måndag 7 september 2009

Änglar i helvetet

De första 10 sidorna handlar om en 12-årig pojke som bor på en soptipp och som dödar duvor för att ha något att äta och hundar för att ha något att göra. Hans föräldrar dog i kriget, han bodde ett tag hos en farbror som systematiskt misshandlade honom fysiskt och psykiskt för allt och ingenting. När han rymde från farbrorn fanns fortfarande hans yngre syster kvar som inte bara får stryk av farbron utan som också utsätts för sexuella övergrepp.

Efter 10 sidors läsning funderar jag på om jag verkligen ska läsa Åsne Seierstads "Ängeln i Groznyj" sittandes på en solstol vid en pool på bästa semesterresan. Kan jag verkligen sitta här och gråta, funderar jag vidare då de första 10 sidorna varslar om tårar.

Stärkt av Cecilia Hagens Kulla-Gulla-jag-gör-som-jag-vill-attityd bestämmer jag mig för att fortsätta läsa - jag sitter väl och bölar var och när jag vill.

Men några tårar blir det inte. Åsne Seierstad har lagt upp berättelsen på ett alldeles lysande sätt - hon varvar skildringar av människoödén, både tjetjenska och ryska, med faktakapitel och beskrivningar av sina egna upplevelser.

Jag hinner helt enkelt inte bli tårögd. Jag vill bara läsa vidare - boken är en riktig bladvändarbok.

Betyg: fem änglar av fem möjliga. Läs den! Det är facinerande att en 23-årig norsk kvinna vågar och väljer att ge sig in i krigets Tjetjenien. Krigsberättelsen är skrämmande och ger fler detaljer än vad jag egentligen klarar av och överhuvudtaget vill veta - alltså är det en nyttig berättelse om vad som sker omkring oss trygga västmänniskor.

1 kommentar:

Sigge sa...

Har hört att Å.Seierstad ska
gifta sig med Brad Pitt.
Undrar hur hon presenterar sig?