tisdag 20 januari 2009

Det är inte problemet som är problemet

Att ramla ner i den digitala klyftan är inte kul. Där nere i mörkret famlar de som inte har en dator, bredband eller förmåga att använda Internet för att kommunicera och hämta information. Kanske typ som helvetesgapet i Ronja Rövardotter - djupt och farligt och något att helt klart undvika. De här stackars människorna som hamnat i den digitala klyftan kan beskrivas som digitala analfabetister.

Europeiska Kommissionen konstaterar att alltför många invånare i EU, bortåt 40 %, kan betrakta som digitala analfabeter. Med andra ord har de inte de kunskaper, färdigheter och attityder som krävs för ett livslångt lärande i ett alltmer digitalt och globaliserat samhälle.

Samtidigt är rätten att lära sig läsa och skriva en självklarhet. FN har till och med fastställt rätten till utbildning och därmed läs- och skrivförmåga som en mänsklig rättighet. Många är därför överens om att analfabetism ska bekämpas. För oss i väst är bara tanken på att det skulle finnas bortåt 40 % "traditionella" analfabetister i Europa absurd.

Trots det är det alltså ingen självklarhet för de med både skriv- och läsförmågan att använda den i ett samtida sammanhang, såsom i digitala medier. För om det var det då skulle vi självklart inte ha så många digitala analfabeter i Europa.

Men Europa - västvärlden behöver knappast ha analfabetismproblem - vad är egentligen problemet?

Min kloka dotter brukar säga att "problemet är inte problemet utan problemet är attityden till problemet". För det mesta är det jag som är attityden. Och således problemet.

Har vi attitydproblem? Vill inte 40% av europeerna acceptera att det digitala samhället är här för att stanna? Sitter 40% europeer och hoppas på att "det ska gå över" så vi kan fortsätta som vanligt igen?

Ja, det är sånt som man kan fundera över en vanlig grå januaridag.

CyberDirreN

Jag funderade faktiskt på två saker till idag. Kanske funderar jag högt över de funderingarna också någon gång.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Klart en klyftig text ska ha en kommentar. Det är dock en avsevärd skillnad mellan den som inte kan, tex den 85-åring jag just intervjuade för hembygsföreningens årsskrift. Henne frågade jag inte ens om jag kan skicka texten med e-post. Icke-pensionärer som inte tar chansen att använda datorn på jobbet eller hemma för att de är 53 år har jag däremot mindre förståelse för.
Götilda

Fröken Isakson sa...

Oj vilka djupa funderingar du har Dirren. Jag säger bara VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN VIN....behöver vi ;)