söndag 29 augusti 2010

Det finns inget alternativ


- Ja, vi tycker att du själv ska få välja vårdcentral , vilket är något vi drivit genom, säger folkpartisten som står utanför valstugan på torget.

Anledningen är att jag har frågat honom. Om hur folkpartiet ser på vård och valfriheten. Jag har bestämt mig för att ta valårstillfället i akt och helt enkelt fråga de olika partierna vad de har för åsikt om hälsa och vård.

- Ok, säger jag. Innebär det att ni tycker att jag helt ska kunna välja vilken vård jag vill - även den så kallade alternativa? fortsättningsfrågar jag honom.

- Vi har jobbat för att du ska kunna remitteras till och kunna besöka exempelvis en kiropraktor, svarar folkpartisten. Vi är öppna för alternativa vägar bara de är godkända.

Folkpartisten och jag fortsätter att prata vård en stund. Folkpartiet tycker att man ska få välja själv - men inte för mycket. "Min" folkpartist ser ufofrånvarande ut när jag frågar honom hur det kommer sig att ett av världens rikaste folk också är ett av världens sjukaste och mest pillerkonsumerande.

Jag ser vårdfrågan som en ideologisk fråga - jag vill veta vad de respektive partierna har för grundsyn på hälsa och hur man uppnår den. Folkpartisten och jag kommer ingen vart i den diskussionen så jag lämnar honom på hans folkpartiplanet och går vidare.

Termnologin är felaktig. Alternativ medicin är inte ett alternativ - det är det enda alternativet om man vill nå hälsa. Ska man nå hälsa måste man angripa orsaken och inte symptomen - och i det fallet står så kallad alternativ medicin och skolmedicin på två helt olika plattformar.



I min värld kan man bara nå hälsa när man jobbar ihop med kroppen för att åtgärda sjukdomsorsaker. Det tar mer tid än att bota symptom med kemikalier - jag tror det är därför många inte orkar ta till sig det alternativmedicinska synsättet. Har du ont i huvudet tar det cirka 20 minuter för Alvedontabletten att ta sig ut i blodet och trycka tillbaka värken. Om du istället hade valt att ta i tur med huvudvärksorsaken, vilket exempelvis kan vara brist på sömn, så lär det ta längre tid. Många har inte tid med längre tid utan vill ha quick-fixs. Fast quick-fixs kostar. Man betalar med ohälsa.

Jag säger inte att skolmedicin är förkastligt - däremot är den ett bra komplement till den riktiga medicinen, alltså felaktigt kallad alternativmedicin. Vid exempelvis benbrott och skottskador rekommenderar jag verkligen gipsning och kirurgi som skolmedicinen erbjuder.

- Vi har drivit igenom att du kan besöka exempelvis en kiropraktor, säger miljöpartisten som jag vandrat vidare till.

Både folkpartisten och miljöpartisten anser att just de drivit igenom detta med kiropraktorer. Jag ser det inte som otroligt att folkpartiet och miljöpartiet jobbat ihop för att få till den förändringen. Jag ser det bara som osannolikt.

- Vi har också varit med och drivit fram avtalet med Vidarkliniken, fortsätter miljöpartisten. Problemet där att att läkare inte remitterar till Vidarkliniken. Jag tror det beror på att läkare som regel är okunniga kring alternativmedicin, kanske för att de också vill ha det som det alltid varit.

"Min" miljöpartist är med på alternativmedicintåget. Hon är ärlig:

- Att träda fram och tala för en annan syn på medicin än den traditionella kan göra att man upplevs som konstig. Själv håller jag fullständigt med dig om att det bara finns en väg till hälsa - att ta itur med orsaker och inte symptom.

Jag tror inte att jag gör någon skillnad när jag går runt och frågar partierna om var de står i hälsofrågan. Jag tror mest att de tycker att jag är en underlig "new-age-thomas-di-leva"-typ. Det gör mig mycket lite.

För på vägen mot hälsa finns det inga alternativ.

Så jag tänker fortsätta att fråga våra politiker hur de ser på vårdsaken.




Bildnötter:

Vägvalsskylten kommer från image: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Skelettablettbilden har jag hämtat från Image: renjith krishnan / FreeDigitalPhotos.net

Bilden av mig som underlig "new-agare" är bara en av många som finns i mitt alldeles egna bildarkiv.

torsdag 26 augusti 2010

Var det värt det?

Fråga Arvid!



Hittills har Läkemedelsverket fått in tolv rapporter från sjukvården om misstänkt samband mellan sömnsjuka, narkolepsi, och vaccination mot svininfluensan med Pandemrix. Fall av narkolepsi har rapporterats även från Finland, Frankrike, Norge och Tyskland.

Massvaccination mot en helt vanlig influensa orsakar livslångt lidande.

Jag förväntar mig två saker; att vi aldrig gör om samma misstag och att Arvid får riktig vård för sina vaccinationsskador.

söndag 22 augusti 2010

Att utmana sina rädslor

Alla är vi rädda för något.

Själv är jag fobiskt rädd för höjder. Sommaren hade jag tänkt ägna åt att utmana min rädsla för höjder. Bota eländet helt enkelt.

För fobier begränsar en.

Behandlingsplanen såg ut som följer:

- Globen Skywiew i samband med Kentkonserten i juli
- London Eye i samband med Great British Beer Festival
- Diverse höjd- och skräckfärder på Liseberg i Göteborg


Inget blev av. Globen Skywiew var fullbokad. London Eye fanns det inte tid för. Göteborgresan blev inställd på grund av influensa. Jag nöjer mig med att skryta över att jag åkte linbana i Kolmården i början av sommaren. Det var grymt läskigt. Jag hade hjärtklappning och svår handsvett. Men; jag överlevde och var överlycklig att jag klarade det! Kanske kan jag en dag till och med njuta av en linbanetur - det gäller bara att träna på och få hjärnan att fatta att det inte är farligt.

Kanske skulle Dansk Folkeparti behöva utmana sina rädslor. Det är i varje fall vad Lena Sundström funderar över i sin bok "Världens lyckligaste folk". I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i Danmark. Lena Sundström bosatte sig i Köpenhamn för att ta reda på hur partiet påverkat landets politiska liv och vad det inneburit för danskarna. Lena undrar om Danmarks nutid kan bli vår framtid. Hur en sådan framtid kan se ut beskriver hon alltså i boken.

Betyg: Fem stora lysande bokstjärnor av fem möjliga. Lena skriver helt suveränt; knivskarpt, roligt, enkelt, intressant - språket känns nytt, fräscht, kul! Lena verkar för övrigt vara en kul tjej - hon drar sig inte för något. Bland annat ringer hon Fobiskolan i Köpenhamn för att fråga om man kan få hjälp med islamfobi - om man kan få öva sig på att vara tillsammans med muslimer för att bli av med sin rädsla för dem. Det bästa av allt är att det hjälper gärna Fobiskolan till med - inga som helst problem.

Rädslor begränsar en.

Utmana dem!

Bildnot:
London Eye lånade jag av Image: FreeDigitalPhotos.net

tisdag 17 augusti 2010

...always look on the bright side of life

Nisse Simonson har arbetat som läkare och kirurg i 35 år. Hans första bok Hjärnbruk skrevs som handledning till hans föreläsningar och sålde snabbt slut. I boken Hjärnvägar fortsätter Nisse att skriva om ett antal olika frågor som han grunnat på.

Jag läste Nisses allra senaste bok "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" för bara ett par veckor sedan. Nisse går från klarhet till klarhet trots att jag läser hans böcker i oklar ordning. Efter att ha läst hans senast skrivna bok tyckte jag att han var fantastisk - efter att ha läst en av hans första böcker är han min idol.

