söndag 31 maj 2009

Bälgviken är bäst

Förra lördagen serverade jag den ena goda Bälgvikaren efter den andra.

Igår kände jag att den var min tur att avnjuta denna utsökta öl.

Bälgviken är en en fruktig amerikansk pale ale. Jag förstår, efter kunskapsinhämtning på Bälgvikens webbsida, att den underbara smaken kommer från Wienermalt med en mindre mängd ljus karamellmalt. Den goda fruktiga smaken av citrus kan vara ett resultat att Centennial-humle från USA tillsammans med Fuggle-humle från England.

Jag passade också på att smaka ett halvt glas nybryggd Mauser, men den var definitivt inte "min pilsner". Mausern smakade äpple, vilket jag tycker passar bättre att smaksätta paj med.

Ölbetyg:

  • Bälgviken: fem smakrika vindpustar under en vacker och värmande solnedgång på klubbens uteplatsudde.
  • Mauser: två stora Golden Delicious äpplen av fem möjliga. Gör sig bäst med vaniljsås.

Dirren mitt i sommarvärmen

Upphovsman till bilden av mig serverandes god öl är Lars Hultqvist.

lördag 30 maj 2009

Punkiga kalaspuffar

Punk IPA är en "post modern classic pale ale" vilket trissar upp förväntningarna. Skottarna som bryggt ölen skriver självsäkert på den punkiga etiketten att "we don´t care if you don´t like it." De tror inte heller att det är troligt att jag har tillräckligt utvecklad smak eller är tillräckligt kultiverad för att uppskatta denna högkvalitativa öl.

Och de stöddiga skottarna vet inte hur rätt de har.

Det bästa med Punk IPA är just den kaxiga etikettattityden. Ölen har en alldeles för sträv humlebesk smak som gör att min tunga vill packa ihop och flytta ut. Nä, Punk IPA behöver definitivt hjälp av en riktig punkklassiker:


Annat är det med ödmjuka belgare.

Nästa öl på provsmakarbänken är Kwak som är en ljus ale som den belgiske bryggmästaren Pauwel Kwak bryggde för första gången 1791. Egentligen ska kwaken avnjutas ur ett specialutformat glas som ska sitta i en komplicerad träställning. Allt det där lull lullet behöver inte kwak - den är urgod och jag funderar på om den kanske konkurrera ut Chimay blå som min favoritöl.

När jag tar en stor klunk och blundar tror jag att jag hamnat i kalaspuffhimlen! Kwaken är fyllig, smakrik med en härlig karamellton och lång underbar eftersmak av kalaspuffar.


Ölbetyg:

  • Punk IPA: Nja, den dricker jag inte på länge igen om ens någonsin. En liten punkrockare av fem möjliga kan den emellertid belönas med.
  • Kwak: Fem underbara big-packkartonger med kalaspuffar av fem möjliga.
ÖlDirreN

fredag 29 maj 2009

Bildperfektionist och språkfascist

- Jag behöver hjälp, säger dottern.

- På bilden ska vi visualisera ett dubbelord, typ Rödby eller huvudstad, fortsätter hon. Jag kommer inte på något bra. Kan du hjälpa mig?

- Såklart, säger jag. Vad sägs om gräsmatta?

Hon blänger på mig som om jag var totalt från all vett och sans.

- Gräsmatta??? Seriöst, tror du att jag får VG på den uppgiften? Jag vill behålla mitt VG. Hur tänker du?

Jag ritar snabbt upp en gräsmatta och fortsätter:

- Använd akvarellfärgerna så flyter de ut och i varandra - det blir urbra, fortsätter jag entusiastiskt.

Hon fortsätter att stirra på mig med skeptisk min.

- Men Karlskrona eller sångfågel då, föreslår jag vidare.

- Är du galen? Jag kan inte rita ett ansikte fint och sångfågel - hur ska jag rita det? säger hon rätt surt nu.

- Vaddå fint - vem avgör vad som är fint? Det är väl en kreativ idé som räknas, fortsätter jag och får samma sura skeptiska min tillbaka.

- Nej, nu vet jag, utbrister jag. Värsta bästa idén: julgran såklart, säger jag och skissar upp en julgran på hjul.

- Alltså, du kan ju inte ens stava, svarar dottern. Hjul är med h inte som i jul, säger hon och tittar på mig som jag borde gå en svenskakurs för utomjordningar.

Själv undrar jag mest var min kreativa lösningsorienterade 6-åring tog vägen efter 10 års grundskoleskolning. Jag släppte in en kreativ och lekfull 6-åring i utbildningssystemet och ut kom en 15-årig språkfascist som dessutom är bildperfektionist.

