måndag 28 september 2009

Processen

Har slitit i helgen med att kartlägga olika processer; definierat vad det är för process, vem är ägare, vem är ledare, vilka delprocesser finns till processen, vem finns i de olika rollerna som tillhör processen, hur hänger processen ihop med andra processer...

Just därför vet jag varför det heter processer!

En flashback tillbaka till sommaren 1990 då jag tågluffade genom östeuropa blixtrar till och ger mina förvirrade hjärnceller en känsloblandad men ändock välförtjänt processkartläggningspaus.

Jag och min reskompis stannande till i Budapest ett par dagar, bland annat för att bada i det berömda badhuset Gellert. I entrén köpte vi oss alla möjliga små papperslappar vilka förmodligen innebar olika badalternativ - vad visste vi - inte en människa pratade engelska. Kanske kunde någon möjligen ett par väl valda tyska ord men då kunde å andra sidan varken jag eller resesällskapet tyska så vad hjälpte det.

Då vi bara stod i entrén och fånstirrade på våra nyligen inköpta små papperslappar sjassade badtanterna, med hjälp av barska ungerska röster och teckenspråk, in oss på varsin badavdelning - en för herrar och en för damer.

Jag irrade runt i damavdelningens korridorer, med mina små papperslappar i handen, och försökte hitta ett omklädningsrum och något slags bad. Det lyckades jag med efter ett tag. Jag hittade så småningom till och med mitt resesällskap.

Värre var det när jag var färdigbadad och ville tillbaka till mitt klädskåp. Hade ingen aning om vilket det var i de oändliga korridorerna med rader av klädskåp. Desperat teckenfrågade jag de barska ungerska badtanterna om de kunde hjälpa mig - de hade ju tilldelat mig skåpet.

Nu var de barska badtanterna inte barska längre - nu var de glada. De hånskrattade och pekade på mig och tittade på varandra och la av värsta hästgnäggsgarven som om de aldrig sett något så roligt som en förvirrad turist iklädd endast våt baddräkt och ett gummiband med en onumrerad nyckel runt handleden.

Det var då jag fick Franz-Kafka-ångest och kände mig så utsatt som jag tror att Josef K kände sig i boken Processen.

Det är någon liknande ångest jag känner när jag ska kartlägga processer - jag har ingen ordning på allting - det bara snurrar.

Badhusprocessen slutade väl - de hånflinande badhustanterna hjälpte mig när de såg att jag höll på att börja gråta. De hade stenkoll på mitt skåp men passade helt enkelt på att ha lite kul på min bekostnad.

Den här processgången funkar det helt säkert inte att börja gråta. Det är bara att slita på, förr eller senare faller poletterna ner.

Och då är det jag som har stenkoll på processen.

3 kommentarer:

Esset sa...

Då avvaktar jag lite med mina kartläggningar så kan du få delge mig dina först, så är vi åtminstone två som har koll ;)

Lotta Larsson sa...

När poletten ramlat ner om den nu inte redan har gjort det så tycker jag att du då högt ska sjunga: "Jag är sååå lycklig, jag är sååå lycklig, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, jag är sååå lycklig, jag är så lycklig. Hela veckan lååång."

Götilda sa...

Var vid gott mod. Du klarar dig genom processen. Du är bara inne i en process av att förstå processer.