tisdag 6 september 2011

Dax att lägga ner bloggen

I brist på först och främst tankar men också kraft och ork läggs denna blogg härmed ner! Tack snälla fina stadshusbloggen för den tid som varit. Det har varit roligt att stadshusblogga: först tillsammans med Malvorna i bokcirkelformat och därefter under kapade förhållanden som ensam pilot.

Må bloggandet fortsätta på alla möjliga bloggarställen om än inte just här!

Over and out

torsdag 21 juli 2011

Blandade böcker


På kursen som jag avslutade i våras fick jag inte bara ett fint diplom utan också en bok:

Rubiner & (o)slipade diamanter innehåller tolv personporträtt av människor med bred erfarenhet av informationsyrket. I boken delar de med sig av sina erfarenheter och berättar om svårigheter och framgångar. Jag sträckläser boken som är mycket intressant.

När jag senare läser Sylvia Nylins, ordförande i Sveriges informationsförening, blogginlägg "Kommunikation är inget självändamål" känns det som om hennes text sammanfattar boken förträffligt.


Betyg: mycket väl godkänt. Läs boken om du arbetar inom kommunikationsbranschen eller om tror att kommunikation är nödvändigt i allmänhet eller för att nå mål i synnerhet :)

Vad är ett varumärke och hur bygger man ett sådant? Varumärke - just nu i kommunikationsropet - men vad betyder det och vad innebär det? Matts Heijbel har svaret: det är människor som befolkar varumärket - berättelser som handlar om människor och om verksamheten. Matts har skrivit i sin bok, Storytelling befolkar varumärket, om hur företag och organisationer använder sig av berättelser om sin verksamhet för att nå framgång. Han menar att berättelser både kan locka till sig kunder och rätt medarbetare. Boken är lättläst och intressant.

Jag fastnar för en berättelse från hemtjänsten om en gamla dam som inte ville duscha. En ny medarbetare börjar hos henne och han kommer snart på ett sätt att locka den gamla damen till duschen. Han ställer in en stol i duschen, softar belysningen, tänder doftljus, lägger fram snyggt vikta handdukar och ställer fram ett glas juice. Sedan ropar han på den gamla damen att det är dags att gå till SPA-behandlingen. Den gamla damen må vara ovilligt inställd till duschning men SPA-behandlingar - det är grejor det. Efter att duschningen omorganiserats till SPA-behandlingar hade hemtjänsten aldrig mer problemet med att kvinnan inte ville duscha.

Betyg: Ännu ett MVG utdelas. Återigen: är du i kommunikationsbranschen eller tror du bara att kommunikation är nödvändigt i allmänhet och synnerhet: läs då boken.

Vem minns inte Igor Ardoris från första säsongen av tv-dokumentären "Klass 9A"! Denna fantastiska man med oceaner av tålamod och tonvis med motiverande tillrop. Igor är inte bara utbildad förskollärare och tvkändis - han är författare också. Jag läser hans bok "Själförsvar. Lycka och att lyckas". I boken delar han med sig av tips och tricks för att hantera tillvaron lättare - mental träning helt enkelt.

Boken är jordnära. Igor kom från forna Jugoslavien till Sverige som tonåring och har haft anledning att praktisera många av tipsen själv. Jag blir nyfiken på att läsa mer om just Igor och hans bakgrund och egna erfarenheter. Sista kapitlet i boken är ett utdrag från Igors nästa bok "Hänsyn - om konsten att ge och ta plats i tillvaron", av vilket jag förstår innehåller Igors tankar om hur det är att komma till ett nytt land.

Betyg: bra välskriven och lättläst bok. Högsta betyg utdelas återigen.


Jag stod och glodde på den länge. Har jag läst den? Nä, tror inte det men något är bekant. Det var Lars Keplers debutbok Hypnotisören som jag läst och inte Paganinikontraktet som jag nu stod och glodde på. Jag inte bara glodde - jag slog till och köpte boken också vilket är något jag inte ångrar. Boken är en 561-sidig berättelse om mord, annan bråd död, märkliga och komplicerade men samtidigt spännande livsödén. Jag sträckläser boken och kan inte ge den annat än högsta mordhistorieboksbetyget.

Betyg: fem läskiga historier av fem möjliga. HUA!


Ska jag verkligen läsa den här boken? Jag är ju ganska blödig och kommer säkert att drömma mardrömmar och kanske till och med gråta en skvätt tänker jag när jag läser på baksidan av boken "Blondie" skriven av Birgitta Andersson. Birgitta är en kvinna 60+ med en minst sagt brokig bakgrund. Hennes uppväxt var allt annat än rosa. Hon levde under knappa ekonomiska omständigheter, blev mobbad och våldtagen som 7-åring. Fram till 40-års åldern åker hon in och ut mellan ungdomsvårdsskolor, psykiatriska klinkiker, mentalsjukhus och Hinseberg. Därefter pluggar hon journalistik på folkhögskola och gör en kometkarriär som toppas med diverse direktörstjänster och ett ganska vanligt familjeliv med man och barn. Missbruk på olika sätt följer henne emellertid livet igenom vilket gör att hon tar ännu en sväng ner i skiten och nu + 60 sitter hon rätt pank men ganska lycklig och harmonisk som nybliven författare.

