onsdag 15 juli 2009

Lokala inlärningsproblem

"Dårens dotter" handlar om en liten flicka som placerats hos fosterföräldrar efter att hennes mamma tagit livet av sig. Att hennes pappa ska ha vårdnaden är inte tänkbart - han är halvt galen.

Connie, som flickan heter, växer upp hos sin mammas släktingar - som förvisso inte är direkt elaka mot henne men allt annat än kärleksfulla - Connie förstår hursomhelst att hon inte är särskilt önskad. Oregelbundet träffar hon sin halvt galna pappa som visserligen hittar på en del roliga upptåg men som tyvärr är helt gränslös.

Skolgången är en katastrof och Connies glädje i tillvaron är jämnåriga kompisen Kalle, som inte heller han kan betraktas som välanpassad - eller ens anpassad. Tillsammans hittar de på vanvettiga bus, varav en del är direkt livsfarliga.

I kapitlet 47, av 50, låter fosterföräldrarna Connie tas in på neurologisk klinik för utredning. Connie har tics, spasmer (?), koncentrationsproblem, inlärningsproblem och misstänks vara mytoman. Skulle Connies berättelse utspelas sig 2009 skulle hon förmodligen få en bokstavskombinationsdiagnos.

Vad som är neurologiskt och vad som är miljöpåverkan i Connies fall kan diskuteras. Hon växer upp med fosterföräldrar som ständigt påminner henne om att hon haft en galen mamma som varit så galen att hon tagit livet av sig samtidigt som hon har en livs levande galen pappa som i fosterhemmet benämns som "dåren". Att pappan dessutom är livs levande och faktiskt galen samt tar med henne på gränslösa galenskaper påverkar henne sannolikt.

När det gäller inlärningsproblemen är de emellertid lokala och uppstår endast i skolan.

I skolan funkar inget för Connie - hon kan inte lära sig någonting. Hon är lika usel i engelska som i matte. Märkligt nog visar det sig att hon är fenomenal på procenträkning. Hon kan blixtsnabbt endast med hjälp av huvudet räkna vilken procent på vilken summa som helst. Det har hon lärt sig när hon hjälpt till i sin pappas affär och fått procent på det hon sålt. Eftersom pappan är minst sagt oberäklig har provisionsprocenten varierat med pappans humör.

Märkligt är också att ingen i skolan tycker att det är märkligt att Connie kunnat lära sig procenträkning så bra med tanke på hennes "inlärningsproblem". Märkligt är att ingen självkritiskt ifrågasätter orsaken till de så kallade inlärningsproblemen...

Betyg: Mian Lodalen skriver enkelt och bra. Språket som flyter smidigt har också en humoristisk underton. Trots den humoristiska tonen är boken sorglig - på slutet blir jag både irriterad och förbannad eftersom "problemen" bara letas hos Connie och inte i hennes närmaste omgivning.

Min kloka dotter skulle sammanfatta det med att "Problemet är inte problemet utan problemet är attityden till problemet".

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag ska precis börja läsa boken!

Anne-Li