torsdag 30 december 2010

Gott Nytt Roligt År!

Gott Nytt Roligt År! önskar jag alla bloggläsare och även alla andra.

Något nyårslöfte?

Självklart!

Mesta möjliga roligt!

Flashback 2010: livet är ändligt. Fokusera på det som är kul. Sträva efter att ha mest möjliga roligt. Tråkigheter och elände drabbas vi av ändå. Vare sig vi vill eller inte.


söndag 28 november 2010

Yr i mössan

Sonen kan inte begripa och jag kan inte förklara varför en del lärare i skolan lägger ner så mycket kraft på huvudbonader.

Det vill säga; lägger ner så enormt mycket energi på att få - främst killar - att ta bort tygstycken från sina huvuden, tygstycken i form av mössor och kepsar.

Jag försöker hjälpa till.

Jag läser läroplanen, Lpo94.

Där finns inte ett ord om klädkoder i skolan. Där finns inte ett ord om mode.

Där står istället massvis av klokheter som:

"Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper."

"Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete."

Det finns alltså inte ett enda ord om klädsel eller vilket mode som skulle kunna gynna, eller ens påverka, lärandet.

En av mina kloka kamrater säger så här:

"De första 50 åren av 1900-talet här i Sverige så fick damer ha hatt inomhus men inte män. Och några år tidigare var kvinnor mer eller mindre tvungna att ha schal utomhus. På 1700-talet hade män peruk, smink, kråsskjortor, strumpbyxor, smycken och glittriga skor."

Modet har sett olika ut över tid.

Att det som sker i huvudet är viktigare för inlärning än det som är huvudet är däremot något som varit lika en längre tid...kanske alltid.

Slutsats: det är bättre att lägga energin där den gör nytta; att få in något i huvudet istället för att få av något från huvudet.



Bildnötter:

Köp "hej-mössan" på already.se
Läroplan kommer från skolverket.se
Mot-mera-kunskapmössan har jag gjort själv

onsdag 24 november 2010

Märkligt fot- och notsammanträffande

Augusti 2005. Tre dagar in på min semester bröt jag foten bara för att få den packeterad i gips påföljande 6 veckor...eller snarare bara för att jag inte såg mig för när jag gick i trappen. Det planerade Thomas Di Leva konsert besöket var inte att hoppas på - hoppa fick jag däremot göra i tv-reklam avbrotten till köket för att fylla på med förtäring att trösta mig med där jag satt bänkad framför friidrotts VM.

FriidrottsVM är inte det sämsta men inte heller samma sak som att gå på konsert...Thomas Di Leva konsert.

5 år senare haltar jag runt igen om än inte med hjälp av kryckor. Inflammation i foten och sviter efter ett mindre kirurgiskt ingrepp.

5 år senare sitter jag också som lycklig ägare till Thomas Di Leva konsert biljetter.

Då gör det onda rätt mycket mindre ont :)

söndag 21 november 2010

Läker läkemedel?

Enligt Stockholms läns landstings vårdguide används läkemedel "för att förebygga, lindra och bota sjukdomar eller symtom på sjukdomar". Hur Läkemedelsverket kan kalla en produkt som lindra symptom på sjukdom för läkemedel vet inte jag. Vad jag vet är att det är just Läkemedelsverket som är läkemedelsgudar i Sverige - där sitter en gäng medicin-för-stå-sig-påare och bestämmer vad som ska klassificieras som läkemedel och inte.

Vad betyder ordet läka?

Jag går in på synonymer.se och får följande förslag:

"1 bota, göra frisk, hela, kurera, återställa 2 läkas, botas, helas, tillfriskna, bli frisk, bli återställd, växa ihop, bli bra igen."

Jag tror inte medicingudarna på Läkemedelsverket varit inne på synonymer.se - hade så varit fallet skulle inte en medicin klassas som ett läkemedel när det bara lindrar symptom.

Många så kallade läkemedel kör med helt öppna kort. Jag har en bekant som knaprar Imodium mot en stressad tarm. Imodiums bipackssedel är glasklar. Den säger:



Översatt till ännu direktare svenska:

"Detta piller hjälper inte mot orsaken till din onda tarm. Detta piller tar bara bort det som gör ont och låter orsaken till det onda leva kvar i tarmen och ställa till ännu mer elände. Det här alltså ett piller som låter sjukdomen växa i fred från symptom, symptom som är kroppens sätt att signalera att något är fel."




Alla har vi olika intressen. Ett av mina intressen är just att läsa bipackssedlar. Det skulle kunna vara en ganska komisk fritidssysselsättning - om det nu inte var för den bistra sanningen att människor faktiskt på riktigt äter pillrena som det bipacks skrivs om.

Själv fick jag det inflammationshämnade pillret Naproxen mot min, peppar peppar tämligen lindriga och sällsynt förekommande, migrän. Migrän innebär att drabbas av en överond huvudvärk, ofta kombinerat tillsammans med synbortfall och illamående.

Naproxens bipackssedel berättar för mig att pillret är mot bland annat huvudvärk. När jag läser under vanliga biverkningar förstår jag att pillret kan orsaka just exakt samma besvär som sjukdomen jag tar pillret för; huvudvärk, illamående och synstörningar.

Grattis bästa migränpatient!

Ett läkemedel är för mig ett medel som botar. I dagens medicinvärld hittar du läkemedel som botar på riktigt i den så kallade alternativa medicinvärlden. Hur läkemedel som botar på riktigt kan vara ett alternativ vet inte jag.

Det är dags att blanda och ge om i läkemedelsordboken.
Medicin som läker på riktigt - det är min medicin:



Bildnötter:

Bipackssedeltexten kommer från FASS.

Solrosmedicinen kommer från Maggie Smith

Tallriksmedicinen kommer från Paul

onsdag 17 november 2010

Vilka framtidskompetenser har du?