Nisse menar att det är skillnad mellan att vara sjuk och sjuk. Engelskan hjälper oss att förstå skillnaden; illness vs disease. Illness betyder att må dåligt. Disease är diagonostunga sjukdomar såsom MS och diabetes. Nisse uppskattar att av de som söker vård i Sverige sorterar 80-90 procent under rubriseringen illness.

Åt illness kan man göra en hel del. Grunden är att äta vettigt, motionera regelbundet och sova tillräckligt. Långt ifrån alla gör det, menar Nisse, och då blir kroppen såklart sur och säger ifrån. Något mer man kan göra när man bor i ett av världens tryggaste och bästa länder är att uppskatta just detta - typ ägna sig åt att vara nöjd. Nisse menar att undersökningar visar att i utvecklingsländer har inte medborgarna skämts bort på samma sätt som här - de har inte tid att gå omkring och känna efter hur de mår. Därför finns inte heller de unipolära depressionerna, vilka har ökat dramatiskt i Sverige de senaste femtio åren.

De som väljer att se livet från den positiva sidan är mycket friskare än surkart. Att vara positiv och ha kul är livsviktigt. Nisse skriver om Norman Cousins som skrattade sig frisk från immunsjukdomen Bechterews. När Norman fick sin diagnos valde han att ta in på ett hotell där han såg roliga filmer och läste roliga böcker. Vid sin sida hade han en sköterska som tog regelbundna blodprover. Denna behandling, tillsammans med jättedoser av C-vitamin, gjorde att Norman tillfrisknade. Eftersom Norman inte bara var en glad typ utan också författare skrev han en artikel om sin behandling. Artikeln blev sedemera en bok där Norman skriver som sina teorier kring tillfrisknandet.

Jag är rätt säker på att Norman glodde en hel del på Vänner:



Sammanfattningsvis menar Nisse att vi mår dåligt eftersom vi lever fel. Hur vi lever kan vi påverka. Det krävs bara rätt attityd.

Betyg: Välskriven, intressant, rolig och helt utan pekpinnar. Nisse har allt. En skolmedicinskt utbildad läkare som hellre ordinerar livsstilsändringar och ett positivt tänkande än kemisk symptomdämpning - klart jag älskar honom. När Nisse själv drabbades av ledvärk fick han rekommendationen av en norsk kollega att "spola ner medicinen du fått och istället börja ta norsk fiskolja". Det gjorde Nisse och mår därefter mycket bättre. Nisse står nu överst på min idollista!

lördag 14 augusti 2010

Klok som en Ulla

Nu kommer notan - vaccinationsnotan.

Bara sjukvården har skickat in 2 150 rapporter om biverkningar av svininfluensavaccinet. Av dessa räknas en femtedel som allvarliga.

Minst 430 personer har fått allvarliga biverkningar av vaccinet.

Fyra personer bedömmer man har dött som en direkt följd av vaccinationen.

I mörkret finns förstås många fler som inte valt att rapportera in lindriga biverkningar. Förmodligen är de rätt många. I min familj vaccinerade sig en person. Den personen var däckad i influensaliknande symptom i 4 dagar. Nu vet jag att det finns de som anser att influensaliknande symptomer efter en influensavaccination är helt normalt och knappast en biverkan. Själv kan jag inte begripa varför man vaccinerar sig mot något man ändå drabbas av efter att man vaccinerat sig.

I gårdagens Aftonblad kan jag läsa om Niklas. En 37-åring som, jag antar, var fullt frisk innan vaccinationen och som nu "hoppas på att jag någonsin blir helt återställd".

Varför ska man vaccinera fullt friska människor? Ok, jag har hört argumenten - de kan smitta andra - inte fullt lika friska. Frågan är om socialstyrelsen, eller staten, eller vem det nu är som borde självrannsaka sitt vaccinationsbeslut, funderat på om det hela var värt det.


