lördag 29 december 2012

Ups and downs 2012


Få år har haft så många ups and downs som 2012. Jag kan summera året med "lite för mycket av allt". Men nu är det snart slut och vi går mot 2013. Ett nytt år med förhoppningsvis lite mer balanserat mycket av det mesta.

Highlights 2012 utan inbördes rangordning

31 maj 
Kent i Lokomotivet
Kent är alltid bra. Fast lite bättre i Lokomotivet. Magiskt. Utan konkurrens bästa låten var "Utan dina andetag".











20 juli 
Kent i Sundbyholm
Repris av en bra konsert. Life is good!
Månadsskiftet april/maj
Ölresa till Belgien med Eskilstuna Ölkultur. Klart det blir bra med roligt resesällskap till ölets förlovade land.














Slutet av maj
Familjeresa till Krakow. Dubbla känslor. Mysigt att resa med familjen. Obegripligt och ofattbart att besöka Auschwitz och Birkenau. Krakow över förväntan vacker och trevlig stad.












9 juni
Utan tvekan bästa dagen på året - på de senaste 3 åren till och med. Amanda tar studenten. Vi har en jätterolig studentfest, vilket inte är svårt att förstå att det blev med tanke på de gäster vi hade. Bäst av allt är ändå att de tre gymnasieåren äntligen är över.
Första helgen i augusti
Familjeresa till Göteborg. Vi går på Liseberg. Alltid roligt!














18 - 30 oktober
Husmorsreunionresa till Kalifornien. Lite bättre än bäst. Att få umgås med världens roligaste människa på den underbaraste platsen i världen är svårslaget. Repris på det tack!












November
Årets utan tvekan näst bästa månad - Amanda får jobb och egen lägenhet - precis som hon önskat. Det är hon väl värd!












Lowpoints 2012
Tänker inte tråka ut bloggläsare med den fullständiga listan - det som har varit har varit. Men först ut på  lowpoints är:

10 januari
2 dagar på Eskilstunas lasarett istället för 3 dagar i London. Gallstensanfall kombinerat med inflammerad blindtarm sätter stopp för besök på BETT-mässan, vilket annars skulle ha varit topp 4 highlightgrej 2012. Nåja, jag kommer igen.

Jag summerar 2012 som en vän på fb:

"Det blir ett år att minnas men inte längta tillbaka till". 

 

Det kontroversiella ordet roligt


Det här kommer säkert att vara svårt att tro men det är helt säkert. Det är nämligen inte alltid positivt att ha roligt.

Nu undrar du säkert om jag inte bara är i klimakteriet utan om jag också är helt från vettet. Och därom kan du har rätt. Jag trodde nog inte att jag var från vettet när jag hörde detta första gången, däremot trodde jag att jag återigen drabbats av ett av mina multihandikapp och helt enkelt hört fel. Men så var det inte - för jag hörde det igen och igen och igen...

Du förstår, det är inte 100 ok att säga att det ska vara roligt i skolan - att det ska vara roligt att lära sig nya saker.

- Vad menar du, säger nu förvirrad bloggläsare. Varför inte det?

Det var åtminstone vad jag sa. Och förstod snart nog att gå i skolan och lära sig kräver en ansträngning och det är inte alltid roligt. Att anstränga sig. Utan det är snarare jobbigt. Och att ha jobbigt - det är inte roligt det inte. Fast att ha roligt och jobbigt samtidigt är jättevanligt. För visst har du väl stått och hoppat på ett dansgolv en hel kväll, blivit både trött och svettig och samtidigt haft ultramegakul!

Om vi bestämmer att ansträngning är synonymt med jobbigt och jobbigt synonymt med tråkigt - ja, då är det sannolikt så lärande kommer att uppfattas. Vi skulle kunna bestämma att ansträngning är synonymt med roligt om vi bara ville. Vi skulle också kunna bestämma, om vi vill, att även om det nu inte är så roligt så gör vi det så roligt det bara går så blir det åtminstone ok-roligt.