Jag lyssnade till Sven Hamrefors häromdagen. Sven är professor i innovation vid Mälardalens högskola. När jag lyssnade till honom pratade han om organisationer och värdeskapande. Vad skapar värde?

Sven visade en bild som jag kunde relatera till på åtminstone två sätt; industrisamhället vs nätverkssamhället; broadcasting vs interaction. Vad jag tänker på är att tiden förändras och förhoppningsvis organisationer med dessa (förhoppningviset för att annars överlever de inte). Nya tider ger nya kommunikationssätt och vägar. Förändrade tider gör att vi människor behöver nya kunskaper, nya förmågor = nya kompetenser.




Vilka kompetenser krävdes en gång i tiden för att vara en god industriarbetare? Kanske komma i tid till jobbet. Uthållighet. Lojalitet. Lyda order. Gilla att göra samma sak varje dag. Vara noggrann. Vara lugn och sansad och inte trycka på nödstoppsknappen för löpande bandet bara för att se vad som händer.

Industriarbetena blir allt färre. Och de som finns kvar ändrar karaktär - de förändras. Löpande bandet är snart ett minne blott...


Vi har för länge sedan lämnat industrisamhället för ett tjänstesamhälle. Nästan tre av fyra arbetar inom tjänstesektorn och andelen ökar. Samtidigt som alltfler arbetar inom tjänstesektorn förändras förutsättningarna alltmer på arbetsmarknaden. Internationalisering, globalisering och teknikutveckling gör att omvärlden finns här mitt bland oss. Teknikutvecklingen gör att tjänster kan utföras på långdistans. När fler kan utföra samma tjänst, ja då ökar konkurrensen och det ställs högre krav på kvalitén på tjänster - vilka kompetenser krävs nu för att få möjligheten att genomföra en tjänst?




Vad skapar värde i värdenätverk? Vilka egenskaper ska jag ha för att skapa mig en hållbar position i nätverket? Vad behöver jag utveckla för att vara framgångsrik i nätverkssamhället - tjänstesamhälle 2.0?

Sannolikt en hel del.

Och sannolikt har jag en fördel av att vara den där nyfikna typen som vill trycka på nödstoppsknappen bara för att se vad som händer.

Bildnötter:
Värdekejda och värdenätverksbilden kommer från Svens bildspel
Broadcasting/interaction-bilden har jag fått av en kompis
Sektorbilden har jag lånat av foretagsamheten.se

tisdag 9 november 2010

Hipp hipp hurra på min födelsedag

Tänk att jag blivit så gratulerad på min födelsedag trots att jag bara fyller ojämna 47! Hur det kommer att bli när jag fyller jämt delbara 48:a - för att inte tala om 50 - törs jag knappt tänka på.

Jag vaknade av födelsedagssång som följdes av frukost och paket. Jag möttes, något lite senare, på jobbet av gratulationer, presentregn och sång. Presentregn och presentregn - det låg ett grattiskuvert på mitt skrivbord som av innehållet att döma inneburit lång planering och förberedelse för avsändaren.


Jag fick förstås också två par strumpbyxor som en annan jobbarkompis felköpt. Hon kom på att jag fyllde år i samma sekund som hon gav mig dem varför de genast omvandlades till en födelsedagspresent.

Nu på kvällen har det födelsedagsfikats tillsammans med släkt och grannar. Då fick jag också presenter. Bland annat en Harboe Guldöl i plastflaska.

Tänk - en hel dag fylld med presenter, sång och gratulationer!

Hipp hipp hurra för en väldigt bra födelsedag!

Bildnot:
Översta bilden visar innehållet i mitt presentkuvert. Det ligger en chokladbit i plastfoliet. Den var lite gammal men ätbar. Lotten, som det nästan alltid brukar vara vinst varje gång på enligt informationstexten, var tyvärr en nitlott. Jag är inte ledsen för det - nästa år vinner jag säkert en resa till Hawaii.

söndag 31 oktober 2010

Kom till saken


Det gäller att använda rätt ord i rätt sammanhang och vid rätt tillfälle. Ord är värdeladdade och säger något om den som använder dem.

Vad är du för ordtyp?

Är du en sådan där ordklant som säger städare istället för lokalvårdare? Eller fackordsdroppare som säger att du ska migrera dina dokument på datorn när du egentligen menar att de bara ska flyttas från ett ställe till ett annat? Kanske har du fastnat i byråkratiordsträsket och säger framgent när vi andra väljer att säga i framtiden. Eller är du en trendkänslig ordanvändare som säger utmaning när du menar problem?


Ibland när männskor pratar fattar jag inte ett smack. Ofta beror det på långa diffusa utläggningar och utvikningar där ord staplas på varandra i all oändlighet. En slutsats är att det dunkelt tänka är det dunkelt sagda. En annan är att vederbörande helt enkelt har svårt att komma till saken för att vederbörande är rädd för att inte vara"trendrätt" när han eller hon talar klartext, vilket alltså resulterar i att hela budskapet lindas in i en tjock orddimma. En tredje slutsats är att vissa ord, som exempelvis ordet problem, inte är helt ok att använda.

Att ha problem nu för tiden är nämligen tvärute. Ingen rackare vill ha problem - problemmänniskor får lätt stämpeln som negativa. Väljer man istället för att döpa om sina problem till utmaningar - ja, då är man rätt på samtidsbanan. Och då blir det ett problem. Trendkänsliga ordanvändare som inte kommer till saken.

Jag kan tycka att det finns en skillnad mellan problem och utmaningar. Och att det ofta är den egna attityden som avgör vad som är ett problem eller en utmaning. Problem blir det emellertid när ALLT är utmaningar fastän det egentligen är problem.

Den som blir av med pass, plånbok och mobil första dagen på semestern ser det knappast som en utmaning. Inte ofta heller den som blir uppsagd från sitt jobb. Eller den lågavlönade ensamstående föräldern som kämpar hårt månad ut och år in för att få ekonomin att gå ihop - vilket den ändå aldrig riktigt gör.

Att ständigt, med en flåshurtig positiv attityd, tycka att livet är en stor enda utmaning är onaturligt.

Ordtrendkänslighet kan bli ett problem.

Utmaningen är att komma till saken!



måndag 11 oktober 2010

Bland haggis, bryggda hundar och flaskpost

BrewDog är ett skottskt bryggeri i Fraserburgh som grundades 2006 av Martin Dickie och James Watt. I april 2007 producerade grabbarna sitt första öl och sedan dess har ett brett utbud lanserats. BrewDog satsar på attityd och en kaxig marknadsföring, vilket jag tidigare erfarit då jag läst etikett-texten på deras Punk IPA och 5 am Saint.

Bartendern påstod att BrewDogs Trashy Blonde var skottarnas försök att brygga belgiskliknande ale. Trashy var i sådana fall namnet för jämfört med honungsmilda belgiska Leffe Blonde är faktiskt skottarnas variant lite "trashy". Inte ogod - inte heller fantastiskt belgiskt vrålgod. Typ en lite stickigare variant, helt i enlighet med den stickiga attityden.

Betyg: tre haggis av fem möjliga. Om betyget tre av fem haggis är bra eller inte är upp till öldrickaren att själv avgöra.

77 Lager, däremot, överträffade förväntan, vilken var = mesöllagersmakaringentingblä. Varför jag nu trodde det? 77 Lager är det lite sting i - alltså inte den brittiska sångaren - utan mer humle-beska sting.

Betyg: fyra flaskpost av fem möjliga. Det här flaskpostmeddelandet blir man helt klart glad av.

söndag 10 oktober 2010

Ungdomspanik och geletårta


Festdeltagarna på fyraårskalaset är många; tre fyraåringar, en grinig nappsugande 2,5 åring och ångvälten Melker - även han 2,5 år, en mängd med föräldrar i trettio till fyrtioårsåldern, en kusin med föräldrar samt sist men inte minst födelsedagsfyraåringens farmor och farfar.

Fyraåringarna leker med en tågbana i trä. Ångvälten Melker infrastrukturutvecklar på sitt alldeles egna unika sätt; han slår brosan i huvudet med ett räls. Därefter går han målmedvetet och obekymrat vidare för att undersöka om det finns någon geletårta att tugga i sig från/under eller i närheten av kalasbordet samtidigt som han lämnar efter sig en krokodiltårsfällande bror.
Kalasbarnets pappa försöker avstyra en syskonvendetta genom att ta fram sin iPhone och dra igång en av app:arna - ett flygledarspel som går ut på att säkert landa flesta möjliga flygplan - flygkraschar är lika med game over. Samtliga fyraåringar, även krokodiltårsfällaren, flockas omgående runt spelet.

Under tiden fyraåringarna turas om att krascha flygplan konverserar vuxenmajoriteten om världsliga ting i allmänhet och sina små telingar i synnerhet. Nu snackas bokstavsintresse och läskunnighet, vilken inte verkar vara en överdrivet utvecklad förmåga hos de här festprissarna av samtalet att döma.

- Det är tufft att vara analfabet, säger jag skämtsamt och nickar mot iPhonen där de tre fyraåringarna sitter tålmodigt.

Det skämtet gick inte hem. Som tur är kommer en av mammorna och drar uppmärksamheten ifrån mitt opassande analfabetskämt genom att förmedla sin digitala oro;

- Det kan aldrig vara bra, säger mamman. Att de sitter så där stilla framför en skärm. För att inte tala om krigsspelen som ungdomarna spelar. Tänk när vi var små då var vi ute och lekte. I skogen. Med kottar. Och rörde på oss mycket mer. Det är nyttigt att röra på sig. Frisk luft fick vi också.

Herrejisses, är hon sponsrad av Friluftsfrämjandet tänker jag men inser att hon bara drabbats av "ungdomspanik". Så beskriver Thomas Fürth och Göran Krafft fenomenet i boken "Framtiden börjar i klassrummet". I alla tider har den äldre generationen förfasat sig över den yngre; på 40-talet var ungdomspaniken dansbanorna, därefter serieläsandet för att på 70-talet ersättas av sådana läskiga grejor som videoapparater. Thomas och Göran sammanfattar orosmammans problem med att "den äldre generationen har inte vant sig vid de nya digitala medierna".

Det kommer hon att bli varse redan innan ångvälten Melker tar sin tredje provsmakningstugga av geletårtan.

En av papporna berättar om forskning och statistik kring digitalt användande. Han berättar bland annat att han i dagarna tagit del av en rapport som visar att de ungdomar som sitter hemma och spelar otäcka krigsspel är underrepresenterade i brottsstatistiken. De sitter ju hemma istället för att vara ute på stan, dricka för mycket alkohol och hamna i bråk. Dessutom visar det sig att ungdomar som spelar krigsspel ofta gör det mot ungdomar över hela världen, varför de lär sig en hel del engelska och även andra språk.

Melkers pappa pillar ut en sprucken heliumballong ur Melkers mun samtidigt som han säger att han föredrar att hans barn sitter framför datorn mot tv:n. Att sitta framför datorn är, till skillnad mot tv-stirrande, interaktivt. Barn och ungdomar som spelar spel gör det ofta mot och med varandra, vilket gör att de bland annat lär sig att samarbeta, fortsätter Melkers pappa och drar ut ett rött presentband som Melker fyllt tomrummet i munnen med.

Kalasbarnets pappa berättar om ett företag/en organisation som har varit tvungna att göra om och försvåra sina intagningstester, då de sökande nu för tiden har en helt annan simultankapacitet än förr. Pappan nämner företaget/organisationen vid namn, men eftersom jag exakt då upptäcker att jag satt foten i en geletårteklump under bordet, som troligen halkat ur Melkers mun, har jag tappat konversationsfokus.

- Ja, ni har rätt. Det är nog bara jag som tänker gammalmodigt, säger en betänksam orosmamma efter att hon hört alla argument.

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

Men det är såklart bättre att hon inser det själv; att tiderna förändras och att tiden nu är digital.

Det är dags att ta in något nytt och sluta jaga tiden som flytt.




Boknot:
Mer om boken "Framtiden börjar i klassrummet" kommer snart i en blogg nära dig.

onsdag 29 september 2010

Nästan osant bra


Idag var det STORT datorhaveri på jobbet. Absolut ingenting fungerade.

Jag klarade mig rätt bra. Sedan länge hade jag och min kollega bestämt att vi skulle ägna förmiddagen åt planering. Det klarade vi fram till 11.00 utan dator. Sedan gick vi runt och bokade möten som vi insåg blev nödvändiga med anledning av vår planering. Egentligen var datorhaveriet oss till fördel - alla var tillgängliga och hade inget emot att snacka en stund med oss.

Efter lunch bestämde jag mig för att nu skulle jag äntligen ta itur med kontorsstädning. Det har jag bestämt sådär 7-8 gånger det senaste året. Jag lyckas alltid ta mig ur det. Denna gång var det svårare. Efter 5 minuters städning var jag uttråkad. Jag bestämde mig för att titta efter vad som fanns i mina tre kontorslådor som sitter lite dolda under skrivbordet.

Inget godis. Men ett antal golfbollar (?), en plastpåse och en pärm. I pärmen hade jag sparat på diverse "bra-att-ha-papper". Kopior på gamla jobbansökningar, flera års kompetensutvecklingsplaner, lönehöjningsargumentsdokument och, sist men inte minst, ett FANTASTISKT LYSANDE BRILIJANT pm som jag skrev som examensuppgift på Statskunskapskursen jag gick för ett par år sedan.


Titeln var typ "Är Sveriges partisystem och statsskick omodernt". Jag konstaterade att Sveriges statsskick inte bara är 1800-tals gammalt, dessutom funkar inte grundlagen vilket bevisas av att den ändrats ett otal gånger de senaste åren. Inte nog med det - en stor del av vår lagstiftning styrs från EU - alltså är Sveriges riksdag lite "överflödig". Jag diskuterar kring det politiska ointresset bland oss vanliga medborgare och min teori är att kan bero på att vi faktiskt har duktiga specialister som sköter det där med politik åt oss på ett alldeles utmärkt sätt - alltså behöver vi inte bry oss.

Sammanfattningsvis spår jag en framtid där landsgränserna mer och mer försvinner, där globaliseringen slår igenom även i politiken. Jag tror att vi i Sverige är redo för den förändringen, vilket det omoderna politiska systemet är ett uttryck för, vi behöver något nytt - helt nytt. Ett annat uttryck för att vi är redo för förändring är att vi länge levt tryggt och säkert i en fungerande demokrati, i fred och i ett materielt överflöd. Däremot finns det en andling/själslig nöd som skulle kunna botas om vi delar med oss av och sprider vår erfarenhet av fred, demokrati och materiell standard i en integrerad och globaliserad värld. Min slutsats är att Sverige kan komma att vara en valkrets av flera i ett framtida globalt valsystem.

När jag läst klart pm:et är jag fullständigt mållös. För det första; hur kan jag ha skrivit något så fullständigt lysande - både innehållsmässigt, analysmässigt och stilmässigt. Jag visste inte att jag var bra. För det andra; hur kunde jag bara få ett G på kursen.

Jag sitter i flera minuter och nödglor på mitt pm i hopp om att någon ska komma förbi och fråga vad jag gör så att jag kan berätta om hur fantastiskt brilliant och lysande jag är.

Ingen kommer förbi.

Nu börjar datorerna funka igen.

Jag ger mig istället glatt i kast med det dagliga jobbet som kräver datastöd.

Tänk att ett datahaveri kan göra mig så lycklig - det hade jag aldrig trott.

Och att jag bara fick ett G - hum, förmodligen förstod inte min lärare pm:ets brilliansen - eller annars tyckte han helt enkelt att jag hade fel:



Bildnot:
Kvinnan med den lysande lampan är inte jag utan lånad av Image: Filomena Scalise / FreeDigitalPhotos.net

lördag 25 september 2010

Just nu


Just nu, originally uploaded by M.Olsson.

bara ben på Ölkultur!
Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

onsdag 22 september 2010

På väg till jobbet


På väg till jobbet, originally uploaded by M.Olsson.

Den första kalla höstdagen i ett fantastiskt ljus

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

torsdag 16 september 2010

Vad är verkligt?

Alla lever vi i vår alldeles egna verklighet.

Den som inte redan märkt det kan flytta ihop med ett par tonåringar. Då om inte förr märker man att verkligheten är olika. När en tonåring påstår att han eller hon verkligen har städat tonårsrummet overkligt väl ser samtidigt en 46-åringen verkligen ingen skillnad mot innan den så kallade städinsatsen. Vilken tid man bör ge sig hemåt en lördagkväll skiljer sig overkligt mycket mellan en tonåring och en 46-åring. Tonåringar orkar vara uppe overkligt länge - kanske flera dygn i sträck - vad vet jag. En 46-åring blir verkligen trött redan tidigt på kvällen - tja, ibland redan på eftermiddagen strax efter lunch.

Några som helt kristallklartsäkert bott ihop med tonåringar är Peter Gärdenfors, kognitionsforskare och Ulf Danielsson, strängforskare. Jag lyssnade till dem när jag var ute och promenerade häromdagen. De filosoferade på ämnet "Universum och verkligheten" i ett podcastsänt Filosofiska rummet. I deras verklighet var allas verklighet olika. De finns ett enklare knep än att flytta ihop med tonåringar för att förstå det. Peter och Ulf menar att det räcker med att trycka lite lätt på ögongloberna så förändras verkligheten. Nu är jag redan lätt synsvag så när jag testade detta tyckte jag mest min verklighet förändrades från oskarp till grumlig.

Kanske sitter Sverigedemokraterna och trycker på sina ögonglober mest hela dagarna. För nu snackar vi tjejer och killar som befinner sig i tjockdimma. Deras verklighet är så overkligt olika att det snarare handlar om en helt annan dimension av tillvaro. Många som befinner sig i en annan dimension intar olagliga droger. Nu tror jag inte att detta är mer frekvent bland Sverigedemokrater än andra - kanske har de bara fått i sig skämd mat. För en sak är säker: att i valkampanjen ställa invandrare mot pensionärer - det är direkt ruttet.

Sverigedemokraternas invandrarpolitik är verklighetsfrämmande - den missar overkligt mycket;

1) Sverige behöver fler invånare, fler människor, för att bevara välfärden. Vi ska vara glada att det kommer hit människor som kan tänka sig att bo och arbeta här. Tänk så ekonomiskt det är, dessutom, när det kommer färdigutbildad arbetskraft hit. Vad kostar det inte att utbilda en inföding; 5 års förskola, 10 år i grundskolan, 3 år på gymnasiet och gud vet hur lång tid på högskolan.

2) Pay-back-time; när våra förfäder utvandrade från Sverige på grund av missväxt, svält och allmänt elände togs de emot av andra länder. Varför ska vi göra annorlunda mot de som behöver leva på annan mark idag?

3) Vi bor i ett land där vi har det så överdrivet bra att vi blir sjuka av all välfärd. Vi kommer att bli både friskare och lyckligare när vi delar med oss till dem som dragit en sämre lott i livets lotteri.

En pensionär som verkligen inte vill ställas mot invandrare utan som lever i verkligheten är damen i Landskrona:

lördag 11 september 2010

Bakom baren


Bakom baren, originally uploaded by M.Olsson.

Fredag kväll skapades (skum) ölkonst av tjänstgörande bartender på bästa ölföreningen.

© m.olsson

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

torsdag 9 september 2010

Tidstypiskt tidsgnäll


Det finns ingen rättvisa sägs det. Men det är fel. Det finns nämligen inget så rättvist som tid. Alla har lika mycket eller lite tid. Alla har 24 timmar om dygnet. Trots detta säger många av oss att vi inte har tid.

Det är märkligt - historiskt sett så borde vi, åtminstone vi som bor i välfärdsländer som Sverige, ha mest tid någonsin. Vi har +/- 40-timmars arbetsvecka vilket ger +/- 128 timmar icke-arbetsbetald-fri tid på en vecka, lagstadgad semester på minst 25 dagar, mängder av tidsbesparande maskiner som tvättar och diskar åt oss. Det var inte länge sedan folk i allmänhet handdiskade. Jag har själv handdiskat några gånger i min ungdom. Jisses vad tid det tar! Jag försökte komma ur den arbetsfällan genom att hävda att jag fick eksem av diskmedlet. Den lätta gick inte min pappa på, som var den i familjen som inofficiellt ansvarade för familjens odiskade husgeråd, varför jag den hårda vägen lärt mig uppskatta teknikens framsteg på diskfronten.

Tidsbristen kan också drabbar oss olika beroende på situation.

Jag har en kamrat som arbetar i ett medelstort företag. Hon utsågs som projektledare för att ta fram en produkt med tillhörande produktbeskrivning. Att vara projektledare innebär att organisera rätt personer för att få jobbet gjort. Hon kallade därför samman ett antal personer till en referensgrupp - en referensgrupp som mest skulle sitta och tycka till. Med vändande kallelse fick hon besked av en person att denna inte hade tid. Ytterligare en person var så upptagen att denne inte ens hade tid att svara skriftligen på kallelsen - han ringde upp henne och meddelande henne att han hade så lite tid att han egenligen inte ens hade tid att ringa och säga att han inte hade tid men ändå...

De övriga inbjudna deltog i referensgruppen och utförde de uppgifter som de skulle och som arbetet krävde. Min kamrat var mycket nöjd när produkten med beskrivning var framtagen. Döm om min kamrats förvåning när tidsbristsmannen stod på hennes kontor någon minut efter lanseringen. Arg var han också. Produkten hade massor av brister och beskrivningen var direkt usel enligt den upprörda mannen utan tid. Min kamrat var emellertid mest tidsförvånad:

Hur kunde han helt plötsligt ha så mycket tid, så mycket obokad tid, att han omgående kunde fingranska både produkt och beskrivning när han tidigare knappt hade tid att avböja ett möte som syftade till att ta fram produkten. Och att gnälla på andra det hade han minsann också tid till. Eller annars tog han sig helt enkelt tid.

Ja, det var inte utan att jag kände igen mig till viss del i hennes berättelse. För visst händer det att jag också slentrian-tidsbrist-gnäller. Visst är jag också tidspressad ibland. Och ibland inte. Däremot hoppas jag att jag aldrig håller på och gnäller på dem som uträttat något under tiden jag inte haft tid.

Att inte ha tid är tidstypiskt. Man betraktas som normal när man inte har tid. Har man tid är man lite skum. Varför har man tid - har man inget att göra? Är man en liten latmask kanske?

Vad gör man med sin tid? Hur mycket tid behövs för att ha tid? Hur får man tid?

Det är på tiden att fundera över förhållandet till tid.

Att tidsgnälla i tid och otid gör ju ingen glad.

Bildnötter:

Det gäller att se upp så att 2011 inte bara tidssusar förbi tycker möjligen upphovsmannen

Image: Salvatore Vuono / FreeDigitalPhotos.net

YES är säkert bra för de som kan handdiska utan att få eksem :)

Designa din egna fullbokade personliga almanacka på http://www.personligalmanacka.se/

Ännu en härlig höstmorgon


Ännu en härlig höstmorgon, originally uploaded by M.Olsson.

På väg till jobbet torsdag morgon 7.41.

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

tisdag 7 september 2010

En fika i parken


En fika i parken, originally uploaded by M.Olsson.

I väntan på att styrelsemötet ska börja.

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

Nu är den härliga hösten här

På väg till jobbet 7.45 tisdagmorgon.

Sent from my Sony Ericsson XPERIA™ X1.

lördag 4 september 2010

Erik & Rune - det är mina killar det!

St Eriks Pilsner är en gammal klassiker som nu återuppstått på ölmarknaden. Ölet är en svagt underjäst öl med en lätt citrusfruktig humlearom och en fin nyans av malt och smak av nybakat ljust bröd. Smaken är medelfyllig, rent maltig och med en tydlig humlebeska. Ölet bryggs hos Slottskällans Bryggeri i Uppsala och hittas på välsorterade systembolag.

Betyg: St Eriks passar finfint som välkomstdricka på kräftfesten och säkert även annars. St Erik får betyget ett stort härligt fat med kräftor samt en kräftlykta som lyser upp den mörka höstnatten.
Rune - du nya mästerverk från Eskilstuna Ölkultur. Runes Dunkel är en fyllig mörk lager på 5.8% med brödiga, rostade toner och en behaglig restsötma.Doften är maltaromatisk med toner av torr choklad. Smaken är mjuk och fyllig med inslag av karamell, rostad malt, choklad och bröd.

Betyg: Runes Dunkel är en perfekt after-work-fredags-öl. Egentligen är det en perfekt öl jämt :) Gott, smakrikt och lagom starkt - jag fullständigt älskar Rune. Grattis Eskilstuna Ölkultur till ännu en ölhit.

söndag 29 augusti 2010

Det finns inget alternativ


- Ja, vi tycker att du själv ska få välja vårdcentral , vilket är något vi drivit genom, säger folkpartisten som står utanför valstugan på torget.

Anledningen är att jag har frågat honom. Om hur folkpartiet ser på vård och valfriheten. Jag har bestämt mig för att ta valårstillfället i akt och helt enkelt fråga de olika partierna vad de har för åsikt om hälsa och vård.

- Ok, säger jag. Innebär det att ni tycker att jag helt ska kunna välja vilken vård jag vill - även den så kallade alternativa? fortsättningsfrågar jag honom.

- Vi har jobbat för att du ska kunna remitteras till och kunna besöka exempelvis en kiropraktor, svarar folkpartisten. Vi är öppna för alternativa vägar bara de är godkända.

Folkpartisten och jag fortsätter att prata vård en stund. Folkpartiet tycker att man ska få välja själv - men inte för mycket. "Min" folkpartist ser ufofrånvarande ut när jag frågar honom hur det kommer sig att ett av världens rikaste folk också är ett av världens sjukaste och mest pillerkonsumerande.

Jag ser vårdfrågan som en ideologisk fråga - jag vill veta vad de respektive partierna har för grundsyn på hälsa och hur man uppnår den. Folkpartisten och jag kommer ingen vart i den diskussionen så jag lämnar honom på hans folkpartiplanet och går vidare.

Termnologin är felaktig. Alternativ medicin är inte ett alternativ - det är det enda alternativet om man vill nå hälsa. Ska man nå hälsa måste man angripa orsaken och inte symptomen - och i det fallet står så kallad alternativ medicin och skolmedicin på två helt olika plattformar.



I min värld kan man bara nå hälsa när man jobbar ihop med kroppen för att åtgärda sjukdomsorsaker. Det tar mer tid än att bota symptom med kemikalier - jag tror det är därför många inte orkar ta till sig det alternativmedicinska synsättet. Har du ont i huvudet tar det cirka 20 minuter för Alvedontabletten att ta sig ut i blodet och trycka tillbaka värken. Om du istället hade valt att ta i tur med huvudvärksorsaken, vilket exempelvis kan vara brist på sömn, så lär det ta längre tid. Många har inte tid med längre tid utan vill ha quick-fixs. Fast quick-fixs kostar. Man betalar med ohälsa.

Jag säger inte att skolmedicin är förkastligt - däremot är den ett bra komplement till den riktiga medicinen, alltså felaktigt kallad alternativmedicin. Vid exempelvis benbrott och skottskador rekommenderar jag verkligen gipsning och kirurgi som skolmedicinen erbjuder.

- Vi har drivit igenom att du kan besöka exempelvis en kiropraktor, säger miljöpartisten som jag vandrat vidare till.

Både folkpartisten och miljöpartisten anser att just de drivit igenom detta med kiropraktorer. Jag ser det inte som otroligt att folkpartiet och miljöpartiet jobbat ihop för att få till den förändringen. Jag ser det bara som osannolikt.

- Vi har också varit med och drivit fram avtalet med Vidarkliniken, fortsätter miljöpartisten. Problemet där att att läkare inte remitterar till Vidarkliniken. Jag tror det beror på att läkare som regel är okunniga kring alternativmedicin, kanske för att de också vill ha det som det alltid varit.

"Min" miljöpartist är med på alternativmedicintåget. Hon är ärlig:

- Att träda fram och tala för en annan syn på medicin än den traditionella kan göra att man upplevs som konstig. Själv håller jag fullständigt med dig om att det bara finns en väg till hälsa - att ta itur med orsaker och inte symptom.

Jag tror inte att jag gör någon skillnad när jag går runt och frågar partierna om var de står i hälsofrågan. Jag tror mest att de tycker att jag är en underlig "new-age-thomas-di-leva"-typ. Det gör mig mycket lite.

För på vägen mot hälsa finns det inga alternativ.

