söndag 28 mars 2010

Ljuset är släckt men alla är hemma...


...eller är vi verkligen det?

Meningen med Earth hour är att människor runt om i världen ska göra sin klimatröst hörd genom att släcka ned en timme - genom en mörk massprotest ska världens ledare fattar att NU menar vi allvar - dags att göra någonting!

Själv är jag skeptisk till kampanjer i allmänhet och klimatkampanjer i synnerhet. Att behandla moder jord väl, året runt, det tror jag mycket mer på.

Inte desto mindre valde jag att delta i ståhejet - hur kunde jag göra annat då sonen klass skulle vara förband, eller snarare mer "förkör" till Pain of Salvation.

Sonen tittade misstänksamt på mig samtidigt som han skakade på huvudet när jag uttryckte mig just sådär - "förkörband"...knappast....de råkade bara vara programpunkter på ett och samma Earth-hour-program i Munktellmuseet där den mörka timmen skulle firas med diverse tal-, dikt- och musikinslag.

Men vaddå - luften är väl fri - vill jag gå omkring och skryta om att min son är förband till Pain of Salvation så gör jag det!

Det där med förband bidde emellertid endast ett tummetottförkörbandande då Pain of Salvation hade tappat bort hälften av bandmedlemmarna i mörkret. De två som inte var borttappade var i vilket fall som helst urbra helt på egen hand.

Nåväl, nog är det viktigare att alla är hemma när ljuset är tänt än att de flesta är borta när det är släckt, vilket jag befarar är kontentan av den här mörkerkampanjen.

Bildnot:
Den upplysta jorden har jag hittat på

Image: Francesco Marino / FreeDigitalPhotos.net

Den andra bilden tog jag själv utanför Munktellmuseet igår kväll och den säger just ingenting men visst blev det coolt med ljuset!

Mer att läsa:
Med en knivskarp hjärna och sylvass penna sammanfattar Eskilstuna kurirens ledarskribent Alex Voronov mörkret på ett alldeles lysande sätt.

Färgläggning pågår


Färgläggning pågår, originally uploaded by M.Olsson.

Nu är mina mästerverk färglagda - det blir spännande att se i vilka färger när de glaserats klart i ugnen...fortsättning följer...

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

fredag 26 mars 2010

Fredagsöl


Fredagsöl, originally uploaded by M.Olsson.

Avslutar veckan med en supergod Torshälla

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

Mobilbloggning


Mobilbloggning, originally uploaded by M.Olsson.

Idag har jag lärt mig att blogga från min nya förbannade mobiltelefon - den kanske inte är så dum ändå :)
Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

torsdag 25 mars 2010

Tre tydliga tecken


Tre tydliga tecken på att du börjar komma till åren är:

- du kan inte sms:a utan glasögon
- du kan inte svara i din nya mobil
- du måste gå hem från festen då du fått en bristning i vaden efter att ha dansat till första låten

Nu undrar alla trogna bloggläsare - är detta självupplevt av undertecknad?

Nej, riktigt så illa är det inte, men två av tre.


Jag kan absolut inte sms:a utan glasögon, tja det går ganska bra om T9-funktionen är på men annars är det helt kört.

Jag kan fortfarande inte svara i min två veckor nya telefon, eller telefon, det är nog mer en datortelefon. Eller kan och kan...häromdagen tryckte jag på alla knappar när det ringde för att sedan slänga den ifrån mig och gorma:

- Förbannade telefon - det går ju inte ens att svara i den!

Efter ett tag hördes en röst från den förbannade telefonen som sa: hallå hallå hallå! Som tur tillhörde den min dotter och hon vet redan att jag är gammal och mossig så för henne var det inget särskilt konstigt som hände.

Däremot behövde inte jag, som min jämnårige kamrat, gå hem efter att ha studsat runt till låten Jump på värsta bästa festen i lördagskväll. Vanligen dansar jag överhuvudtaget inte, men då alla på dansgolvet hoppade runt insåg jag att: ja, det klarar jag också av. Så jag gick upp och hoppade jag också, jag till och med buggade, fast det kan jag inte egentligen heller.

Min kamrat studsade glatt omkring som en gummiboll mellan tak och golv. Det skulle han aldrig ha gjort för det resulterade i en bristning i vaden och natti natti med tidig hemfärd i taxi direkt efter dansandet.

