torsdag 9 september 2010

Tidstypiskt tidsgnäll


Det finns ingen rättvisa sägs det. Men det är fel. Det finns nämligen inget så rättvist som tid. Alla har lika mycket eller lite tid. Alla har 24 timmar om dygnet. Trots detta säger många av oss att vi inte har tid.

Det är märkligt - historiskt sett så borde vi, åtminstone vi som bor i välfärdsländer som Sverige, ha mest tid någonsin. Vi har +/- 40-timmars arbetsvecka vilket ger +/- 128 timmar icke-arbetsbetald-fri tid på en vecka, lagstadgad semester på minst 25 dagar, mängder av tidsbesparande maskiner som tvättar och diskar åt oss. Det var inte länge sedan folk i allmänhet handdiskade. Jag har själv handdiskat några gånger i min ungdom. Jisses vad tid det tar! Jag försökte komma ur den arbetsfällan genom att hävda att jag fick eksem av diskmedlet. Den lätta gick inte min pappa på, som var den i familjen som inofficiellt ansvarade för familjens odiskade husgeråd, varför jag den hårda vägen lärt mig uppskatta teknikens framsteg på diskfronten.

Tidsbristen kan också drabbar oss olika beroende på situation.

Jag har en kamrat som arbetar i ett medelstort företag. Hon utsågs som projektledare för att ta fram en produkt med tillhörande produktbeskrivning. Att vara projektledare innebär att organisera rätt personer för att få jobbet gjort. Hon kallade därför samman ett antal personer till en referensgrupp - en referensgrupp som mest skulle sitta och tycka till. Med vändande kallelse fick hon besked av en person att denna inte hade tid. Ytterligare en person var så upptagen att denne inte ens hade tid att svara skriftligen på kallelsen - han ringde upp henne och meddelande henne att han hade så lite tid att han egenligen inte ens hade tid att ringa och säga att han inte hade tid men ändå...

De övriga inbjudna deltog i referensgruppen och utförde de uppgifter som de skulle och som arbetet krävde. Min kamrat var mycket nöjd när produkten med beskrivning var framtagen. Döm om min kamrats förvåning när tidsbristsmannen stod på hennes kontor någon minut efter lanseringen. Arg var han också. Produkten hade massor av brister och beskrivningen var direkt usel enligt den upprörda mannen utan tid. Min kamrat var emellertid mest tidsförvånad:

Hur kunde han helt plötsligt ha så mycket tid, så mycket obokad tid, att han omgående kunde fingranska både produkt och beskrivning när han tidigare knappt hade tid att avböja ett möte som syftade till att ta fram produkten. Och att gnälla på andra det hade han minsann också tid till. Eller annars tog han sig helt enkelt tid.

Ja, det var inte utan att jag kände igen mig till viss del i hennes berättelse. För visst händer det att jag också slentrian-tidsbrist-gnäller. Visst är jag också tidspressad ibland. Och ibland inte. Däremot hoppas jag att jag aldrig håller på och gnäller på dem som uträttat något under tiden jag inte haft tid.

Att inte ha tid är tidstypiskt. Man betraktas som normal när man inte har tid. Har man tid är man lite skum. Varför har man tid - har man inget att göra? Är man en liten latmask kanske?

Vad gör man med sin tid? Hur mycket tid behövs för att ha tid? Hur får man tid?

Det är på tiden att fundera över förhållandet till tid.

Att tidsgnälla i tid och otid gör ju ingen glad.

Bildnötter:

Det gäller att se upp så att 2011 inte bara tidssusar förbi tycker möjligen upphovsmannen

Image: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net

YES är säkert bra för de som kan handdiska utan att få eksem :)

Designa din egna fullbokade personliga almanacka på http://www.personligalmanacka.se/

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kom att tänka på ett Värmländskt ordspråk:
Vill du ha nôtt gjort,
så gå te en sôm har môcke å göre.
Di andre har aldri ti.
MVH Sigge

infoufot lost in timespace sa...

Sigge: du är bäst :)