måndag 15 juli 2013

Som en golden retriver


- Ni är båda blonda, lite tröga och ständigt hungriga - det måste vara därför ni kommer så bra överens, sa alltid min kamrat när hon pratade om mig och sin golden retriver.

Världens gulligaste hund var det.

Inte alls trög. Hade en skimrande päls i nyanser av gult, guld och crème. Och han var alltid alltid hungrig.

Och hon har rätt - jag är också ständigt hungrig.

Jag vaknar hungrig på morgonen, äter frukost och funderar samtidigt på vad jag ska äta till lunch och middag. På måndagar annonserar stadens restauranger sina lunchmenyer i lokalpressen. Finns det någon riktig höjdarrätt går jag och tänker på den ända tills den dagen kommer.

Det är sunt att äta tre ordentliga mål mat per dag.

Men det räcker inte. Jag behöver ha något att äta helst varannan timme. Jag är kanske mer beroende av täta matintag än en bebis.

Hela min tillvaro påverkas av hur ofta jag får något att äta.



Igår trodde jag att jag blivit sjuk, fått feber och influensa. Så kom jag på att jag inte ätit på länge, kanske hade det gått upp emot 3,5 timmar. Jag var i mataffären, tog tag i närmaste ätbara ting, tuggade i mig den och blev omgående frisk.



 Från nattsvart till regnbågsfärgad. Blev tillvaron. Av bara en liten mumsbit.




Att vara beroende av mat har sina nackdelar.

Jag måste alltid planera för matsvåra situationer. Om jag ska resa behöver jag bunkra med upp med exempelvis kexchoklad och bananer eftersom jag inte kan vara riktigt säker på att det kommer ett tillfälle att köpa något ätbart. 

Jag måste alltid vara på min vakt. Efter att vi fikat igår blev det en bulle över. Jag "gömde" den i en vanlig matbrödpåse (de enklaste ställena är oftast de mest geniala). Idag när jag skulle ha bullen hittade jag den inte och fick i princip panik. VEM F*N HAR TAGIT MIN BULLE. Till slut tog jag i varje fall kontroll över situation och började systematiskt att leta igenom påsen och där fanns min bulle.

Godisgömmor har jag haft i alla tider. Det gäller att flytta ställena hela tiden. Och att sprida ut riskerna. Då är man säker på att få behålla något någonstans i varje fall.

Och om en familjemedlem frågar vad jag tuggar på svarar jag alltid morot. För det vill ingen ha.

Men det går säkert lika bra med selleri.



Bildtexter:

En golden retriver med tom matskål. Vanlig syn.
Affär före mumsbit.
En "Kick" ger en verkligen en kick. Förr i tiden hette Kick Käck. Men det var då det.
Affär efter mumsbit.

Inga kommentarer: