fredag 30 oktober 2009

En riktigt läskig spökhelg!

En riktigt läskig spökhelg!

Tillönskas av plugghästhäxan

Bildnot:
Jaaadå, det är en liten liten skvätt rödvin som förgyller fredagskvällsstudierna.

torsdag 29 oktober 2009

Rolighetisera mera

Alla människor drabbas till och från av existentiella tankar. Typ: har jag levt tidigare liv? Vad händer efter döden? Och var i hela världen tar universum slut?

Att fundera på var universum tar slut kan göra en galen...om man inte redan var det innan man började fundera vill säga.

Någon större framgång i mitt funderande kring dessa existensiella klurigheterna har jag inte haft - det spelar ingen roll hur mycket jag funderar - jag kommer ändå inte på svaren.

Så varför lägga ner tid? Varför inte bara fokusera på här och nu! Vad är meningen med det här livet? Och då blir ju svaret så mycket enklare = att ha så roligt som möjligt så ofta som möjligt!

När jag säger det högt brukar det dyka upp människor i min omgivning som definitivt är släkt med Alfons Åbergs farmor. Alfons Åbergs farmor säger, förvisso mycket klokt, till Alfons och Alfons pappa när de har som tråkigast att "det är bra att ha tråkigt så att man vet när man har roligt. För har man roligt jämt då blir det ingen skillnad och då vet man ju inte att man har roligt".

Så är det såklart.

Men varför i hela friden bekymra sig över att man inte har tillräckligt tråkigt tillräckligt ofta - tråk drabbar en varesig man vill eller inte.

Den som däremot fokuserar på att ha så roligt som möjligt så ofta som möjligt får ett enklare liv.

Det blir enklare att lära nytt. För visst är det enklare att lära sig något när det är roligt!

- Ja, men att lära sig är ju inte alltid kul - det är ofta hårt arbete, säger den där polaren till Alfons Åbergs farmor.

Vem har sagt att hårt arbete är tråkigt? Stefan Holm berättar på UR:s webbplats hur man kan använda sig av idrott för att lära sig matte. Att just lära sig matte kan man säkert göra på miljoner olika sätt. Bara med hjälp av IT ökar variationen avsevärt, då den lilla burken erbjuder matematiska spel, filmer och enastående möjligheter för egna kreativa redovisningspåhitt som stöds av program som exempelvis PhotoShop och Movie Maker. Det är fortfarande hårt arbete att lära sig matte trots att man tar hjälp av datorn - men så himla mycket roligare än att sitta och räkna sida upp och sida ner i "Hej matematik", vilket jag ägnade mig åt under stora delar av 70-talet.

Volkswagen provar teorin om att glädje är det enklaste sättet att ändra folks beteende. Att det inte behöver vara svårare än att göra saker och ting lite roligare för att få till förändringar till det bättre:




Mesta möjliga roligt är således min existensiella filosofiska övertygelse.

Bildnot

Bild 1: DIK:s medlemstidning skriver om att de flesta vill ha kul på jobbet. Det vet managementbolaget Preera då de frågat 1 000 personer om vad det tycker kännetecknar en bra arbetsplats.

Bild 2: Oklart om det är Alfons farmor eller Alfons faster Fiffi. Att bilden föreställer en kvinnlig släkting till Alfons på pappans sida är däremot helt säkert.

onsdag 28 oktober 2009

Visst du?

Shift Happens, eller Did You Know? som egentligen presentationen kallas, är en film som visats över en miljon gånger på webbplatsen YouTube. Det är presentation som några lärarutbildare i USA har gjort för att som de säger "vi behöver ett utbildningssystem som förbereder dagens ungdomar för det 21:a århundradet":

tisdag 27 oktober 2009

Away from keyboard

Det heter inte längre irl - in real life - det heter "away from keyboard".

Varför då för?

Det är enkelt. Internet är också real life.

2, 7 miljoner svenskar har ett facebook-konto. 95% av alla tjejer mellan 19-21 år har ett facebook-konto.

Internet är real life för många. Precis som telefonen är ett sätt att kommunicera är nätet ett annat "i verkliga livet kommunikationssätt".

