söndag 12 juli 2009

En trögfattad medmänniska

Stefan Einhorns bok "Medmänniskor" består av 12 berättelser som på olika sätt beskriver medmänskliga handlingar.

Nu när jag tänker tillbaka på dem, då det var ett par veckor sedan jag läste ut boken, lämnar berättelserna inget direkt bestående intryck, utom då möjligen den sista. Det Stefan däremot skriver om föräldraskapet finns kvar i minnet:

"Som jag ser det har en människa bara tagit sitt ansvar om hon har varit en bra förälder. Att sträva efter att vara en bra förälder är ingen bonusuppgift utan hör till våra grundläggande skyldigheter som medmänniskor. När vi väl har skaffat barn är det vår plikt att se till så att dessa barn, som aldrig bett om att få bli födda, ska få ett så bra liv som möjligt. Ansvaret att försöka vara en god förälder är därmed oändligt."

Den sista historien, som jag inte riktigt fattar, handlar om en man som på äldre dar får brev från en f.d flickväns dotter - det är åtminstone vad han tror. Mannen skriver vänliga och snälla svar till f.d flickvännens dotter. På slutet av historien visar det sig dels att f.d flickvännens dotter har dött, dels att f.d flickvännens dotter inte alls var dottern utan flickvännen och att hon också dött vilket meddelas av f.d flickvännens psykläkare. Dottern dog redan som litet barn, vilket åtminstone är en av anledningarna till att f.d flickvännen vårdats av psykläkare.

Kanske fattar jag lite trögt men jag kan inte riktigt se det medmänskliga perspektivet i denna berättelse utan tycker mest synd om den gamle mannen som faktiskt blivit lurad av f.d flickvännen. Då Stefan generellt sett skriver både klokt och enkelt - han är en utmärkt skribent - misstänker jag därför starkt det första - att jag kanske platsar i TrögFattarFöreningen:



Betyg: Två och en halv medmänniska av fem möjliga. Boken är välskriven men berättelserna känns tunna.

Filmnot:
Jag är förvisso inte ekonom men väl golfare :)

Inga kommentarer: