför de här proven är så himla hemliga? Vad är syftet? Att eleverna ska lära sig hur man hanterar sekretessbelagda uppgifter? Eller hur det funkar på SÄPO? Förvisso händer det nästan hela tiden att jag får oväntade uppgifter på jobbet, alltså skulle eleverna kunna ha nytta av att lösa oväntade problem. Det fattar jag faktiskt. Däremot att de skulle behöva lösa oväntade uppgifter utan hjälp av omvärlden - det ser jag som helt overkligt. 

Stilla undrade Elias detsamma...eller stilla och stilla...mer under rubriken "Ni är fan inte riktigt friska". 

Jag hade hoppas på att han skulle få svar. På sina frågor som alltså matchar mina. Det fick han inte. Han fick veta att han borde ta bort hela inlägget då han "lämnat ut innehållet i ett nationellt prov". För det är ju hemligt och ska således inte läcka. Hur kan någon ens tro att de nationella proven är hemliga bland eleverna i en digitaliserad värld. Och så den stora frågan: VARFÖR? Varför behöver de vara det? 

Varken Elias eller någon annan har fått svar på varför de nationella proven genomförs utan kontakt med omvärlden och i största hemlighet. Istället har en diskussion förts om elever får lämna ut innehållet i proven eller inte. Jag bryr mig inte om vilket. 

Jag vill veta varför det är som det är.

Någon?



söndag 5 maj 2013

Nattmössa av

Efter 3 års vila fick idag min golfbag ta av sig nattmössan.

Nogsamt gick jag igenom alla fack. Där fanns många bra att ha saker som bollar, pegg, näsdukar och en plastpåse. Något besviket, faktiskt, kunde jag emellertid konstatera att mitt minne svikit mig; trodde bestämt jag skulle ha en påse med minikexchoklad i bagen också men icke!

Efter städningen slog jag fyra bollar med järn 7:an på ranchen. De lyfte någon liten millicentimeter från marken och tog sig samtliga förbi första flaggan.

Yeah!

Takterna sitter i.

Bäst av allt var att träffa två av mina gamla goaste golfkompisar. Vi bestämde genast att försöka införa fredags afterworkgolf!

Så av med nattmössan och på med golfkepsen!


onsdag 1 maj 2013

Bilder från SM i hembryggd öl

I  lördags stod föreningen Eskilstuna Ölkultur som värd för Svenska ölhembryggarföreningens årliga SM.

Ett stort evenemang med drygt 100 hembryggare som låter besökare smaka och bedöma de drygt 150 hemkoken.

SM ordnades i år för 25:e gången. Evenemanget slog besöksrekord med runt 1 250 besökare.

Eskilstuna visade sig från sina allra bästa sida när ölnördar från både när och fjärran besökte Munktellarenan där evenemanget höll till.

Det blev en mycket lyckad och trevlig dag!