måndag 10 augusti 2009

Bland solsken och hagel



Redan vid filmruta ett skrattar jag.

Den visar Peter Magnusson som går ut från ett hus i filmen "Sommaren med Göran".

Det räcker för att jag ska börja småflina - alltså en filmruta med Peter Magnusson. Bara hans uppenbarelse utlovar nämligen en massa skratt.

Och skratt blir det. Småflin, fnitter och rejäla skratt bjuds biobesökaren de ungefär 60 första solskensminuterna av filmens totalt 96.

Sedan slår den obehagliga hagelstormen oväntat ner på filmduken.

För så känslig är jag.

Mitt i den här lättsamma rätt töntfjantiga historien visar det sig att vuxna människor mobbar/snackar skit om en annan vuxen människa. För att hon har ett tics. De kallar henne "ticsmongot"...

Hur tänkte manusförfattaren? Peter Magnusson har ju inte bara huvudrollen - han skrev också manus och då kanske han borde ha biobestämt sig: är det här en töntfjanthistoria eller ville han på allvar förmedla ett budskap? Och vad var i sådana fall det? Vän av ordning tycker förvisso att det är "töntfjantigt" att kalla människor med tics för elaka skällsord - men det är definitivt allt annat än roligt. Och visst skulle den här filmen ändå vara en komedi?!

Betyg: Tre varma sommarsolar av fem möjliga. Den hade fått ett högre betyg om inte vuxenmobbingen smolkat igen filmbägaren.

1 kommentar:

Lotta Larsson sa...

Jag ska se filmen i veckan...men jag vill inte att skrattet fastnar i halsen...vuxenmobbning...varför det i en komedi?