Det som förundrar mig mest är hur man kan misshandla sin kropp med så ofantligt mycket droger och sedan komma tillbaka. Birgitta går på tunga droger från ungefär 12-års ålder och lämnar knarket vid ungefär 40 bara för att fortsätta missbruket med alkohol. Boken beskriver ett facinerande människoödé. Jag varken drömmer mardrömmar eller gråter när jag läser den - jag är mest förvånad...att hon överlevde.

Betyg: Fyra riktigt läskiga historier av fyra möjliga. Boken är välskriven och intressant. På sista sidan skriver Birgitta "Detta är en sann historia - men ändå inte helt sanningsenlig. I verkligheten var allt mycket värre...".


Liza Marklund har slagit sig ihop med en av världens bäst säljande författare, James Patterson, och skrivit boken "Postcard killers". Berättelsen är en ganska vanlig historia framförd på ett traditionellt dramaturgiskt sätt. Tempot i boken är högt; här går författarna rätt på intrigen och kör därefter på, utan en massa målande krusiduller, i en rasande fart.

Betyg: tre vykort av fem möjliga. Bra och underhållande men inte en bok som sätter några större läsvärdesspår.



Trots ovan, ganska svala recension, väljer jag att köpa och läsa "Dubbelspel" skriven av Lizas kompis James Petterson och hans nya författarkompis Michael Ledwidge. Även den här berättelsen är både vanlig och tradionell men begåvas med ett högt rakt på sak tempo som gör att jag ändå sträckläser boken och känner mig rätt nöjd när den är slut.

Betyg: G+. Trots att det inte var många dagar sedan jag läste ut boken kommer jag inte ihåg vad den handlade om och ändå tycker jag att det var ganska bra.


På Pocketshop på centralen ligger fyra böcker med liknande omslag och skrivna av samma författare. Jag läser på böckernas baksidor att det ska vara "insiktsfulla, bitterljuvt roliga, charmerande och välskrivna underhållsromaner". Klart jag blir nyfiken och väljer därför att lägga några spänn på David Nicholls "Mitt livs roll". Boken handlar om en misslyckad skådis i London som lever ett ynkligt liv. Han träffar en kvinna, som också hon lever ett rätt tragiskt liv. Rätt mycket trams hit och dit, med kvinnan inblandad såklart, och slutligen, på näst sista sidan kommer huvudperson på att han valt helt fel yrke och helt fel inställning här i livet och att han helt ska börja om på nytt. Jaha, känner jag som knappt hållit mig vaken under läsandet av allt detta självvalda elände - långt mycket långt från charmerande bitterljuvt roligt.

Betyg: fem rejäla gäspningar av fem möjliga. Hur tråkig och intetsägande kan en bok bli? Troligen inte mer än denna.


Vilket är ett omdöme som gör att jag funderar rätt mycket över mig själv och mina bokval.

För trots att "Mitt livs roll" är bland det tråkigaste jag läst väljer jag att just nu läsa en annan av David Nicholls böcker "En dag". Hur den är vet jag inte riktigt - jag har bara hunnit läsa drygt hundra sidor.



...men lite gäspig känner jag mig ändå...



onsdag 6 juli 2011

måndag 4 juli 2011

Hasta la vista Gotland...


Väntandes i bilkön på den, säkert men anledning av tjockdimma, försenade färjan.

...I will be back!

Efter en superduperultramegabra vecka på Gotland återstod då bara stugstädning och hemresa. Vi åker i rättan tid då en kylskåpskall dimma sveper in över Visby - hua!

video

Stackars alla Almedalsbesökare som ska gå omkring i dimman. Hoppas den lättar. En kvinna som säkert varit i Almedalen många gånger har i varje fall saker och ting kristallklart för sig:



Gotlandsdricka
Såklart jag provdruckit det lokalt producerade ölet - med varierat omdöme från mig.

Wisby klosteröl är en ganska mesig ale. Den utlovas att vara "fruktig, frisk, smakrik, balanserad med inslag av citrus och smörkola". Det kanske den är - i smyg.

Betyg: två små oansenliga raukar av fem världskända möjliga.

Annat är det med Sleepy Bulldog summer pale ale.

Här lovas "toner av citron och persika i harmoni med karamellmalt", vilket låter inte bara suspekt utan också faktiskt ganska ogott. Men så fel jag har: jag älskar ju öl med toner av citron och persika i harmoni med karamellmalt märker jag efter att ha druckit upp innehållet i Bulldogflaskan.

Betyg: fyra fina raukar på Fårös flashigaste raukstrand av fem möjliga. Och vill jag inte minnas att det var en annan Bulldog som räddade mig från det fasansfulla fastermosterödet förra året. Jo, så var det nog allt.

Sist men inte minst...



Högskolan är byggnaden i bakgrunden - man kan se delar av loggan i övre vänster hörn av bilden.

... har jag nu besökt den högskola som jag senast studerat vid: högskolan på Gotland. Schysst byggnad - har skulle jag ju lätt ha kunnat studerat irl också (fast så blir det inte utan nästa kurs går på högskolan i Växjö).

Hej då Gotland - vi syns snart igen!