tisdag 7 april 2009

En riktig sur bok

Ur vulkanens mun av Helena Von Zweigbergk handlar om en totalt sanslös kvinna, en sur man och två små stackars barn som inte gjort en fluga förnär utan bara haft oturen att få ovan nämnda föräldrar.

Ja, vad ska man säga.

Mer än att det är fullt begripligt att karlfan är sur. Typ jämt.

Att leva ihop med en totalt sans- och vettlös människa som ägnar en hel semestervecka till att sex-sms:a med en vilt främmande karl, vilket faktiskt är det minst konstiga hon gör, sparkar sten på sin 11-åriga son, vilket dels är kränkande för sonen, dels jävligt korkat med tanke på att hon mitt i värsta medelhavsvärmen skrapar upp ett stort jack i tån som skulle kunna bli en perfekt grogrund för blodförgiftningsbakterier och sist men värst: tar med sonen på en simtur för långt ut i Medelhavet och som slutar med att 11-åringen nätt och jämt orkar simma tillbaka - allt detta kan nog göra den mest tålmodige sur.

Det finns alltså en välgrundad förklaring till att mannen är grinig. Däremot är det oacceptabelt att han med ojämna mellanrum tar ut surheten på barnen.

Nåväl, den här "värsta-semesterveckan-i-våra-liv-någonsin-historien" grundar sig sannolikt på långvarig söndring och slitning.

Jag känner bara att jag vill inte läsa om eländet.

Betyg: en hel vulkan full med sura citronen. Läs inte boken om du inte känner för att bli både deprimerad och arg.

BokDirreN

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag hade ungefär samma sura känsla som du när jag läste boken och blev grymt besviken på den.

Jag länkar till din och Fröken A:s recension från Bookbabes så slipper jag skriva om surheten. ;-)

AnnaPanna