Var det verkligen så här det var tänkt?

DirreN mitt på planeten

Alla fina skisser är gjorda av undertecknad.

tisdag 26 maj 2009

Dagens ekvation

- Och så håller vi på med ekvationer, säger sonens nye mattelärare på gårdagens "lära-känna-samtal". Sonen har nyligen bytt skola och vi är inbjudna för att just lära känna varandra lite grann - elev, föräldrar och klassföreståndare.

Ekvationer, tänker jag med en rysning och känner mig som allt annat än Einsteins, kanske förvisso snyggare, men definitivt inte smartare syster.

Den nye matteläraren fortsätter:

- Det gäller att fatta systemet - alltså att det handlar om balans, fortsätter han engagerat. Man måste lära sig att det man lägger till på ena sidan ska man också lägga till på andra sidan av ekvationen.

Ojojoj, förväntas jag kunna detta? Förväntas jag kunna förklara detta för min son? Vad gör jag om han vill ha hjälp med ekvationsläxan? Lämnar landet? Skaffar skyddad identitet eller bara går under jorden?

Nej då, jag behöver bara ha tillgång till en dator uppkopplad mot Internet. Här finns förstås alla svaren.

På webbtjänsten teacherondemand.se lägger lärare ut lektioner i videoformat. Det betyder att andra lärare, föräldrar, elever och alla andra intresserade kan ta del av massor av undervisningsmaterial - när de vill, var de vill och helt gratis.

Där hittar jag genast en informativ och pedagogisk ekvationsfilm:



Man kan bli lycklig för mindre - jag kan titta i lugn och ro, jag kan titta igen, jag kan leta fram ännu en film som förklarar samma sak fast på ett litet annat sätt...

Och jag förstår hur en ekvations ska räknas ut!

Kanske är jag trots allt Einsteins både snyggare och smartare syster ;)

DirreN mitt på planeten

P.S Sonen är lite av ett mattesnille, vilket gör att jag förmodligen inte behöver förklara det här med ekvationer för honom utan snarare att han kommer att förklara för mig. Mattesnillegenen är inte ett morsarv. Från modern har han bara ärvt snilledelen :)

söndag 24 maj 2009

Vem och var är jag?

MeWe-generationen är här - dagens unga som är starka individualister och som tycker att det viktigaste i livet är att vara fri. En MeWe är född runt mitten på 80-talet och framåt. De kallas också för moklofs - mobile kids with lots of friends. En generation ständigt i rörelse, med massor av vänner, inte lika mycket pengar men med stor lust att shoppa.

Dagens unga är morgondagens vuxna påpekar Thomas Fürth under sin föreläsning på konferensen Framtidens lärande.

Det betyder ju att dagens vuxna var gårdagens unga, tänker jag snabbt och försöker samtidigt lista ut vilken av alla Thomas generationer som jag tillhör och vad i sådana fall den generationens livsstil kallas.

Nu blir det många begrepp att hålla reda på:

Baby-boomers, eller rekordgenerationen, förstår jag att 40-talisterna tillhör. Många är de, mycket har de, och ett gott pensionärsliv får de med golf och paraplydrinkar på dagordningen dagarna i ända. Kallas också Sallies – senior adult life lovers experiencing a second spring - eller rätt och slätt Jätteproppen Orvar.

Mellan rekordgenerationen och generation Y, som nu plötsligt MeWe-generationen kallas, finns den klämda generationen X. En generation med ständigt tidsbrist mest på grund av alla eget uppsatta ambitioner. I generation X hittas Yupplots, Young Urban Professional Parents with Lack of Time. Gruppen utgörs av välutbildade stadsbor med god inkomst, som dessutom är föräldrar. Åldern för en yupplot ligger på mellan 30 och 50 år.

Vem och är och var ska jag placeras in?

Enklast är att göra en "Karlsson på taket":

- Jag är en vacker och genomklok och lagom tjock kvinna i mina bästa år (fast Karlsson sa förstås man).

Och som generationsväljare på vägen kommer här ett ex-tips från Kent:



BloggDirreN

lördag 23 maj 2009

Del två av tre

Jag har höga förväntningar på Jens Lapidus uppföljare "Aldrig fucka upp" då hans debutroman "Snabba cash" finns tämligen färskt i minnet. Och som vanligt, det är väl det som är problemet, förväntningarna.

Fast inte bara.

"Aldrig fucka upp" ska vara en "riktig bladvändare" enligt omdömet på omslaget lämnat av Stockholm City, vad nu det är. Själv tycker jag att det är alldeles för många blad att vända. Berättelsen är bitvis luddig och obegriplig - jag tappar fokus och undrar när Jens ska komma till saken.

Men det är bara bitvis. För det mesta är emellertid handlingen och framför allt språket så där bra som i "Snabba cash" - snabbt, smidigt och spännande.

Det som är riktigt störande, nåväl snarare sorgligt, är människosynen och framförallt kvinnosynen i boken. Det känns förvisso inte helt oväntat då människorna i boken framförallt lever i den så kallade "undre världen". Inte desto mindre påminns jag om den förnedrande kvinnoslavhandeln som finns här och nu. Precis som i boken Box 21 är det unga kvinnor från andra sidan Östersjön som kidnappats och lever under vidriga omständigheter i vårt land. Det är konstigt - bara några liter vatten mellan oss och ändå så olika förutsättningar i livet.

Sorgliga kvinno- och människoödén beskriver Jens också i legosoldat Niklas berättelse som är en av de tre huvudspåren i boken. Det gör ont i mig att tänka på hur mycket barn påverkas av och får lida av dumma vuxnas val.

Berättelsen och framförallt upplösningen känns oavslutad och jag förstår varför när jag läser recensionen av boken på Svenska dagbladets webbplats. Snabba cash och Aldrig fucka upp är delar av en triologi och då kan förstås inte berättelsen avslutas redan nu.

Betyg: tre bokmalar av fem möjliga. Trots medelgott betyg väntar jag med spänning på sista delen i triologin.

BokDirreN

fredag 22 maj 2009

Ut ur slöjdgarderoben

Hört på sonens utvecklingssamtal under hösten i årskurs 5:

- Finns det något du inte tycker om i skolan, frågar sonens mentor sonen.

- Träslöjd, svara sonen bestämt.

- Hum, säger sonens mentor. Vad gör ni i slöjden, frågar hon vidare.

- Har ingen aning - någon trägrej, svara sonen nu mer obestämt.

- Hum, fortsätter sonens mentor. Dina klasskamrater svarar ungefär som du på båda frågorna, säger hon tankfullt.

Alltså - missförstå mig rätt - det är inget fel på ämnet slöjd. Tvärtom. Ämnet slöjd ger verkligen möjlighet till att vara kreativ och att få tillfälle att skapa. Vad vän av ordning (alltså helt oväntat jag) undrade emellertid efter det här utvecklingssamtalet om det inte vore lite bra om eleverna vet vad de gör i skolan och framförallt varför - oavsett vilket ämne det handlar om. Men jag är ju lite fin i kanten, och rätt rädd, så jag har inte vågat ifrågasätta varken ämnet slöjd, ämnets relevans eller ämnets omfattningen.

Förrän nu!

ETT: ämnet slöjd - ska det verkligen vara ett enskilt ämne? Stephen Heppell professor vid The Centre of Excellence in Media Practice på Bournemouth University undrar varför skoldagen är indelad i ämnen och tidpunkter för dessa -lär man sig verkligen bäst så?

Stephen Heppell menar att skolan måste överge sin traditionella undervisningsmodell. Barn och ungdomar är mer nyfikna på att lära än någonsin, men dagens system förmår inte bygga vidare på deras intressen och förutsättningar. I skolan handlar det fortfarande mest om ett enskilt lärande som bedöms med hjälp av prov som mäter förmågan att återge läroböckernas innehåll. Han menar att det inte räcker långt i ett digitalt samhälle där det blir allt viktigare att kunna utnyttja teknikens möjligheter i vardagen, att samarbeta och att ständigt lära om och lära nytt. Det lärandet är inte uppbyggt i tidssatta ämnesblock.



Jag lyssnade till Stephen Heppell på konferensen Framtidens lärande.

På konferens hölls också en debatt "Kompetensbehov i ett nationellt och internationellt perspektiv" där ungdomar, näringsliv och politiska partier diskuterade kring digital kompetens och lärande och där en talare kom in på just ämnet slöjd. Denne undrade hur eleverna kan ha så ofantligt mycket slöjd, varenda vecka från årskurs 3 till och med 9, men inte en enda formell lektion med informationssökning på nätet.

TVÅ: ger ämnet slöjd i denna ofantliga upplaga en samtida användbar och relevant kunskap?

Med i debatten var också elever från Nackaskolor. De höll med Stephen Heppell om att skolan måste ta intryck av de förändringar som sker i resten av samhället. Deras slutord till politiker och andra debattörer var:


Och jag håller med.

Nu när jag äntligen har vågat komma ut ur slöjdgarderoben :)

Dirren mitt på planeten

torsdag 21 maj 2009

Alla ska med

Läsa, skriva och räkna är tre självklara basfärdigheter. För att kunna ta del av och vara en del av samhället behöver man alltså kunna läsa, skriva och räkna.

