onsdag 30 december 2009

It ain't over 'til the fat lady sings


Snart är det här året slut.

Inte bara det här året utan hela deceniumet tar slut imorgon klockan 24.00.

Fast det är ju inte slut innan det är slut som den där tjocka damen ska sjunga om %)

I dagens lokaltidning kunde jag förresten läsa om hur man vet att man är för tjock. För att veta om man är för tjock ska man mäta midjemått, body mass index och bukhöjd. Det fanns en bild med så att jag skulle fatta bättre hur det hela exakt ska gå till.



Jag kom på flera saker när jag läste och mätte. Först och främst är hela tjockhetsmätningen ojämställd. Män kan vara tjockare än kvinnor utan att vara tjocka. Sist och minst - jag kanske är lite lite lite för tjock möjligen ibland. Midjemåttet fixade jag utan fusk. Body mass index fixar jag i princip om jag räknar fort och bukhöjden läste sonen av och jag är rätt säker på att han läste av fel så där klarade jag mig nog också.

Alltså behöver jag inte ha något bli-mindre-tjock-nyårs-löfte.

Det är bra det. För ska jag bli mindre tjock måste jag sluta äta godis och något så korkat kommer jag aldrig att lova mig själv.

Så innan den tjocka damen sjungit klart önskar jag er alla ett gott nytt år!

Må jorden fortsätta snurra runt solen och må Kent spela in fler musikaliska pärlor:


Bildnot:
Den perfekt lagom tjocka sjungande damen på bilden sjunger på Kent-låten Berlin. Varför hon har cykelhjälm förtäljer inte storyn men troligen är hon ute och cyklar.

fredag 25 december 2009

En jul med Vänner

Tonåringarna önskade sig nya mobiltelefoner i julklapp. Sonen fick sin redan för ett par veckor sedan. Dottern väntar in sin födelsedag för att kunna få en telefon av dyrare sort.

På golvet under julgranen var det tomt sånär som på ett hundratal barr.

När jag fyllde år för ett par månader sedan önskade jag mig Vänner-boxen. Den fick jag inte. Däremot fick jag två säsonger av Vänner, vilket jag förvisso blev glad över. Månaden därpå kom mannen hem med två säsonger till. Då blev jag ännu gladare. Man blir jätteglad av Vänner.

Ekvationen "inga julklappar under granen" och "sex säsonger av Vänner som fattas" gjorde att jag kom på den lysande rävinspirerade idén att raska på Vänner-box-inköps-processen. Alla i familjen gillar Vänner.

För att det skulle bli lite paket under granen, om än inte lika många som barren, så slog jag in en julklapp från varje vän.

Dottern fick en modetidning från Rachel. Sonen fick tre chokladkakor från Joey. Familjen fick ett städkit från Monica. Chandler gav familjen Vännersäsong 5 och Ross säsong 6. Av Phoebe fick vi en blockflöjt, som jag hittade bland barnens gamla musikskolegrejor.

På julafton gick jag ut och hämtade in Vännerpaketen från bilen, där de gömt sig över natten. Tonåringar går ju som bekant aldrig och lägger sig på kvällarna, vilket ger fördelen att det inte heller går upp tidigt på mornarna, varför jag då kunde julpyssla i lugn och ro.

Sedan satt jag mig och väntade brevid julgranen för att se tonåringarnas reaktion. Fem kaffekoppar senare ramlade tonåringarna yrvaket upp. Ögonen blev rätt mycket större när de fick se att det fanns paket under granen - var kom de ifrån?

Visst tyckte de att paketen var roliga.

Precis som Vännerna:



JulBlogg-OlssoN

onsdag 23 december 2009

God Jul!

ImageChef.com - Custom comment codes for MySpace, Hi5, Friendster and more

Det finns mycket roligt julpyssel att sysselsätta sig med på internet.

Nu har jag emellertid digitalpysslat klart och skickar därför här och nu en julhälsning till alla mina bloggläsare.

Ha en riktigt god jul önskar Blogg-Olsson

måndag 21 december 2009

Nolltolerans och vilket statsskick vill du ha?

Minderåriga ska inte dricka alkohol av flera anledningar.

Ändå gör minderåriga det.

Ibland på grund av att deras föräldrar efter begäran köpt ut. Jag har också förstått att det till och med finns föräldrar som erbjuder sig att köpa ut.

Jag fattar ingenting! Vad är det dessa föräldrar missat? Svensk lagstiftning, eller? Det är ett brott att sälja, köpa ut, låna ut eller ge bort starköl, vin eller sprit till ungdomar under 20 år. Brottet kallas langning. Straffet för langning är böter eller fängelse i upp till två år, vid grova brott upp till fyra år.

Kanske tycker inte dessa föräldrar att svensk lagstiftning är så viktig att följa. Kanske tycker dessa föräldrar att de kan strunta i demokratiskt stiftade lagar. Kanske önskar man sig ett annat statsskick. Som jag ser det, med mina 7,5-poängs studier i statsvetenskap, är alternativen två; anarki eller diktatur. Efter att Saddam gett diktaturen ett ansikte tror jag ingen förälder ser det som ett alternativ, men jag kan ha fel.

Kanske är det anarki de här föräldrarna vill ha. Att alla får göra som de vill. Till exempel att ostraffat slå någon på käften bara för att man tycker att vederbörande säger dumma saker. En 70-årig man i Småland gav en 13-årig pojke en örfil då pojken kallat honom gubbjävel. Den 70-årige mannen påstod i en tv-intervju att det var pojkens fel att mannen handlat som han gjorde - att det var som om en slå-på-käften-reflex utlösts hos mannen med anledning av pojkens ordval. Med anledning av den förklaringen kan måhända en liten misstanke om att mannen verkligen är en gubbjävel uppstå och i sådana fall har ju pojken rätt. Vem som har rätt avgör varken jag, den 70-årige mannen eller den 13-årige pojken utan Jönköpings tingsrätt i sann demokratisk anda.

Ännu en anledning till att tonåringar inte ska dricka alkohol är att deras hjärnor inte utvecklats färdigt, vilket säkert många tonårsföräldrar fått erfara i form av tvära humörsvägningar. Många tonåringar är inte heller fysiskt färdigutvecklade - ju mindre kroppsstorlek, desto mindre kroppsvätska, vilket gör att man tål alkohol sämre.

Slutligen visar forskningen att den som börjar dricka tidigt i livet lättare fastnar i alkoholberoende. Det kan inte finnas en förälder i hela världen som önskar sitt barn det.

Det finns en anledning till att svensk lagstiftning kring alkohol och tonåringar ser ut som den gör.

Följ den!

Tillämpa nolltolerans!


Blogg-Olsson

Bildnot
Bild 1 = googles bildsök har utrustats med ett filter för fria bilder. Genom den funktionen hittade jag lätt den här bilden på Justitia i Frankfurt som finns i ett Flickr-album.
Bild 2 = Bilden på vinflaskan har jag lånat från http://www.freefoto.com/
Filmnot
Filmen kommer från systembolaget.se

söndag 20 december 2009

Mysig Winter Ale

Gjorde mitt sista pubpass i år som bartendertomte i fredags.

Många bargäster ägnade förmodligen fredagenskvällen åt julstök. För det kom inte många bargäster till puben i vilket fall. De som kom var som vanligt urtrevliga och i bästa öljulstämning. Trots det skramlade jag ihop ynka 40 drickskronor.

Min vana trogen handlade jag öl för pengarna i syfte att ölutbilda mig mera.

Det blev självklart julöl med tanke på årstiden:


Räknar man ihop de två ölsummorna blir det inte ynka 40 kronor - det blir mer. Jag tyckte att jag kunde kosta på mig några egna ölspänn så här till jul. Snäll som jag varit i år...kanske någon dag i vilket fall...eller kanske någon liten stund någon dag...tja...kanske blir jag snäll när jag druckit god julöl åtminstone.

Snäll vet jag inte om jag blir när jag nu smakat på Oppigårds Winter Ale. Jag vill minnas att jag smakade den på Söderbärkes ölfestival och tyckte att den var riktigt god. Efterforskningar på nätet visar att den mycket riktigt fanns att avsmaka på festivalen och att det var en Oppigårds Ale kompis som vann Guldskumstävlingen. Winter Alen däremot har kammat hem årets julölspris på Örebro öl- och whiskyfestival.

Betyg: helt ok julöl - säkert jättebra för alla som inte druckit Vinter i Brunnsbacken. Problemet när man druckit Eskilstuna Ölkulturs egna julöl är att inget annat julöl riktigt göre sig besvär - de kan liksom inte mäta sig med Brunnsbackens vinteröl - de är bara sämre småkopior. Men även en sämre småkopia kan vara helt ok. Så på en julölskala där Vinter i Brunnsbacken placerar sig alldeles ensam och överlägsen på en 5:e plats lägger sig Oppigårds Winter Ale på en stark 3:a.
Blogg-Olsson

En spik i foten


- Jisses! Klockan är 24.00, är det första som min kompis säger när vi kommer ut från biosalongen efter att ha sett den 1 timme och 52 minuter långa filmen "Luftslottet som sprängdes", som vi alltså började se i onsdagskväll och slutade se nästan in på torsdagmorgonen.

- Så här länge är jag inte ens uppe på lördagar, fortsätter hon och jag håller först med men kommer sedan på att det händer att jag ibland nattvakar långt in i gryningen då tonåringar ska hämtas hem.

- Snacka om att uttrycket "En spik i foten" fått en annan betydelse, summerar min biokompis filmupplevelsen med.

Stieg Larsson triologi är således nu både bokläst och biotittad. Trots att jag läst böckerna före jag sett filmerna tycker jag att både böckerna och filmerna är superbra. I vanliga fall ska man värdera vilket som varit bäst - boken eller filmen - och är man då lite intellektuell så tycker man oftast böckerna. Så här kom alltså svaret på hur intellektuell jag är ;)

Böckerna och filmerna är uppbyggda enligt den klassiska dramaturgiska modellen som innehåller skurkiga skurkar, lömska skurkar, dubbelspelande skurkar, bara förbannat elaka skurkar, en orädd hjälte och sist men inte minst huvudrollsinnehavaren som är en liten tanig missförstådd men intelligent och oväntat stark svartklädd tjej. Klart det spännande - en jädra massa skurkar som jagar och försöker ta kål på en liten mager tjej.

Skurkarna får emellertid lite mer än de tål, varav ett gäng spikar i foten är ett mer-än-skurken- tålde-exempel, av denna taniga magra tjejen med oväntat oanade krafter.

Lite kul är det också att Hans Alfredson, som medverkat i en klassisk "en spik i foten-sketch", har en liten skurkroll i filmen:


Filmbetyget blir en hel spikmatta full med spik! Luftslottet som sprängdes är sevärd både före och efter man läst boken eller om man inte gjort det alls.
Blogg-Olsson

lördag 19 december 2009

Som Lisbet Salander

Ibland känner jag mig som Lisbet Salander.

Omyndigförklarad.

Och fullständigt kapabel att ta egna intelligenta beslut.

Jag bestämmer inte själv vilken sorts vård jag autogirobetalar för utan det gör landstingsskatteguden. Missförstå mig rätt - jag har inget emot att betala skatt. Jag tycker det är bra att betala skatt. Alltså - jag går inte så långt som Mona Sahlin och hävdar att det är sexigt att betala skatt - jag är ingen skattebetalarfantatiker - utan jag tycker rent generellt att jag får jättemånga bra saker för mina skattepengar.

Jag får det absolut viktigaste av allt: barnomsorg och utbildning åt mina barn. Alla i det här fantastiska landet har rätt till utbildning oavsett ekonomiska förutsättningar. Det är inte bara bra - det är suveränt bra!

Jag får en vacker och välskött väg till jobbet - åtminstone om jag bor i min stad som satsat massor på stadsbilden. Jag blir glad av att det är vackert runtomkring mig!

Jag får trygghet: det finns poliser, brandkår och akutsjukvård. Jag kan hålla på och rabbla upp en massa bra skattefördelar.

Men det var just det sista som var problemet - jag kan bara få sjukvård INTE hälsovård för mina skattepengar. Landstinget är urbra på sjukvård. Jag vet det själv för jag har provat det själv.

Tredje dagen på min sommarsemester 2005 bröt jag foten.

Det enda som var bra med att bryta foten tredje dagen på sommarsemestern var att det sammanföll med friidrotts-EM. Jag kunde alltså lungt och med gott samvete sitta inne och stirra på tv-rutan med mitt gipsade ben dagarna i ända trots att solen sken ute.

När man bryter foten är landstingsvården suverän. Trevlig, kompetent personal röntgade och gipsade min fot. Och inte nog med det - jag fick låna ett par kryckor av dem också - vilka jag hade otrolig nytta av efter ett par dagar då barnen slutat tycka synd om mig och inte längre servade mig med allehanda tilltugg och drycker framför friidrotts-EM-skärmen.

Värre är det den dagen jag eller en familjemedlem behöver hälsovård. Då kan jag bara, för mina skattepengar alltså - mina andra pengar gör jag vad jag vill med, välja det landstinget erbjuder vilket är symptombehandling och inte orsaksbehandling. Landstinget erbjuder att ge mig en diagnos som sedan botas med kemiskt framställda läkemedel, vilka samtliga har biverkningar. Många av läkemedlen behöver jag ta livet ut, vilket bekräftar att de just inte botar sjukdomen utan bara dämpar symptomen.

