söndag 28 februari 2010

Lomhörd, förkyld eller bara gammal?

Trots att jag släpat runt på en ihållande förkylning hela veckan gav jag mig, glad i hågen, av till Stockholm på fredagkvällen för att se världens bästa band nämligen KENT!

Jag laddade med en treo, dubbeldos Nezeril och en halv rulle Marabou - mer behövdes inte för att jag skulle känna mig på topp. Det största orosmomentet var just färden till Annexet.

Chickenbabe och jag är inte kända för att hitta rätt om ens hitta överhuvudtaget. Döm om vår glada förvåning när Chickenbabes bilstereo började prata med oss när vi susade fram på E20 som bäst och vi insåg att det inte bara var en stereo utan också en GPS.

En GPS ska man ha, då blir man glad och hittar rätt samt kommer i tid till konserten! Vi var i så himla god tid att vi fick oss en varsin "balkongbiljett", vilket innebar att vi hade bästa platserna med upphöjd utsikt ut över scenen.

Själva konserten då?

Tja, jag är tyvärr tvungen att hålla med alla tidningsrecensioner - den var ok men inte mer. Jocke Bergs á là minute koreografi innehöll som vanligt blandade småskutt och ett och ett annat högre hopp, vilket är helt enligt rockstjärnemanualen. Scenografin och ljussättningen var allt från rätt trist och vanlig till överraskande och kul.

Låtvalen var såklart toppen. Alla Kents låtar är bäst, alltså kan inte spellistan bli annat än urbra. Däremot ljudet! Alltså, varför har inte världens bästa band världens bästa konsertljud? Jocke Bergs underbara röst försvann nästan helt, alla fantastiska och vackra nyanser som jag kan höra hemma när jag spelar Kent-CD-plattor var överröstade av något slags skrän.

Om det hela berodde på att jag var förkyld eller bara som vanligt lomhörd är oklart. Sonens slutsats meddelande han mig tillsammans med ett stort flin:

- Mamma, du håller på att bli gammal.

Riktigt bra var i varje fall våra, nästan VIP-platser med vy, om än inte från ett luftslott ovanför molnen, en bra bit från marken:


torsdag 25 februari 2010

Lär där du är

Nu kan äntligen alla föräldrar, och andra vuxna, som förfasat sig över sina och andra barns dataspelande pusta ut.

Professor James Gee, som är anställd vid Arizona University samt medlem i National Academy of Education i USA, anser att datorspel ska ingå i läroplanen då de är ett mer effektivt sätt att lära sig genom än att bombaderas med massor av information på en och samma gång.

James uttalar sig i Computer Sweden :

"– Kommersiella videospel, sådana som drar in mycket pengar, är inget annat än problemlösningsplatser", säger han.

Han pekar också på att videospel ger konstant feedback.

"– Vi tenderar att lära ut exempelvis naturvetenskap genom att berätta en massa saker och sedan låta dig forska. Spel lär ut åt andra hållet. Där får du göra saker och när du behöver informationen får du den."

Dataspel kan också användas för att bedöma elevernas förmågor och alltså användas istället för traditionella prov menar James.




Där ser man - tänk så många som oroat sig i onödan :)

Bildnot
Bilden är lånad av Image: Arvind Balaraman / FreeDigitalPhotos.net

Filmnot
Filmen är såklart hämtad från youtube. Den visar dels ett läromedel från Tabula Digital, dels ett mer vanligt, åtminstone fram till idag, använt läromedel.

söndag 21 februari 2010

Rapport från skidbacken

Vad är bättre än ett par dagar i skidbacken? Efter två dagars skidåkning i Säfsen känner jag mig redo att ställa upp i OS...

Det här var mitt andra besök i Säfsen.