Så har det länge varit men så är det inte längre.

En fjärde basfärdighet har kommit till - digital kompetens. Den fjärde basfärdigheten innebär inte bara att kunna slå på en dator och skriva i ett worddokument, det gäller också att behärska Internet; att kunna söka, hitta och granska i en gigantiskt informationsdjungel.

Med webb 2.0 - även kallad den social webben - kommer ytterligare dimensioner. Här är du inte bara åskådare utan också producent. Här är du inte längre passiv utan aktiv med oanade möjligheter att nätverka; att skapa nya kontakter med vilka du kan byta erfarenheter, idéer och dela kunskap.


Budskap och information sänds inte längre från en till många - de sänds från många till många. Alla som vill kan dela med sig av kunskap, idéer och tankar till alla som vill ta del av dem - inga mellanled eller "kontrollfunktioner" här inte.

Nya möjligheter kräver också nya färdigheter.

Det är Roger Säljö, professor på Göteborgs universitet, som talar om den fjärde basfärdigheter på konferensen "Framtidens lärande är här och nu". Och det är då som jag, återigen, inser hur viktigt det är att alla kommer med på det digitala tåget.

Det måste således bli ett slut på acceptansen av "digitala-Ulla-Bellor" som blivit just digitala sekreterare för att de ses som "IT-nördar" och såldes IT begåvade. Digital-Ulla är bara en allmänbildad människa som hängt med i utvecklingen och som således lever i samtiden - hon är alltså inte särskilt IT-begåvad - bara samtids-med. Det duger inte att nöja sig med att det finns några digitala Ulla-Bellor i organisationen som kan ge sig ut i samtiden åt alla andra.

ALLA måste behärska den fjärde basfärdigheten - allra mest för sin egen skull - för att kunna delta i samhället.

Jag inser förstås också att det är rädsla som gör att några inte vill acceptera förändringen och därför inte heller ger sig ut i den digitala världen. Till er har jag bara en sak att säga - ni har en fantastisk värld kvar att upptäcka - ge er in i den!

Alla ska nämligen med - här lämnas ingen kvar på stationen ;)

DigitalDirreN

söndag 17 maj 2009

Syttende mai

De första tre bollarna jag slog på rangen gick spikrakt och långt. Fick hybris:

"Vad sjutton gör jag här - varför tränar jag - behövs inte - är ju värsta golfproffset", tänkte jag självsäkert.

Storhetsvansinne straffar sig med detsamma. Resten av hinken slog jag som jag brukar: rena tvärmissar, en och en annan halvskaplig och några få underbara klockrena träffar.

Fortsatte golftränandet med att spela den nya anlagda närspelsträningsbanan som består av 6 hål á 35 och 55 meter.

Efter ett välgenomfört träningspass belönade jag mig med glass i solen på golfrestaurangens innergård.

En härlig syttende mai helt enkelt!

GolfDirreN

Never ending story

Under melodifestivalsändningen hann jag med mycket:

  • dricka te
  • käka godis (såklart!)
  • läsa några kapitel ur "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus
  • sova drygt en timme
Jag vaknade emellertid för att se den glade norske gutten bada i konfetti och sjunga sin segervisa "Fairytale" för andra gången.

Norge är väl värda att vinna - Norge är bäst!

Men hela melodifestivalköret får mig osökt att tänka på en annan saga:



DirreN mitt på planeten

...nu med en "Phoebe-jordglob - seen from a far far distance"

lördag 16 maj 2009

Humle Hilda vs Orval

Arbetsveckan avslutades med ett besök på ölföreningen.

Och så fick jag då äntligen tag i Orval. Har ju varit svårfångad. Orval är ett belgiskt trappistöl, precis som Chimay. Eftersom mina ölkunskaper fortfarande är begränsade blev jag förvånad när jag hällde upp den rätt ljusa ölen i mitt glas - hade alltså väntat mig en mörkare öl. På flaskan fanns för övrigt en instruktion kring hur den här upphällningshistorien skulle gå till (!).

Det bubblar rejält om Orval. Smaken är frisk och lite lätt fruktig. Jag tycker mig ana en liten liten eftersmak av lakritsbåt...kanske är det bara en önskad inbillning.

Betyg: Trea friska fruktiga bubblor av fem möjliga och en stor påse lakritsbåtar som tilltugg.

Under majsolens värmande strålar slank också ett glas Humle Hilda ner. Humle Hilda är bryggd på de säkra korten karamellmalt och tysk humle. Smaken är enligt Hildas bryggare "brödig med en mjuk och pigg humleton".

Betyg: Fyra svalkande brisar under en ljuvligt värmande majsol. Humle Hilda kommer att bli en favorit i repris.

ÖlDirreN

tisdag 12 maj 2009

Färre pluttifikationstabeller och fler datorer

Pippi tröttnade på att gå i skolan redan efter ett par dagar. Hon tyckte att det var svårt att sitta stilla i en bänk och lyssna på frökens malande utan att själv ha möjlighet att tala förutom när hon så blev tillsagd. Inte nog med det - hon skulle lära sig en massa saker utantill - vilket hon inte förstod syftet med.

Eftersom Pippi är världens starkaste tjej och gör som hon vill valde hon bort att gå i skolan. Hon talade om för fröken att "det där med pluttifikationstabellen, det är inget för mig". Så gick hon hem till Villa Villekulla och fortsatte med sitt sakletande och sjöröveri.
I Storbritannien föreslår nu utbildningsdepartementet att läroplanen ska moderniseras skriver Svenska Dagbladet. Exempelvis ska den obligatoriska undervisningen om andra världskriget och den viktorianska tiden tas bort. Ett större fokus ska läggas på Internet. Böcker och skrivna texter ska tonas ner till förmån för webbaserad undervisning.

Lärarorganisationen Association of Teachers and Lecturers tycker att förslaget är bra:

"Vi är glada att undervisningen blir betydligt mer flexibel. Eleverna måste entusiasmeras så att de vill lära sig saker och få de färdigheter som behövs för att lära sig nya saker i framtiden."

Hade Pippi sluppit ifrån att lära sig pluttifikationstabeller utantill och i stället lärt sig varför, hur och när hon behöver kunna räkna hade hon sannolikt och med nöje varit kvar som elev i skolan.

Med hjälp av det fantastiska verktyg som Internet är, där Pippi själv kan "sakleta", skapa och kommunicera när hon själv så önskar, hade förutsättningarna för en lyckad Pippi-skolgång ökat avsevärt.

Slutsatsen är: mer digital utveckling i skolan och färre pluttifikationstabeller!

PluttifikationsDirreN

måndag 11 maj 2009

Nu vill jag ha medicin medicin medicin med detsamma

Läste i lokaltidningen att "ännu ett svenskt fall av svininfluensan har konstaterats". En man född 1984 kom hem från New York-resan i onsdags med feber. Smittskyddsläkare i Stockholms län uttalar sig och säger att mannen i fråga mår bra och har "lite lätt hosta kvar men ingen feber sedan i fredags". Eftersom han inte har någon feber smittar han inte längre och ingen närstående person har heller blivit smittad av mannen. En person har emellertid fått förebyggande behandling, alltså Tamiflu.

I fredags kom min sambo hem tidigt då han kände sig krasslig IGEN. För lite drygt en månad sedan, alltså före svininfluensans tid, var han rejält influensasjuk. Han hade feber och muskelvärk i över en vecka och har lidit av långvarig och ettrig rethosta som faktiskt suttit i ända till nu.

Och nu håller han alltså på att bli sjuk igen.

Jag undrar om jag som närstående person kan få något förebyggade den här gången - något mot psykbryt - alltså något lugnande. Det är inte bara påfrestande för den influensasjuka att vara sjuk ;)

Jag funderar också på budskapen i de stora annonserna som fanns i den gratistidning som delas ut i kommunen och som jag tog ett ex av när jag veckohandlade igår. Det var Läkare utan gränser som hade två stora annonser som förklarade att ont i halsen och lös i magen på många ställen i världen är dödliga sjukdomar.

Är det så att vi kräver medicin meddetsamma?



Kanske är vi några i världen som överbehandlas samtidigt som det är många som är underbehandlade. Kanske skulle vi överbehandlade bli starkare om vi accepterade att förkylningar och influenser är en del av livet. Kanske skulle mediciner göra bättre nytta på andra ställen i världen.

Vad vet jag - mer än att jag definitivt inte får något lugnande mot närståendeinfluensa.

Det är bara att stå ut.

MedicinDirreN

lördag 9 maj 2009

En riktig rysare

Grattis Guif till SM-Silver. Det var jämnt - nästa år tar ni GULD!



LördagsDirreN

Riktig öl och piratgodis

Besökte båda systembolagen för att få tag i Orval.

Nähä, ingen lycka men bättre lycka på fredag då jag planerar att dricka en i puben där jag vet att den finns.

Köpte istället två andra oprovade sorter.

Landsort lager är en ljus lager bryggd i Nynäshamn och döpt efter fyren som finns i kommunens ytterskärgård. Landsort lager luktar gott och den smakar gott. Smakar som riktig öl efter en vecka med Efes. Kan inte definiera vad det goda är så jag smygläser på etiketten och förstår. Landsort är bryggd bland annat på karamellmalt - klart den smakar karamell och karamell - det gillar jag. Humlen har växt i Tyskland och Tjeckien läser jag vidare och ser framför mig näringsrik jord där humlen växt upp under gynsamma förhållanden med lika delar regn och sol.

Betyg: fyra fyrar av fem möjliga :)

Trappistes Rochefort 8 köper jag som ersättning för Orval i hopp om en Chimayupplevelse. Och det är där det går fel - jag förväntar mig att Rocheforten ska vara minst lika god som Chimayen, vilket naturligtvis är nästintill omöjligt. Rochefort 8 påminner faktiskt om Chimay men smaken är inte lika mjuk och god. Först känns den lite stickande, nästan lite frän, samtidigt som eftersmaken är tunn och lätt vattnig. Inte obehagligt på något sätt alls, utan upplevelsen är mer så där som det känns när man äter piratgodis - en lätt besvikelse att det inte är lika gott som originalet.

Betyg: tre trappister av fem möjliga.

ÖlprovarDirreN

fredag 8 maj 2009

Smicker är din värsta fiende

Det är inte bara män som förtrycker kvinnor med så kallad härskarteknik. Vi gör det mot varandra lite nu och då och lite hur som helst. Det är min slutsats efter att ha läst Elaine Bergqvist bok "Härskarteknik - den fula vägen till makt".

Det finns mycket intressant i Elaines bok. Jag träffar på exempel som jag själv varit utsatt för och jag träffar på exempel där jag själv känner mig träffad som utsättaren. Det är det som är lite grejen med Elaines bok - den uppmanar till att bli bättre på att kommunicera helt enkelt: var uppmärksam på hur andra kommunicerar med dig såväl som hur du själv kommunicerar med andra.

Och det är en av anledningen till att jag tycker att boken är lätt att läsa: den är nyanserad. Dessutom använder Elaine ett enkelt språk och har en humoristisk ton.

Elaine uppmanar läsaren att var uppmärksam på sju olika härskarteknikfaror. Jag känner igen dem alla men fastnar särskilt vid "komplimangmetoden". För ett par år sedan sa en god vän till mig att "smicker är din värsta fiende" vilket då var en för mig ny insikt som jag haft mycket nytta av sedan dess.

Jag tror jag kommer att ha nytta av Elaines tips i boken också framöver. Förhoppningsvis hjälper de mig att själv inte hamna i härskarteknikfällan, varken som sändare eller mottagare.

Göran Persson skulle kanske också bli glad över ett ex och således möjligheten att utveckla härskartekniksjälvinsikt:




Bokbetyg: fyra bra böcker av fem möjliga. Läs den!

BokDirreN

torsdag 7 maj 2009

Nyfiken som Nicke med öron som Dumbo

För ett par år sedan var jag på en föreläsning som Sveriges informationsförening arrangerade.

Det var en kvinna som talade om på vilka olika sätt informatörer kan utveckla sin kompetens. Kvinnan var en duktig föreläsare som använde alla möjliga medel för att göra oss lyssnare delaktiga. Bland annat frågade hon hur vi tyckte att en god informatör ska vara.

- Nyfiken, svarade jag omedelbart och för mig självklart.

Hon stirrade oförlåtande på mig.

- Jag tror inte att organisationen uppskattar nyfikna medarbetare som springer omkring och lägger sig i allting. Intresserade medarbetare däremot - det är något helt annat.


Det kändes som övriga deltagare blängde misstänksamt på mig och framför sig såg en klåfingrig Nicke-Nyfiken-informatörstyp med tefatsstora Dumbo-öron som viftade omkring för att slurka upp alla hemligheter och allt skvaller.

Hade jag gjort bort mig nu igen?

NÄÄÄÄ!

Jag är inte intresserad - jag är nyfiken och det står jag för.

Min åsikt är att det är bra att vara nyfiken - jag lär mig urmycket av att vara nyfiken.

Fick en fråga för några dagar sedan om jag visste hur twitter fungerar.

Nej, det gjorde jag inte men blev ju självklart nyfiken. Att twitter är någon slags miniblogg, det visste jag.

