lördag 26 oktober 2013

Gör inte ditt problem till mitt problem


Jag och några vänner bestämde oss för att ta bussen till Stockholm för att gå på teater. Bussbolaget erbjöd oss att köpa "en två-rätters teatermeny" så att vi skulle vara mätta och belåtna inför föreställningen. Ingen behöver fråga mig, eller mina vänner, om vi vill ha mat två gånger: vi tackade genast ja och förskottsbetalade 350 spänn per person. När man betalar den summan förstår man att det inte är ett Happy Meal man ska få utan här vankas bordsittning och duk i vitare nyans.

Väl på bussen upp till Stockholm började vi detaljfundera över vad för mat vi skulle få. Internet - Guds gåva till mänskligheten - kunde såklart svara på det. Menyn bestod av två valbara paket och jag bestämde mig genast för att jag ville ha förrätten ur det ena och varmrätten ur det andra med mottot "det kommer inte att vara några problem att få".

På bussen fanns ett helt gäng matvrak, vi var säkert runt 20 personer som satt med snålvattnet i mungipan och längtade efter vår förbetalda två-rätters meny.

Väl i Stockholm vankade cirka 20 personer av och an i väntan på att restaurangen skulle öppna och med busschaufförens ord ringandes i öronen "restaurangen öppnar 17.30 men det går säkert bra att gå dit lite tidigare". 17.20 ställde jag och mina vänner oss vid bordsplaceringsbordet på restaurangen och väntade på att bli just placerade. Vi möttes av en kyparinna som ovänligen, snäsigt och bestämt talade om för oss att restaurangen öppnar 17.30. Det var bara att fortsätta vanka.

När då klockan äntligen blev 17.30 frågar kyparinnan-som-vaknat-på-fel-sida vilken mat vi förvalt.

- Vi har inte förvalt mat, svarar jag. Men jag ska ha fisk och mina vänner ska ha kött.

Nu blir vi grundligt informerade om att vi skulle ha förvalt och alla problem som det innebär för dem när gäster inte förväljer. Jag informerar kyparinnan om att vi inte fått veta det i förväg, vilket gjort det omöjligt för oss att ha förvalt och att det kan vara hur det vill med den här förvalssaken: jag ska ha fisk och mina vänner ska ha kött. Punkt!

Varpå hon visar mig till det fördukade fiskbordet och mina vänner till det fördukade köttbordet.

- Jag ska sitta med mina kompisar, säger jag.

Då får jag veta att de har ju redan dukat: ett fiskätarbord och resten kött- och vegetarianätarbord.

- Då får antingen ni eller jag flytta besticken då, meddelar jag. Vilket var ett användbart meddelande för kyparinnan som genast byter plats på en sked och en kniv och gaffel.



Jag förstår i det här läget att det kommer att bli stora problem att få köttmeny-förrätten när man äter fiskmenyn men det löser sig snabbt när en av köttmenyätarna vill byta med mig. Vi flyttar besticken själva.

Snart kommer våra 16 hungriga busskompisar och fullständigt kaos bland restaurangpersonalen utbryter. Vem har beställt vad? Varför har inte alla beställt? Var är de två förbeställda vegetarianerna?

En mycket bekymrad servitör står vi vårt bord och säger:

- Om ingen ska ha vegetariskt kommer vi att bli tvungna att extradebitera bussbolaget!

Jag var redan irriterad innan jag hör det här sista. Jag har, efter mycket om och men, lyckats få den förrätt och förhoppningsvis snart den varmrätt jag förbetalt 350 spänn för. Om de inte kan förvalta mina 350 spänn genom att slänga ihop lite blomkålssoppa och en laxbit för dessa så är det inte jag som har problem, varför jag säger:

- Om du har problem är inte det vårt problem, vill du prata om era problem så gå ut i köket och gör det. Jag vill ha min fisk!

Han tar mig på orden och piper iväg ut i köket. Ganska snart får jag min laxbit som är god. Mina vänner får sina köttbitar. De frågar om hur köttet är tillagat och får svaret: skär i det så ser du! Köttet är inte mycket stekt och för vänner som vill ha welldone är very rare inte ätbart.

Nåja, mina vänner äter efterrätt, som inte är förbetald, för att åtgärda värsta hungerkänslorna.

V låter inte den här incidenten förstöra kvällen utan vi njuter av en bra föreställning och åker därefter hem glada och ändå rätt mätta och belåtna.

Måndagen därpå ringer jag och berättar vad som hänt för bussbolaget som beklagar och lovar att jag ska kompenseras. Jag har ännu inte sett till någon kompensation och min slutsats är ganska enkel: jag kommer inte att köpa några fler resor av dem och inte heller förskottsbetala någon mer mat någonsin. Jag kan välja bort den här researrangören och hade jag inte förskottsbetalt maten hade jag överhuvudtaget inte gått in på restaurangen efter det första bemötandet vi fick. Jag hade gått någon annan stans och låtit någon annan få mina 350 spänn mot att de serverat mig mat.

Ett stort problem med förskottsbetalning är just när varan eller tjänsten du betalt för inte på något sätt motsvarar beloppet som satsats för den och du dessutom är beroende av den.

Jag tänker på en av mina vänner som har en bror med utvecklingsstörning, vilket gör att brodern bor på ett gruppboende. Min vän berättar om när brodern en dag ringde och var ledsen. Brorsan berättar att personalen på gruppboendet har det jättejobbigt på sitt jobb och att han tror att det är hans fel. De pratar dagligen med varandra om hur jobbigt deras jobb är när de arbetar hos honom och han tar på sig skulden. Han tror att det är hans fel att de är trötta och att det är han som är jobbig.

Min vän förklarar för sin bror att det är inte alls han som är jobbig. Personalens problem är inte brorsans fel. Min vän ringer till chefen för gruppboendet och berättar om hur hans bror tolkar personalens gnäll. Min vän föreslår chefen att han själv kan komma och berätta för hela arbetslaget om hur brodern upplever allt prat om arbetsbördan som han ofta får hör mycket om. Min vän föreslår också att personalen och chefen ska prata på ett möte, där inte de boende deltar, om hur de kan förbättra arbetsmiljön.

Jag blir ledsen när jag hör den berättelsen, mest för att jag någonstans kan känna hur brorsan känner. Jag önskar att brodern förstod och kunde stå på sig - att han helt enkelt inte tog deras skit.

Vad vill jag ha sagt? En ledstjärna att ha med sig, oavsett om du levererar en förskottsbetald tjänst eller ej är:

Låt inte ditt problem bli någon annans!




Musikklipp: Wintergatans musik är underbar medicin för hjärnan för att ta bort andras problem.

Sista bilden visar en av mina vänners köttbit. Den lilla lappen är ett meddelande till kocken kring köttbitens tillstånd: Not Dead Yet!

Inga kommentarer: