onsdag 2 december 2009

Bättre fly än illa derivatfäkta

Jag har aldrig fattat vad man ska ha derivata till.

Däremot trodde jag att jag behövde matte C för att kunna komma in på en kurs jag ville gå på högskolan för så där 9 år sedan.

Så jag började läsa in matte C på Komvux, för jag hade bara läst matte på B-nivå tidigare.

På matte C-nivå skulle man på den tiden nästan bara läsa om derivata.

För att kunna räkna ut derivatan ska man lära sig en formel. Det går bra - jag kan lära mig va skit som helst utantill.

Problemet uppstod när jag skulle sätta in värderna på rätt ställen. Då krävdes det att jag förstod vad jag gjorde.

- Kan du ge ett exempel på när man använder derivata, frågade jag matteläraren som var tålmodig, snäll och rätt rolig.

Jag fick ett exempel berättat för mig med kompletterande bilder som ritades samtidigt på svarta tavlan av läraren. Derivataberättelsen handlade om ett paket som en person slängde ut från tredje våningen på ett hus. Paketet landade, helt enligt alla gravitationslagar, på marken.

Först när mina mattehjärnceller hörde denna berättelse blev de jätteoroliga för vad som var i paket och fixerade sig vid det. Kan det varit något ömtåligt? Har det gått sönder? Sedan började mattehjärncellerna att älta VARFÖR den här personen slängt ut paketet genom fönstret. Varför tar man inte trapporna när man vill förflytta ett paket? Eller kanske hissen?

Det var då matteläraren grep in och förklarade att detta bara var ett exempel på derivata och under det förtydligandet inbillade sig mina hjärnceller att derivata måste vara själva farten som paketet färdades i...på något sätt.



- Ok, nu förstår jag, sa jag glatt. Jag har alltså användning av derivata när jag åker nedför Väggen i Hundfjället?

Det där sista var ju inte riktigt sant. Jag skulle aldrig komma på tanken att åka nedför Väggen i Hundfjället. Jag mår illa av att bara stå längst ner i backen och titta upp för den eller att åka sittliften över den - det är tvärbrant - typ 90 grader. Att åka nerför den med mina begränsade slalomtalanger skulle vara korkat...och hemskt!

Nu grep matteläraren in igen och förklarade att: nej oh nej, derivata har inget med skidåkning att göra utan med något helt annat...bla bla bla...

Då tappade jag intresset för matte C. Jag derivatfattade noll.

Detta skedde lämpligt nog ungefär precis samtidigt som jag förstod att jag kunde få dispens från matte C kravet till önskad högskolekurs.

Jag slutade plugga och satt mest och snackade skit under resterande lektioner med mina matte C kurskamrater. Det var kul, så lektionstiden var inte alls bortkastad.

Helt otroligt nog blev jag godkänd på matte C kursen. Betyget sattes endast efter prestationen på nationella provet. Där använde jag sunt förnuft för att lösa uppgifterna, eftersom jag inte hade några inlärda mattemetoder, och derivatauppgifterna lämnade jag förstås obesvarade.

Efter denna spännande derivatahistoria lämnar jag nu tillfälligt över bloggen till min bästa bartenderkompis.

Må hon sköta bloggen lika ömt som tappkranarna på puben.

Bildnötter
Båda bilderna har jag hittat på fotoakuten.se

4 kommentarer:

Lotta Larsson sa...

Ja, jag läste också in matta C för att vara behörig till högskolan.
Tänk om man hade kunnat få hjälp av http://www.pluggakuten.se/ när det begav sig som många använder idag. Det vara inte bättre förr!

Fröken Isakson sa...

Haha olsson du är för underbar!

Men vaddå lämna över...vad ska olsson göra? Vem är kompisen? Har du andra kompisar än mig ;)? Kram kram

Anonym sa...

Jag undrar detsamma som Isakson! ????

Anne-Li

infoufot lost in bloggspace sa...

Fröken Isakson och Anne-Li: Den som väntar på något gott väntar alltid för länge - ja, var är min bartendergästbloggare någonstans?