Några som har kommit på att de kan kommunicera effektivare med hjälp av sociala medier på internet är Riksantikvarieämbetet. De har börjat lägga ut sina bilder på Flickr.

Informationsutvecklare Lars Lundqvist säger till facktidningen ST:s reporter att visst hade de lagt ut bilderna på sin egna webbsida redan tidigare - men hur många hittade dit? Han menar att bilderna måste finnas där människorna finns.


Att människorna finns på Flickr är han rätt säker på. Riksantikvarieämbetet har endast hunnit lägga ut 350 bilder ännu, vilka bara på några månader visats 281 000 gånger! Han menar att satsningen med att lägga ut bilderna på Flickr har lönat sig ordentligt - besökarna klickar in sig på Flickr-sidan, taggar bilderna, lämnar information och kommentarer.

"Vi berikar deras liv med bilderna - och de berikar bilderna med information", fortsätter han.

Tidigare okända människor som finns på ett foto taget i början av förra seklet har identifierats - en bild från 1880-talet på ett okänt tyskt vattenfall har av en besökare kompletterats med en nytagen bild av samma vy och nu vet Riksantikvarieämbetet var i Tyskland det finns.

Tänk vad mycket verklighet man kan få ta del av när man inte är "away from keyboard"!

söndag 25 oktober 2009

En heldag i kulturens tecken

När Malte - Söderbärkes Ölvänner - bjuder in till Ölfestival samlar sig genast Eskilstunas Ölkulturvänner för att delta.

En hel busslast med glada Ölkulturare invaderade festivalen under lördagen. Ölprovning, föreläsningar och utdelning av årets Guldskum stod på programmet. Ett besök på byggdens pizzeria hann några av oss också med.

Trots att provsmaksskvättarna inte var stora och att undertecknads mage ser ut att rymma oändliga mängder orkade jag bara prova mig igenom sådär 7-8 sorter av totalt 125. Man blir urmätt av öl!

Två riktiga hittar var Qvänums Havre Ale och Winter Ale från Oppigårds Bryggeri. Hann också få en skvätt Orange Ale - en favorit från Monks Café innan den tog slut.

måndag 19 oktober 2009

Vad och var är kunskap?

Högskolan i Borås har fått kritik. De ger kursen "Bloggens teori och praktik" à 7,5 högskolepoäng.

De är med i samtiden.


Hon tycker inte att man kan ge en högskolekurs i något som "hundratusentals svenskar redan lärt sig på egen hand".

Jag fattar ingenting.

För det första - vad är kunskap? Är kunskap det man behöver i samtiden? Eller är kunskap det det alltid har varit? Utvecklas inte kunskap som allting annat? Jag menar: en gång i tiden var kunskap att jorden var platt. Den kunskapen har man rätt lite nytta av idag.

För det andra - och detta är roligt - finns bara kunskap att hämta i skolan? Hur många av oss har lärt sig någonting UTANFÖR skolan? Hur många av oss 45-åringar har lärt oss det mesta vi kan UTANFÖR skolan?

Förmodligen de allra flesta av oss fast uppenbarligen inte DN:s ledarskribent.

Fast Malin Siwes har en poäng - klart vi ska ha höga krav på högskolans kurser - nya som gamla.

Bildnot:
Bilden kommer från DIK:s medlemstidning som idag kom i min brevlåda. Jag vet faktiskt inte om DIK är en bra fackförening - men jag vet att deras medlemstidning är bra.

söndag 18 oktober 2009

Vill man vara fin får man lida pin

Utprovning av fotinlägg. Det tar en timme. Minst.

Tur för fotinläggsexperten att jag tvättat fötterna extra nog dagen till ära.

De skulle kännas på, de skulle klämmas på. De skulle spelas in när de gick på ett gåband och de skulle datafotograferas av.

Tur för fotinläggsexperten att han hade humor också.

Det här var ju så nära ett sjukhusbesök man kan komma utan att vara på ett sjukhusbesök så jag var såklart lite nervös och pladdrade på och skojade hit och dit och högt och lågt.

Han hängde med i de skojfriska svängarna.

Under tiden mina fötter stod på en glasplatta för att datafotograferas av frågade han om jag brukar ha ont i knäna.

- Nej, inte direkt. En period förra året hade jag tväront i knäna och då sa mina jobbarkompisar att det berodde på att jag var för tjock, skojade jag...eller gjorde jag inte det...jobbarkompisar?

Hursomhelst blev jag urrädd när han allvarligt höll en 15-minutersmonolog efter min skojfriska kommentar och där hans slutsatsen var att:

- I ett visst fotstegsläge belastas dina knän med 1,5 gånger din kroppsvikt. Dina trivselkilon (?) lägger såklart extra vikt på fotsteget, även om det är marginellt. Men såklart - en lägre vikt ger en lägre belastning. Du måste själv bedömma vad som är mest värt för dig.

Jag pustar ut. "Marginell extravikt" låter klart värt belastningsbesväret mot att riskera skönheten. För att börja utsätta min perfekta trivselviktskropp för något bantningsexperiment har jag inte lust med - kanske slutar det med att jag ser helt utmärglad och osund ut.

HUA!

Nej, vill man vara fin får man allt lida trivselviktspin!

lördag 17 oktober 2009

Med smak av väst

Förra fredagen klirrade 64 drickskronor in i min ölutvecklingskassa efter ännu ett bartenderpass. Hoppsan, säger bloggläsare med fotografiskt minne. Hur går det med bartenderinsatsen egentligen - dricksutvecklingen går rätt ner mot nolläge om ingen skärpning sker.

Nåja, jag är inte särskilt orolig. Kan vara så enkelt att föreningsmedlemmarna blivit bortskämda med den utmärkta servicen och därför börjat ta den förgivet. Det är sån´t säkra bartenderess som en annan får räkna med...

Som vanligt investerade jag öldrickspengarna i ny ölkunskap...och ett säkert kort.

För de 64 kronorna inhandlades:

2 Leffe blonde á 17.90

Matematiskt kunniga bloggläsare ser ju att det där blir hela 66 kronor och inte 64 - generös som jag är inhandlar jag såklart också öl till mannen - kanske mest för att få lite ölsällskap - men ändock generöst. Grebbestad lager fick jag emellertid ölprova på egen hand, då mannens exemplar följde med honom på en utflykt i veckan. Så kan det gå när man försöker vara ölsocial!

Västkustlagern är snäll, medelfyllig och besklagom. På etiketten går att läsa att den har en "fin humlearom" - vilket säkert stämmer då jag inte är ölvetare nog att säga något annat.

Betyg: 3,5 härliga gyllengula västkustsolar. Schysst öl - men ingen hit. Smart att alltid säkra upp med en höjdare som Leffe blonde.

torsdag 15 oktober 2009

En digital härmapa

Polarna Bergman & Klefsjö menar att ett smart sätt att förbättra sina processer är genom benchmarking - omvärldsspana för att ta reda på hur de som lyckas bättre gör för att just lyckas bättre och sedan göra likadant - helt enkelt härma de som är bättre.

När jag var liten var det fult att vara en härmapa.

Nåde den som köpte en likadan tröja som någon annan redan hade. Skäms på den som överhuvudtaget gjorde likadant som någon annan - man skulle vara unik - och man skulle vara först. Annars var man bara en blek kopia!

Märkligt egentligen - man borde ju ha blivit smickrad när någon tyckte att man hade så god klädsmak att de valde att investerade hårt förvärvade och skattade pengar i exakt samma varor som man själv...men icke.

Nu är emellertid den tiden förbi - nu är man smart när man härmas!

Och aldrig har det varit så enkelt. Att rent allmänt ta reda på hur saker och ting funkar eller hur företag och organisationer gör, tänker och marknadsför sig. Det är till och med enklare att köpa kläder - klick klick så var det klart - inte ett trångt svettigt provrum med ljussättning som gör att man ser sjuklig ut så långt ögat kan nå här inte.

För nu finns ju Internet!

Guds gåva till alla processförbättringshärmapor.

Lätt som en plätt surfar man runt och tar del av hur andra gör. Och tänker. Behöver man veta något så frågar man dem enkelt och snabbt med hjälp av e-post eller sociala medium som exempelvis facebook och twitter, på vilka man också kan bygga upp nätverk för att ständigt kunna använda sig av i sitt processförbättringsarbete.

