Platt 42-tums motivation

Köksrenoveringen var klar i mars förra året. Tanken var då att vi skulle börja med näst-sista-renoveringsrummet till hösten.

Vi och vi - jag gör ingen nytta i renoveringssammanhang. Är oduglig på att tapetsera och måla. Kan göra en viss liten insats vid underarbetsfasen, men då endast i början. När det kommer till finliret ska jag bort. Jag är nämligen inte så noga utan "tar det värsta", vilket inte ger ett godkänt resultat, varken enligt mannen eller mig själv. Det innebär att mannen får göra nästan allt.

Förra hösten kom det aldrig igång något näst-sista-rummet renoveringsarbete. Mannen blev lagledare för sonens bordtennislag och ägnade var och varannan helg i idrottshallar runt om i mellansverige istället. Det lär bli lagledarjobb även i höst, varför näst-sista-rummet renoveringsarbetet måste komma igång nu eller aldrig.

Nu är det golfsäsong.

Och varmt.

Så för att hjälpa mannens renoveringsmotivation på traven har vi idag slängt ut vår gamla tjocktv till förmån för en platt stor och fin 42-tums tv. Mannen är jätteglad. Nu behöver han inte sitta och kisa med dubbla läsglasögon för att se bilden längre. Han kan sitta på andra sidan vardagsrummet och ändå se bra.

Själv bryr jag mig inte så mycket om bildkvalitén. Jag sover ändå mest framför tv:n. Därför tyckte jag att det var nödvändigt att satsa på "extra" ljud, då tvförsäljaren hävdade att det inbyggda medföljande plattvljudet var anpassat för texttv. Och det duger ju inte - tv:ns sövande ljud vill jag ju inte vara utan - vilket innebar att ett litet ljudpaket trillade ner i shoppingvagnen också.

Knappt ett år senare än beräknat är vi då äntligen igång med näst-sista-rummet renoveringsarbetet tack vare en platt 42-tums motivation!

Fotnot:

Nejdå, jag gick inte heller lottlös ur den här bordtennishistorien utan blev invald i styrelsen på två år.

Jag älskar min dator

I veckan träffade jag en man, i min ålder - alltså i sina bästa år - som "inte är ett dugg intresserad av datorer". Han kan tänka sig att eventuellt öppna ett mail, men att skicka ett "no no".

- Jag är en sån som säger som hon Ines Uusman "Internet - det är bara en fluga".

Själv älskar jag min dator.

För i den bor mina vänner.

Via min dator når jag mina irl-vänner via msn, e-post och facebook.

I min dator finns min vän bloggen som jag gillar att skriva på - för jag gillar att skriva och det är ju så mycket roligare om någon läser det.

I min dator bor min bästa kompis PhotoShop - hur kul kan man inte ha tillsammans med PhotoShop. Prova får du se!

I min dator finns världens bästa underhållare = youtube. På youtube finns all världens musik, alla världens film, all världens allt man kan tänkas vilja titta och lyssna på.

Och i datorn bor en helt oslagbar kompis - som svarar på alla frågor när som helst: Google!

Lyllos alla som inte blivit kompis med sin dator ännu - de har en härlig upptäckt kvar att göra!

Fotnot:

Till hösten behöver familjen ett antal nya datorer, varav åtminstone en bärbar. Jag röstar för en rosa MacBook.

Monks Café - så nära paradiset man kan komma

Monks Café är, enligt egen utsago, Stockholms enda bryggeri.

Hur det är med den saken vet jag intet.

Monks Café är, också enligt egen utsago, så nära paradiset man kan komma.

Om det är jag rätt säker efter att ha druckit deras Orange Ale.

Ja, det låter väl sådär - Orange Ale - öl med apelsinsmak, eller?

Orange Ale är något så fantastiskt som en apelsinsmakande öl som inte smakar apelsin...alltså jag känner bara en lätt underbar ton av frisk härlig syrlig fruktig citrus på en smakrik belgiska Pale Ale bas.

Betyg: fem nypressade apelsiner av fem möjliga. Får du chansen - besök Monks Café.

Fotnot:
Jag har inte själv besökt Monks Café, däremot Eskilstuna ölkultur som hade en skvätt Orange Ale över från Ölfestivalen som hölls för 14 dagar sedan. Ölfestivalen missade jag tyvärr då jag varit på tårtkalas och lyckats bli matförgiftad precis i tid för bästa ölfestivalen någonsin :(

Djungelvrål på klubba

- DET FINNS DJUNGELVRÅL PÅ KLUBBA HÄR, skriker jag överförtjust till dottern som står 50 centimeter ifrån mig på Ålandsfärjans godis-tax-free-avdelning.

- Ja, jag vet, säger hon lugnt med lätt öronlock. Det har det funnits länge.

- VA SÄGER DU, fortsätter jag förvånat. HUR VET DU DET?

- Första gången jag smakade en var när jag gick i 8:an, svarar hon. De finns att köpa på ICA Stenby.

- Undrar om sonen vet att de finns, fortsätter jag fortfarande i halvt lyckorus över denna fantastiska upptäckt.

- Ja gud ja, svarar dottern. Han har ätit dem MÅNGA gånger.

Nu återstår egentligen bara en fråga: varför har de inte sagt något?

Här har de strykit omkring och smygätit Djungelvrålsklubbor i hela 2 år. Och dessa två ska vara av eget kött och blod.

Jag funderar på att frysa inne påföljande månaders barnbidragsutbetalningar för dem och istället åka till ICA Stenby och köpa Djungelvrålsklubbor för alltihopa.

Så att jag kan ta igen mina två förlorade Djungelvrålklubbeår!

Bildnot:

Massor av Djungelvrål original.

"Det spelar ingen betydelse"

Sorgliga människoödén kantas Torbjörn Flygts senaste bok "Himmel" av.

Sorgligt är det att en kvinna rantar runt efter sin spelberoende man, som spelat bort det mesta familjen äger samt förskingrat pengar från sin före detta arbetsgivare så att han både avtjänat tid inom lås och bom och gjort sig oanställbar, istället för att dumpa eländet och bygga upp en dräglig tillvaro för sin tonårsson och sig själv.

Tonårssonen bygger på egen hand upp en helt annan tillvaro åt sig själv - allt annat än dräglig.

Sorgligt är det när föräldrarna med oändliga resurser väljer att ägna all sin tid åt hämnder på varandra och tramsiga sociala tillställningar istället för sin dotter som är begåvade men samtidigt lider av ett oförtjänat dåligt självförtroende.

Tonårsdottern får en "guvernör" att istället umgås med.

Sorgligt är att dessa föräldrar skiter i sina barn samtidigt som Amir, flykting från Irak, inget hellre skulle vilja än att ha ett barn.

Hans 9-åriga dotter sprängdes i bitar på en marknad i Bagdad.

Boken "Himmel" handlar om enskilda ödén i olika hörn av samhället. För övrigt noterar jag Amirs betraktelse på svensk alkoholmentalitet som tänkvärd:

"All denna alkohol som rinner nerför struparna i det här landet. Amir har inte varit här tillräckligt länge för att ha förstått hur stor del av människor vardag, tankar och samtal som upptas av det. Det påminner honom om förhållandet till en religion, en gud."

Umh, och så ojar vi oss över att ungdomar dricker för mycket...

Trots att bokens berättelser i grunden är sorgliga känns inte boken ledsam att läsa. Torbjörn Flygt skriver på ett allt annat än sorgligt sätt. Precis som boken "Underdog" är meningarna gigantiskt långa. Språket är rappt, fräscht, kvickt, enkelt och har en humoristisk ton. Torbjörn använder sig gärna av nya bokstavs- och ordkombinationer.

Betyg: Själva berättelsen kvalificerar sig inte för fler än tre himlar. Däremot språket gör att jag som läsare känner mig som om jag är i sjunde språkhimlen. Ännu en kille som har en ordkombinationsförmåga utöver det vanliga är Jocke Berg. Så som en språkbonus belönas boken med världens vackraste låt:

Fotnot:

"Det spelar ingen betydelse" säger en av lånetorpederna som ranta-runt-efter-spelnisse-frun får besök av. De "spelar ingen betydelse" att spelnissen inte är hemma - de vill ha tillbaka sina pengar och letar grejor att ta från spelnissens hem. Där finns emellertid inget att ta. Allt av värde har spelnissen spelat bort för lääänge sedan.

Som smakrikt vatten

Typiskt för en veteöl är att den är överjäst och att den är gjord inte bara på kornmalt utan också såklart på vetemalt. Vetet ger en mildare och friskare ton med låg humlebeska, vilket gör att ölet får en smak som domineras av jästens olika aromer. Veteöl, är enligt Wikipedia, lätt och friskt och ytterst sällan beskt.

Hoegaarden är ett veteöl från Belgien. En veteöl kan också ha tyskt eller amerikanskt ursprung. Det som skiljer dem åt är andelen vetemalt, kryddning och jästsort.

Hoegaarden är den första veteöl jag dricker någonsin.

Den sista också.

Det är smakrikare att dricka vatten.

Hoegaarden är grumlig och ljusgul - ser rätt skum ut. Jag tar en stor klunk veteöl och är, efter att jag svalt den, osäker på om jag druckit något överhuvudtaget. Det enda den smakar är bubbligt. Med enormt mycket god vilja kan jag nog hitta en liten eftersmak av citron/grape väl väl dolt.

Kanske kan jag tänka mig att rekommendera veteöl till den som inte gillar öl. Men å andra sidan - då är det väl bättre att dricka vatten!

Betyg: en bortglömd vetesäck bakom ett vattentorn. Kanske kan man ha veteölet att bada i.

Oändligt med rooibos-te

Alexander McCall Smith är inte bara jurist och professor utan också författare till en hel serie av böcker om Mma Ramotswe som driver Damernas dektektivbyrå i Botswana. Serien om Mma Ramotswe och hennes detektivbyrå är omåttligt populär och har sålts i över 14 miljoner exemplar och översatts till 39 språk.

Jag har läst två av böckerna: "Damernas dektektivbyrå" och "Lycka och ett par blå skor". Berättelserna är små snälla söta händelser ur det afrikanska vardagslivet. Den som oroar sig för detaljerade blodiga våldsbeskrivningar kan lungt öppna McCall Smiths böcker.

Det är emellertid något med språket som stör mig.

Litteraturvetare brukar säga att Hemingway skrev hårdkokt; en fåordig, effektiv berättarstil som på ytan verkar oberörd - typ lite macho. Kanske kan man säga att McCall Smith skriver lättstekt; på ett staccatoliknande sätt som gör att jag upplever att meningarna studsar fram tvärt avskilda från varandra - det gör att språket känns naivt - lite barnsligt.

Störande är det hursomhelst för jag tappar fokus - jag gillar texter med god textbindning - det är ett stöd för mig som läsare med syfte att smidigt föra berättelsen framåt. Och det är synd att jag tappar fokus för jag vill också kunna uppskatta berättelserna på samma sätt som många andra uppenbarligen gör.

Betyg: tre koppar rooibos-te, som tyvärr inte dragit tillräckligt länge och därför är lätt blaskiga, av fem härliga uppfriskande och stärkande rooiboskoppar möjliga. Tipset till McCall Smith eller möjligen hans översättare för att uppnå bättre och fler rooiboskoppar är att använda rejält mycket mer smör för smidigare detektivstekning.

Fotnot:

Mme Ramotse dricker kopiöst mycket med Rooibos te som är gjort på blad från en järnekbuske som enbart växer i ett begränsat område i Sydafrika.

Miljoner midsommarmöjligheter

Dottern och jag är själva hemma då mannen och sonen firar midsommar med släkt 105 mil härifrån.

Det innebär ett utökat ansvar för mig som förälder - jag förväntas inte bara se till att tonåringen får mat utan också att hon är i tryggt förvar under värsta bushelgen. Av den senare anledningen har jag sista veckorna, ödmjukt och stillsamt, frågat henne om hon har några midsommarplaner och vad de i sådana fall innebär.

Hon har varje gång jag frågat tittat oförstående på mig men ändå varit vänlig nog att kortfattat redogöra för några av de tänkbara midsommarplanerna. Den oförstående blicken beror på att hon inte alls kan begripa varför jag behöver veta vad hon ska göra i förväg - för det vet hon ju inte själv - för hur ska man kunna veta det? Hon är en äkta MeWe - en möjlighetsmaximerare som lämnar alla dörrar öppna till sista stund.

Igår kväll förstod jag av diverse spontana uttalanden att hennes planerna fortfarande var oklara, men att det geografiska området som midsommarplanerna omfattade var nere på cykelradie, vilket jag kände som en stor lättnad. För kunna fråga henne ännu en gång om midsommar, utan att få den där "vilken-planet-kommer-du-ifrån-blicken", kom jag på det ursmarta tricket att fråga henne om vilka matplaner hon har för midsommarafton.

Hon älskar mat!

Den här gången tittade hon på mig som om jag faktiskt var en jordbo - jag kom med en högst relevant fråga. Tja, hon skulle nog trots allt behöva äta hemma ett par gånger även på midsommarafton.

Hoppsan - det innebär att jag måste köpa midsommarmat. Undra vad en möjlighetsmaximerande MeWe vill äta till midsommar, tänkte jag och frågade henne.

- Lax, svarar dottern.

Jag funderade då länge på hur man tillagar lax. Det hjälpte inte att jag funderade länge - jag kom ändå inte på det. Däremot drog jag mig till minnes Hemköps delikatessdisk som jag stod och hängde vid igår och där massor av laxar låg och såg färdiglagade ut.

Så nu har jag varit nere på Hemköp och lyckats få köpa varmrökt lax från den stängda delikatessdisken av den snälle färskvaruchefen som tillfälligt öppnat laxförsäljningen bara för mig då jag stått där och blängt på honom med bedjande labradorögon.

Till mig själv har jag inskaffat fyra pocketböcker, fast jag har bara betalat för tre, så jag har något att göra när jag sitter och väntar på att få hämta hem min dotter från vad hon nu tänker ha för sig i kväll.

Glad midsommar!

P.S Var inte orolig - jag har inte snattat en bok. Åhléns var så himla snälla att bjuda på en bok när jag köpte fyra :)

Den goda laxen har jag lånat av smygerokeri.se

Förändrad omvärld kräver förändrad skola

Världen förändras.

Snabbt!

Och hela tiden.

Vi i den västerländska välfärden har de senaste åren slagit oss till ro och mest funderat på hur vi ska kunna få till 6 timmars arbetsdag, menar Fredrik Svensson som jag lyssnar till en vacker sommardag mitt i juni.

Fredrik är en före detta rektor, entreprenör i IT-branschen och officer som startat upp och nu arbetar i nätverket Rektorsakademien. Han fortsätter:

Under tiden vi i ”Fat and happy-länderna” lever en slags slumrande laid-back tillvaro utvecklas nya världsekonomier med stormsteg. Ett exempel är Kina. På mindre än 40 år har läskunnigheten i Kina ökat från 25 % till en bra bit över 90 %. Kina satsar enormt på kunskap. Ungefär 20-25 miljoner kineser läser just nu på universitetsnivå och 100 nya universitet byggs som kan ta emot 100 000 studenter per styck. 5 miljoner kineser tar en akademisk examen varje år och 400 miljoner människor i Kina lever på västereuropeisk medelklassnivå. I ett land som för 40 år sedan var direkt urfattigt.

I Kina finns en anledning att skaffa sig kunskap. Det finns något att sträva mot och vilket människor också gör.



Fredrik talar om att det sker en strukturförändring i samhället. Att allt fler skaffar sig högre utbildning och mer kunskap gör att värdet på kunskap har sjunkit samtidigt som kunskap blir allt viktigare.

De arbeten som kommer att finnas framöver kommer att kräva nya kunskaper mot de arbeten som erbjöds i industrisamhället. De nya arbetena kommer att kräva anställda som är kreativa och problemlösande och som har förmågan att hela tiden lära nytt. Anställda som har förmågan att snabbt hitta fakta och kunna omsätta dessa i användbar kunskap.

Eftersom skolans uppdrag är att förbereda eleverna för framtiden behöver en omfattande förändring ske av just skolan. En förändring av andra ordningen - där det alltså inte räcker med att ändra i det befintliga genom att justera detaljer - det krävs en helt ny skola.

I den nya skolan ska vi möta eleverna där de är. I den nya skolan, som förbereder eleverna för framtiden, ska kreativiteten flöda. Vi vet idag att elever som har naturlig tillgång till kultur blir effektivare i sitt lärande. Skolor med musikinriktning har högre resultat även i ämnen som matematik. Vi ska låta eleverna använda de digitala hjälpmedel som är naturliga för dem. Fredrik tycker slutligen att vi måste ”möjlighetisera mera” och tänka om:



Världen förändras snabbt och hela tiden - för att vi ska hänga med krävs en förändrad skola!

Nya bloggtider igen

Sådär!

Då upphör den gamla Malvabloggen helt och hållet.

Från att ha varit en bokcirkelblogg, till att bli en kapad virtuell fuskdirreblogg till att helt övergå i ny skepnad.

Informatörsskepnad!

Nya tider - nya bloggar!

Rekordgeneration påverkar oss rekordmycket

De är många. Rekordmånga.

Rekordgenerationen är de 1,2 miljoner svenskar som föddes åren 1945 till 1954. Det är rekordstora årskullar som har haft det rekordbra. De är annorlunda än tidigare generationer som den första generationen som var tonåringar på riktigt - den första ungdomsgenerationen som tydligt skiljde ut sig från sina föräldrar.

De har vuxit upp med och tagit del av en rekordtillväxt - de har haft det rekordbra och snart är de pensionärer som kommer att förvänta sig att fortsätta ha de bra med bland annat rekordbra vård och offentlig service.

