tisdag 9 oktober 2012

Även ett i-landsproblem är ett problem


Alla människor har någon gång problem. En del människor har problem hela tiden. En del andra har bara problem ibland. Och så har man olika problem. Till och med Hollywoodfruar har problem. Maria Montazami har problem med omoderna tygväxter och Gunilla Persson...ja senast jag såg henne på tv så hade hon problem med Jan Guillous attityd - fast det är nog inte hennes enda problem.

Jag har börjat läsa böcker på DOK-raden på biblios. Jag har ingen aning om vad den klassificeringen riktigt står för men jag har lånat böcker som heter typ "Ditt personliga varumärke" och "Lev i nuet, lär av stunden". Hursomhelst läste jag i en av biblios DOK-klassificerade böcker att det ligger i människans natur att problematisera. Eller natur och natur - det kommer från den tiden då vi var tvungna att fokusera på problem för att överleva, alltså när rovdjur och/eller andra människor var ute efter vår skalp.

Jag tycker mycket illa om ordet problematisera. Jag vet att det är starkt att säga att man hatar något men kanske hatar jag det ordet. För varför ska man välja att problematisera? Varför inte fokusera på möjligheter - problem: ja, de dyker helt säkert upp alldeles på egen hand. Nu säger den problematiserande lagda människan att "Jo, jo men då är du ju förberedd och kan undvika katastrofer som problem medför." Och det är ju dagens sanning om vi nu talar om situationer som kan förorsaka katastrofer MEN hur ofta är det en vanlig dag i Sverige?

Om vi nu går tillbaka till de där böckerna på DOK-hyllan och lär oss något bara av en titel så föreslår jag "Lev i nuet, lär av stunden". Hur ser stunden ut? Alltså - häng med på min tankerunda som jag gjorde högt vid middagsbordet idag. I Sverige gnäller vi (det gör vi faktiskt) över dålig skola, usel äldreomsorg, bedrövlig förskola och fruktansvärd socialtjänst. Alla som jobbar inom dessa sektorer har det för jävligt. Inte bara de som drabbas av dessa undermåliga tjänster. Oklart är vad vi jämför med för jag vet inte var på jordklotet det funkar bättre för flera.

Den frågan har jag ställt otaliga gånger och aldrig fått ett svar på, vilket är en av många anledningar till att jag misstänker att det på riktigt inte finns något land som är bättre vad gäller dessa tjänster. Nu tror inte jag att vår skola, förskola, äldreomsorg och socialtjänst är så bra att den inte kan bli bättre men ur vilket perspektiv ska vi förbättra: ur det grundlöst negativa eller ur det energigivande, inspirerande och kreativa positiva? Vad känns skönast? Vad är roligast? Vad går fortast? Hur blir vi lyckligast? Ja inte sjutton är det genom att problematisera.

En av mina familjemedlemmar konstaterade efter den middagmonologen att "Även ett i-landsproblem är ett problem". Och så är det ju - problem är olika och upplevs olika beroende på vad man varit med om och vad man förväntar sig. Inte desto mindre tror jag att vi svenskar ska gå tillbaka till DOK-hyllan och läsa om den där boktiteln "Lev i nuet". För vi lever inte på savannen med rovdjur i hasorna. Vi lever i den än så länge bästa av världar när vi väljer att förhålla oss till den så som den är istället för att pressa och stressa fram en känsla av otillräcklighet i allt runt om kring oss och kanske till och med i oss själva.

Från det ena problemet till den andra möjligheten.

Idag valde jag att gå in i en, av mig utsedd, tantaffär. Gissa om jag var förvånad när jag hittade en massa kläder som jag ville ha. Jag valde att köpa skjortan på bilden. Ordinarie pris var 799 spänn men jag fick den för 299. Jag tycker den passar superduperultramegabra en vanlig dag i Californien - den ser ut som något Maria Montazami lätt skulle ha på sig.

Så lev i nuet och lär av stunden = möjligheter rules!

2 kommentarer:

Cassandra sa...

Jojo, nu börjar man känna igen infoesset som alltid är på. Snygg skjorta, men vänta tills du ser min dirndlblus!

Infoufot sa...

:) hehe jag vet inte vad det är för slags blus - men inte har du det på lördag, då blir det väl Tyrolertema hoppas jag. Själv har jag idag köpt nya "mjukisbrallor" till min långflight. De gamla hade ett stort hål på ena knät och det duger ju inte när man ska till stora landet i väst.