Ulla Larsson svarar i Aftonbladets "Vi5-fråga": Är du orolig för biverkningar när du vaccinerar dig?

Jag lyssnade på radioprogrammet Filosofiska rummet häromdagen - i podcastformat såklart. Avsnittet sändes från ett barnsjukhus i södra Sverige där man främst behandlar barn med svåra livshotande sjukdomar. Sjukhuset har en filosof anställd. Hur coolt är inte det att jobba som filosof! Hursomhelst, filosofen sitter med när läkarna har medicinska konferenser. Uppgiften är att hitta tankeluckor - logiska vurpor och att lyfta på situationer, se helheter. Läkares uppgift är att rädda liv, till varje pris. Prova behandling, efter behandling, efter behandling. Inte att fråga sig om det hela är värt det - vad som egentligen gynnar patienten bäst.

Kanske hade också Socialstyrelsen, och staten, eller vilka det nu var som beslutade om massvaccination haft nytta av en filosof innan beslutet om massvaccination togs. Som kunnat hitta tankeluckorna. Som kunnat ställt frågan om det är värt att vaccinera fullt friska människor - vilka sannolikt ändå skulle träffa på viruset naturligt och därför immuniseras livslångt utan att ens märka av det. Som kunnat ställt frågan om biverkningarna vägde upp vinsterna. Typ sådana frågor.

En filosof vore inte så dumt att ha.

Eller kanske bara en helt vanlig klok Ulla.

torsdag 12 augusti 2010

Podcast bra för tjockisar...och även andra

Snart är jag lika bred som lång.

1,70 cm.

Jag har läst någonstans att kvinnor inte ska vara mer än 88 cm runt magen. Är man bredare riskerar man hälsan och livhanken. Börjar man då närma sig en 1,70 bör man ha någon slags plan.

Det har jag.

Att äta mindre är överhuvudtaget inte aktuellt. Mat är meningen med livet. Mat är livet. Och är inte mat meningen med livet så är i varje fall jag ändå hungrig jämt. Och när jag är hungrig blir jag grinig. Och för att kunna behålla något slags socialt umgänge brukar jag därför förebygga grinigheten med mat.

Alltså återstår motion.

Att röra på sig.

Inte mig emot.

Gå. Massor. Långt ofta.



Min iPod är bra mot bukfetma. Jag kan gå hur långt som helst när jag har något att lyssna på. Idag har jag lärt mig att ladda in radioprogram. Det heter podcast och det är urbra. Inte nog med att jag nu börjar lyssna på en massa bra radioprogram som jag aldrig skulle komma på tanken att sitta och passa sändningstiden för - jag hör lite nya röster nu i huvudet när jag är ute och går.

Det är uppfriskande.

Med olika röster i huvudet.

I love my iPod.

Tänk vad tekniken är underbar.



Bildnot:
Förstastörsta bilden har jag hämtat från flickr

tisdag 10 augusti 2010

Tid - du är dig inte lik


Idag fyller mitt yngsta barn 15 år.

15 år!!!

För drygt 30 år sedan gick jag ut 9:an. För 27 år sedan var jag och min husmorssemesterkompis i USA som au-pair. För lite knappt 17 år sedan fick jag mitt första barn.

Hur gammal är jag egentligen???

-Om nu den där kokosnöten har en susning om hur gammal hon var när hon fick sitt första barn så är ju det en lätt match att räkna ut, tänker genast den där förstå-sig-påiga bloggläsaren.

Alltså - jag kan räkna!

Men jag kan inte förstå var alla år tog vägen. Mitt yngsta barn är inte längre ett barn. Han är 15 år och inte ens hemma på sin födelsedag. Han är på läger. Snart flyttar han väl hemifrån också. Ja, snart flyttar han hemifrån också...

Jag tröstäter Djungelvrål.

Det gör mig inte klokare.

Eller gladare - det fastnar mest bara i tänderna!

Hursomhelst:



Grattis på 15-årsdagen världens bästa son!

