söndag 22 maj 2011

Konsensustrans och domedagsprofeter



Jorden gick inte under. Den här gången heller. Och det var en himla tur det för jag har en massa skoj inplanerat framöver.

Nåväl, som 47-åring har jag varit med om några domedagar som kommit och gått. Den här gången var det den envetne domedagsprofeten Harold Camping som för, oklart vilken gång i ordning, förutspått tid och dag för tillvarons slut.

Harold har nu så mycket erfarenhet av förutspådda domedagar som inte slagit in att han blivit världsmästare på bortförklaringar och ihophittade efterkonstruktioner. Han kommer snart nog att sätta nästa datum för jordens undergång och med hjälp av diverse ologiska, och kanske logiska vad vet jag, förklaringar övertyga de närmaste om saken. Klart man funderar över hur någon kan tro på honom.

Men det här med konspirationsteorier och konsensustrans - sånt förekommer överallt på olika plan och med olika relevans hela tiden. Man kan få folk att gå på nästan vad som helst bara man bestämmer sig för det.


Vad menar människan? funderar säkert en och annan bloggläsare.

Jag känner ganska många som, ofta med åren, dragit på sig så pass högt blodtryck att de valt att söka läkare och nu konstant medicinerar för att hålla blodtrycket nere. Högt blodtryck ställer ofta till en massa trassel för folk; allt från sprängande huvudvärk till hot om hjärtproblem. Jag kan förstå att den som drabbas av högt blodtryck får panik och vill ha en snabb medicin.

En av mina kamrater medicinerar dagligen sedan flera år tillbaka för högt blodtryck. Eller mot kanske det heter. Jag frågade honom häromdagen om hur han mår - är han frisk?

- Ja, jag är frisk, svarar han. Den helvetiska huvudvärken är som bortblåst.

- Vad bra att du är frisk, säger jag. Då behöver du ingen medicin då förstår jag.

- Jo, säger han förvånat. Jag äter piller varenda dag för att kunna hålla mig frisk.

Nu fattar jag ingenting. Varför äter man medicin om man är frisk? Har det onda som orsakar högt blodtryck, och högt blodtryck är det inte normalt att ha som fullt frisk, försvunnit och trots detta äter han medicin?

- Nej, äter jag inte medicinen så får jag tillbaka mitt höga blodtryck, säger min kamrat när han ser mitt förvirrade ansiktsuttryck.

Det är i det här läget konsensustransen visar sig. Folk i allmänhet tror på fullt allvar att de blir friska av att äta medicin. En medicin som bara tar bort känslan av sjukdom för slutar de äta medicinen är de lika sjuka som innan de började. Hur kan ett hel västvärld, full med begåvade människor, gått på det? Vi gör som alla andra gör utan att fundera särskilt mycket på om det är riktigt klokt.

Nu börjar jag komma fram till konspirationsteorin. Så här ser den ut: om vi får ett folk att äta medicin som tar bort känslan av sjukdom innebär det att sjukdomen finns kvar i kroppen och ostört får fortsätta att ställa till problem. Ett symptom är kroppens sätt att signalera att något i kroppen är fel. Struntar kroppens ägare i signalen, genom att döva den med kemikaler till exempel, fortsätter "felet" att gro och ställer sannolikt till med ännu fler "fel". Vilka i sin tur kräver ännu fler mediciner.

Vem tjänar på det?

Inte innehavaren av kroppen i varje fall.

Det är sånt jag funderar på när jag hör talas om allmänna knasigheter!

Bildnötter:

Image: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net
Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

lördag 21 maj 2011

Vad är egentligen risken?

Simon Lindgren, kulturforskare och sociolog, från Umeå universitet föreläser på konferensen Framtidens lärande. Kulturforskare med inriktning på nät- och ungdomskultur. Han inleder konferensens första dag med att snacka om fenomenet "ungdomspanik" som också Thomas Fürth och Göran Krafft beskriver i boken "Framtiden börjar i klassrummet".

Simon citerar ur boken "Everything bad is good for you" som den amerikanska debattören Steven Johnson skrivit. Citatet är ett tankeexempel på en alternativ historiesekvens där allt är identiskt med vår tid utom just turordningen av mediernas tillkomst. Den alternativa historiesekvensen lyder ungefär så här:

"Tänk dig att tv-spelen kom före böckerna. Att barn och ungdomar spelat tv-spel i århundranden och så plötsligt dyker de textbaserade böckerna upp och blir den nya innegrejen. Vad skulle vuxenvärlden säga om den nya läsvärlden?

Kanske så här: att läsa böcker leder till en understimulering av sinnena till skillnad från de etablerade och beprövade tv-spelen som stimulerar alla sinnen och som engagerar barnen i en tredimensionell värld. Böcker är endast en torftig ström av ord tryckta på papper och aktiverar bara en liten del av hjärna. Inte nog med det så har böcker också en starkt isolerande effekt på barnen till skillnad från dagens tv-spel som är socialt aktiverande. Barn och unga som av naturen är sociala och livfulla kan hämmas av att sitta ensamma hemma och läsa böcker."

Simon vill med sitt citat ge ett perspektiv på den offentliga debatten som han fortfarande anser tenderar att fokusera på de nya mediernas risker.

Risker med internet är något som Olle Findahl, professor i medie- och kommunikationsvetenskap på högskolan i Gävle, också funderat över. Han redovisar resultatet av en omfattande europeisk undersökning, EU Kids Online, där 26 000 barn i 26 Europeiska länder fått svarat på frågor om hur de handskas med internet och vilken beredskap de har för eventuella risker på nätet.

Slutsatsen är att internet inte är farligt. Det kan faktiskt till och med vara så att internet är ofarligare än livet utanför internet.

Åter till Simon.

Han fortsätter på temat kreativa nätstrukturer och vilka möjligheter dagens medier ger just för lärandet och att utveckla färdigheter. Han påtalar också det faktum att våra barn är digitala infödingar - så är det oavsett vad vi digitala invandrar tycker om saken.

Uppmaningen till oss åhörare, nästan alla invandrar är: se möjligheterna i de nya medierna för det finns oändligt många.

Den största risken är sammanfattningsvis att inte se möjligheterna med och att inte använda de nya medierna i lärandet.




Intervju med Simon Lindgren på Framtidens Lärande 2011 from diu redaktion on Vimeo.

Bilden har jag lånat från http://www.freedigitalphotos.net/: PictureYouth/FreeDigitalPhotos.net

torsdag 5 maj 2011

Påhitt, hunger och motton

En helt hejdlöst galen och rolig historia berättar Jonas Jonasson om Allan Karlsson, 100 år, gubben som klev ut genom fönstret och försvann.

Lite försvunnen är jag också när jag läser om Allans öden och äventyr - om än inte lika försvunne som Allan. Samtidigt som jag softar på Selmas värsta bästa spa i Sunne händer det ena mer osannlika än det andra Allan. Galet roligt. Sanslöst roligt. Heja Allan!

Redan i inledningen får väsktjuven tillika rymligen Allan frågan av blivande vapendragare Julius:

"Är du verkligen hundra år? Då måste du vara hungrig!".

Klart man är hungrig när man är 100 år. Själv är jag inte ens hälften så gammal och har trots detta hunnit vara hungrig i 47 år. Tre bastanta måltider ingår i Selma-spa-paketet. Det är tur det - annars hade jag svultit ihjäl.




Att Allan klarar livhanken är ett under. Han minglar under oklara omständigheter och utan någon större respekt med världsledare såsom Stalin och Mao samt en ansenligt mängd diverse amerikanska presidenter. Han sitter i arbetsläger i Sibirien och på häkte i Teheran.

Allan Karlsson, med en treårig folkskola i bagaget uppvuxen i världsmetropolen Flen.

Berättelsen om Allan är rena rama rövarhistorien, inleder Jonas Jonasson boktexten med. Så mycket påhitt har inte påhittats på en och samma gång någonsin någonstans tidigare. Själv säger jag bara: mer påhitt åt folket!



För trots att historien om Allan är en påhittad rövarhistoria så förmedlar den en och annan klokhet. Allan lever livet med mottot:

"Det är som det är och det blir som det blir."

Varför oro sig? Varför lägga en massa krut på att fundera hit och dit på en massa eventualiteter? Något i linje med vad en insiktsfull kurskamrat sa till mig när vi pluggade tillsammans för en herrans massa år sedan:

"Jag flyter med som en död fisk och sprattlar till först när jag tycker att det är mödan värt."

Jag hör budskapet.

Jag förstår budskapet.

Ha roligt och ta det lungt.

Ska göra det. Men när det kommer till att planera nästa måltid kommer jag aldrig att ta det lungt - måltider ska inte lämnas åt slumpen!

Betyg: fem utmärkta lunchbuffér på Selmas spa. Selmas rökta älg och gravade lax platsar på Michelins topplista.