Jag började fråga människor i min omgivning om de visste vad twitter är och möttes av olika svar:
  • "Ja, det är som facebooks statusrad ungefär. Fast skillnaden är att vem som helst kan följa vem som helst - man behöver inte vara vänner."
  • "Nej, har ingen aning. "
  • "Hua, jag är inte intresserad. Vad ska man med det till?"
  • "Jag orkar inte sitta framför datorn när jag kommer hem från jobbet. "
  • "Jag fattar inte att folk kan vara intresserade av att veta när andra går på toa eller äter frukost. Sånt trams."
Jag bestämmer mig för att inte lyssna på förutfattade negativa åsikterna, vilket de allra flesta tyvärr är, utan startar ett konto på twitter och börjar därefter att twittra själv i syfte att ta reda på hur det egentligen fungerar.

Jag gör också en jättepytteliten research kring vad folk använder twitter till och träffar snabbt på detta:


Se där - twitter kan man alltså ha för att bli bättre i sitt yrke och inte bara för att meddela omvärlden att man går på toa, vilket knappast ens intresserar en själv.

Tur att jag är nyfiken som Nicke och har öron som Dumbo.

NyfikenhetsDirreN

onsdag 6 maj 2009

Den elake turkens hämnd

Jag tycker mycket om mina arbetskamrater.

Det är oklart om det är ömsesidigt.

Satt runt fikabordet igår:

- Vad du verkar hängig då, säger en av arbetskamraterna. Jag hade varit tyst flera sekunder i sträck, vilket alltså väckte, förmodligen inte oro, men definitivt en fråga.

- Jag känner mig lite krasslig, svarade jag. I slutet av Turkietsemesterveckan hade magen börjat krångla och göra ont. För att avhjälpa problemet tog jag en dag med iste och mindre portioner mat, vilket hjälpte. Magonten och krånglet hade kommit tillbaka kvällen innan denna fikabordskonversation utspelade sig.

- Det måste vara svinsjukan, säger blixtsnabbt en annan arbetskamrat.

- Och i sådana fall är det DITT fel om vi blir smittade, säger en tredje och tittar strängt på mig.

Tjaha, tänker jag - det är som vanligt. Ingen sympati här inte.

I februari 2001 firade tjocka släkten svärmors 70-årsdag med en resa till Teneriffa. Någon dag före hemresan började det hugga till i min mage. Inte så farligt...mest bara en massa hugg. På planet hem kände jag mig febrig och huggen i magen gjorde att jag var tvungen att ställa mig i den oändligt långa toalettkön vid ett flertal tillfällen.

Dagen därpå vaknade jag med +40 graders feber och en tvärond mage som varje gång jag försökte äta eller dricka protesterade vilt. Under en hel vecka låg jag hemma, med feber och utan mat och dryck. Varje försök att dricka minsta lilla klunk vatten slutade i ett otrevligt toabesök.

HUA!

Det var så illa att jag efter några dagar började hallucinera, varför jag tog mig till infektionskliniken, där läkaren konstaterade att jag hade vätskebrist. Jag fick två påsar dropp och åkte därefter hem för att någon dag senare bli uppringt av samma läkare som meddelade mig att provtagningen visade att jag hade salmonella.

Tillbaka på jobbet efter den salmonellapärsen möts jag av en glad arbetskamrat:

- Hej! Jahaja, du har varit sjuk. Magsjuk? Salmonella! Jaha ja, säger han och summerar hela händelsen med:

- Va snygg du har blivit! Det klär dig verkligen att du blivit av med några kilon.

?

Att jag ofrivilligt och under tämligen smärtsamma och svåra förhållanden blivit av med dessa kilon var inget som han brydde sig om - ingen sympati här inte.

Nåväl, denna gång tror jag varken att jag drabbats av salmonella eller svinsjukan. Jag tror att det bara är en liten släng av "den elake turkens hämnd".

SemesterDirreN åter på jobbet

På bilden syns en jätteförstorad salmonellabakterie. Tänk att något så vackert kan vara så ont.

måndag 4 maj 2009

Klurig bildgåta

Det har blivit lite av en tradition här på stadshusbloggen med kluriga bildgåtor som ett populärt och återkommande inslag ungefär vartannat år.

Sist var det så klurigt att vinsten inte kunde delas ut, helt enkelt på grund av obefintliga rätta svar - se Finn fem fel.

Den här gången blir det lättare på alla sätt. Nu ska inga fem fel hittas utan du som bloggbesökare ska bara försöka klura ut vad som härstammar från antiken och vad som inte härstammar från antiken på nedan bild.

För att inte göra uppgiften omöjligt finns facit längst ner till vänster - bara att vända upp och ner på bildskärmen eller annars ställer du dig på huvudet så har du svaret (då blir uppgiften allsidig, lite multi - både mental och fysisk gympa samtidigt).

DirreN

Meningen med livet

Mat och dryck - det är livet det!

Under semesterveckan i Turkiet har jag moffat in mig en hel del ätbart och klämt en och en annan öl.

Den lokala ölsorten heter Efes. En rätt blaskig historia. Efter att under ett antal solstolstimmar ha analyserat smakens ursprung är min slutsats att humlen förmodligen vuxit under ogynsamma förhållanden - kanske på en torr, näringsfattig jordplätt, kanske under ökenliknande förhållanden. Analysen grundar sig på att jag har hört att det kan bli över +50 grader varmt i Turkiet sommartid.

Vad som är så motsägelsefullt är att denna blaskiga, tunna och inte direkt någonting smakande öl faktiskt smakar gott under Turkiets värmande solstrålar.

Nu till något väsentligt mycket bättre: maten. Jisses vilken god mat det serveras i Turkiet. Meze är en mängd olika smårätter som serveras som förrätt. Meze kan bestå av oliver, ostar, cacik (tzatsiki), köfte (köttbullar), dolma (fyllda vinbladsdolmar), hummus (kikärtsröra) och en mängd andra smårätter. Efter Mezesätandet får man grillat kött, exemplevis kebab och en massa goda grönsaksrätter bestående av bland annat aubergin och zucchini. MUMS!

Betyg:

  • Efes: När Efes dricks på plats får den tre svalkande brisar under den härliga Turkiska solen. Någon Efes-ölbeställning på hemmaplan lär det emellertid aldrig bli. Här får den för tuff konkurrens av många riktiga godingar. Orval, som jag till helgen ska prova på uppmaning av Sigge i Kil, är sannolikt en av dem.
  • Turkisk mat: Fem stora Michelin-stjärnor. Det är värt att åka till Turkiet bara för matens skull.
DirreN

söndag 3 maj 2009

På semestern

SemesterDirreN

Daddy Cool

Varje dag ungefär vid 11 snåret har högtalarna vid poolen dånat ut Boney M:s gamla slagdänga "Daddy cool".

Den sjunger man ju lätt med till:


Faktum är att jag sjunger med till rätt många av Boney M:s gamla hittar från mitten av 70-talet. Jag tyckte att gruppen var så pass bra att jag investerade i ett par av deras skivor som raspade runt rätt rejält på min dåtida vinylspelare.

Fick jag en låt på hjärnan kunde den få snurra runt många varv - det slutade alltid med att brosan hotade med stryk om jag inte slutade spela "samma förbannade jädra låt".

Boney M kommer förresten från Tyskland.

Det gjorde ungefär 95 % av de som låg på solstolarna runt den där poolen jag inledningsvis skrev om också. Jag har tillbringat senaste veckan i Turkiet omgiven av tyskar.

Tyskar och svenskar är ganska lika. Det som skiljer är att svenskar talar svenska och tyskar tyska samt att tyskar är så himla många fler än svenskar - inte bara på hotellet i Turkiet.

Kanske var det därför alla tyskar talade tyska med mig!

I hissen, i restaurangen, vid poolen...

Det hjälpte inte att jag förklarade att "I don´t understand, I don´t speak german" femtielva gånger. De fortsatte att pladdra på som om det var en omöjlighet att inte förstå och tala tyska. Det retade mig en hel del så jag började helt enkelt att snacka svenska med tyskarna. Det brydde de sig inte heller om, de bara tyskpladdrade på...

En dag när sonen och jag stod i hissen på väg upp mot vårt rum på fjärde våningen skyndade sig en man fullastad med tre ölglas i famnen in i hissen. Jag är ju en vänlig typ så jag frågade på engelska vilken våning han skulle till så att jag kunde trycka på knappen åt honom.

Han svarade vänligt på engelska "three, thanks". Och fortsatte vänligt på engelska och frågade vart vi kom ifrån och jag svarade vänligt Sverige. Han undrade då om vi sett någon väderrapport från Sverige och det hade vi inte. Han förklarade då att vädret i Sverige hade varit riktigt bra hela veckan med upp mot 20 graders härlig värme.

- Hur har vädret varit i ditt land Tyskland? fortsatte jag vänligt på engelska.

- Jag kommer från Holland och där har det regnat, svarade han vänligt och gick ur hissen då vi nått tredje våningen.

- Där fick du, sa sonen på svenska till mig. Du som är så irriterande på att alla tyskar tror att du tysk. Och så tror du att alla är tyskar!

Ja, skäms på mig!

Inte nog med det - kommer hem och hittar tyska inlägg på min blogg och en bloggvikarie som är bloggbortblåst till Berlin i Tyskland!

Mycket Tyskland är det.

SemesterDirreN