söndag 18 oktober 2009

Vill man vara fin får man lida pin

Utprovning av fotinlägg. Det tar en timme. Minst.

Tur för fotinläggsexperten att jag tvättat fötterna extra nog dagen till ära.

De skulle kännas på, de skulle klämmas på. De skulle spelas in när de gick på ett gåband och de skulle datafotograferas av.

Tur för fotinläggsexperten att han hade humor också.

Det här var ju så nära ett sjukhusbesök man kan komma utan att vara på ett sjukhusbesök så jag var såklart lite nervös och pladdrade på och skojade hit och dit och högt och lågt.

Han hängde med i de skojfriska svängarna.

Under tiden mina fötter stod på en glasplatta för att datafotograferas av frågade han om jag brukar ha ont i knäna.

- Nej, inte direkt. En period förra året hade jag tväront i knäna och då sa mina jobbarkompisar att det berodde på att jag var för tjock, skojade jag...eller gjorde jag inte det...jobbarkompisar?

Hursomhelst blev jag urrädd när han allvarligt höll en 15-minutersmonolog efter min skojfriska kommentar och där hans slutsatsen var att:

- I ett visst fotstegsläge belastas dina knän med 1,5 gånger din kroppsvikt. Dina trivselkilon (?) lägger såklart extra vikt på fotsteget, även om det är marginellt. Men såklart - en lägre vikt ger en lägre belastning. Du måste själv bedömma vad som är mest värt för dig.

Jag pustar ut. "Marginell extravikt" låter klart värt belastningsbesväret mot att riskera skönheten. För att börja utsätta min perfekta trivselviktskropp för något bantningsexperiment har jag inte lust med - kanske slutar det med att jag ser helt utmärglad och osund ut.

HUA!

Nej, vill man vara fin får man allt lida trivselviktspin!

1 kommentar:

Sigge sa...

Usch, när man tänker på vikt
hit och dit. Tänker aldrig sluta
äta och dricka gôtt.
Visserligen blir det en hel del
med promenader. Var ute i svampskogen några timmar idag.
Det är gôtt att ha några kilo
extra som man kan klämma på.
Skit i vikten.
Så länge jag kan knyta skorna själv
så är det bra.