Visst är det fantastiskt bra!

Det som inte är lika bra är att mitt bästa och dagligt använda processförbättringsstöd, med ursprung från småland, imorgon går hem för nästan ett och ett halvt års föräldraledighet. När jag saknar henne för mycket får jag titta på en härmapa som såklart finns på youtube:


Bildnot:
Bild 1 = Den söta härmapan har jag hämtat från fotoakuten.se.
Bild 2 = I engelsktalande länder är man inte en härmapa utan en Copy Cat.

måndag 12 oktober 2009

Certifierad bilskollärare

Nu är jag certifierad bilskollärare.

Mer eller mindre.

Jag är har gått, och såklart blivit godkänd i, den obligatoriska och drygt 3 timmar långa handledarutbildning som krävs för att jag ska få börja övningsköra med dottern.

Fast dottern vill inte övningsköra med mig. När hon förstod att både jag och fadern skulle med på utbildningen sa hon bestämt:

- Varför ska du med? Jag ska övningsköra med pappa!

- Ja, och med mig, sa jag ännu bestämdare.

- Det vill jag inte, säger hon nu bestämdast.

- Och varför inte det, svarade jag fågelholkförvånat.

- För du kan inte trafikreglerna, svarade hon blixtsnabbt.

- Nej, men den har jag redan tänkt ut. När pappa har lärt dig alla regler kan ju du sedan lära mig. Smart va? svarade jag rationellt.

Hon svarade inte utan tittade på mig som om jag var galen - alltså inte sådär härligt Thomas-Di-Leva-crazy utan mer seriemördar-vansinnig.

Nu är jag hursomhelst godkänd som handledare. Jag kunde faktiskt ganska många av de regler som den lite mer erfarne bilskolläraren, tillika kursledaren, hann ta upp på tretimmarsutbildningen.

Vilken härlig måndag - jag har både lyckats få en bilskollärarexamen och biljetter till Kents vårturné. Och precis som Kent har jag full koll på döda vinkeln:

söndag 11 oktober 2009

Hund och hösthelg

Igår var jag hundvakt.

När hunden var ute och gick med mig konstaterade jag att nu är hösten verkligen här. För det var faktiskt hunden som var ute och gick med mig. Jag hade bestämt mig för att vi skulle gå till Djurgården. Det hörs ju på namnet att det är dit man ska gå när man har djur.

Men den här lilla ettriga 4,5 kilos jycken ville inte alls gå till Djurgården - han ville gå sin vanliga "med-sin-riktiga-matte-slinga". Det måste ha sett bra löjligt ut när en bastant medelålders plastmatte stod och drog i ett koppel fäst runt halsen på en liten flugviktsvägande och vägrande hund. Jag lät honom få bestämma färdriktning.

Flugviktaren skulle nosa flera minuter på vart och vartannat grässtrå, vilket gjorde att jag vid otaliga tillfällen fick anledning att lyfta blicken och ingående betrakta den vackra höstfärgsprakande stadsbilden.

EtterNisses tur gick över en liten skogsbeklädd kulle, vilken också generöst bidrog med vackra höstmotiv. Vid ett grässtrå-stopp funderade jag över just färgskiftningarna. Varför blir löven först just gula och röda innan de ramlar av träden och vissnar. Egentligen skulle de lika gärna kunna bli blåa och sedan kanske lila. Jag hann tänka många existensiella hösttankar under hundpromenaden, vilka jag provade på dottern idag.

- Först blir höstlöven gula och sedan röda för att sedan vissna, ramla ner på marken, förmultna och gå in i det eviga kretsloppet. Har du tänkt på att det är som om eld bränner upp sommaren inför vintern...

Hon tittar tvivelaktigt på mig så jag fortsätter:

- Har du någon vetenskaplig förklaring till att löven blir just gula och röda istället för typ blå och lila? frågar jag min dotter som har bra betyg i samtliga NO-ämnen.

- Du är som Thomas Di Leva - har konstiga universumtankar, svarar dottern oväntat.

- Nu förstår jag varför jag har så lätt att acceptera udda och lite konstiga människor, fortsätter hon betänksamt. Det är för att jag vuxit upp med dig, säger hon samtidigt som hon tydligt avslutar den dialogen.

Vad vet jag mer än att hösten är underbar!

Snygga Skogstorp

Skogstorps India pale ale är en ljus föreningsbryggd ipaöl. Precis som kompisen Fröslunda säljs den från och med någon vecka sedan på systembolaget.

Som fotbollsöl är den perfekt. Framför allt när svenska landslaget spelar VM-kval mot Danmark.

För då är Skogstorps snygga ipaöl den enda behållningen. En riktig god behållning.

Skogstorp är ett fylligt öl som har bryggts på pilsnermalt med stänk av wiener- och karamellmalt. Sedan tidigare ölerfarenheter vet jag att jag är kompis med just karamellmalter.

Enligt Skogstorpsölet alldeles egna webbsida har ölet en kantig beska som hänger kvar länge och som inte är något för "veklingar". Trots att jag själv inte upplever mig som någon öltuffing tycker jag att beskan är perfekt avvägd.

Svenska landslaget skulle definitivt behövt lite Skogstorp-power inför danmarksmatchen...

Betyg: fem snygga Skogstorpssmaker av fem möjliga.

lördag 10 oktober 2009

Hopplöst?

VM eller inte VM - det är frågan!

Ikväll gäller det! Ärligt talat tror jag inte mycket på Sveriges chans.

Det känns som om de svenska fotbollslirarna mest är där för att de måste, typ som vid bostadsrättsföreningens höststädning - ingen har någon egentlig lust men alla känner sig tvungna att ställa upp för föreningen.

Förmodligen har jag fel.

Förhoppningsvis har jag fel.

Att få spela i landslaget måste ju vara värsta fotbollsgrejen. Även för världsstjärnor som Zlatan. Det kan helt enkelt inte vara så att han tänker: -Ok, jag tar med mig krattan och skurhinken och ställer väl upp för laget dååååå! när Lagerbäck ringer och säger att det är VM-kvalmatch på lördag.

Men varför känns det som att det inte finns någon energi i laget? Var är "the fighting spirit"? Det känns som om de släpat sig till höststädningen och önskar att den snart ska vara överstökad.

Trots hopplösheten kommer jag självklart att bänka mig i tv-soffan för att hoppas och hejar på Sverige ikväll.

Vad gäller matchresultatet hoppas jag att jag för en gångs skull har fel ;)

Bildnot:
Man kan säga vad man vill om svenska landslaget - men snygga är dom. Bilden har jag lånat från http://svenskfotboll.se/

torsdag 8 oktober 2009

Våld, blod och elände

"Flickan som lekte med elden" är en berättelse om trafficking, övergrepp, våldtäkter och som dessutom innehåller blodiga slagsmål.

Jag är överkänslig mot allt detta.

Filmen är 2 timmar och 5 minuter lång - jag hinner må fysiskt illa flera gånger. Ska sanningen fram, och det ska den väl, så drömde jag faktiskt en mardröm natten efter att jag sett filmen.

Ja, jag är känslig - jag vet. Det tycker jag är sunt - trafficking, övergrepp, våldtäkter och blodiga slagsmål ska bara inte gå människor obemärkt förbi - då är det något rejält fel.

Trots detta tycker jag att filmen är bra - riktigt bra till och med. Tiden blixtrar förbi. 2 timmar och 5 minuter är kort tid när jag har Blomkvist & Salander på storbild.



Betyg: fem biostjärnor av fem möjliga.

måndag 5 oktober 2009

Härligt!

Kent släppte idag låten "Töntarna" från den nya plattan "Röd".

Så där lite i smyg.

Annat är det med Robbie som flera månader i förväg bygger upp förväntningarna inför sitt nästa skivsläpp - ett skivsläpp som han lyckats pricka in den stora dagen 9 november.

Att hålla på så där i smyg har sina risker. I samband med nya plattor ska det ju lyckligtvis turnéas också. Som tur var har jag en omtänksam arbetskamrat som väckte mig ur min rosa Kent-sömn.

Turnébiljetterna släpps på måndag, varför jag genast mobiliserade min gå-på-Kent-konsert-grupp. Det var enkelt. Den består av mig själv och en Torshällabo. Torshällabon nappade direkt så nu är det bara biljettinköpsbiten kvar.

Visst är det härligt att äntligen få höra från Kent igen!

söndag 4 oktober 2009

Fina Fröslunda

En och en annan Fröslunda har jag avnjutit på klubben i mina ölföreningsdar.

Sedan i torsdags har jag dessutom fått möjligheten att klämma Fröslundaöl även på annan mark, då den Ölkulturbryggda ölen nu buteljeras och säljs utanför föreningens trevliga väggar.

Men helt ärligt - Fröslunda gör sig bäst på hemmaplan. Att hälla upp en Fröslunda från fat på klubben tar sin lilla tid - Fröslunda har ett härligt gräddliknande skum som förmodligen gör något magiskt med smaken. Det ljusa lagerölet bryggt på pilsner- och ljus karamellmalt smakar så mycket mindre när den gjort en vända genom, den för all del ursnygga, flaskan.

Betyg: Fröslunda på föreningsmark = fem fina Fröslundasmaker. Fröslunda på hemmaplan = tre tveksamma smaklökar.

lördag 3 oktober 2009

Redo för webb 3.0!

En av mina facebookkompisar la ut en youtube-film om webb 3.0 i veckan.

Jag tittade och lyssnade uppmärksamt:


Filmrösten säger:

- "...most people have become familiar with webb 2.0 ... "

Jaså, tänker jag skeptiskt. Är det verkligen så att de flesta hänger med på webb 2.0?

På torsdaglunch håller min dotter föredrag för snälla Rotary som skickade iväg henne på sommarläger i Tyskland.

Sekreteraren i klubben, som helt säkert varit ålderpensionär i flera decennier, kommer fram före föredragshållningen och undrar om dottern har ett manus med sig som han kan få ta del av. Det har inte dottern men lovar att hon kan skicka sin reseberättelse bara hon får hans adress.

Som om det vore det mest självklara i hela världen skriver han ner sin e-postadress.

E-postadress! Inte bostadsadress - utan e-postadress!

Dottern berättar på föredraget om alla de vänner hon fått världen över under sommarlägret. En av Rotarymedlemmarna frågar nyfiket om hennes e-postlåda numera är full. Dottern svarar, om än osäker på huruvida vederbörande förstår vad hon talar om, att: jodå, hon har kontakt med samtliga deltagare genom facebook.

- Ja just det, säger den nyfikne frågaren, det är förstås facebook som gäller.

Ja, digital kommunikation verkar faktiskt vara självklar i alla åldrar och sammanhang. Sociala medier verkar också vara kända i alla möjliga åldrar och sammanhang.

Hur kunde jag ens tvivla?

Såklart vi är redo för webb 3.0!

fredag 2 oktober 2009

Ha kul på jobbet

- Det är något fel på min nya miniräknare, säger dottern.

Hum, då får vi väl lämna tillbaka den tänker jag genast varpå mannen säger:

- Har du läst bruksanvisningen?

- Vem, VEM, läser en bruksanvisning, svarfrågar jag innan dottern ens hunnit blinka.

Mannen bryr sig inte om den kommentaren utan har börjat vecklat upp och börjat läsa den komplicerat vikta bruksanvisningen långt innan jag ens hunnit till sista stavelsen.

Han flinar:

- "Bär aldrig räknaren i bakfickan då den kan förstöras om du råkar glömma och sätter dig", högcitatläser han direkt från miniräknarbruksanvisningen.

Jag sliter åt mig bruksanvisningen - det här verkar ju vara riktigt rolig läsning vilket är en korrekt bedömning då den fortsätter i samma humoristiska anda:

"Tappa inte räknaren och utsätt den inte för våld" och

"Försök aldrig att bränna förbrukade batterier" samt slutligen

"Av uppgraderingsskäl kan utformningen av denna produkt, inklusive dess tillbehör, ändras utan föregående meddelande".

Efter att ha läst den sista meningen ser jag framför mig hur miniräknaren helt plötsligt bara ändrar färg och blir rosa...he he.

Det spelar alltså ingen roll hur tråkigt jobb man till synes har - till och med att skriva bruksanvisningar kan uppenbarligen bli riktigt roligt om man bara väljer att se möjligheterna.