Mitt första besök gjorde jag för ungefär 20 år sedan. På den tiden var jag inte en lika kaxig skidåkare som nu utan jag och Chickenbabe höll oss mest i barnbacken. Det jag minns mest från den resan var att Chickenbabe ramlade hela tiden och ägnade större delen av Säfsen-semestern till att försöka ta sig upp - vilket hon inte fick mycket hjälp av mig med - jag hade ju nog med mig själv. Jag minns också att vår kompis, som huggit sig med en yxa i knät strax före resan och därför inte kunde åka skidor, i sin tur ägnade större delen av sin Säfsen-resa till att försöka få upp Chickenbabe på skidorna igen.

Det var en kul resa.

Det var den här också.

Skidåkningen var perfekt dag 1 med strålande sol och underbart stilla snöfall. Dag 2 snöade och blåste det, varför jag inhandlade mig en Säfsen-rånarluva. Den blev jag jättefin i!

Trots den fina och varma nya luvan gav vi upp efter en halv dags skidåkning. Istället åkte vi hem till lilla stugan och försökte, med hjälp av alla märkliga klockor, lista ut vilken tid det var.

Vi hann också göra ett par besök i Säfsens matbutik. Det var de glada för.


Och såklart klämma en liten after-ski-öl. Och få stryk i Yatzy.

Det är härligt med skidsemester!

måndag 15 februari 2010

Det bästa av världar

Torsdagkvällar sitter jag som klistrad framför burken klockan 21.00. Då sänds "Kniven mot strupen". I "Kniven mot strupen" går mästerkocken Alexander Nilson med långa målmedvetna kliv mot den ena syltan efter den andra för att förändra, förnya och förbättra.

Alexander gruppkramar, entusiasmerar, kommunicerar och hejar på zombiepersonal på "Skitiga duken"-restauranger landet runt. Allt för att få dem att prestera bättre. Allt för att få dem att få gäster. Allt för att få eländesrestaurangerna att börja klirra in cash i kassan.

Det krävs utveckling för att överleva. Det krävs förändring och nytänkande för att fortsätta kunna betala ut löner till personal. Och det krävs att det är roligt på jobbet!

Om någon har det som krävs så är det Alexander. För honom är ingen utmaning för stor. Allt är möjligt. Han har hur mycket energi som helst - positiv energi. Han hejar på, gapar, skriker och gruppkramas högt och lågt - ja, han till och med delar ut en liten puss då och då när entusiasmen tar över.

Jag fullkomligt älskar Alexander. Jag tycker att det borde vara en arbetsmänsklig rättighet att ha en Alexander på jobbet. En Alexander som rätt ut i kaoset tydligt klargör att "Ni måste kommunicera med varandra om det ska funka. SNACKA MED VARANDRA!"

Det blir inte på något sätt sämre av att hela programmets idé är MAT. Först äcklig rätt dålig mat och sedan fullkomligt underbart god mat. Och jag gillar ju nästan all mat, förutom blodpudding och lever då förstås.

Mat och en förbättringsinriktad kommunikativ energisk människa på en och samma sändningstimme - det kan inte bli bättre!

Bildnot:
Matbilderna har jag hämtat från http://www.freedigitalphotos.net/

söndag 14 februari 2010

I min väska

Världens bästa Fröken Isakson utmanar sina bloggkompisar att öppna väskor på bloggen. Här kommer min.

Väskan köpte jag av min dotter för 52 kronor. Den är alltså bättre begagnad och originalinköpt från Åhléns, tror jag. I min väska finns:
  • 4 förpackningar med olika mediciner som jag köpt men förmodligen aldrig tänkt använda
  • 1 rör Treo - bra vid tandvärk
  • 1 rör Alvedon - bra vid tandvärk
  • Min personliga almanacka
  • En ficklampa
  • En tandborste
  • 1 djungelvrålklubba
  • 1 Reisen
  • En halv rulle mentos
  • 1 läkeroltablett
  • 3 halvfulla förpackningar pappersnäsdukar
  • 2 par läsglasögon
  • 1 anteckningsblock
  • 1 kapsylöppnare
  • Diverse pennor
  • 1 tändare
  • 2 plåster
  • 1 åksjukeband
  • Visitkort i och utom ask
  • Kopia av sonens utvecklingsplan
  • En tågbiljett till Stockholm
  • Flera kvitton - de flesta från Hemköp
  • En filmrulle som fastnat i ett halvt glasögonfodral
  • Min plånbok - mest fylld med kvitton även den
  • Min mobil, fast den syns inte på bilden