Önskar att du var här idag.


måndag 9 augusti 2010

Minnen från London





Betyg
London: wonderful - fem storstadsstjärnor av fem möjliga
Real ale: so-so - två avslagna pints av fem bubblande möjliga
Resesällskapet: excellent - fem plus plus resesällskapsstjärnor av fem möjliga
Helhetsbetyg: MVG - Much Very Good

torsdag 5 augusti 2010

På väg


På väg, originally uploaded by M.Olsson.

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

onsdag 4 augusti 2010

London Calling

När London kallar då kommer jag!

Den här gången kallade London på 33 glada Ölkulturare som såklart genast packade sina väskor för att åka raka vägen till Great British Beer Festival.

Lite annat än ölkunskap som står på min reseagenda är:
  • Ett besök till ett apotek som säljer alternativmediciner för att fylla på Notakehl-förrådet inför eventuella attacker av höst- och vinterbaciller
  • Kanske en tur med London-Eye
  • En titt in på Harrods för att spana efter mannens favoritwhisky
Dagarna kommer att gå ruskigt fort.

Dagar går ruskigt fort när man har 32 glada ölkompisar som resesällskap i London.

London - here we come!



Bildnot:

Telefonkiosken har jag lånat från Image: FreeDigitalPhotos.net

Massor med malt

Det tredje bartenderpasset denna månad var betydligt mycket lugnare än de två första. Jag hann inte bara snacka London med mina trevliga bartenderkompisar - jag hann också välja ut en öl inför mitt gästbesök på puben påföljande dag.

Märkligt och praktiskt nog sammanföll min fredagsdricks, 60 svenska kronor, med kostnaden för min utvalda lördagsöl.

Strömsholmsbryggda Hård är det närmaste man kommer Ölkulturbryggda Torshälla, vilket är väldigt bra med tanke på att min favvo Torshälla just för tillfället är tvärslut. Hård är en karamelligt maltig pale ale bryggd på amerikansk och engelsk humle. Humlesmaken känns emellertid inte så mycket, däremot har ölet en rejäl maltsmak. Hård är en bra ersättare till Torshälla om än inte lika fyllig i smaken.

Betyg: Hård är en riktigt god maltsmakande öl som får 4 glada ölsolar av fem möjliga.

tisdag 3 augusti 2010

Långsökt tugg

798 sidor ganska långtråkigt dravel har jag lagt bakom mig.

Nåväl, lite hård är jag mot Mons Kallentofts bok Sommardöden när jag kallar den långtråkig och långsökt. Lång är den hur som helst. 416 sidor. Om Mons hade valt att korta ned med 200 sidor hade boken kanske kunnat bli en riktigt skaplig kriminalhistoria. Det känns som om Mons får värst författarkomplexen och då och då använder alla möjliga adjektiv och adverb för att sidlångt beskriva helt oväsentliga saker. Mina tankar flyger iväg. Flyger gör förresten några dönickar i berättelsen också. Och pratar. Eller berättar, eller vad tusan de nu gör. Konstigt är det i varje fall.

Johan Theorins Nattfåk skulle vinna på att kortas ned hela 382 sidor. Här vimlar det av spöken - jag är helt ok med spöken. Det finns till och med folk som påstår att de sett spöken hemma hos mig...hum...men att spöken flyttar grejor, snackar med en och varandra har jag svårt att köpa - det blir löjligt. Själva mordintrigen då? Precis som i Kallentofts fall - långsökt.

Nu undrar vän av ordning:

- Och VAD vet du om kriminalhistorier DÅÅÅ?

Jag kan lugnt erkänna att mina detektiverfarenheter sträcker sig inte längre än att försöka ta reda på vem som snott mitt godis som jag försökt gömma undan och inte ens det brukar jag kunna klara av att lista ut.

Men ändå.

Kallentoft och Theorin kan bättre. Det är jag säker på.