måndag 23 februari 2009

Vad är det som är komplementärt egentligen?

Det finns olika metoder för hälso- och sjukvård. Metoderna brukar delas upp i två stora grupper; de komplementära och alternativa och de som faller inom hälso- och sjukvården, så kallad skolmedicin.

Bara ordvalen är intressanta - eller intressanta är de förstås inte; de markerar bara vad som är norm. Norm är den traditionella skolmedicinen som påstår sig vila på vetenskaplig grund. Den vetenskap som är norm alltså - andra vetenskaper göre sig icke besvär.

Som ett komplement till skolmedicinen har vi alternativ. Lite lull-lull så där som folk kan ta till om de inte har något annat för sig, eller om de får för sig något annat; som ett litet komplement till de riktiga grejorna.

Hur vi förhåller oss till skolmedicin och komplementär medicin är också förutbestämt; man kan välja att tro på alternativ medicin. Skolmedicin, däremot, det bara finns - tro på´t om du vill.

Jag förstår inte motsättningen. Själv tror jag på så kallad alternativmedicin ibland och så kallad skolmedicin i andra bland. Det beror helt enkelt på.

Exempelvis tror jag jättemycket på skolmedicinen när jag brutit ett ben. Det är nämligen supereffektivt att gipsa benet då - självläkningsprocesser i all ära men inget går upp mot en rejäl gipsning...har provat själv. Eller vid skottskador - jisses va bra att sy ihop eländet - måste vara överlägen behandlingsmetod för att stoppa blodflödet...ej beprövad av undertecknad emellertid. För att inte tala om brusten blindtarm - upp på operationsbordet och bort med skiten bara.

På kroniska sjukdomar, däremot, funkar som regel inte ovan nämnda quick-fix-lösningar. Jo, alltså, att ta bort symptom med kemikalier och droger - den funkar - men för att komma åt orsaken krävs att kroppens egna läkningsprocess sätts igång så att obalansen kan regleras.

Där går skolmedicinen nästan alltid bet - här gillar man kemikalier och droger som nästan alltid gör grundproblemet värre. Ursprungssjukdomen tycks försvinna då symptomen försvinner, men något nytt elände dyker upp istället: tryck tillbaka en obalans och den dyker upp på ett annat ställe i kroppen.

Det skulle såklart inte behöva vara så här knäppt. Vi skulle kunna tänka om helt och acceptera att det finns två användbara metoder; en för hälsovård och en annan för sjukvård.

DirreN

På bilden, som kommer från fotoakuten.se, finns en massa tändstickor. De flesta är placerade med själva fjutta-på-delen uppåt och så har vi då en sticka som går helt stick i stäv mot de andra.

Så kan det kännas när man "tror på sjukvård" ;)

1 kommentar:

Anonym sa...

Klok reflektion som jag hoppas kan bli verklighet inom en snar framtid.

Hoppas det gick bra i fredags.

Kram
AnnaP