Det kan bli ett problem!

Strukturförändringar i den globala ekonomin är på gång - Kina och Indien är på väg att bli världsekonomier. Sverige är, som alla andra länder, utsatt för en global hyperkonkurrens. En hyperkonkurrens som leder till starkt fokus på effektivitet i alla led samtidigt som den tekniska utvecklingen gör just effektivisering möjlig i en helt ny dimension.

Författarna till boken "Rekordgenerationen" spår att konsekvensen av detta blir att företag kan växa i omsättning och konkurrenskraft utan att rekrytera. Arbetslösheten kan bli större och skatteintäkterna lägre vilket i sin tur ger mindre resurser till den offentliga sektorn.

Samtidigt som vi har en rekordstor generation som förväntar sig offentlig service som exempelvis rekordgod vård. Helt säkert är, enligt författarna, att den offentliga sektorn måste omstrukturera sig och hitta nya former. Mindre resurser måste ge högre kvalité och dessutom räcka till fler. För att lösa den svåra ekvationen talar författarna om att det krävs ett Alexanderhugg - en drastisk, oväntad lösning som bryter mot traditionella lösningssätt.

Rekordgenerationens val kommer att påverka oss andra en hel del; hur de väljer att se på arbete efter 65 års ålder får betydelse för såväl arbetsmarknad som samhällsekonomi; var de väljer att bosätta sig påverkar BNP och skatteintäkter och på vad de väljer att lägga sina pengar får betydelse för konsumentföretag och researrangörer.

Rekordgenerationen kommer att utmana och skapa möjligheter för den som har förmåga att fånga dem.

Och som den första ungdomsgenerationen kommer de att i stor utsträckning att gå tillbaka till att leva tonårsliv, ganska likt uppväxande generation MeWe. Rekordgenerationen är generellt sett friska och kommer att vilja fortsätta leva livets glada dagar även efter pension - som den evigt unga generation de är:

Bokbetyg: Boken handlar framförallt om vilka utmaningar Sverige står inför. Den målar upp ett antal framtida scenarion och hävdar att inget är helt och hållet sannolikt men något däremellan och ju bättre förberedda vi är på stora förändringar, desto bättre kan vi hantera dem. För stora framtida förändringar tror författarna på som samtliga arbetar för Kairos Future AB.

Boken är lättläst, välskriven och viktig. Den får fem tidsmaskiner av fem möjliga. Läs den!

BokmalsDirreN

Alphaville slog igenom 1984 med låten Forever young. En sån där fin orange pyjamassparkdräkt som sångaren Hartwig Schierbaum bär i musikvideon hade jag också samma år - fast min var kycklinggul. Det var nog modernt då :)

"Information är kunskap...

...och därmed makt", konstaterade en av föreläsarna på seminariet "Sociala medier som kunskapsverktyg - en utmaning för skolan" som jag lyssande till på konferensen Framtidens lärande.


"Därför kan den sociala webben ses som ett hot", menar han och fortsätter:

"I industrisamhället flödade information uppifrån och ner i organisationspyramiden - möjligen även nedifrån och upp men då i organiserad systematisk form. Som anställd fick du den information som din överordnad ansåg att du behövde när du behövde den. Detta funkade säkert bra då - många arbeten var statiska och skulle utföras på ett förutbestämt sätt."

"Nu försvinner dessa enformiga industriarbeten med blixtens hastighet - vi går mot ett tjänste- och kunskapssamhälle. Som anställd vet du inte alltid vad du kommer behöva ta reda på när arbetsdagen tar vid. Du behöver kunna lösa nya problem varje dag och vara kreativ - där är den sociala webben ett stort hjälpmedel."

"På den sociala webben finns inga förutbestämda vägar för hur information flödar - här är du fri att kommunicera med vem du vill när du vill och hela världen är öppen om du bara vet hur du ska göra för att skapa kontakter och nätverk."


"Det ger oändliga möjligheter att skaffa information och således kunskap, vilket inte alltid ses som positivt hos de som vill behålla informationen och med den makten."

Han avslutar med att påstå:

"Det kan vara en anledning till att företag och organisationer förbjuder användningen av exempelvis facebook och twitter - ledningen vill ha makten över informationen och kunskapen. En annan anledning kan bara vara vanlig enkel okunskap - man förstår inte möjligheterna utan ser bara risker. En risk är och har alltid varit att människor inte använder sitt sunda förnuft utan använder nya hjälpmedel i arbetet på ett felaktigt sätt. Den risken har företag och organisationer alltid varit utsatt för och försvinner inte för att man inför förbud."

Slutsats: Se möjligheterna - var inte rädd för hindren!

DirreN mitt på planeten

Bilderna har jag skapat i Photoshop direkt ur minnet. Citaten är såklart inte heller original utan också på ett ungefär ur huvudet.

Att göra en tavla

Vi tackar av en jobbarkompis som går i pension med en överraskningskväll.

Kvällen inleds med mat och vin hemma hos en lokal konstnär som erbjuder målarkvällar i sitt eget hem. Efter maten väntar fritt skapande på tema "glädje" med hjälp av akrylfärger och en spatel.

Här sitter det inte fast - det målas bokstavligen högt och lågt vilket inkluderar en färginstallation på den lokala konstnärens ateljéklinkergolv.

Under tiden verken står på tork sörplar de nyblivna konstnärerna i sig kaffe och chockladkaka.

Kvällen avslutas med ett gruppfoto på de nyblivna konstnärerna, deras verk och den lokala konstnärens hund (!) samt att vi jobbarkompisar, som avskedspresent, överräcker kvällens alster till den nyblivna pensionären.

Skymtar jag en "Gladus och Gwenneth-ångestblick" i hennes ögon:

Tja, blir det magert att leva på pensionen kan hon ju alltid öppna ett skräckkabinett och ställa ut sina före detta arbetskamraters konstverk.

MålarkluddDirreN

På bilden ser ni mitt verk: "En vanlig dag på intranätet".

Framtidens CV

Vad tar du upp i ditt CV?

Utbildningar, tidigare anställningar och uppdrag i föreningar såklart. Kanske plitar du ner några bokstäver om dina personliga egenskaper, typ att du är flexibel, positiv och driftig. Kanske berättar du om några framgångsrika projekt som du varit med och genomfört.

Talar du om hur många vänner du har på facebook? Lämnar du adressen till din blogg? Skickar du med din twitteradress? Beskriver du din digital kompetens eller hur bra du är på att nätverka?

Nu är det inte längre en tidsfråga innan företag och organisationer uttryckligen frågar efter ovan kunskaper och förmågor. Av en ren slump surfade jag in på en platsannons, förvisso för marknadsföring av online-pizza, där en merit var minst 400 facebookvänner och en egen blogg.

Jag funderade då lite på vilken kompetens som behövs när allt fler tjänster blir allt mer digitala. Ta till exempel äldreomsorgen som inte direkt är en krympande verksamhet - här krävs nya fräscha lösningar för en allt mer krävande och självständig äldre befolkning. Ett virtuellt vårdmöte känns säkert inte främmande för den kommande generationen äldre som vill ägna ålderns höst till trevligare saker än att hänga på vårdcentralen och vänta på läkare för att få svar på sina vårdfrågor.

Då krävs det att vården kan möta upp. Vara ett steg före. Ha digitalt kompetent personal som ser tekniska hjälpmedel som en absolut självklarhet.

Eller i skolan där oändligt med kunskap finns i en liten burk som "coacherna" i skolan måste förstå sig på och hitta i för att kunna använda och guida eleverna vidare i. Inte bara för att förbereda eleverna för en digital samtid utan också för att hela världen verkligen finns i den där lilla burken - bara sådär enkelt och lättillgängligt.

I en operationssal där personalen kan få hjälp av en specialist, kanske från andra sidan jordklotet, via videolänk för att genomföra ett komplicerat ingrepp. Då gäller det att enkelt hitta on-knappen och inte trycka på off-knappen när man vill höja volymen ;)

På ett företag där det snabbt ska lösas ett problem. Det du vill veta vet helt säkert någon annan - det gäller bara att vara en fena på att internetnätverka så har du snart svaret.

Kanske är det dags att skaffa nya meriter till sitt CV!

DirreN mitt på planeten

En röst från rymden

Teknikutvecklingen är fantastisk!

Redan när jag var liten åkte folk omkring i rymden och gjorde månlandningar. Familjens svartvita tjocktv sände rymduppfärder och rapporterade, med hjälp av knastriga videolänkar, från livet ombord på rymdfartygen.

Den som vill följa livet i rymden numera kan göra det via twitter. Den amerikanska astronauten Mike Massimo rapporterar om sina äventyr i rymden via internet - alla som är intresserade väljer enkelt att följa Mike på hans twittersida. Intresset för Mikes flygfärder är stort - igår hade han 407 028 rymdnyfikna twitterföljare. Mike svarar också på frågor - snacka om att det är enkelt att nå källan till rymdkunskap och att det är enkelt för rymdfararen att dela med sig av sina intryck, tankar, erfarenheter och kunskaper!

