måndag 24 juni 2013

I will be back

Man kan tycka vad man vill om USA, och det gör folk också, men en sak är säker - det är enkelt att semestra i New York. Det roligt att semestra i New York. Av precis samma anledning som jag tycker att det var roligt och enkelt att semestra i Californien.

Folk man träffar på är, generellt sett, trevliga och bemöter konstigt pratande utlänningar på ett tillmötesgående och schysst sätt. De är hjälpsamma och glada. 

Nu skriver jag generellt sett för visst har jag träffat på undantag denna New York vecka. Några riktiga surkart fanns det inne på Macy´s bland Michael Kors väskorna som exempel. Kanske ser jag inte ut som en Michael-Kors-väske-shoppare, vilket jag inte är heller, varför säljtanterna inte ens hälsade tillbaka när jag vänligt hejade för att sedan glo på deras fetfula apdyra väskor (och det skriver jag inte för att hämnas - väskorna är sanslöst fula).

Sur som ättika var också säljtanten inne på secondhandaffären på Upper East Side. Det var ingen vanlig, för mig vanlig vill säga, second hand butik utan här såldes bland annat begagnade Louis Vuitton väskor för fantasipriser, alltså i min värld, men i min gulliga kompis Lindas värld hade detta varit himmelriket varför jag frågade om jag fick ta ett foto på de små väskliven. 



Ättikatanten svarade motvilligt ja varför jag tog flera foton och berättade för nu citronsura ättikatanten att det var för att visa "my friend in Sweden. She really loves Louis Vuitton bags". Hade jag kunnat plåga henne, med för henne, mer ointressant information hade jag glatt gjort det. 

Nåväl.



Höjdpunkten på resan var helikopterturen längst med Manhattan. Av två anledningar. Coolt såklart att se Manhattan från en helikopter. Jag har aldrig åkt helikopter förut och kanske aldrig gör det igen. Men mest nöjd är jag att jag övervann en av mina fobier: höjdrädslan. När vi bokade turen var den nästan kaxiga två dagar framför mig. Varefter den började närma sig började jag ångra mig. Med åldern har jag emellertid lärt mig att fobier och rädslor inte får begränsa mig. Kan lugnt säga att jag superångrade mig när jag satt där i baksätet inför start. 

Väl uppe i luften var det värt! Jag var rädd och nöjd på en och samma gång. 



En annan höjdpunkt var Blue Man Group. Vi har sett dem i Stockholm och det var samma show. Inte desto mindre var den minst lika bra. Totalt tramsigt nonsens. Showen går bara ut på att vara underhållande och rolig. 

På topp-tre listan står också Cherry Hill fontänen. Såklart - Friendsnördar är vi allihopa i min familj. 

Jag hann inte så mycket som stiga på planet hem innan jag ville tillbaka. Till New York. Och till Californien. Till USA helt enkelt. Så en sak är säker:

I will be back!

P.S Förresten surkärring kan jag vara själv också. Väl hemma på svensk mark uppsökte vi direkt MacDonalds för att äta något. Klockan var någonstans runt 12.00. Jag ville ha yoghurt för den fanns på frukostskylten som personalen inte hade tagit undan ännu. 

- Vi serverar inte frukost längre, säger ynglingen bakom disken. 

- Nähä, men jag vill ha youhurt ändå, svarar jag kaxigt. 

- Det går inte för vi serverar inte frukost längre, fortsätter han. 

- Vaddå, har ni ingen yoghurt helt plötsligt, svarar jag surt. DET TROR JAG INTE PÅ!

Och så där höll det på tills jag fick ge mig. 

Familjen pustade ut. De befarade att jag skulle tappa besinningen, typ som Michael Douglas i Falling Down.


2 kommentarer:

Anonym sa...

En ska inte hetse ôpp sej.
En ska vänte mä å bli rasen tess dä utäcke redan ha hänt.
Å då ä dä för sent å bli rasen.
MVH Sigge

Linda K - Hemma hos Klintons sa...

Det var ju tur vännen att du inte gjorde en Falling Down.

Det låter som om ni haft en helt underbar resa. Och ihhhh, vilken affär du var i :) . Jag skulle passat på att skicka med dig stora pengapåsen ;) .

Måste ses snart. kram kram