torsdag 9 juli 2009

Organisera flera och mera

När jag för ett par månader sedan anmälde sonen till Stadium Sports camp var jag rätt säker på att jag skulle få ett par frågor tillbaka.

Det fick jag inte.

Jag fick ett standardbrev med texten "Välkommen till Stadium Sports camp" som om inget var något särskilt.

Sonen är allergisk mot en massa födoämnen. Det brukar alltid generera frågor. Fast det borde inte generera frågor för de som professionellt handskas med mat varje dag. Men ändå...

Tre dagar innan sonen skulle iväg på lägret kunde jag inte hålla mig längre. Jag ringde till köket på campen i Norrköping.

- Hej! Min son kommer på lägret nästa vecka och han är allergisk mot vetemjöl, korn, råg, ägg ... bla bla och så vidare, börjar jag.

- Ska jag ta med mig något, fortsätter jag mest för att ha något att säga och höra hur den vänliga unga kvinnan på andra sidan telefonen reagerar.

- Nej, behöver han något särskilt åker vi och handlar det.

- Ja, han behöver särskilt bröd då han är allergisk mot vetestärkelse också - alltså inte gluten, säger jag vant.

- Hum, svarar den glada kvinnan från andra sidan luren. Jag tror vi har en ledare i år som också är allergisk mot vetestärkelse. Så vi har nog redan bröd - annars åker jag och köper särskilt bröd till din son.

Det här är LITE FÖR BRA för att vara sant. Min erfarenhet efter 13-års umgänge med en födoämnesallergisk kille är INTE att få den här reaktionen. Den brukar snarare vara frågande, och/eller lite suckande - håhåjaja, vad-gör-vi-då-så-besvärligt-det-blev. Därför nöjer jag mig inte med att tala med denna trevliga positiva kvinna utan jag ber vänligt om att få telefonnumret till kökschefen vilket jag får.

Han svarar på andra signalen. När jag dragit sonens allergilista säger han:

- Ja, det kan ju vara lite svårt att få tag i bröd utan vetestärkelse men det löser vi. Vilket bröd brukar ni handla? För som jag ser det är det bara bröd som vi behöver fixa särskilt till honom, i övrigt kan ha ju äta det mesta.

Vilken härlig inställning! Min son kan enligt denne man äta det mesta - så enkelt var det!

Mycket tryggare men ändå misstänksam, som en äkta hönsmamma är, checkar jag in sonen ett par dagar senare på campen. Jag kan bara inte hålla mig utan frågar den unge mannen som ska vara ledare för sonens grupp om han tycker att jag ska besöka köket med tanke på sonens alla allergier, vilka upptar samtliga rader under rubriken "Allergier" på incheckningskortet.

- Nej, vi är vana med allergiska barn. Det fixar köket lätt, svarar han vilket gör att jag också törs be honom om att förvara akutmediciner åt sonen vilket han gör med kommentaren "Självklart" och ett förtroendeingivande leende.

När mannen och jag lämnar sonen är det sista vi får höra, från två av de andra ledarna: "Hej då! Vi tar hand om era barn den här veckan!" och jag känner mig faktiskt trygg när vi åker hem.

Under veckan ringer köket en gång och vill att vi mms:ar ner en bild på det bröd sonen vill ha så de kan åka och köpa det åt honom.
På vägen hem en vecka senare, efter att vi hämtat sonen, funderar jag rätt länge på hur Stadium Sports camp lyckats bygga upp den organisationskultur de gjort. Sonen är uppenbarligen urnöjd - han vill hem och sova ett par dagar sedan vill han tillbaka igen. Själv har jag bara möts av glada, positiva och hjälpsamma människor när jag varit på eller kontaktat campen.

Vad vet jag, trots poänggivande studier i organisationsvetenskap, mer än att de verkar ha kul på jobbet vilket förmodligen är en av framgångsfaktorerna.

Bildnot:
Översta bilden har jag hämtat från fotoakuten.se
Nedersta bilden har jag lånat av christophercarfi från hans flickr-album - helt i sin ordning såklart. Under kategorin Creative Commons och Attribution licence på Flickr lånas bilder ut bara upphovsmannen får sitt namn publicerat. Schysst alltså :)

Textnot:
Det andra stället sonen besökt, där både kunskapen om mat och därför självklart födoämnesalleriger samt servicen varit hög, är Nausicaa Beach på Cypern.

4 kommentarer:

Götilda sa...

Det är jättekul att följa dig på bloggen. Behövs knappast någon uppdatering efter semestern, då vet jag hur det gått i golfen, vad barnen gjort och vilka öl du druckit. Själv skriver jag mest om Gud om jag får tag i en dator. Hur blev vi så olika vi människor?
Men det är nog sista sommaren i stugan utan min dator.

infoufot sa...

Götilda: Gud?! Låter intressant - behövs nog en uppdatering trots allt efter semestern :)

Esset sa...

Kan jag få numret till den där kökschefen. Honom ska jag ha!!!!

infoufot sa...

Esset: Håll dig borta - han är MIN ;)