RymdDirreN

Den fina kartan kan den som är ute och snurrar i rymden och känner att det är dags att komma ner på jorden igen ha nytta av.

I demokratins tjänst

De senaste 20 åren har jag jobbat som valarbetare.

Arbetet har inte varit särskilt betungande med tanke på hur sällan det är val. Förutom val till riksdagen som sker var 4:e år har jag varit inkallad för att valarbeta vid folkomrösningar och val till EU-parlamentet.

Mina första 16 år i demokratins tjänst valförrättade jag i vallokal. Delade ut kuvert, prickade av röstare i röstlängd och stoppade ner kuvert i valurnor. Vid valet 2006 flyttade jag in till stadshuset för att under valnatten ta emot och samla in alla röster från vallokalerna. Det kan innebär sen tjänstgöring långt in på morgonen därpå.

Har Sverige otur får jag gå hem riktigt tidigt i år.

Valdeltagandet till EU-parlamentet vid valet 2004 var så lågt som 37,9 %. Blir det lika lågt i år är det således inte många röster att räkna ihop och skicka vidare för samordning i stadshuset, vilket i sin tur innebär att jag kan gå hem tidigt. Det skulle vara bra för min skönhetssömn, men förödande för demokratin.

För det är väl demokrati vi vill ha? Med tanke på alternativen anarki och diktatur känns svaret självklart. Båda alternativen påstås nämligen utövas/pågå hemma hos mig:

• Trots att familjen tar gemensamma majoritetsbeslut som till exempel att smutsig disk ska placeras i diskmaskinen hittas, bara microsekunder senare, just smutsig disk vid datorerna, på soffbordet, brevid sängar och på diskbänken. Snacka om diskanarki.
• Det påstås också att det utövas diktatur i hemmet och diktatorn ska enligt ett par tonåringar vara jag. Enligt de här tonåringarna är inte heller diktatur ett tänkbart alternativt styrskick.

Med demokrati kommer både skyldigheter och rättigheter. En skyldighet är att delta i valen. 46, 8 procent av Sveriges befolkning röstade mot ett EU-medlemskap för 15 år sedan - samtidigt röstade 52,3 % för.

I en demokrati är det majoritetens åsikt som får råda - alltså får jag inte alltid som jag vill. Vill jag därmot ha demokrati måste jag acceptera och anpassa mig efter demokratiskt tagna beslut.

Och att tro att det här valet handlar om huruvida Sverige ska vara med i EU eller inte är lönlöst.

Vi är redan med!

Så gå och rösta - se till att jag får jobba länge i natt!

DemokratiDirreN

Sverige, Sverige älskade vän

Nationaldag, studenten och VM-kval - allt på en och samma dag.

Då staden firar 350-års jubileum kommer kungen och drottningen på besök. De ska åka runt på studiebesök, käka lunch med kommunkändisar och vinka till folket från stadshusbalkongen kanske i takt till tonerna av "Du gamla, du fria".

Hur det blir med den saken lär jag inget få veta då jag själv samtidigt ska stå på en skolgård och gratta en student. Jag kommer att fortsätta att fira honom på mottagningen hemma hos hans föräldrar för att senare, när studenten tröttnat på släktingar, vänner och bekanta och dragit vidare på studentfest på stan, titta på matchen Sverige - Danmark på studentens föräldrars 42- tummare.

Helt säkert sjunger drygt 30 000 pers "Du gamla, du fria" på Råsunda ikväll. Åtminstone skrållades nationalsången högt för exakt två år sedan då Sverige mötte Island och jag själv gjorde en berömvärd insats i ylandet.

Och imorgon är det EU-val. Igår förtidsröstade jag genom att lägga en valpapperslapp i ett valpapperskuvert. Då funderade jag på hur länge till den här pappersvalhanteringen kommer att finnas.

När är det dags att digitalisera hela processen och börja med bland annat SMS-röstning?

Kanske skulle vi kunna hålla en SMS-folkomröstning för att prova hur det funkar och för att få veta folkets åsikt om nationalsång.

"Du gamla, du fria" har tjänstgjort sedan 1844 och som alla gamla trotjänare som jobbat hårt och länge är det väl ändå dags med en välförtjänt pensionering!

Grattis Sverige på den stora dagen!

Min present är också mitt bidrag i SMS-valet till ny nationalsång:

DirreN mitt på planeten

De snygga fotbollsspelarna har jag lånat från http://svenskfotboll.se/landslag/herrar/

Mer om EU-valet finns på http://www.rosta7juni.se/

Åtta grader

Imorse när jag satt och sörplade i mig mitt morgonkaffe gluttade jag som hastigast på termomentern och såg att det var + 8 grader.

I söndags när jag gick min kvällsgolfrunda vid 6-7 tiden var det typ + 28.

Hur kunde detta hända?

Hur kunde temperaturen falla 20 grader på bara några timmar och varför VARFÖR just nu?

Nu när staden firar 350 års jubileum med massor av festligheter:

• idag Bo Kaspers Orkester
• imorgon gästas staden av Lili & Susie
• lördag språkliberalisten Fredrik Lindström uppträder
• söndag Eldkvarn

och detta är bara några exempel på sevärda evenemang som såklart hålls utomhus.

Det är inte mycket man kan göra åt vädergudarna. Det är bara att göra som gröningarna och lägga till två nollor efter åttan och hoppas på att alla roligheter gör att det snart blir varmt:

JubileumsDirreN

Det enda bestående är förändring

Det finns inte så mycket som man kan vara säker på. Vad man kan vara säker på är emellertid att det kommer att ske förändringar. Hur man väljer att hantera dessa är olika.

I boken "Vem snodde osten" beskrivs hur fyra olika ostätare väljer att anpassa sig, eller inte anpassa sig, till förändringar som sker oavsett om ostätarna gillar dem.

Det är ostätarparet Sniff och Snabb som hela tiden håller tentaklarna ute för att vädra ost - var är den nu och vart är den på väg. Sniff och Snabb vilar inte på växlarna utan ger sig ut och efter osten vartefter den förflyttar sig.

Ostätarparet Suck och Stön har det besvärligare. De har en gång för alla hittat osten och gillar inte när den tar slut eller förflyttar sig. Stön har så svårt att acceptera förändringar att han håller på att stryka med på kuppen - Stön tänker inte lämna ostkupan trots att den är tom för VEM SNODDE OSTEN? Osten som Stön tog för givet var hans - "det är inte rättvist".

Vem snodde osten är en lätt- och snabbläst berättelse som insiktsfullt och roande beskriver hur vi kan välja att tackla förändringar både i arbetsliv och privatliv.

Och så var det dags för lite självrannsakan - vem av ostätarna är jag?

Jag är nog en Snabb. Full fart framåt - vad väntar vi på? Snabb har såklart god hjälp av Sniff för det gäller ju att gå åt rätt håll - fast å andra sidan så hinner man ju gå åt alla möjliga håll bara man snabbar på ;)

Mina närmaste bekräftar bilden, tycker att jag är rätt intensiv ibland och läskigt lik Marléne i Rent hus när hon hurtigt utbrister, mitt i värsta städkaosena: "här finns inget att vänta på" samtidigt som hon ger snabba städtips till långsamma Suck och Stön programdeltagare.




Bokbetyg: fem Camembertostar av fem möjliga. Låt inte osten ligga för länge i kylskåpet bara för då kommer Marléne och undrar varför du väntat på att städa bort den.

Dirren mitt på planeten

"De andra har så svårt att samarbeta..."

"...de gör ju inte som jag säger".

Så sa en utröstad Robinsondeltagare för några Robinsonsäsonger sedan. Jag kom inte ihåg hennes namn, jag kommer bara ihåg det fantastiska uttalandet.

Nu är årets Robinson slut och huruvida "dåligt samarbete" gjort att deltagare röstats ut vet jag just inget om då jag bara sett ett par avsnitt.

Bruce Dixon som föreläser på konferensen Framtidens lärande menar att det är väsentligt att kunna samarbeta och att det är något vi måste lära oss tidigt i skolan. Bruce Dixon är grundarna av Anytime Anywhere learning och har ett förflutet som lärare och rektor.

Han menar att färdigheter som dagens elever behöver är bland annat god analytisk förmåga, problemlösningsförmåga, kommunikationsförmåga och samarbetsförmåga. Han säger att:

"Communication is the leveler, collaboration is the glue"

De "nya" färdigheter är långt från pluttifikationstabellens utantillkunnande.

Den utröstade Robinsondeltagaren med osamarbetsvilliga medtävlare hade behövt ännu ett par färdigheter: självinsikt och självkritik.

Med dessa två färdigheter i bagaget blir omgivningen mycket mer samarbetsvillig ;)

DirreN mitt på planeten