onsdag 26 december 2012

Det hörs ju på namnet


Det här med vad som är socialt accepterat är olika. Olika på olika platser på jorden, olika bland olika grupper människor på samma platser på jorden och kanske även olika i olika galaxer i universum - vad vet jag.

Men att försöka vara rätt det är lika. Eller åtminstone väldigt viktigt för de flesta av oss. Man vill ju liksom inte göra bort sig genom att vara för olika-konstig. Och att veta var gränser för var olika-konstig går - det är svårt det.

Ta det här med sociala medier till exempel. Hur vet man vad som är socialt acceptabelt på olika platser där? Facebook - hur funkar det? Vad ska man göra där? Ska man göra något där?

Många är de gånger jag hört att människor i min omgivning tycker att det är märkligt när folk lägger ut bilder på maträtter på facebook:

- Facebook är sånt trams - det finns till och med folk som lägger ut bilder på det de äter. Fattar du varför?

Att fråga mig det är meningslöst. Jag kommer att stirra på dig likt en fågelholk. Det enda som intresserar mig är nämligen mat...nåväl inte det enda...men det är min fasta övertygelse att meningen med livet är mat! Och att man då inte skulle dela med sig av vad man äter på ett socialt media (observera namnet) är för mig fullständigt obegripligt.

Det betyder inte att jag tycker att det är konstigt att andra delar med sig av andra saker än mat på facebook - alla har vi olika intressen. Den uppmärksamme facebookaren vet att ledtexten till statusraden lyder:

"Hej Monica (om  man heter Monica vill säga), vad händer?"

Det är således ganska fritt att skriva vad som händer för hur vet man var det händer ska hända för att funka  som händer på fb - händer det irl, i huvudet eller bara i fria fantasin?

Det är väl det som är grejen med sociala medier (observera namnet) - man delar med sig av allt möjligt. Jag tänker så här - om folk inte delade med sig av allt möjligt - vad skulle då flöda i de sociala medierna. Typ inte mycket - kanske inget. Om det var så att man var tvungen att tänka igenom det man ska skriva i statusraden, och analysera seriösgraden av det hela vem som nu graderar och bestämmer den, då skulle det inte uppdateras ofta om än någonsin. Och hur socialt blir det då. Tänk dig facebook utan nyhetsflödet. Då blir det ju som typ Google +. Tomt. Träligt. Tyst.

Sen finns det ju de som hävdar att de har ett "liv" varför de inte ägnar sig åt sociala medier. När man säger så betyder det ju att vi andra inte har ett "liv". Vad gäller hurdant "liv" man har tycker jag att man ska få bestämma det själv. Men att hävda, som den kvinnan som satt bakom mig i biosalongen idag, att man har ett "liv" för att man lämnar mobilen (observera namnet) hemma då vill jag hävda att då har man inte fattat grejen. Med mobiltelefonen. För det hörs ju på namnet att man ska ta med den även hemifrån. Synonym till mobil är flyttbar.

Jag sökte förresten  på synonymer för social när jag hade en paus mellan julmåltiderna (och den var inte lång gudskelov - pausen alltså). Som svar fick jag; gemensam, kollektiv, sällskaplig, trevlig och utåtriktad.

Så vad ska man ha sociala medier till? Svaret är enkelt - det hörs ju på namnet!



Inga kommentarer: