söndag 11 oktober 2009

Hund och hösthelg

Igår var jag hundvakt.

När hunden var ute och gick med mig konstaterade jag att nu är hösten verkligen här. För det var faktiskt hunden som var ute och gick med mig. Jag hade bestämt mig för att vi skulle gå till Djurgården. Det hörs ju på namnet att det är dit man ska gå när man har djur.

Men den här lilla ettriga 4,5 kilos jycken ville inte alls gå till Djurgården - han ville gå sin vanliga "med-sin-riktiga-matte-slinga". Det måste ha sett bra löjligt ut när en bastant medelålders plastmatte stod och drog i ett koppel fäst runt halsen på en liten flugviktsvägande och vägrande hund. Jag lät honom få bestämma färdriktning.

Flugviktaren skulle nosa flera minuter på vart och vartannat grässtrå, vilket gjorde att jag vid otaliga tillfällen fick anledning att lyfta blicken och ingående betrakta den vackra höstfärgsprakande stadsbilden.

EtterNisses tur gick över en liten skogsbeklädd kulle, vilken också generöst bidrog med vackra höstmotiv. Vid ett grässtrå-stopp funderade jag över just färgskiftningarna. Varför blir löven först just gula och röda innan de ramlar av träden och vissnar. Egentligen skulle de lika gärna kunna bli blåa och sedan kanske lila. Jag hann tänka många existensiella hösttankar under hundpromenaden, vilka jag provade på dottern idag.

- Först blir höstlöven gula och sedan röda för att sedan vissna, ramla ner på marken, förmultna och gå in i det eviga kretsloppet. Har du tänkt på att det är som om eld bränner upp sommaren inför vintern...

Hon tittar tvivelaktigt på mig så jag fortsätter:

- Har du någon vetenskaplig förklaring till att löven blir just gula och röda istället för typ blå och lila? frågar jag min dotter som har bra betyg i samtliga NO-ämnen.

- Du är som Thomas Di Leva - har konstiga universumtankar, svarar dottern oväntat.

- Nu förstår jag varför jag har så lätt att acceptera udda och lite konstiga människor, fortsätter hon betänksamt. Det är för att jag vuxit upp med dig, säger hon samtidigt som hon tydligt avslutar den dialogen.

Vad vet jag mer än att hösten är underbar!

3 kommentarer:

Fröken Isakson sa...

Hihi ja jag ser på kopplet att det är han som går med dig ;). Olsson skärpning.....hihi

Lotta Larsson sa...

Här fröken Olsson är en länk med liten vetenskap om lövets färg:
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/roda-hostlov-varnar-fiender-1.869586
: )

Sigge sa...

En kul grej. Frun och jag är
också "barnvakt" åt en mojäng på
4,5 kilo. Vi tog en härlig promenad förut. Då känns det gôtt
att ta en kall öl efter duschen.