onsdag 30 juni 2010

Alltid är det något

Snart blir det bättre och snabbare att åka tåg mellan Eskilstuna och Stockholm. Banverket bygger, för andra sommaren, ut banan så att det ska bli fler räls - typ dubbelfiligt. Under tiden får man antingen åka tåg+buss+tåg eller ta tåg hela vägen över Västerås och då satsa en halvtimma extra restid.

Vi valde det sistnämnda - en restimme eller en och en halv på ett tåg som går direkt utan stopp - kändes inte särskilt betungande. Resan dit gick bra. Vi anlände i Stockholm på utsatt tid. Det var annat när vi skulle hem.

16.26 skulle tåget gå, samma väg över Västerås tillbaka till Eskilstuna, från Stockholm. Glada var vi att vi var på tåget i tid - det var tvärfullt. 16.26 meddelade lokföraren att "det är ett signalfel i Järfälla så tåget kommer att avgå något senare". 16.45 började folk lämna tåget. Något senare ropade lokföraren igen att "tåget ersätts av bussar, gå till informationstavlorna". Det gjorde vi.

Väl vid informationstavlorna, efter att vi stått och glott ett bra tag på dem, ropar en röst ut att vi får ta nästa ordinarie tåg som ska gå 17.26 från samma spår som 16.26-tåget. Vi går dit. Köar med om möjligt ännu fler resenärer, blir insläppta, sätter oss tillrätta och väntar. 17.25 började folk lämna tåget. Ingen har sagt något men nu har vi lärt oss - vi reser också på oss. Ute på perrongen står två konduktörer och pratar. Jag stirrade på dem. En av dem säger "Spår 6".

På tåget som står på spår 6 lyckades vi få varsina tre sittplatser ganska nära varandra. Vi hade tur. Långt ifrån alla får sitta. Det sa i varje fall konduktören som menade att "vi måste tillsammans göra det bästa av den här situationen". Situationen var den att sträckan Barkarby - Järfälla drabbats av solkurva. Det skulle innebära att färden till solkurveplatsen skulle gå i 70 km i timmen. Därefter var situationen oklar.

Vad är en solkurva?

Jag frågade sonen. Han visste. En solkurva är en utknäckning, krökning, av järnvägsrälset på grund av utvidgning vid värme. Nu började jag fundera mera på hur han kunde veta det. Jag vågade inte fråga - var rädd för att svaret skulle kunna vara dagens andra besvikelse. Det var + 100 grader varmt. Det var + 100 människor i kupén. Jag överdriver något...förstås...men du förstår läget...jag var hungrig och lite smått förbannad över allt springande mellan tåg och fiktiva bussersättningar på centralen.

Barnen tyckte att jag skulle sluta gnälla:

"Så ofta är det väl ändå inte trassel med tågen - tänk positivt - det tjatar du ju jämt om annars mamma!"

Jag funderade - hur ofta är det trassel? Två gånger har det varit så mycket trassel de senaste åren att jag valt att gnälla offentligt på bloggen - två gånger på fyra år. Fast det är klart, då har jag inte offentligtsgnällt om den gången jag åkte taxi från Stockholm till Eskilstuna sent en kväll efter att ha försökt väntat ut ett signalfel som aldrig gav upp. Tur att jag inte tänkte ta tåget till Kent-konserten i vintras för då var alla tåg inställda på grund av elakartad vinter. Chickenbabe och jag hade bilen full av ungdomar som skulle till samma konsert, ungdomar som planerat att ta tåget.

Hur ofta åker jag tåg mellan Eskilstuna och Stockholm? 10-15 gånger om året kanske. 4 stora fel på ungefär 50 resor. 8 procent. Hade Leankända Toyota tyckt att den felmarginalen var ok? I en produktionsmiljö som måste beskrivas som välkänd.

Att vi har fyra årstider i Sverige - det visste i varje fall Björn Borg redan för massor år sedan. Det fick han förresten rätt mycket skit för - han skulle vara någon slags Sverigeambassadör och blev tillfrågad vad som var unikt med Sverige:

"De fyra årstiderna", svarade Björsa. Han vart hånad då men jisses va pengar han skulle kunnat ha gjort på att konsulta SJ och Banverket kring den saken. För på vintern går inte tågen på grund av snö och kyla, på sommaren på grund av värme och sol. Hösten ställer till bantrassel med höstlöv.

På sätt och vis kan jag förstå att väder och vind påverkar tågframkomligheten och allvarligt - jag satt inte i sjön - jag satt på ett tåg! Konduktören snackade ju något om att "vi alla skulle hjälpas åt i den här situationen och göra det bästa av den".


Hade SJ valt att "hjälpas åt" genom att skicka ut konduktören med vatten, juice och kanske till och med frukt under resan hade jag sannolikt gnällt mindre. En konduktör som delat ut någon slags kompensation - gesten skulle räcka - och småpratat lite med oss resenärer. Kanske hade jag inte gnällt alls.

Nä, så var det inte - konduktören satt längst bak i tåget. Det vet jag för hon ropade ut att "det går bra att komma längst bak i tåget och ställa frågor".

Fast jag kanske gnäller för mycket, som barnen säger. Jag kanske ska vara glad att det funkar 92 procent av resorna.

Textnot:
Vilka var då de två bloggomnämnda trasseltillfällena:

Bildnot:

Rälsbilden kommer från

Image: Kenneth Cratty / FreeDigitalPhotos.net

Vattenbilden kommer från

Image: Kenneth Cratty / FreeDigitalPhotos.net

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej UFOT.
Ikväll ska vi ha sommarfest på
vår Pub/bryggeri. Vi har bryggt en
Gambrinius Sommarpils.
Ljus,lättdrucken och skaplig beska.
Det blir en liten miniprovning under Brasse-matchen.
Ha en trevlig fortsättning på
sômmern.
MVH Sigge

Anonym sa...

Min äldsta son har pendlat i snart 4 år mellan Västerås o Järfälla. Buss, tåg, pendeltåg, buss - enkel resa! Nu har han fått jobb i hemma i Västerås med 10 min cykelfärd till jobbet. LYCKA!