Det är jätteenkelt och de flesta har redan hittat knepen. För hur härdar du ut att stå i en urlång och långsam kö? Jo, antingen pratar du med någon kö-kamrat, börjar tänka på vad du ska äta till middag eller lyssnar på musik. Då blir det genast kul att köa, kanske till och med avkopplande. Att köa är en mindre rolig grej i sig. Men du gör det ju för att du vill ha något. Som finns i slutet på den där kön. Och eftersom du ändå är i den kan du göra det bästa av tiden som kommer att ta precis lika lång tid oavsett hur du väljer att hantera den. Det är precis som med att stryka, tvätta, städa - listan kan göras lång - du gör det för att du vill ha något. Att lära nya saker borde vare en självklar rolighetsklassad sysselsättning i sig. Ungefär som de flesta känner inför att resa. Det är roligt. Spännande. Ofta ansträngande. Ibland lite jobbigt. Och man upptäcker och lär sig nya saker....

Eller som rätt många människor frivilligt väljer att göra - gå på gym och spinning. De betalar dyra pengar för att svettas och få träningsvärk - faktiskt nästan plågas lite. Och ha roligt. För ett spinningpass med bra musik, en inspirerande ledare och glada medtränare är inte bara svettigt - det är roligt också. 

Jag tror det är enkelt. Det handlar bara om hur vi väljer att se på saker och ting. Hur vi väljer att prata om saker och ting. Förhålla oss till saker och ting. 

Så huruvida saker är roligt eller inte - ja, det sitter helt enkelt i huvudet.

torsdag 27 december 2012

Jag är apan som liknar MIG


- Hörrö du du - trots att jag är multihandikappad, överviktig och medelålders förväntar jag mig lite respekt och inte mumlande bakom min rygg, säger jag i skarp ton vid matbordet till min nyss mumlande 17-årige son som tycker att det är jättejobbigt att behöva upprepa att han vill ha vattenkannan då jag inte hör honom be om den första gången.

Nu sprider sig protesterna. Herrejisses så sur jag är. Och som jag överreagerar. Alltså - det är det värsta de har varit med om. Någonsin. Någon gång. Och förmodligen den värsta överreaktionen de någonsin kommer att behöva vara med om. Gud ske lov för det!

- Jag vet inte om jag törs säga det här, säger dottern lite osäkert. För jag har hört att om man säger det här till personer som är "så här" kan de bli aggressiva, fortsätter hon.

Nu blir jag riktigt nyfiken. Vad är det jag ska få veta om mig själv. Jag bönar och ber att min dotter ska fortsätta berätta.  

- Mormors syster sa att kvinnor i medelåldern kan bli som tonåringar - och de rår inte för det - det är hormonerna. Medelålders kvinnor kan bli lika trotsiga och tjuriga och få samma slags utbrott som tonåringar. Och när mormors syster berättade om det kände jag direkt igen hur du varit sista tiden - typ sista året faktiskt.

Jag kan inte låta bli att skratta, trots att jag, enligt diagnosen ska bli aggressiv. Mormors syster hävdar helt enkelt att jag är i klimakteriet och  inte nog med det; jag genomgår inte en harmonisk övergångsperiod nä nä utan jag är värsta klimakteriehäxan.

Ja, rent biologiskt kan jag mycket väl vara i både klimakteriet och övergångsåldern. Rent personlighetsmässigt har jag, precis som min dotter, också märkt en viss förändring. Som jag själv skulle kalla förbättring. För själv tycker jag bara att min grundpersonlighet har stärkts med åldern, jag blir bara bitchigare och bitchigare. Eller bitchig och bitchig jag får allt lägre tolerans för:

- att lyssna till långa krångliga berättelser utan poäng
- att lyssna till långa berättelser utan poäng
- att lyssna till berättelser utan poäng
- att lyssna på upprepade klagomål om oväsentligheter som redan har hänt och således inte kan förändras hur mycket man än klagar vilket från början var onödigt eftersom det ändå rör sig om en oväsentlighet
- att lyssna till rasistiska uttalanden
- att lyssna till nedsättande omdömen om människor som tycker om andra människor även av samma kön

Listan kan bli lång. Men skillnaden mellan nu och förr är att jag förr lyssnade och led. Nu lyssnar jag inte och lider inte heller. Så mycket bättre alltså. Jag har helt enkelt blivit bättre på att tala om vad jag vill. Och att välja bort det som inte passar mig. Och det beror inte bara på mina multihandikapp.