Tänk att så mycket kan få plats i en sån liten väska!

lördag 13 februari 2010

Tänk nytt

Ikväll är det dags igen.

Förra veckan verkade Sveriges melodifestivaltittande- och lyssnade folk vara skapligt eniga; Pain of Salvation var på något sätt bra, men inte så bra att de ska till final utan de får nöja sig med att visa upp sig på andra chansen där de förmodligen inte har någon chans. Man känner igen mönstret - Lili & Susie råkade ut för samma sak förra året.

Själv hade jag aldrig hört bandet tidigare. Jag tyckte att Gildenlöws röst var helt förtrollande fantastiskt underbart bra. Jag gillade verkligen låten men som så många andra tyckte jag inte riktigt att den "kom igång".

Trots att jag alltså gillade låten samt att det ständigt pågår filmvisning och låtspelande i mitt huvud kommer jag inte ihåg hur låten går.

Mycket märkligt!

Jag skickar därför in de mest förändringsintresserade hjärncellerna i ett ljudisolerat arbetsrum bakom hypofysen för att ta reda på varför. Det där gänget som sitter framför tv-skärmen till höger om lillhjärnan och glor på Vänner hela dagarna är det ändå ingen idé att försöka få i arbete.

Det här gänget som till vardags studerar kvalitets- och verksamhetsutveckling kommer snabbt tillbaka med en rapport - det hela är nämligen mycket enkelt.

De konstaterar att min hjärna är van att lyssna till låtar uppbyggda på samma sätt. Deras kompisar som sitter och diggar Kent och Robbie Williams hela dagarna bakom vänster pannlob varken vill eller tänker ta in nya musikmönster. De har i hela 46 år lyssnat till musik som är uppbyggd på samma sätt; med ett intro för att fånga hjärncellernas intresse, en vers som är låtens grund, kanske en liten brygga för att börja närma sig refrängen och sedan en rejäl refräng - vilken är den som gör att hjärncellerna fastnar för låten. Möjligen innehåller låten också ett litet utfyllande solo och kanske slänger Jocke Berg dit ett stick för att ge låten variation. Vanligen avslutas låten antingen tvärt eller annars genom att flyta ut i alla oändlighet.

Pain of Salvation brydde sig inte ett smack om gängse melodifestivallåtmönster. De gjorde något nytt. Vilket är på tiden - för ska det låta som det alltid har låtit kan vi lika bra köra förra årets melodifestival i repris!



Bildnot:
Behöver du fler hjärnceller? Söta hjärnceller som på den mindre bilden köper du dig från http://www.hos.se/
Filmnot:
Pain of Salvations melodifestivallåt Road Salt finns inte att hämta på youtube ännu. Däremot fanns mängder av andra sångprov.
Textnot:
Ja, varför inte köra förra årets melodifestival i repris. Då kan vi sätta en gransknings- och kontrollgrupp på rösträkningen för den kan aldrig i livet ha gått rätt till förra året. Hade den gått rätt till hade såklart Lili & Susie vunnit ;)

tisdag 9 februari 2010

Digitalisera mera

Ett av de tolv kapitel i Jacobsen och Thorsviks bok "Hur moderna organisationer fungerar" ägnas åt kommunikation. Kapitlet sammanfattas enkelt = det krävs kommunikation för att en modern organisation överhuvudtaget SKA fungera och nå sina mål!