Nåväl, trots alla defekter lever jag på hoppet om ständig ungdom:




Bildnot:
Mobilglasögonen kommer från

Image: Maggie Smith / FreeDigitalPhotos.net

tisdag 23 mars 2010

Rätt och fel


Ibland känner jag mig som alla alternativ i gissningstävlingen "Vem ska bort?". Till skillnad från Magnus och Brasses "Vem-ska-bort-tävling", där sensmoralen var att det finns inget rätt och fel så finns i ovan tävling bara jag att välja. Alltså - hur jag än gör så är jag fel.

Oj oj oj, tänker vän av psykisk hälsa, det här låter inte bra - hur mår du egentligen? Tackar som frågar - jag mår bra. Jag vet att jag är bra. Ska jag vara helt uppriktigt tycker jag att jag är förbannat bra. Jag är förvisso inte perfekt men nästan.

Nu vet jag att mitt goda självförtroende kan störa den som styrs av Jantelagen. Fast det stör inte mig. Vad jag däremot störs av är ett felletar-förhållningssätt.

För hur rätt blir det när man bara letar fel. Låt säga att det finns människor med sämre självförtroende än jag. Detta är helt möjligt. Låt säga att denna människa, med något sämre självförtroende än jag men med samma, och högst troligt till och med bättre, förmåga än jag att göra rätt, skulle hamna i en felletande Jantelagsstyrd miljö. Kommer den miljön att bygga upp den här människans självförtroende? Kommer människor som får höra att de gör fel att göra mera rätt?

Knappast!

Och vem bestämmer vad som är rätt och fel? Utifrån vilka kriterier? Vad vägs in? Vad ska man ta hänsyn till för att bedömma vad som är rätt och fel, dåligt eller bra? Det vet inte jag.

Vad jag vet är att det bara kan bli jag kvar i dagens "Vem-ska-bort-gissningstävling" även när en av jag är bortvald. Eftersom det bara är jag som är valbar är det därför också bara jag som är det rätta vara-kvar-svaret. Jag är alltså mycket mer rätt än fel!

Så mitt självförtroende är inte alls på drift - jag är ju helt rätt ;)



Textnot:
Jag refererar till Magnus och Brasses "Vem-ska-bort-gissnings-tävling" som var ett stående inslag i barnprogrammet "Fem myror är fler än fyra elefanter".

söndag 21 mars 2010

Existentiellt byrackesnack



Dagarna snurrar på. Allt fortare. Min tillvaro är inne i ett enformigt ekorrhjul - varje dag samma lika; Vakna. Duscha. Äta. Pinna på till jobbet. Jobba. Jobba. Jobba. Jobba. Andas. Jobba. Jobba. Äta - äntligen! Jobba. Jobba. Handla på Hemköp. Pinna på hem. Äta. Plugga. Läsa lite tidning. Sova. Vakna och så ett varv i ekorrhjulet igen.

En tillvaro totalt utan nya intryck. Kommer inte ens på tanken att ta en ny väg till jobbet. Inga nya intryck - inga nya idéer. Kreativiteten dör. Inspirationen uteblir. Bläää!!!

Det är bevisat! För att hjärnan ska kunna tänka nytt kräver den nya intryck. Det räcker alltså att ta en annan väg till jobbet än den vanliga. Hjärnan kräver inte mer.

Och så kom lördagen. Med hundvaktsjobb. Eftersom jag är hundvakt ganska sällan kändes det som en stimulerande "halvny" uppgift.

Vi satt där i soffan, hunden och jag, när mina existentiella yrkesrollsfunderingar börja mala:

- Hela mediavärlden genomgår ett paradigmskifte - från en sändare till att alla är sändare, filosoferar jag högt.

- Klart det måste påverka massor av människors yrkesroller. Inte bara vi som informatörer - men kanske särskilt. Vi har ju funnits där mitt i smeten och tidigare kunnat kontrollera sändningen, har vi i varje fall trott. Men den tiden är över. Nu sänder alla. Helt utom kontroll, fortsätter jag.


- Ja, visst. Sociologer snackar om den moderna människan som en divid - alltså inte längre en individ, hör jag antingen Jesper Falkheimer säga som en röst i mitt huvud eller kanske möjligen hunden, som nu ligger och blänger lite lätt på mig från sitt hörn i soffan.

- Det nya medialandskapet med bland annat den sociala webben gör att nätverkandet människor emellan förenklats och förnyats. Dividerna lever sina liv i nätverk - med mobiltelefonen ständigt påslagen och datorn alltid uppkopplad. Ungefär halva befolkningen använder sociala medier varje vecka. Dividerna blir allt fler, fortsätter rösten.

- Ja, och det innebär att min roll som informatör måste förändras. Från att vara en budskapsproducerande informatör till att bli en coachande med uppgift att se till att allt fler i organisationen blir allt bättre på att kommunicera. För nu kommunicerar ju alla med alla! avslutar jag.

- Absolut har, eller bör, dina arbetsvillkor förändras, fortsätter rösten. Nya kommunikationsmöjligheter kräver nya kommunikatörer, avslutar rösten vilken jag nu är helt säker på tillhör Jesper Falkheimer då hunden börjat snarka högt.

Där ser man.

Det krävs inte mycket mer nytt än ett existentiellt filosofiskt byrackesnack för att det ska uppstå nya tankar.

söndag 14 mars 2010

Lera, vår och goda vänner


Det är tur att det finns tid.

För i helgen har det gått åt mycket.

Helgen påbörjades med en massa lera. Lera här och där, högt och lågt när dottern och jag skapade fantastiskt alster på den helg- och nybörjardrejningskurs vi deltagit i.

Det ser ju så enkelt ut och det är nog ganska enkelt. Kursledaren ville emellertid att jag skulle lära mig "tekniken", vilket jag inte var överdrivet intresserad av. Vill man ha likadana, exakt runda och välformade grejor, då tycker jag man ska åka till IKEA istället för att ta sig besväret att göra sakerna själv. Jag tror mer på känsla och att tekniken kommer så småningom - min alldeles egna unika teknik!

Trots att jag var en ganska motsträvig kursdeltagare så lyckades jag få till 5 alster av varierande slag. Vad jag ska ha alla mina alster till vet jag inte. Jag satte emellertid öra på två av dem så de kan jag använda som koppar. Blir någon av kopparna riktigt snygg efter glaseringen ska jag ha den på jobbet. Och tjata om att jag gjort den själv varje gång jag är i fikarummet och fikar ur den. Det blir roligt för mig men kanske en aning enformigt för jobbarkompisarna.

Kanske kan jag också använda några av alstrena på ett eller annat julklappsbyte senare i år ;)


På kvällen var det lördagsmys med melodifestivalstittning hemma i Chickenbabes nya fina radhuslägenhet. Flera ur det gamla hönsgänget dök upp - tillsammans med en och en annan välkänd tupp. Det var urkul att träffa de här gamla goa vännerna igen - det var alldeles för länge sedan.

Vi snackade gamla och nya minnen samtidigt som melodifestivalen skvala i bakgrunden. Ingen av mina favoriter, det vill säga Pain of Salvation, Alcazar eller Lili & Susie var med i finalen. Därför höll jag på Salem Al Fakir. Det skulle jag aldrig ha gjort för såklart gick det då åt pepparn även för honom.

Efter dagens drejkurs gick jag hem i det vackra vårvädret. Snön har börjat smälta och jag fick vada genom ett antal snömosvattenpölar. Det behövde jag. Jag hade lera över hela mig, inklusive på skorna.

Nu är vintern över. Och då blir det lättare att hitta golfbollarna. Det underbara vårvädret gör mig riktigt sugen på att spela golf igen...

söndag 7 mars 2010

En liten smak av vår

Efter ännu ett trevligt bartenderpass räknar jag ihop 83 härliga dricks- och ölutvecklingspengar, vilka investeras enligt nedan:

1 flaska Dugges Spring Beer à 23,90
1 flaska Leffe Blonde à 17,90; ville ha Annika Blonde men den finns inte på bolaget
1 flaska Rochefort 8 á 34,90, ville ha Torshälla dubbelbock men den var slut

Nu kan ju vän av ölordning undra varför jag främst vill ha Ölkulturöl, trots att jag spenderar rätt mycket tid där. Det är enkelt, man blir sugen på Ölkulturöl när man severar den en hel kväll men inte dricker den själv. Fast främsta anledningen är emellertid att ölen är supergod och slår det mesta. Leffe Blonde, som är en av mina absoluta favoritöl, är trots allt bara en blek kopia av Annika Blonde som är helt fantastiskt underbar god.

Nåväl, pågående ölutbildning fortsatte igår, solskensvårdagen till ära, med ett intag av Dugges Spring Beer. Jag vill minnas att Dugges High Five besökt puben på gästkran och att den var fullständigt underbar så förväntningen på vårkompisen var hög.

Omdömet? Ja, visst känner jag en liten aning, en liten förhoppning, om vår genom en fräsch frisk ölcitrussmak. Tyvärr tar beskan, som är ganska kraftig, över den lilla vårbrisen. Betyget är trots detta 3 vårsolar och en kvittrande hemkommen flyttfågel.

