lördag 31 januari 2009

Fusku & humppa

Stod och stirrade på en anslagstavla och väntade på mitt promenadsällskap - som för övrigt var AnnaPanna. På anslagstavlan marknadsfördes både det ena och andra; seanser, meditationspass, hunddressyr och danskurser.

Dans. Det är inte min grej. Med två vänsterfötter, varav den ena fäst på ett stelopererat ben och den andra på ett ben i solid furu, blir det inte så mycket dansande. När jag går ut på danslokal, vilket jag aldrig gör, placeras jag längst bort i baren där min givna uppgift är att passa polarnas handväskor. Så att det inte var helt onödigt att ta med mig, liksom.

Jag läser vidare: "Kurs 1: Tango, foxtrot, vals, fusku och humppa".

Fusku och humppa?

Det kanske är danser för mig. Fuska runt på dansgolvet och humppa lite hit och lite dit. Tja....

AnnaPanna dyker upp och mina dansplaner avbryts lyckligtvis och ersätts av vanlig enkel gång. Tryggt, säkert och trevligt åtminstone i AnnaPannas sällskap.

Efter att vi skilts åt går jag förbi ännu ett meddelande till världen. Nu börjar det likna något.

Den skylten skulle jag kunna ha utanför mitt arbetsrum, istället för den där jag varje dag skriver var jag är. Den här skylten skulle sammanfatta läget perfekt.

PromenadDirreN

torsdag 29 januari 2009

Kjempebra!

Norska Anne B. Ragde har skrivit en triologi om familjen Neshovs öden och äventyr. Det hela börjar med "Berlinerpopplarna" och följs upp av "Eremitkräftorna".

Båda böckerna är välskrivna. De är mest roliga men även lite sorliga. Berlinerpopplarna börjar inte bra alls - känslig som jag är undrar jag allvarligt varför jag valt att läsa den. Snabbt nog kommer Erlend in i boken och piggar upp det hela avsevärt. Bröderna Neshov är varandra så olika man kan vara och den krock som uppstår när de träffas igenom efter nästan 20 år är klart underhållande.

Eremitkräftorna är precis vad den utger sig för att vara: uppföljare till Berlinerpopplarna och slutar på ett sätt som gör att jag känner att jag bara måste läsa sista delen "Vila på gröna ängar" - läsandet av den får emellertid vänta till pocketversionen behagar komma ut.

Betyg: Berlinerpopplarna är riktigt bra och får fyra flaskor Bollingerchampagne av fem möjliga. Ett minus för bokomslaget - Berlinerpopplarna ser ut att vara värsta "norska-fjord-idyll-boken", när den egenligen utspelar sig på en rejält förfallen gård. Skärp er bokomslagslayoutare!

Eremitkräftorna lyckas inte bubbla till sig lika många flaskor. Betyget blir tre flaskor av ovan sort - men kom ihåg att det ändå är riktig champagne vi snackar om och inget mosserande vitt vin.

BokDirreN

tisdag 27 januari 2009

BookBabes

Två år har jag bokcirklat med Malva. Nu är det slut för min del - jag och Fröken Isakson har startat en ny bokcirkel: BookBabes

Malva har bestått av sex bokläsande tjejer. Konceptet för cirkeln har varit lite olika; vi har läst på teman som deckare, barnböcker, chiqlits och facklitteratur. Vi har också kört laget runt där var och en fått välja en bok. Det är roligt att träffas och snacka böcker i allmänhet och bokcirkelbok i synnerhet.

Boksnack har emellertid inte varit det enda på dagordningen utan mat, vin och allmänt surr har också varit viktiga punkter. Periodvis har det varit svårt att få till träffarna. Vi har träffats hos varandra och vid flera tillfällen har andra sent påkomna aktiviteter gjort att vi ställt in.

BookBabes-konceptet blir enklare. Till att börja med lägger vi träffarna på något after-work-ställe. Än så länge är det undertecknad och Fröken Isakson som driver cirkeln och vi hoppas självfallet på att flera Malvamedlemmar är intresserade. Att lägga träffarna på krogen gör det enklare - den som har tid och lust dyker upp. Det gäller även våra bloggläsare - läs boken vi valt och dyk upp - det kan bli hur spännade som helst.

Cirkeln kan utvecklas åt många intressanta håll: kanske med en parallell virtuell bokcirkel, kanske till förgreningar av BookBabes. All kommunikation kommer att ske på BookBabesbloggen. Lämna gärna nya fräscha bokcirkelidéer och andra kommentarer där.

I och med detta blogginlägg är också stadshusbloggens tid som bokcirkelblogg över.

Nya tider - härliga bokcirkeltider!

BookBabesDirreN

måndag 26 januari 2009

Allt hänger ihop



Lukas Moodysson säger:

- Filmen handlar om familjer, den handlar om föräldrar och barn, hur vi beter oss mot våra barn, både våra egna och andras. Den handlar om hur vi allihop på den här planeten är sammanlänkade med varandra, vare sig vi vill det eller inte. Och hur vi behöver varandra”.

Mammut handlar om val och konsekvenser av val. Den är 2 timmar och 5 minuter lång - den känns kortare - den är jobbig - den är framförallt bra.

Vad går jag därifrån med för känsla? Sorgsen; det finns så otroligt många människor som kämpar för att överleva dagen samtidigt som många andra inte förstår att uppskatta det de har.

Chickenbabe och jag fick ta en välbehövlig debriefing med te och mackor efteråt, vilket jag starkt rekommenderar liksom att se filmen.

FilmDirreN

söndag 25 januari 2009

Parkeringsavgiftsfobi

Alla har vi våra fobier. Själv får jag panikångest bara av tanken på läkarbesök, spindlar och tomma kylskåp.

De senaste dryga 20 åren har jag känt en äldre man med parkeringsavgiftsfobi. Varje gång jag träffar honom lyckas han få till parkeringsavgifter som samtalsämne. Var är det billigt att parkera, helst ska det förstås vara gratis. Var har vi parkerat? Vad kostade det? Och så vidare i all parkeringsoändlighet.

På lördagen var familjen bjuda hem till honom på stora släktträffen. Pensionärstid som vanligt vilket är 14.00. Sonen, jag och mannen hittade en gratis kundparkering vilket gjorde att vi sparade in ett par korvören. Iannat fall hade vi fått parkerat längst med gatan och betalat parkeringsavgift fram till 15.00.

Vi blev bjudna på mat och sonen glufsade snabbt i sig då han skulle vidare på träning en timme senare. Jag skjutsade iväg honom och åkte tillbaka i hopp om mer att äta. He he, man ska inte skoja med folk om deras fobier men nu kände jag att jag bara inte kunde låta bli.

Glad i hågen störtar jag in hos släktingen med parkeringsavgiftsfobi och utbrister:

- Jisses, va billigt det är att parkera här hos er!

Hela rummet fryser till is. Alla i rummet glor på mig och min äldre släkting säger utan att röra på läpparna:

- Har du lagt i parkeringsavgift?

- Ja, fortsätter jag överdrivet entusiastiskt. Tänk att för bara 25 kronor får jag stå här ändå till måndag. Det är ju så billigt att jag skulle kunna åka hit och parkera bara för sakens skull.

För ett ögonblick känns det som jag ser ett klipp ur filmen Exorcisten: min äldre släktings ögon försvinner och allt som blir kvar är vitorna. Jag kan ana att huvudet snurrar runt ett varv på halsen, helt säkert är i varje fall att läpparna börjar bli blåa och att ansiktsfärgen är kritvit.

Ojdå, vad har jag nu ställt till med tänker jag och skyndar mig att säga:

- Jag bara skämtar. Jag har inte lagt i någon parkeringsavgift - jag står på kundparkeringen nere vid macken.

Det var förlösande ord: festdeltagarna börjar röra på sig igen, så även min äldre släkting, men han ser inte glad ut. Parkeringsavgifter är knappast något att skämta om.

Förmodligen skulle han bokstavligt vilja göra som The Ramones sjunger om i en låt vilken min son just nu har på mobilen och studsar runt till om dagarna:



StadshusDirreN

lördag 24 januari 2009

Nya tider!

Det var nog det lättaste jag gjort.

Att kapa stadshusbloggen alltså.

Då jag varit ensam i besättningen den senaste tiden var det ju plättlätt att bara ta över skutan - vilket jag nu alltså har gjort.

Någon slags förändring i mitt bloggliv var nödvändig - antingen skulle jag starta en "egen" blogg eller annars skulle jag gå med i ett blogg-communite.

Efter sista Malva-träffen kändes det självklart; Fröken Isakson och undertecknad har startat en ny bokcirkel, vilken också snart får en egen blogg, det är frågan om timmar. Och då jag varit huvudansvarig bloggare på stadshusbloggen tar jag helt enkelt över här.

Vad stadshusbloggen ska heta framöver återstår att se...som många andra galna kapare har jag inte utarbetat alla detaljer kring kapningen ännu, trots att jag är mitt i den.

Och du Malvamedlem; självklart har du en stående VIP-inbjudan till den nya bokcirkeln BookBabes. Stadgar, tider och platser för vårens träffar samt bokval till nästa och nästnästaträff kommer du att hitta på nya bloggen - välkommen!

StadshusDirreN

tisdag 20 januari 2009

Det är inte problemet som är problemet

Att ramla ner i den digitala klyftan är inte kul. Där nere i mörkret famlar de som inte har en dator, bredband eller förmåga att använda Internet för att kommunicera och hämta information. Kanske typ som helvetesgapet i Ronja Rövardotter - djupt och farligt och något att helt klart undvika. De här stackars människorna som hamnat i den digitala klyftan kan beskrivas som digitala analfabetister.

Europeiska Kommissionen konstaterar att alltför många invånare i EU, bortåt 40 %, kan betrakta som digitala analfabeter. Med andra ord har de inte de kunskaper, färdigheter och attityder som krävs för ett livslångt lärande i ett alltmer digitalt och globaliserat samhälle.

Samtidigt är rätten att lära sig läsa och skriva en självklarhet. FN har till och med fastställt rätten till utbildning och därmed läs- och skrivförmåga som en mänsklig rättighet. Många är därför överens om att analfabetism ska bekämpas. För oss i väst är bara tanken på att det skulle finnas bortåt 40 % "traditionella" analfabetister i Europa absurd.

Trots det är det alltså ingen självklarhet för de med både skriv- och läsförmågan att använda den i ett samtida sammanhang, såsom i digitala medier. För om det var det då skulle vi självklart inte ha så många digitala analfabeter i Europa.

Men Europa - västvärlden behöver knappast ha analfabetismproblem - vad är egentligen problemet?

Min kloka dotter brukar säga att "problemet är inte problemet utan problemet är attityden till problemet". För det mesta är det jag som är attityden. Och således problemet.

Har vi attitydproblem? Vill inte 40% av europeerna acceptera att det digitala samhället är här för att stanna? Sitter 40% europeer och hoppas på att "det ska gå över" så vi kan fortsätta som vanligt igen?

Ja, det är sånt som man kan fundera över en vanlig grå januaridag.

CyberDirreN

Jag funderade faktiskt på två saker till idag. Kanske funderar jag högt över de funderingarna också någon gång.

söndag 18 januari 2009

Bokhelgen som försvann

Hade sett fram emot att plöja igenom ett gäng böcker i helgen. Alla förutsättningar fanns där.

Man och son skulle åka på pingistävling 05.30 lördagmorgon. Endast mannen skulle komma tillbaka - sent som bara den lördag kväll. Sonen skulle övernatta med laget för att åka vidare på träningsläger påföljande dag.

Dottern hade planer hit och dit - gör som du vill - bara du veckostädar enligt betald överenskommelse, sa jag.

Lördagmorgon. Vaknar 9.30 av ett mess. Före detta grannen tycker att vi behöver röra på fläsken, tillsammans. En timme senare promenerar vi vår vanliga runda. Åter hemma. Mat och dusch. Tar en titt in i tvättstugen.

Big mistake!

Där är ett Mount-Everest-berg av smutstvätt, det hänger ren tvätt på tork överallt och torktumlaren är full av ren osorterad tvätt, liksom strykbrädan. Börjar tvätta. Börjar sortera. Börjar stryka.

Pust. Hur kan fyra vanliga människor skita ner så mycket kläder på bara en knapp vecka. Obegripligt. Miljoner timmar senare tittar jag utmattad i kylskåpet. Tomt! Går och handlar kvällsmat. Lagar kvällsmat. Äter. Halvsover i soffan till körslaget. Hoppas på bättre söndagsboktider.

Vaknar söndag 09.00 av mannens väckarklocka. Är han galen? Ja, han är galen - ska till "sin" sjö och bygga brygga - bra att göra när det är is. Kylskåpet är fortfarande tomt. Sonen behöver matlåda till måndagen då det brunnit i skolan och sonen är ledig. Jag är hungrig. Åker och veckohandlar.

Orkar inte tvätta håret så jag behåller min stickade mössa med resårkant på. Måste läsa innehållsdeklarationer på allt. Allergiker i familjen. Innehållsdeklarationer har teckengrad 2. Lyckligtvis har jag tagit med egna läsglasögon, vilket gör att jag åtminstone slipper förnedra mig med att låna ett par av affärens att-köpa-läsglasögon. Det hade i sådana fall inneburit att jag gått omkring med ett par glasögon som haft en klisterlapp med texten +1,5 på ena glaset och en prislapp dinglandes mellan ögonen. Jag ser nog ganska kul ut ändå när jag håller på och sliter av och på mig glasögonen, som hela tiden fastnar i min stickade mössa med resårskant. Det är till att göra det svårt för sig.

Kommer hem. Lagar mat. Lagar måndagsmatlåda till sonen. Hämtar sonen från träningsläger. Äter. Klockan blir 17.00. Läser några fjuttiga sidor och sover därefter sött.

Det blev inte mycket läsa av den bokhelgen. Bättre lycka nästa bokhelg.


BokmalsDirreN

lördag 17 januari 2009

Very Good

Det har varit hårt och svårt på slutet.

Alltså kursslutet.

Motivationen har varit slut.

Studietekniken för att klara sista uppgifterna har varit att dela upp uppgiften i så många delmoment som möjligt och att lägga en rejäl paus mellan momenten innehållande någon slags belöning.

Att glo på musikvideon på youtube har varit en inspirerande och energigivande belöning. Kanske var det den här snubben som fick mig att ta mig igenom allra sista uppgiften:
(Jag sökte visserligen på Nickelbacks Rockstar)



Och vad blev då resultatet av min nya studieteknik?

Jo, VG!

Efter den betygssättningen var jag, under en sekund av vansinne, läskigt nära att anmäla mig till ännu en kurs som börjar vecka 4.

Ovanligt nog tog förståndet över - mera kursande får vänta till hösten. Må våren komma fort och golfbanorna öppna snart!

PlugghästDirreN

onsdag 14 januari 2009

Det står skrivet i stjärnorna

Måndag = problem. Satt en stor del av dagen och försökte göra en sammanfattning av det viktigaste ur en utredning jag varit mycket delaktig i. Det gick inte. Skrev byråkratiskt. Obegripligt. Knäppt. Krångligt. Inte alls.

Hur svårt kan det vara? Har ju varit med i utredningen från dag 1. Måste vara något fel på mig. Kanske är jag oduglig som kontorsråtta.

Tisdagmorgon. Läste horoskopet. Då föll allt på plats:

"Skorpionen kännetecknas för ögonblicket av en försiktighet och en oföretagsamhet som normalt inte förknippas med tecknet. Lyckofärg silver; lyckotal 5."

Va, bra. Då vet jag att det bara är tillfälligt. Och ovanligt. Kan fortsätta som kontorsråtta - behöver bara tillfällig hjälp. Jag får vara lite företagsam, be om hjälp och inte bara sitta som en försiktig mes och vänta på att det inte ska lösa sig.

Kom till jobbet. Visade kollegan horoskopet och förklarade att jag för tillfället var ur funktion. Hon förstod. Hon hjälpte till. Jag fortsatte skriva på sammanfattningen. Den blev helt ok.

Onsdagmorgon. Läste horoskopet:

"Gå inte och vänta på att saker och ting ska hända! Det gäller nu för Skorpionen att ta egna initiativ" Lyckofärg brun; lyckotal 9."

Aha - är det så det funkar. Horoskopet släpar efter en dag.

Det ska bli spännande imorgon att läsa om det jag borde ha vetat för att ha klarat av idag.

HoroskopDirreN

söndag 11 januari 2009

Blåsningen

Blåsningen är inte bara en amerikansk film från -73 där Paul Newman och Robert Redford spelar två svindlare som håller på med lurendrejerier hela dagarna.

Nää, blåsningen det är också ett paket från Adlibris innehållande boken "Jag hade en gång en blogg" av Magnus Uggla som trillade ner i min brevlåda häromdagen.

På fullt allvar trodde jag att boken var en "riktig" och nyskriven bok, där Magnus Uggla i romanform berättar om sitt liv. Att bloggandet varit en liten del av hans liv det vet jag.

Men vet ni vad - karln har helt enkelt kört en copy paste av sin blogg, stylat till ett bokomslag, skickat alltihopa till ett tryckeri och satt sig ned i väntan på att få flina hela vägen till banken och hämta ut bokintäkter.

Ja, vad ska man säga - även jag kan gå på en blåsning - jag är ju inte fullt lika smart som jag ser ut ;). Men nöjet att flina hela vägen till banken för att hämta ut förtjänsten på de 206 kronor som jag skulle ha betalat kommer "Mankan" inte att få.

Boken går med vändande post i retur med stöd av punkt "Ångerrätt och retur" i Adlibris köpvillkor. Här går nämligen gränsen för vilka påhitt jag tycker är ok.

Blogg- och bokDirreN

lördag 10 januari 2009

När jag blir stor

Blondinbella har varit samtalsämnet ett par gånger under den senaste veckan.

Jag har förstått att många har åsikter om Blondinbella.

En bloggkompis hoppas att det ska gå bra för henne framöver, trots att hon fläker ut sitt ytliga liv i cyberspace. En 15-åring konstaterar, i samband med gymnasievalsfunderingarna, att Blondinbellas tillvaro verkar angenäm. Skulle kunna vara ett sysselsättningsalternativ för 15-åringen också framöver - tänk att bara få shoppa om dagarna och blogga lite. 15-åringen inser att det inte är realistiskt!

Blondinbella verkar emellertid klara sig riktigt realistiskt bra. Trots att hon ännu inte fyllt 20 år driver hon företaget och bloggen Blondinbella AB vars annonsintäkter värderas till fem miljoner kronor per år. Hon berättar för Aftonbladets reporter att hon inte vill tala om hur mycket hon tar ut i månadslön men att hon varje månad lägger 10 000 kronor på shopping.

Kanske är det så att bloggare är ett nytt yrke och inte bara något temporärt litet påhitt.

I början av 2000 pluggade jag. En kompis till mig frågade mig vad jag läste.

-Informationsdesign, sa jag.

Min kompis fnyste lite och kommenterade:

- Informationsdesign - det är ju ett påhittat ord.

- Ja, svarade jag. Det är det - precis som alla andra ord.

Allt är påhittat och känns just som påhitt när det är nytt. När det har varit med ett tag då känns det som vanligt och seriöst - alltså inte alls som påhitt.

Så när jag blir stor kanske jag också ska bli bloggare. Och Blondinbella behöver vi inte oroa oss för. Är man så smart att man kan tjäna miljoner på ett litet påhitt då klarar man sig alltid.

BloggDirreN

På bilden ser ni en hjärna. Tänk om jag kunde tjäna miljoner på alla påhitt som snurrar runt i min hjärna. Vad bra det vore.

onsdag 7 januari 2009

Hur får jag mat?


16 veckor lov. Har svenska skolbarn. Från skolan. Som alltså har som uppgift att förbereda barnen, och så småningom ungdomarna, för livet. Med 16 veckor lov. Den begriper inte jag.

Imorgon avslutar mina barn hursomhelst ännu en av alla dessa lovveckor. Ja, egentligen börjar vårterminen idag. Som vanligt, kan jag säga efter 10 års erfarenhet som förälder till skolbarn, slog en ”studiedag” ner som en blixt från en klar himmel några dagar innan höstterminen skulle avslutas.

Alltså börjar mina barns vårtermin inofficiellt imorgon och officiellt idag. Om syftet med det här dribblandet med officiella och inofficiella terminstider är att ge föräldrar psykbryt har skolan lyckats. Efter att man just pusslat ihop nästan tre veckors julledighet läggs ännu en ”pusseldag” att trixa ihop med släkt och vänner för att ordna barnomsorg. Trixandet kommer av att jag och barnens far tillsammans endast lyckas skramla ihop 12 veckor ledighet. Och ska det bli 12 veckor ledigt för barnen, tillsammans med föräldrar, kan inte föräldrarna vara lediga tillsammans.

Men trix-tiden är förbi för mig. Jag har tonåringar. De klarar sig själva. De tycker till och med att det är bättre att jag är på jobbet än hemma och ”tjatar” på dem. Ändå tills de blir hungriga. Första samtalet kom klockan 10.05.

- Och vad hade du tänkt att jag skulle äta till frukost? Arg dotter undrar.

- Spana i frysen efter bröd och i kylen efter youghurt eller gå och handla, svarade jag. Hon morrade argt till svar.

Nästa samtal kom 11.35. Det var sonen.

- Hur får jag mat?

- Värm färdig risgrynsgröt eller micra en matlåda, svarade jag. Jaha, säger han och låter lite förvånad.

Det är ju inte det att de inte kan fixa sig något att äta. Om inte annat hittar de till McDonalds. De är bara vana att, som fågelungar, sitta och vänta på att bli serverade.

Av mig förstås – jag vet.

Men kanske är det inte så konstigt att man ibland funderar på hur 90-talisternas verklighetsuppfattning ser ut då de är uppväxta med att arbetsåret omfattar 36 veckor och att maten alltid står på bordet.

DirreN

tisdag 6 januari 2009

Besvärliga i-landsproblem och andra betraktelser

Lena Sundström sätter fingret på en massa jobbiga saker i boken "Känns det fint att finnas en dag till?".

Till exempel:

  • Alla är vi miljövänner och klimatsmarta. Eller hur - ända tills det kommer till vår egen livsstil. Vem är beredd att offra semesterresan till Thailand bara för att flyg är så in i helvete miljövidrigt? Vem tycker att det är ok att priset på flyg är högt med tanke på hur miljövidrigt det är?
  • Vi vill kunna köpa billiga konsumtionsvaror. Vi blir samtidigt förbannande över att svenska fabriker flyttar till låglöneländer och att politiker gör alldeles för lite att hindra det.
  • Vi har inte råd att ta emot fler flyktingar. Och årets julklapp är en plasma-tv.
  • Hur är det med perspektiven? Lena skriver om en kollega som deltagit på ett föräldramöte där föräldrarna informeras om att eleverna ska få en ny lärare. Lynchstämning uppstod och slutade med att en pappa ställde sig upp och skrek "Det här bryter mot Genévekonventionen". (Riktigt läskigt att byta lärare för det stackars barnen, eller hur?!)
  • Varför priviatiserar staten inte kungahuset? Det har ju gått bra att privatisera så mycket annat, exempelvis el och tele. Regent AB skulle spara skattebetalarna 80 miljoner om året.
  • Jämställdhet och familjepolitik. Lena menar att vår familjepolitik fortfarande grundar sig på någon slags tanke om att män inte kan. Att de inte måste. Bara om de själva vill. Och att det är huvudanledningen till att föräldraförsäkringen inte kan vara individuell.
Men Lena är inte bitter. Lena är mest rolig och skriver lysande bra. Det kan bli lite mycket att läsa boken i ett sträck, som jag gjorde. Den är uppdelad i massor av småkapitel, så ett kapitel lite då och då är att rekommendera.

Betyg: fem guldstjärnor av fem möjliga. Läs den!

BokDirreN

måndag 5 januari 2009

Det flyter sådär


Klart det är kul att se ett gäng medelålders män starta ett konstsimsällskap istället för att deppa ihop över en förlorad innebandytid.

Klart det är kul att se att några "halvgamla gubbar" ha så mycket drivkraft att det startar något så annorlunda som ett konstsimsällskap.

Mindre kul är det att se en 40-årig tonårsförälder först inte vilja och därefter inte klara av att ta hand om sin tonårsdotter. Kanske är det min telepatiska uppmaning: "Ta dig i kragen för fan och skärp dig" eller annars är det kanske bara manus som gör att den sunkiga tonårsföräldern dels skärper sig, dels tar sin dotters konstsimmande både på allvar och till VM, istället för som i filmens början, håna det.

Filmen är ibland rolig men som kan utläsa av ovan beskrivning inte bara rolig. Den är ojämn - dåligt flyt helt enkelt.

Betyg: en baddare, en silvergroda och en guldfisk vilket inte räknas som godkänt då det krävs ett simborgarmärke för att räknas som simkunnig i Sverige.

Men det är mitt betyg det.

Betyg av medtittare: tre simborgarmärken och ett halvt järnmärke. Filmen fick omdömdet: till och med roligare än "Vi hade i varje fall tur med vädret - igen". Så olika det kan vara.

FilmDirreN

lördag 3 januari 2009

Flashback 1985

Läge att börja promenera igen. Kan inte sätta mig utan att först dra ner gylfen. Tog därför en snöväderspromenaden.

Uppmärksamma bloggläsare undrar nu: i vadå? Lite letande i diverse garderober fixade fram ett par av dotterns avlagda vinterstövlar. De är avlagda för att de är för små för henne. De är för små för mig också.

Jag gick min 1 timmes promenad med stövlar som stramade både på längden och bredden, men saknade nog ändå mest mina skidglasögon då det snöade ganska rejält.

Snöandet, stramandet och saknaden av skidglasögon - plötsligt kastades jag 24 år tillbaka i tiden och till min första slalomupplevelse.

Jag pluggade franska i sydfrankrike. Flera av kurskamraterna skulle åka på en skidvecka till Vars i franska alperna. Jag skulle inte med - jag kunde ju inte åka skidor. HusKicki, som bodde i samma familj som jag, skulle emellertid med och hade bokat in sig och hyrt utrustning. Natten innan avresan blev hon sjuk.

Och sålde sin resa med förbokad och redan i bussen-lastad-utrustning till mig. HusKicki var 10 centimeter kortare och 10 kilo lättare än jag. Dessutom hade hon minst ett nummer mindre fötter än jag.

Det stramade lite om mina pjäxinlåstafötter den veckan. Så pass mycket att jag tappade en stortånagel strax efter hemkomsten från skidveckan. Men vad gjorde det: jag lärde mig i varje fall att åka skidor.

Så kan för små stövlar göra att jag slipper dra ner gylfen varje gång jag ska sätta mig ner är det helt klart värt lite stramande fötter.

FlashbackDirreN

På bilden ser ni en sur skidåkare som tjurigt sitter och solar en hel dag, då hon dagen innan i tät dimma åkt av en transportled. Den tjuriga skidåkaren inbillade sig att när hon åkte av leden hamnade hon på en bergsavsats ungefär lika brant som bergsavsatserna i filmen Cliffhanger. Efter den nära döden upplevelsen är i varje fall den tjuriga skidåkaren klok nog att inte sola snoken :)

torsdag 1 januari 2009

Nytt bokår!

Vaknade imorse ur en bokdröm!

Det måste vara ett tecken.

Jag drömde att jag vunnit eller fått tre presentkort. Presentkorten var läskigt lika de "symboliska" värdecheckarna á 50 kronor som jag fick av Kraft efter att de nästan haft ihjäl mig med sin "kan-finnas-spår-av-nötter" choklad.

De här drömcheckarna var på mycket högre belopp, hundratals kanske tusentals kronor. En av checkarna räckte i varje fall till de 17 böcker jag drömshoppade. Att de var just 17 kan bero på att jag på nyårsafton, innan min bokdröm och till min lycka, såg att idag sänds 17 avsnitt av Vänner på raken.

De 17 avsnitten är på inspelning, så jag vet inte än om de är från säsong 10 som min f.d grannes kompis påstod under nyårsmiddagen igår. Vad jag däremot vet är att det är konstigt att jag inte har Vänner-boxen. Den borde jag verkligen ha.

Vad jag snart får, emellertid, är Magnus Ugglas bok "Jag hade en gång en blogg". Adlibris mailade nämligen mig igår och berättade att jag kunde köpa den till ett förmånligt pris. Klart jag ska göra. Klart jag måste ha Magnus Ugglas bok, som säkert innehåller en massa ironiska elakheter som jag kan memorera och sprida vidare.

Bokdrömmar och boktecken ska man ta på allvar. Därför har jag nu börjat det nya året, som jag utsett till ett Bokår, med att shoppat mig en Magnus Uggla bok. Kanske borde jag shoppa 16 bra böcker till.

BokDirreN