Författarna konstaterar att före IT-revolutionen skedde den mesta kommunikationen via tre kanaler; möten, telefon och skriftliga dokument. Samma författare konstaterar att IT har gett den moderna organisationen helt nya möjligheter att kommunicera. De menar till och med att vi snackar "nya kommunikationsdimensioner". Människor kan nu samarbeta oberoende av tid och rum, fler kan både nås av och utbyta information - kunskap kan flöda åt alla håll i och mellan organisationer.

Fördelarna och vinsterna är oändliga!

Jacobsen och Thorsvik menar att det kommer att bli allt vanligare att kommunicera digitalt vart efter männniskor i organisationer skaffar sig digital kompetens.

År 2006 tog EU fram 8 nyckelkompetenser för livslångt lärande som förtydligar vilka områden den framtida EU-medborgaren behöver utvecka:


En av dem är just digital kompetens. Hur definieras då digital kompetens?

Ja, vad vet man?



Mer än att det är helt säkert att digitalt kompetenta medarbetare är en nödvändighet för moderna organisationer.

Och att de med digital kompetens har en fantastisk tillgång till både information och kunskap.

Fotnot:
Översta bilden har jag hämtat från http://www.freedigitalphotos.net/. Om nu någon självpåtagen jämställdhetsminister har åsikter kring färgläggningen av gubbarna och gubborna så snacka inte med mig - på min planet svävar det bara omkring gröna gubbar :)

onsdag 3 februari 2010

Digitala tandtrollstankar

Idag är det den 3 februari 2010.

Det är jag glad för.

I tisdags besökte nämligen jag och min onda tand min ordinarie tandläkare. I väntrummet läste jag en liten skrift som heter "Slå hål på myter om tandvård". När jag kom till myt 6 fick jag en plötslig förföljelsemani-känsla. Det kändes som om Myt 6 var skriven och illustrerad bara för mig.

Jag var tvungen att titta mig runt omkring - hade tandläkaren satt upp kameror i taket bara för att se min reaktion...hum...han är ju rätt digital. Och just det var en av anledningarna till att jag valde att gå till honom för 12 år sedan. Han hade då den senaste digitala utrustningen som scannade av hålet och gjorde en perfekt passande porslinsfyllningen att laga tanden med omgående.

Andra tandläkare fyllde tanden med en gegga för att göra en avgjutning. Geggan skickades sedan med snigelpost till en tandtekniker som i sin tur gjorde en porslinsfyllning. Min tandläkares teknikintresse sparade mig obehaget med gegga-avgjutningen och en jädra massa tandläkarbesök - det hela var nämligen klart på mindre än en timme.

Sån utrustning kanske alla har idag.

För teknikutvecklingen går fram med en rasande fart. Och de flesta tandläkare hänger väl med...eller gör de inte det? Om det vet jag inget för jag byter inte ut min tandläkare ens mot allt godis i världen. Han är värd sin femdubbla vikt i Guldnougat. Trygg, lugn, trevlig, teknikutvecklingsintresserad och medicinmisstänksam - helt i min smak alltså.

Att alla inte hänger med i den digitala utvecklingen däremot vet jag helt säkert för det har jag upplevt själv. Jag funderar på det en stund när tandläkaren borrar som bäst i min onda tand. Vi har precis innan det avslutat en liten dialog, på mitt initativ, om hur hemskt det måste ha varit att ha tandvärk förr i tiden - typ på 1900-talet.
Nu lever vi på 2000-talet. Vi har faktiskt levt hela 10 % av första århundrandet på 2000-talet. Vi kommer allt längre från 1900-talet för var dag som går. Det kanske inte låter så mycket med 10 % men jag lovar dig - får du 10 % i löneförhöjning så kommer du förmodligen att svimma av förvåning. Visst är 10 % mycket.

Har den digitala utvecklingen utvecklats 10 % på 10 år? Förmodligen inte - förmodligen mycket mer men hur räknar man ut det? Har människor i allmänhet utvecklat sin digitala förmåga 10 % på 10 år? Har jag? Nä, nu börjar nog bedövningen stiga mig åt huvudet.



Vad vet jag mer än att när jag googlar på bilder med sökordet "1900-talet" ser det ut att ha varit mycket länge sedan.

Textnot:
Myt 6 har rubrik "Tandvård är dyrt". Klart det är dyrt om man ska ha råd med godis också ;)

måndag 1 februari 2010

Tänk utanför boxen

Fredrik Svensson är en person med bred bakgrund från försvaret som yrkesofficer, entreprenör i IT-branschen och som rektor för en grundskola i Botkyrka. Fredrik är också författare till boken "Uppdrag skola" där han beskriver hur han, och lärarna på en skola i Botkyrka, lyckades vända skolans rykte och resultat.

Fredrik menar att allt är möjligt. Det enda som begränsar oss är vår egen öppenhet för de nya idéer som ständigt finns omkring oss. För att göra allt möjligt behöver vi bryta invanda mönster i syfte att skapa bättre förutsättningar - i skolan just för att lärare och elever ska kunna nå målen.

Skolan har finfin hjälp, enligt Fredrik. Svenska skolan har nämligen världens bästa läroplan. Världens bästa läroplan utgår ifrån att "alla kan" istället för som, när jag själv gick i skolan, "alla kan inte". Fredrik menar att dagens läroplan är konstruerad efter de behov som samhället har idag och i framtiden.

De färdigheter som krävs idag och framöver är annorlunda färdigheter än i det passerade industrisamhället, då det var viktigt för "löpande-band-produktionen" att människor följde vad som var gängse vanor, tänkesätt, seder eller bruk - alltså att de inte avvek från mängden.

De färdigheter som krävs idag och framöver är istället kreativitet, idékraft, initativförmånga och "ta-sig-församhet", fortsätter Fredrik. Vi måste helt enkelt träna våra barn att tänka självständigt utanför ramarna.


OM undervisningsmetoderna är ett hinder för detta nya lärandet MÅSTE skolan göra om dem menar Fredrik. Datorer och internet har förändrat samtliga delar av samhället för alltid - varför är inte IT en självklarhet i skolan idag? undrar Fredrik. Barn och ungdomar är uppvuxna med digitala medier som en självklarhet och behöver en helt annan stimulans än oss gamlingar - bara att gilla läget och göra som Fredrik - se möjligheterna:





Av den enkla anledningen att skolan är till för eleverna!

Vi behöver också döda Jante. Jante ställer till med massor av elände. Jante lever på att vi känner skuld och att vi missunnar andra att lyckas. Fredrik tror att vi förlorar många elever på grund av Jante, eftersom Jantelagen tränger undan allt vad initativförmåga och kreativitet heter.

Och lägg fokus och energi på rätt saker. Att lägga energi på att få av något från elevens huvud istället för i något är fel fokus. För vad spelar det för roll vad man har på huvudet - det är i huvudet det hela händer.

Betyg: Fredrik har fel på en punkt - allt är inte möjligt - det är nämligen inte möjligt att få med allt jag vill om Fredriks mycket läsvärda bok i ett lagom långt blogginlägg. Ska jag få med allt jag vill behöver jag helt enkelt skriva av den :)

Jag har därför bara ett råd - läs boken! Du behöver inte vara specialintresserad av skolfrågor, utan du kan lätt översätta innehållet till utvecklings- och förändringsarbete i allmänhet. Jag har läst boken två gånger, då den ger energi och sprider entusiasm - Fredrik är en möjlighetiserare!

Bild- och filmnötter:
Mössan är hemmagjord.
WWW-bilden har jag hämtat från http://www.freedigitalphotos.net/
Helt oväntat har jag hämtat youtube-klippet från youtube :)