Jag har helt enkelt bara blivit mera mig.



Förtydligande: mina, för mig kända, multihandikapp är; synsvaghet, hörselnedsättning och hälsporre.

Filmklipp 1: Jag en vanlig dag vid matbordet.

Filmklipp 2: Darin en ovanlig dag runt ett annat matbord. 

onsdag 26 december 2012

Det hörs ju på namnet


Det här med vad som är socialt accepterat är olika. Olika på olika platser på jorden, olika bland olika grupper människor på samma platser på jorden och kanske även olika i olika galaxer i universum - vad vet jag.

Men att försöka vara rätt det är lika. Eller åtminstone väldigt viktigt för de flesta av oss. Man vill ju liksom inte göra bort sig genom att vara för olika-konstig. Och att veta var gränser för var olika-konstig går - det är svårt det.

Ta det här med sociala medier till exempel. Hur vet man vad som är socialt acceptabelt på olika platser där? Facebook - hur funkar det? Vad ska man göra där? Ska man göra något där?

Många är de gånger jag hört att människor i min omgivning tycker att det är märkligt när folk lägger ut bilder på maträtter på facebook:

- Facebook är sånt trams - det finns till och med folk som lägger ut bilder på det de äter. Fattar du varför?

Att fråga mig det är meningslöst. Jag kommer att stirra på dig likt en fågelholk. Det enda som intresserar mig är nämligen mat...nåväl inte det enda...men det är min fasta övertygelse att meningen med livet är mat! Och att man då inte skulle dela med sig av vad man äter på ett socialt media (observera namnet) är för mig fullständigt obegripligt.

Det betyder inte att jag tycker att det är konstigt att andra delar med sig av andra saker än mat på facebook - alla har vi olika intressen. Den uppmärksamme facebookaren vet att ledtexten till statusraden lyder:

"Hej Monica (om  man heter Monica vill säga), vad händer?"

Det är således ganska fritt att skriva vad som händer för hur vet man var det händer ska hända för att funka  som händer på fb - händer det irl, i huvudet eller bara i fria fantasin?

Det är väl det som är grejen med sociala medier (observera namnet) - man delar med sig av allt möjligt. Jag tänker så här - om folk inte delade med sig av allt möjligt - vad skulle då flöda i de sociala medierna. Typ inte mycket - kanske inget. Om det var så att man var tvungen att tänka igenom det man ska skriva i statusraden, och analysera seriösgraden av det hela vem som nu graderar och bestämmer den, då skulle det inte uppdateras ofta om än någonsin. Och hur socialt blir det då. Tänk dig facebook utan nyhetsflödet. Då blir det ju som typ Google +. Tomt. Träligt. Tyst.

Sen finns det ju de som hävdar att de har ett "liv" varför de inte ägnar sig åt sociala medier. När man säger så betyder det ju att vi andra inte har ett "liv". Vad gäller hurdant "liv" man har tycker jag att man ska få bestämma det själv. Men att hävda, som den kvinnan som satt bakom mig i biosalongen idag, att man har ett "liv" för att man lämnar mobilen (observera namnet) hemma då vill jag hävda att då har man inte fattat grejen. Med mobiltelefonen. För det hörs ju på namnet att man ska ta med den även hemifrån. Synonym till mobil är flyttbar.

Jag sökte förresten  på synonymer för social när jag hade en paus mellan julmåltiderna (och den var inte lång gudskelov - pausen alltså). Som svar fick jag; gemensam, kollektiv, sällskaplig, trevlig och utåtriktad.

Så vad ska man ha sociala medier till? Svaret är enkelt - det hörs ju på namnet!