Men, säger matematiker av ordning, det där ölinköpet summerar endast till 76, 70 - vad har du gjort av resten av dricksen. Ja, jag gjorde vad jag kunde för Sveriges chans tillika hopp i Melodifestivalen - jag ringde och röstade på Pain of Salvation, vilket kostade mig 3,60 helt i onödan.

Inte ens de rosa popsnörena Alcazar har folk vett att rösta fram, vilka var Sveriges andra möjliga uppfriskande och discoglada hopp i melodieländet.

Gildenlöw vet inte hur rätt han har - den här (melodifestival)gången är bara för mycket.


lördag 6 mars 2010

Internet sätter stopp för filidutt-bus

- Ska du gå och handla på vägen hem? ringer min dotter för att fråga mig strax före jag tänker gå och handla för att sedan gå hem. Jag går alltid och handlar efter jobbet och innan jag går hem. Allting ätbart är alltid slut hemma hos oss.

- Ja, vad ska jag handla? frågar jag tillbaka på ren rutin.

- Pålägg, mjölk och filidutter, svarar dottern.

- Filidutter? Vad är det? frågar jag tillbaka.

- Det är godis, svarar dottern glatt och jag tycker mig ana en skrattande son i bakgrunden.

Näähäää, den lätta går jag inte på. Mina söta barn tänker alltså lura iväg mig till Hemköp för att springa runt och leta efter filidutter, vilket de hoppas slutar med att jag stressat börjar fråga personalen efter de här filidutterna. Nej, någon lust att vara huvudpersonen i en filidutt-anekdot som berättas i Hemköps personalrum landet runt har jag inte. Jag frågar därför vidare:

- Godis? Vad då för godis?

- De är som trafikljus, du vet en grön, en gul och en röd, svarar dottern fortfarande glad.

Det är en sak att barnen försöker lura mig, de ger bara igen. Men att de tycker att jag är en så usel bilförare att jag behöver en detaljerad beskrivning av ett trafikljus - det gör mig lätt upprörd.
Mammor år 2010 ska inte behöva springa runt i affärer och fråga efter låtsas-godis. Internet finns ju. Jag googlar på filidutter och...ja, de verkar ju faktiskt finnas på riktigt. Och de ser ju dessutom riktigt goda ut.

Huruvida filidutter är goda vet jag ännu inte. Varken Hemköp eller ICA har förstått värdet av att ha filidutter i sitt sortiment.

Så filidutt-jakten går vidare...

tisdag 2 mars 2010

Fanns det inte kvinnor förr?

På Diskrimineringsombudsmannens webbplats kan jag läsa att en granskning av historieböcker visar att det mest fanns män förr i tiden - eller rättare sagt - att det i historieböckerna övervägande är män som beskrivs.

Hum, med godkänt betyg i biologi är jag helt säker på att bakom varje man finns en mamma tillika kvinna. Det borde alltså genom historien funnits ungefär lika många kvinnor som män, vilket alltså inte är en statistiskt säkerställd siffra utan en simpel uträkning gjord av undertecknad som faktiskt hade godkänt även i matte.

Varför i hela friden går det då endast 62 historiska kvinnor på 930 historiska män? Ja, det är ju inte heller någon överraskande gissningen att kvinnors handlingar och vardag varit/är mindre intressant än mäns. Genom tiderna tror vi oss kvinnor förvisso vunnit jämställdhetsmark, men DO:s undersökning säger annat: ju längre fram i tiden som undersökningen kommer, desto färre kvinnor nämns.

Man kan fundera över det.

En kvinnlig kamrat till mig, som arbetar i ledningen på ett stort företag, berättade att hon mest gått omkring och känt sig som snigeln i Björnes magasin:

"Jag liksom bara fanns där".

Min kamrat tröttnade emellertid en dag på sin snigeltillvaro och bestämde sig för att nu skulle hon ändra stil och börja bli bitchig. För hur svårt kan det vara - andra har ju klarat det!

En bra bit in på hennes nya bitchiga osnigliga tideräkning hade hon medarbetarsamtal med sin chef, som bara av en händelse råkar vara man. Han säger, helt utan ironi men mycket uppskattande:

"Jag gillar din nya bitchiga stil".

Är det så att fler kvinnor kommer att skildras i historieböckerna när de fimpat snigelstilen och bitchat till sig?

Jag har ingen aning.

Vad jag vet är att jag själv däremot är mer lagd åt det lömska mördarsnigelhållet - vilket säker även det är ett sätt att anta historieboksutmaningen.



Filmnot:
Bakom den mest oskyldiga snigeln kan döljas en elak mördarsnigel. Det har minsann till och med Björne fått erfara i spelet Björne the game