söndag 31 januari 2010

Tiden före tandhaveriet

Som tur är hade jag mitt senaste bartenderpass fredagen före tandhaveriet. Trots en välbesökt pub skramlade det inte riktigt loss i dricksglaset, utan jag gick hem med ynka 35 kronor som bevis på min enastående insats bakom baren.

Som vanligt investeras dricksen i vidarutbildning och visst kan man få en riktig god öl för 35 kronor på systembolaget. Denna gång valde jag emellertid att besöka en annan pub i ölvidarutbildningssyfte. Kanske kunde jag här också få lite tips på hur en riktig bartender beter sig...;)

Efter intensiva ölstudier tycker jag nu att jag börjar bli en riktig kännare - framförallt vad gäller öl från Belgien - och till min lycka hittade jag en för mig, nykomling, bakom kylskåpsglaset: en Tripel Karmeliet.

Tripel Karmeliet är en ljus överjäst öl bryggd på malt av havre, vete och korn - därav tripel. Den riktiga bartenderna ville ha hela 78 kronor för detta belgiska underverk. Den har en lätt honungslen fyllig smak med mild beska. Jag tror att Tripel Karmeliet är släkt med både Kwak och Leffe Blonde.

Betyg: 5 belgare av 5 möjliga. Helt klart värd varenda öre!

lördag 30 januari 2010

Det gör ont


- Du har en inflammation i tandroten, säger tandläkaren efter att han röntgat och undersökt det onda området i min mun vilket är orsaken till att jag uppsökt honom.

I måndags började det ila lite i tanden när jag åt lunch. Förbannade tandhalsar tänkte jag och sprang till apoteket för att köpa Sensodym och Flux vilket enligt all konsumentinformation ska lindra.

Dagarna har gått och ilningarna har övergått till ojämna, men dock återkommnade, ihållande tandvärkattacker. Fredagmorgon var det hög tid att ringa tandläkaren som visade sig vara ledig men ha en trevlig kollega som kunde rycka in.

- Tandroten har dött och en inflammation är på gång. Du kommer behöva rotfylla men först ska du äta pencillin för att hejda inflammationen, fortsätter han.

- Du kan vara glad som kom idag. Hade du kommit först på måndag skulle du sett ut som ett marsvin, avslutar han.

- Men, men, men, men:ar jag, hur kan det ha blivit så här?

- Jag som borstar tänderna varje dag, använder tandtråd regelbundet och i princip aldrig äter godis.

Ja, det där sista var ju inte ett dugg sant men ska man ljuga kan man lika bra göra det ordentligt.

- Det beror på att du är en ond människa som försöker tvinga andra oskyldiga harmlösa vänliga människor att använda djävulsmaskinen datorn, säger tandläkaren.

Nej, det sa han förstås inte, men jag tänkte att det kan kanske vara så. Att naturen självreglerar.

Ont ska med ont förgås, typ!

- Det vet jag lika lite som du, på-riktigt-svarar tandläkaren som skickar hem mig med medicin och en tid för BORRNING.

Och tack snälla tandläkaren för det.

Imorse när jag vaknade gjorde det nämligen ÄNNU ondare. Jag fick micra vatten för att överhuvudtaget få i mig pencillin och värktabletter. Kaffet intog jag á là sondpricipen - med sugrör. Vad jag ska kunna äta är oklart men mannen föreslog:

- Ta en knäckemacka!

Varpå han skrattade så att han höll på att ramla av stolen.

Nog är det så - något ont har jag gjort:




Filmnot:
Lena har ont och det har jag också, nej förresten - jag har det värre!

onsdag 27 januari 2010

Ge aldrig upp!

Förändring tar tid!

En otroligt, nästan oändligt, lång tid.

Förändring kräver tålamod av den som vill förändra. En intill omänsklig uthållighet.

Förändring kräver beslutsamhet - det är arbetssamt att gång på gång, vecka ut och vecka in, år efter år jobba för, påtala, förklara, argumentera, entusiasmera och påvisa fördelarna och vinsterna av en förändring som man själv ser men som andra, till en början, finner i princip obegriplig.

Det kräver en dåres envishet att, som en evig repris, repetera samma budskap.

Jan Eliasson som är en av Sveriges mest kända och internationellt uppskattade diplomater säger:

- Det är ovärdigt att ge upp!

Och eftersom jag inte vill vara en ovärdig dåre fortsätter jag att påtala alla möjligheter som tekniken för med sig oberoende av tekniktrötta öron:


lördag 23 januari 2010

Ingen eller någon


Vem är du? Ingen eller någon?

Träffade en bekant som jobbar inom en tjänsteverksamhet som, precis som så många andra, varit tvungen att göra nedskärningar som en följd av finanskrisen.

Min bekant jobbar på en ganska stor arbetsplats - de är runt 150 anställda efter nedskärningen. Han var såklart inte glad - det är inte roligt att bli av med arbetskamrater - det är mycket roligare att få fler.

- Min chef säger att vi inte har några resurser längre, säger min bekant när vi diskuterar läget.

Inga resurser?

Men...han då? Och hans 149 kamrater - är inte de resurser?

Trots att jag är lite halvtrög och dessutom bångstyrig förstår jag såklart vad hans chef menar MEN, och här kommer ett stort MEN, det är otroligt viktigt att inte förminska någon till ingen.

Alltså - tänk dig själv att börja på en arbetsplats där du får höra att det inte finns några resurser trots att du ser 150 livs levande människor i arbete. Om de här 150 människorna är ingen är då jag, som alltid varit övertygad om att jag är någon, något annat än de här 150 som alltså är ingen?

Min slutsats är att får man höra tillräckligt många gånger att man är ingen så tror förmodligen till och med någon på det. Och då blir någon ingen. Och ingen får något gjort. Och då har man ju faktiskt inga resurser till slut. Hua!

Heja Thomas Di Leva som inte bara tycker att alla är någon utan till och med Jesus:




Facebook-blogg-läsare får lov att klicka här för att förstå att även de är Jesus - värt besväret alltså!

tisdag 19 januari 2010

Farliga förändringar

Polarna Bergman och Klefsjö konstaterade redan tidigt i höstas att:


Om man ska bli bättre på något innebär det ju självklart att man måste ändra på något i det man gör.

Om jag ska bli bättre på att laga mat - och här finns förbättringspotential, tro mig - så måste jag göra någon slags förändring. Maten kommer inte att bli godare för att jag göra som jag alltid gjort på ett snabbare sätt eller att jag oftare lagar mat på samma sätt som jag alltid gjort. Det blir bara ännu mer mat som ingen människa vill äta.

Ska jag laga godare mat kan jag till exempel börja läsa recept. Jag skulle också kunna gå en matlagningskurs. Kanske skulle matlagning bli roligare om jag började läsa recept. Förmodligen skulle matlagning bli jätteroligt om jag gick en kurs där jag träffar nya människor och där jag får matlagningsinspiration.

Kanske borde jag jobba lite på min attityd till matlagning - jag tycker det är URTRÅKIGT. Äta går finfint - men jobba för det - tror inte det!

Bergman och Klefsjö menar att många människor är rädda för förnyelse och förändring. Det är tryggt att allt är som det alltid har varit. Här varnar emellertid författarna å det tydligaste: detta är en falsk trygghetskänsla.

"Om vi inte ständigt arbetar med förbättring och utveckling kommer vi så småningom att bli utkonkurrerade och arbetstillfällena kommer att försvinna".


Bergman och Klefsjö vet inte hur rätt de har.

Trots att jag inte lagar någon särskilt god mat hamnar jag i köket av familjelogististiska skäl med oregelbundna tidsintervall. Mina gulliga tonåringar brukar då, när de ser att det är just jag som står vid spisen, med darrande röster och skräckslagna blickar fråga:

- Var är pappa?

Att jag är utkonkurrerad är uppenbart, däremot har jag inte turen att köksarbetstillfällena just för mig kommer att försvinna.

Men den turen är inte mycket att hoppas på för de organisationer som inte ständigt förändras!


Vill man inte bli utkonkurrerad gäller det att inse att det är finfint med förändringar och inte ett dugg farligt!

Bildnot:
Vad är det här för blogginlägg egentligen - mat, papper och datorer i en salig blandning - vad har hänt - har bloggaren helt tappat bloggkonceptet?

Nej, då - bloggaren är vid sina sinnens fulla bruk - om det nu skulle vara en garanti för något vett överhuvudtaget. Bloggaren misstänker att en förändring som fortfarande kan betraktas som farlig, trots att den egentligen är finfin, är just den ursmarta effektiviseringen att gå över från att använda papper och penna till att använda datorer. Bloggaren tror också att om den enkla effektiviseringen fortfarande betraktas som farlig hindras organisationer att använda datorer och teknik till ännu ursmartare saker.

Bilderna är hämtade från http://www.freedigitalphotos.net/

Bergman och Klefsjöcitaten är hämtade ur boken "Kvalitet från behov till användning".

lördag 16 januari 2010

Låt bli mitt godis!


- Jag är godissugen, tänker jag högt.

- Ja, men det är väl bara att du går och hämtar lite godis från något av "dina gömställen", säger dottern med sin "jag-är-smartare-än-du"-blick.

Nu blir jag osäker. Vad vet hon om mina godisgömställen. Att jag har gömt godis - det vet alla här hemma. Det är ett faktum jag inte ens försökt dölja. Att jag har några gömställen på övervåningen vet de också då någon av dem alltid kommentarerat att jag "tuggar på något" när jag kommer ner från just övervåningen. Jag brukar svara att jag tuggar på en morot. Den går de aldrig på.

- Som om du visste var jag gömt mitt godis, säger jag överlägset för att försöka dölja min osäkerhet.

- Ja, du har en påse med djungelvrålklubbor i lådan där du lägger räkningar och så har du ytterligare en påse med godis någonstans i din garderob, säger dottern blixtsnabbt.

Två rätt av två möjliga.

Hur kan hon listat ut det? Jag som helt jobbat efter "gömma-godis-handboken", vilket dels innebär att sprida ut riskerna. Det vill säga att dela upp godiset i flera påsar och på flera olika gömställen - hittar någon godis på ett ställe är man ändå inte av med allt. Dels att efter ett så ologiskt system som möjligt ständigt förflytta godispåsarna till nya gömställen.

När en metod inte funkar måste man byta.


En annan metod för att få behålla sitt godis helt själv skulle kunnat ha varit att köpa godis efter jobbet som man äter upp på vägen hem. Jag testar med en Marabou mjölkchokladrulle. Det är svårt att hinna tugga i sig hela när det är -20 grader ute på den korta 7 minuters promenaden som det är mellan Hemköp och huset. Chokladen är iskall - händerna som ska få bort pappret runt chokladen är iskalla.

Häromdagen, när det var just -20 grader ute, hade jag en halv stelfrusen rulle choklad kvar när jag kom hem. Jag gömde den i min jackficka under både vantar och mössa för att vara på den säkra sidan. Varje gång jag under kvällen gick ut i hallen för att i smyg äta en bit befann sig någon familjemedlem där och störde mina planer. Till slut insåg jag att enda sättet att äta upp den där chokladen utan att behöva bjuda var att hålla sig vaken tills alla somnat och sedan gå ner och glufsa i sig den.

Ingen bra metod det här heller alltså.

Kvar att prova var kommunikationsmodellen. Den kan ha uppfattats som rätt löjlig av en och en annan kund på ICA Ekängen idag på eftermiddagen.

Jag och mannen diskuterade över en påse gräddbrio, vilken JAG lagt ner i vår kundvagn. Mannen frågar om han kan få fyra av briobitarna ur MIN PÅSE.

- Aldrig, svarar jag. Däremot kan du köpa en påse till dig själv, fortsätter jag generöst.

- Men jag vill ju bara ha fyra små ynka bitar, säger mannen. Bara fyra kan jag väl få?

- JAG VILL INTE BJUDA - JAG VILL HA HELA PÅSEN FÖR MIG SJÄLV, fortsätter jag högt och tydligt helt enligt kommunikationsmodellen.

Och så där höll vi på tills han hämtade en påse till sig själv.

Så säga vad man vill - kommunikation är oslagbart!

Både när man vill ha godis för sig själv och säkert även annars ;)



Filmnot: Joey delar inte heller med sig av det som är ätbart. Fullt förståligt.

söndag 10 januari 2010

Välgörande vatten från Visby

Vad passar bättre under en vvv-kur än ett välgörande öl från Visby, bryggt på en bas av vatten tillsammans med ett antal naturliga ingredienser såsom malt och humle.

Inte nog med att Wisby klosteröl en är 100 % naturprodukt - det är Sveriges första färsköl också.

Jag tycker att smaken är bekant. Bekant från ett av mina favoritöl - Kwak.

Precis som Kwak:en har Wisby klosteröl en fyllig, honungslen smak och en lätt härlig karamellton. Skillnaden är intensiteten - Wisby klosteröl är något mindre fyllig, något mindre smakintensiv. Det beror sannolikt på alkoholstyrkan. Wisby klosteröl har en alkoholstyrka på 5,0 % mot Kwaken som har hela 8 %.

Betyg: Wisby klosteröl blir lätt en av mina favoriter. Den har två fördelar: en fyllig honungslen god smak helt i min smak och en lagom hög alkoholstyrka. Dricker jag ett par flaskor till av Visbyvattnet blir jag snart frisk :)

lördag 9 januari 2010

Vatten, vila och vitaminer

Just nu pågår förmodligen en naturlig immuniseringsprocess i min kropp.

Anledningen till att jag så misstänker är att jag den senaste veckan haft mer eller mindre ont i halsen tillsammans med små andra förkylningssymptom.

När jag börjar känna mig sjuk brukar jag tänka:

"Jag har inte tid att vara sjuk just nu".

En annan variant är:

"Om jag bara klarar mig till xxx-dagen".

Den där xxx-dagen skjuts upp och blir en annan dag hela tiden då det lyckas infalla något jag inte vill missa just på xxx-dagarna vart efter xxx-dagarna börjar närma sig.

Det är ganska korkat att hålla på att tänka så här - blir man sjuk så blir man sjuk.

Och - faktiskt - att jag överhuvudtaget har ett immunförsvar som reagerar naturligt ska jag vara glad för. Ett väl fungerande immunförsvar reagerar! Ett som är ur funktion kan antingen överreagera eller inte reagera alls.

Just den här veckan har inte immunseringsprocessen påverkat min tillvaro allt för mycket. Jag har, utan att min arbetskapacitet påverkats, lätt klarat av att jobba. Eftersom jag inte snorar och nyser är jag ingen smittrisk för kompisarna heller.

Många gånger behöver inte immunseringsprocessen vara mer drastisk än så här. Min kropp genomgår oftast naturliga immuniseringsprocesser utan att jag ens märker av det.

Det fina med naturliga immuniseringsprocesser är att de ger immunisering som varar länge - ofta livslänge.

Så istället för att oro mig för immuniseringsprocessen har jag infört en vvv-metod för att stödja den:

Vatten, vila och vitaminer.

Fotnot:
På den första bilden vilas det. Om det är bloggaren eller en nära släkting till bloggaren som vilar kan vara svårt att urskilja.

Den andra bilden föreställer ett glas kranvatten - billigt, gott och välgörande!

Den sista bilden visar en C-vitaminrik blodgrape. Just i dagarna har blodgrape med märkningen Florida börjat dyka upp i fruktdisken. De är underbart goda men farligt beroendeframkallande.

Samtliga bilder är från http://www.fotoakuten.se/

onsdag 6 januari 2010

Nog undrar man

Isar smälter. Isbjörnar drunknar. Översvämningar hotar.

Allt detta ska bero på den globala uppvärmningen, vilken i sin tur är orsakad av oss människor.

Men hur i hela friden kan, mitt i den pågående globala uppvärmingen, min utomhustermometer visa -19 grader. Och det är inte bara någon tillfällig liten minusköldknäpp. Aftonbladet hotar med att snart är "Rysskylan" här - iskalla vindar från Sibirien som kommer att drabba oss under flera dagar.

Det finns de som hävdar att klimathotet är en stor bluff. Det finns de som påstår att temperaturskillnader alltid förekommit och att jorden inte alls är illa ute på grund av mänskliga koldioxidutsläpp.

Varför skulle man göra så? Plantera en sanning som inte är sann, undrar då vän av sanning.

Ja, som vanligt finns massor av pengar investerade i den så kallade sanningen. Pengar, tid och prestige. På sätt och vis kan jag förstå att människor klamrar sig fast vid en sanning trots att den uppenbarligen börjar bli osann.

Tänk dig själv att du investerat studietid, ditt yrkesliv och din identitet på en sanning. Inte sjutton ger du upp den sanningen bara så där.

För inte så länge sedan berättade jag för en nära anhörigs läkare att min anhörig genomgår en alternativ behandling. Jag kände mig tvungen, då min anhörig valt att inte ta de mediciner läkaren skrivit ut vilket läkaren lyckats komma på. Läkaren, som inte har många år kvar till pension och vars hela liv är uppbyggd kring tron på kemiska läkemedel säger då mycket ödmjukt:

- Ja, alternativa metoder är bra när de fungerar.

Jag väljer i det läget att ta fram mitt bättre jag, vilket är att inse att den här människan faktiskt under omständigheterna är otroligt vidsynt, varför jag inte kontrar med faktumet:

- Ja, och det hade varit bra om skolmedicinerna fungerat också, vilken de bevisligen och trots 13-års försök inte gjort. Hade de fungerat hade ju inte alternativa metoder varit aktuellt överhuvudtaget.

Klimathot och kemikalier - stort hinder för utveckling och anledning till inveckling är tveklöst prestige. Jag önskar att debatterna kunde vara öppna och just prestigelösa. Jag vill ha möjlighet att bilda mig en egen realistisk och välgrundad åsikt.

Och under tiden hela den här globala-uppvärmningsgrejen befinner sig någonstans mellan hopp och förtvivlan vägrar i varje fall jag att gå ut då det är alldeles för kallt:


Bild- och filmnot:
Den översta bilden är tagen på min termomenter som visar fel tid men rätt temperatur.
Istapparna har jag hämtat från http://www.freedigitalphotos.net/
Musikvideon har jag hämtat från http://www.youtube.com/

söndag 3 januari 2010

Halvtid

Igår klockan 19.58 var det halvtid för mina studier. Då lämnade jag in den 5:e av de 10 uppgifter som ska göras på kursen kvalitets- och verksamhetsutveckling.

Jag tror på belöning. Därför hade jag bestämt mig för att belöna mig själv med en bok när halva kursen är klar.

Det kan ju låta lite fjuttigt - nog borde jag kunna kosta på mig något vräkigare än en liten bok? Men nu snackar vi inbunden bok, vilket jag i vanliga fall aldrig köper, än mindre sedan jag slängde ut bokhyllan. Vad ska man då med inbundna böcker till om man inte har någonstans att förvara dem?

Boken som jag så gärna vill ha har inte kommit ut som pocket ännu och jag vill verkligen ha den med en gång. I över ett år har jag gått och väntat på att Roslund och Hellström skulle ta min uppmaning på allvar och börja skriva på ännu ett verk. Nu när de äntligen gjort det ska jag då behöva gå och vänta på att verket kommer ut i pocketformat?

Nä, då är det tur att jag har en anledning att belöna mig själv, vilket jag tänker göra imorgon lunchrast genom att köpa deras nya inbundna bok "Tre sekunder".

Frågan är fortfarande vad jag ska göra av boken när jag läst ut den. Kanske kan jag ge bort den i födelsedagspresent till min pappa eller en svärförälder, vilka alla tre snart fyller år.

Det känns lite så där att ge bort något man använt - å andra sidan har jag ju kvalitetsgranskat varenda stavelse i presenten. Faktum är att jag redan gett bort begagnade böcker, så sent som till jul faktiskt.

Barnens 3-årige kusin önskade sig böcker i julklapp. Inget kan vara underbarare än att vara 3 år och ha en hel fantastisk bokvärld framför sig att upptäcka; Mamma Mu, Findus och Pettson, Alfons Åberg, Lindgrenböckerna, Billy, Morfar prosten, Nicke Nyfiken...

När jag kom till bokhandeln ville de ha hela 198 kronor för "Mamma Mu bygger koja". Det är den värd. Varenda öre. Mamma Mu är underbar.

Men...jag har ju hela vinden full med barnböcker, tänkte jag.

Jodå, väl hemma tvingade jag upp dottern på den rangliga vindsstegen, då jag själv lätt får svindel, för att inventera barnböckerna. Hon kom ner med ett helt gäng Mamma Mu-böcker, några Pettson och Findus och ett par Astrid Lindgren-verk. De var som nya, trots att jag och barnen läst dem massor med gånger.
Vi slog in tre stora bokpaket till kusinen, vilka både han och hans föräldrar blev glada över. Föräldrarna tyckte till och med att det var en utmärkt idé att återvinna böckerna på det här sättet.

Till kusinens födelsedag kanske jag kan övertala mig själv att ge bort Alfonsböckerna. Det känns lite sentimentalt - efter alla roliga lässtunder som jag och Alfons haft vet jag inte om jag kan ge bort honom. Frågan är emellertid vilken nytta han gör alldeles ensam på vinden.

Nä, Alfons gör verkligen ingen glad på vinden och dessutom - återvinning vinner alla på!

Bildnot
Alla klockor har jag hämtat från http://www.freedigitalphotos.net/

P.S till pappa: än vet du inte vad du får när du fyller år. Har du en himla tur kanske det slinker med en Alfonsbok i födelsedagspaketet :)

fredag 1 januari 2010

Gott nytt Tellus-decennium

Vid 12-slaget stod jag på Nybron och tittade på ett storslaget fyrverkeri som sköts upp från å-kanten.

Jaha, nu är det inte bara ett nytt år utan också ett nytt decennium, tänkte jag. Spännande, vad kommer att hända må tro. Kanske ska jag påverka min framtid genom att avge några nyårslöften. Det där med nyårslöften verkar både vara vanligt och tämligen modernt.

I en av kvällstidningarna hittade jag förslag på några löften att avge. Nja, alternativen kändes sådär. Och ska jag vara riktigt ärligt har jag faktiskt försökt mig på nyårslöften förut. Det brukar gå åt pepparn. Jag är helt enkelt ingen nyårslöftesmänniska. En nyårsönskan passar mig helt klart bättre.

Plötsligt märkte jag att jag är skotträdd. Det hade jag ingen aning om. Fyrverkeriet var så starkt och intensivt så det kändes som om bron rörde sig. En ny och riktigt läskig känsla, då jag med min kroppshydda vanligen står stadigt med båda fötterna på jorden.

Skotträdd är var och varannan hund. Vänner med hund berättar hur de får åka ut på landet med jycken eller helt enkelt ge hunden lugnande under värsta fyrverkerihysterin.

Visst är fyrverkerier vackra, men behöver de smälla både här och där flera dagar före och efter själva 12-slaget? Behöver de smälla alls? Inte nog med att hundar och människor blir rädda - fyrverkerier är miljövidriga också.

Den i särklass viktigaste decenniumfrågan är såklart miljön. Det var den förra decenniumet också och kommer att vara de nästkommande decenniumarna. Har vi inte en jord att stå stadig på finns inga andra frågor att engagera sig i. Har vi inte en jord att leva på behöver vi inga nyårslöften eller önskemål alls. Då kan vi hälsa till Mars eller kanske Pluto - vilket vet inte jag.

Vad jag vet är att jag kan låta som en negativ festförstörande bakåtsträvare. Men jag är säker på att man kan ha party utan att miljöförstöra för varken hundar eller människor. Med exempelvis en fredlig liten ljusshow istället för fyrverkerier, som på stadens 350-årsdag.

Det är vad jag önskar mig av nästa decennium - att vi är mer rädda om vår jord och vår miljö.

Jordens hälsa är grunden för min hälsa.

Min hälsa är viktig för mig.

Och jag vill kunna fortsätta stå stadigt på jorden. Även nästa decennium!

Bildnot:
Första och största bilden har jag hämtat från http://www.freedigitalphotos.net/
Nyårslöftena hittar man på aftonbladet.se
Fyrverkerier finns att ladda hem från http://www.freefoto.com/