Så jag tänker fortsätta att fråga våra politiker hur de ser på vårdsaken.




Bildnötter:

Vägvalsskylten kommer från image: graur codrin / FreeDigitalPhotos.net

Skelettablettbilden har jag hämtat från Image: renjith krishnan / FreeDigitalPhotos.net

Bilden av mig som underlig "new-agare" är bara en av många som finns i mitt alldeles egna bildarkiv.

torsdag 26 augusti 2010

Var det värt det?

Fråga Arvid!



Hittills har Läkemedelsverket fått in tolv rapporter från sjukvården om misstänkt samband mellan sömnsjuka, narkolepsi, och vaccination mot svininfluensan med Pandemrix. Fall av narkolepsi har rapporterats även från Finland, Frankrike, Norge och Tyskland.

Massvaccination mot en helt vanlig influensa orsakar livslångt lidande.

Jag förväntar mig två saker; att vi aldrig gör om samma misstag och att Arvid får riktig vård för sina vaccinationsskador.

söndag 22 augusti 2010

Att utmana sina rädslor

Alla är vi rädda för något.

Själv är jag fobiskt rädd för höjder. Sommaren hade jag tänkt ägna åt att utmana min rädsla för höjder. Bota eländet helt enkelt.

För fobier begränsar en.

Behandlingsplanen såg ut som följer:

- Globen Skywiew i samband med Kentkonserten i juli
- London Eye i samband med Great British Beer Festival
- Diverse höjd- och skräckfärder på Liseberg i Göteborg


Inget blev av. Globen Skywiew var fullbokad. London Eye fanns det inte tid för. Göteborgresan blev inställd på grund av influensa. Jag nöjer mig med att skryta över att jag åkte linbana i Kolmården i början av sommaren. Det var grymt läskigt. Jag hade hjärtklappning och svår handsvett. Men; jag överlevde och var överlycklig att jag klarade det! Kanske kan jag en dag till och med njuta av en linbanetur - det gäller bara att träna på och få hjärnan att fatta att det inte är farligt.

Kanske skulle Dansk Folkeparti behöva utmana sina rädslor. Det är i varje fall vad Lena Sundström funderar över i sin bok "Världens lyckligaste folk". I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i Danmark. Lena Sundström bosatte sig i Köpenhamn för att ta reda på hur partiet påverkat landets politiska liv och vad det inneburit för danskarna. Lena undrar om Danmarks nutid kan bli vår framtid. Hur en sådan framtid kan se ut beskriver hon alltså i boken.

Betyg: Fem stora lysande bokstjärnor av fem möjliga. Lena skriver helt suveränt; knivskarpt, roligt, enkelt, intressant - språket känns nytt, fräscht, kul! Lena verkar för övrigt vara en kul tjej - hon drar sig inte för något. Bland annat ringer hon Fobiskolan i Köpenhamn för att fråga om man kan få hjälp med islamfobi - om man kan få öva sig på att vara tillsammans med muslimer för att bli av med sin rädsla för dem. Det bästa av allt är att det hjälper gärna Fobiskolan till med - inga som helst problem.

Rädslor begränsar en.

Utmana dem!

Bildnot:
London Eye lånade jag av Image: FreeDigitalPhotos.net

tisdag 17 augusti 2010

...always look on the bright side of life

Nisse Simonson har arbetat som läkare och kirurg i 35 år. Hans första bok Hjärnbruk skrevs som handledning till hans föreläsningar och sålde snabbt slut. I boken Hjärnvägar fortsätter Nisse att skriva om ett antal olika frågor som han grunnat på.

Jag läste Nisses allra senaste bok "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" för bara ett par veckor sedan. Nisse går från klarhet till klarhet trots att jag läser hans böcker i oklar ordning. Efter att ha läst hans senast skrivna bok tyckte jag att han var fantastisk - efter att ha läst en av hans första böcker är han min idol.

Nisse menar att det är skillnad mellan att vara sjuk och sjuk. Engelskan hjälper oss att förstå skillnaden; illness vs disease. Illness betyder att må dåligt. Disease är diagonostunga sjukdomar såsom MS och diabetes. Nisse uppskattar att av de som söker vård i Sverige sorterar 80-90 procent under rubriseringen illness.

Åt illness kan man göra en hel del. Grunden är att äta vettigt, motionera regelbundet och sova tillräckligt. Långt ifrån alla gör det, menar Nisse, och då blir kroppen såklart sur och säger ifrån. Något mer man kan göra när man bor i ett av världens tryggaste och bästa länder är att uppskatta just detta - typ ägna sig åt att vara nöjd. Nisse menar att undersökningar visar att i utvecklingsländer har inte medborgarna skämts bort på samma sätt som här - de har inte tid att gå omkring och känna efter hur de mår. Därför finns inte heller de unipolära depressionerna, vilka har ökat dramatiskt i Sverige de senaste femtio åren.

De som väljer att se livet från den positiva sidan är mycket friskare än surkart. Att vara positiv och ha kul är livsviktigt. Nisse skriver om Norman Cousins som skrattade sig frisk från immunsjukdomen Bechterews. När Norman fick sin diagnos valde han att ta in på ett hotell där han såg roliga filmer och läste roliga böcker. Vid sin sida hade han en sköterska som tog regelbundna blodprover. Denna behandling, tillsammans med jättedoser av C-vitamin, gjorde att Norman tillfrisknade. Eftersom Norman inte bara var en glad typ utan också författare skrev han en artikel om sin behandling. Artikeln blev sedemera en bok där Norman skriver som sina teorier kring tillfrisknandet.

Jag är rätt säker på att Norman glodde en hel del på Vänner:



Sammanfattningsvis menar Nisse att vi mår dåligt eftersom vi lever fel. Hur vi lever kan vi påverka. Det krävs bara rätt attityd.

Betyg: Välskriven, intressant, rolig och helt utan pekpinnar. Nisse har allt. En skolmedicinskt utbildad läkare som hellre ordinerar livsstilsändringar och ett positivt tänkande än kemisk symptomdämpning - klart jag älskar honom. När Nisse själv drabbades av ledvärk fick han rekommendationen av en norsk kollega att "spola ner medicinen du fått och istället börja ta norsk fiskolja". Det gjorde Nisse och mår därefter mycket bättre. Nisse står nu överst på min idollista!

lördag 14 augusti 2010

Klok som en Ulla

Nu kommer notan - vaccinationsnotan.

Bara sjukvården har skickat in 2 150 rapporter om biverkningar av svininfluensavaccinet. Av dessa räknas en femtedel som allvarliga.

Minst 430 personer har fått allvarliga biverkningar av vaccinet.

Fyra personer bedömmer man har dött som en direkt följd av vaccinationen.

I mörkret finns förstås många fler som inte valt att rapportera in lindriga biverkningar. Förmodligen är de rätt många. I min familj vaccinerade sig en person. Den personen var däckad i influensaliknande symptom i 4 dagar. Nu vet jag att det finns de som anser att influensaliknande symptomer efter en influensavaccination är helt normalt och knappast en biverkan. Själv kan jag inte begripa varför man vaccinerar sig mot något man ändå drabbas av efter att man vaccinerat sig.

I gårdagens Aftonblad kan jag läsa om Niklas. En 37-åring som, jag antar, var fullt frisk innan vaccinationen och som nu "hoppas på att jag någonsin blir helt återställd".

Varför ska man vaccinera fullt friska människor? Ok, jag har hört argumenten - de kan smitta andra - inte fullt lika friska. Frågan är om socialstyrelsen, eller staten, eller vem det nu är som borde självrannsaka sitt vaccinationsbeslut, funderat på om det hela var värt det.


Ulla Larsson svarar i Aftonbladets "Vi5-fråga": Är du orolig för biverkningar när du vaccinerar dig?

Jag lyssnade på radioprogrammet Filosofiska rummet häromdagen - i podcastformat såklart. Avsnittet sändes från ett barnsjukhus i södra Sverige där man främst behandlar barn med svåra livshotande sjukdomar. Sjukhuset har en filosof anställd. Hur coolt är inte det att jobba som filosof! Hursomhelst, filosofen sitter med när läkarna har medicinska konferenser. Uppgiften är att hitta tankeluckor - logiska vurpor och att lyfta på situationer, se helheter. Läkares uppgift är att rädda liv, till varje pris. Prova behandling, efter behandling, efter behandling. Inte att fråga sig om det hela är värt det - vad som egentligen gynnar patienten bäst.

Kanske hade också Socialstyrelsen, och staten, eller vilka det nu var som beslutade om massvaccination haft nytta av en filosof innan beslutet om massvaccination togs. Som kunnat hitta tankeluckorna. Som kunnat ställt frågan om det är värt att vaccinera fullt friska människor - vilka sannolikt ändå skulle träffa på viruset naturligt och därför immuniseras livslångt utan att ens märka av det. Som kunnat ställt frågan om biverkningarna vägde upp vinsterna. Typ sådana frågor.

En filosof vore inte så dumt att ha.

Eller kanske bara en helt vanlig klok Ulla.

torsdag 12 augusti 2010

Podcast bra för tjockisar...och även andra

Snart är jag lika bred som lång.

1,70 cm.

Jag har läst någonstans att kvinnor inte ska vara mer än 88 cm runt magen. Är man bredare riskerar man hälsan och livhanken. Börjar man då närma sig en 1,70 bör man ha någon slags plan.

Det har jag.

Att äta mindre är överhuvudtaget inte aktuellt. Mat är meningen med livet. Mat är livet. Och är inte mat meningen med livet så är i varje fall jag ändå hungrig jämt. Och när jag är hungrig blir jag grinig. Och för att kunna behålla något slags socialt umgänge brukar jag därför förebygga grinigheten med mat.

Alltså återstår motion.

Att röra på sig.

Inte mig emot.

Gå. Massor. Långt ofta.



Min iPod är bra mot bukfetma. Jag kan gå hur långt som helst när jag har något att lyssna på. Idag har jag lärt mig att ladda in radioprogram. Det heter podcast och det är urbra. Inte nog med att jag nu börjar lyssna på en massa bra radioprogram som jag aldrig skulle komma på tanken att sitta och passa sändningstiden för - jag hör lite nya röster nu i huvudet när jag är ute och går.

Det är uppfriskande.

Med olika röster i huvudet.

I love my iPod.

Tänk vad tekniken är underbar.



Bildnot:
Förstastörsta bilden har jag hämtat från flickr

tisdag 10 augusti 2010

Tid - du är dig inte lik


Idag fyller mitt yngsta barn 15 år.

15 år!!!

För drygt 30 år sedan gick jag ut 9:an. För 27 år sedan var jag och min husmorssemesterkompis i USA som au-pair. För lite knappt 17 år sedan fick jag mitt första barn.

Hur gammal är jag egentligen???

-Om nu den där kokosnöten har en susning om hur gammal hon var när hon fick sitt första barn så är ju det en lätt match att räkna ut, tänker genast den där förstå-sig-påiga bloggläsaren.

Alltså - jag kan räkna!

Men jag kan inte förstå var alla år tog vägen. Mitt yngsta barn är inte längre ett barn. Han är 15 år och inte ens hemma på sin födelsedag. Han är på läger. Snart flyttar han väl hemifrån också. Ja, snart flyttar han hemifrån också...

Jag tröstäter Djungelvrål.

Det gör mig inte klokare.

Eller gladare - det fastnar mest bara i tänderna!

Hursomhelst:



Grattis på 15-årsdagen världens bästa son!

Önskar att du var här idag.