söndag 22 maj 2011

Konsensustrans och domedagsprofeter



Jorden gick inte under. Den här gången heller. Och det var en himla tur det för jag har en massa skoj inplanerat framöver.

Nåväl, som 47-åring har jag varit med om några domedagar som kommit och gått. Den här gången var det den envetne domedagsprofeten Harold Camping som för, oklart vilken gång i ordning, förutspått tid och dag för tillvarons slut.

Harold har nu så mycket erfarenhet av förutspådda domedagar som inte slagit in att han blivit världsmästare på bortförklaringar och ihophittade efterkonstruktioner. Han kommer snart nog att sätta nästa datum för jordens undergång och med hjälp av diverse ologiska, och kanske logiska vad vet jag, förklaringar övertyga de närmaste om saken. Klart man funderar över hur någon kan tro på honom.

Men det här med konspirationsteorier och konsensustrans - sånt förekommer överallt på olika plan och med olika relevans hela tiden. Man kan få folk att gå på nästan vad som helst bara man bestämmer sig för det.


Vad menar människan? funderar säkert en och annan bloggläsare.

Jag känner ganska många som, ofta med åren, dragit på sig så pass högt blodtryck att de valt att söka läkare och nu konstant medicinerar för att hålla blodtrycket nere. Högt blodtryck ställer ofta till en massa trassel för folk; allt från sprängande huvudvärk till hot om hjärtproblem. Jag kan förstå att den som drabbas av högt blodtryck får panik och vill ha en snabb medicin.

En av mina kamrater medicinerar dagligen sedan flera år tillbaka för högt blodtryck. Eller mot kanske det heter. Jag frågade honom häromdagen om hur han mår - är han frisk?

- Ja, jag är frisk, svarar han. Den helvetiska huvudvärken är som bortblåst.

- Vad bra att du är frisk, säger jag. Då behöver du ingen medicin då förstår jag.

- Jo, säger han förvånat. Jag äter piller varenda dag för att kunna hålla mig frisk.

Nu fattar jag ingenting. Varför äter man medicin om man är frisk? Har det onda som orsakar högt blodtryck, och högt blodtryck är det inte normalt att ha som fullt frisk, försvunnit och trots detta äter han medicin?

- Nej, äter jag inte medicinen så får jag tillbaka mitt höga blodtryck, säger min kamrat när han ser mitt förvirrade ansiktsuttryck.

Det är i det här läget konsensustransen visar sig. Folk i allmänhet tror på fullt allvar att de blir friska av att äta medicin. En medicin som bara tar bort känslan av sjukdom för slutar de äta medicinen är de lika sjuka som innan de började. Hur kan ett hel västvärld, full med begåvade människor, gått på det? Vi gör som alla andra gör utan att fundera särskilt mycket på om det är riktigt klokt.

Nu börjar jag komma fram till konspirationsteorin. Så här ser den ut: om vi får ett folk att äta medicin som tar bort känslan av sjukdom innebär det att sjukdomen finns kvar i kroppen och ostört får fortsätta att ställa till problem. Ett symptom är kroppens sätt att signalera att något i kroppen är fel. Struntar kroppens ägare i signalen, genom att döva den med kemikaler till exempel, fortsätter "felet" att gro och ställer sannolikt till med ännu fler "fel". Vilka i sin tur kräver ännu fler mediciner.

Vem tjänar på det?

Inte innehavaren av kroppen i varje fall.

Det är sånt jag funderar på när jag hör talas om allmänna knasigheter!

Bildnötter:

Image: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net
Image: Idea go / FreeDigitalPhotos.net

Inga kommentarer: