torsdag 26 februari 2009

En blodig låtsaskompis?

Jag visste inte vad jag gav mig in på den där bokcirkelkvällen för lite drygt en månad sedan. Fröken Isakson och jag bestämde oss för två saker under kvällen; att bilda en ny bokcirkel och att smöra för AnnaPanna. Vi trodde nämligen att vårt bokval var fjäskeri.

Vi trodde att AnnaPanna ville läsa "Låt den rätte komma in" av John Ajvid Lindqvist. Det visade sig senare att det hade hon nog först tänkt också, men efter att ha tagit sig igenom de första sidorna valde hon att lägga ifrån sig boken - den var för läskig.

Men AnnaPanna är inte bang, och det får man inte vara heller om man ska ta sig igenom vampyrberättelsen från Vällingby, utan tog upp läsningen av boken. Visst, det kan vara svårt att förstå hur en vampyrberättelse som utspelar sig i en Stockholmsförort kan vara läskig.

Personlig mår jag emellertid riktigt illa av läsa om en tolvårig pojke som systematiskt utsätts för mobbing av sina klasskamrater. Jag är heller inte överdrivet förtjust i blodiga detaljer såsom uppskurna halsar och inälvsbeskrivningar.

Trots allt läbb är det med skräckblandad förtjusning som jag tar mig igenom boken. Vill förstås veta hur det går, både för mobbade Oskar men också för kompisen Eli som förmodligen är en vampyrvariant av Alfons polare Mållgan.

Ja, såklart att hela berättelsen är en inbillning som utspelare sig i en hämndlysten 12-årings hjärna. För vampyrer finns ju inte, eller...

Betyg: tre skivor lättstekt blodpudding med en rejäl klick lingonsylt.

BokDirreN

1 kommentar:

Anonym sa...

Lysande recension, Dirren! Så bra att bookbabes inte behöver en egen recension, utan jag har länkat till den här notisen istället.

AnnaPanna