Jag vill kunna välja sjukvård när jag behöver sjukvård och hälsovård när jag behöver hälsovård.

Varför får jag inte det för mina skattepengar?

Det vet jag inte!

Däremot tror jag mig förstå hur Lisbet Salander har det som omyndigförklarad.

Blogg-Olsson

Bildnötter
Alla medicinbilder kommer från http://www.freedigitalphotos.net/

lördag 12 december 2009

Godtrogen läsare eller välbehandlad patient

För inte så länge sedan skrev jag en recension på boken "Medicinsk motbok för myndiga medborgare".

Häromdagen hittade jag ett inlägg på ett diskussionsforum där jag och min recension kommenterades med orden "godtrogen läsare". Det första jag tänkte då var hur fantastiskt internet är - tänk hur snabbt och brett information sprids. Sedan började jag läsa på sighten och då tänkte jag lite andra saker.

Vad är det som gynnar utveckling? Är det pajkastning, förminskning och ironiserade över saker man inte förstår - eller är det en öppen dialog där man lyssnar in varandra för att verkligen försöka förstå i syfte att uppnå ny kunskap. Är det att tro att jag vet allt - eller är det att tro att någon annan vet något som jag också kan ha nytta av att känna till?

Utveckling uppstår i mötet mellan olika tankar.


Vill vi inte ha någon utveckling då ska vi skämta och ironisera över sådant vi vet ganska lite om - men som vi kanske ändå anar är ganska viktigt. Vi kan göra det enkelt för oss genom att förminska betydelsen av ny kunskap - då slipper vi ju ta det till oss. Klassisk härskarteknik helt enkelt.

Nåväl, tillbaka till den godtrogna läsaren tillika mig själv. Jag är nämligen inte bara en godtrogen läsare jag är också en välbehandlad patient. För ungefär 12 år sedan uppsökte jag mannen som skrivit boken jag godtroget recencerat.

Anledningen var att jag mådde dåligt - jag kände mig så konstig - jag hade mysko symptom. Mina vänner och bekanta försökte lugna mig genom att försäkra mig om att jag ALLTID varit konstig - men det här var på ett annat sätt. Jag var ofta yr i huvudet. Jag kunde sitta helt still på en stol när det plötsligt kändes som jag skulle svimma och ramla av den. Jag hade problem med halsen - den kändes svullen och ibland hade jag svårt att svälja. Jag var helt enkelt i usel form!

På vårdcentralen sa läkaren att det inte var något fel på mig. Men hallå - att det var något fel på mig - den diagnosen kunde jag åtminstone ställa själv. Det var vad som var fel på mig som jag ville ha hjälp med att förstå och gärna bota.

Efter något meningslöst vårdcentralbesökningsår rekommenderade min bror mig att uppsöka en alternativ behandlare. Det var densamme som skrivit den godtroget recenserade boken. Under två års tid konsulterade jag honom för stöd att rensa och stärka kroppen så att den skulle klara av att sanera tänderna från amalgam, vilket den alternative behandlaren konstaterade var roten till det onda.

Jag hade 9 gigantiska amalgamfyllning i min mun, vilka funnits där i ungefär 20 år. Jag såg ut som typ han Jaws i Bondfilmerna. Hemskt! Mina amalgamkratrar var som läckande kvicksilversåll och dessutom, visade det sig när tandläkaren började borra bort dem, låg det kariesbakteriehärdar under flera av dem, vilka gottade till sig och förstörde för mig. Kariesangrepp som inte hade synts på röntgenplåtarna.

Det var två ganska jobbiga år då jag helt ställde om kosten, sprang hos tandläkaren konstant och mådde, i vissa perioder, om än sämre än innan hela den här amalgamjakten startade. Eftersom jag sökt upp en tandläkare rekommenderad av Tandvårdsskadeförbundet och som använde/använder sig av så naturnära material som möjligt ersattes amalgamhelvetet av porslinsfyllningar.

Det blev ett dyrt saneringskalas! Jag slutade räkna på behandlingsnotan ganska snart av två skäl; jag kan inte räkna så värst långt samt att det var värt varenda öre - så varför räkna? Så här 12 år senare kan jag säga att det här var det bästa jag gjort! Med tanke på resultatet skulle jag lungt kunnat betala det dubbla - eller tredubbla.

Inte nog med det - jag har nu ett leende fritt från gråa kratrar. Jag ser inte ut som Jaws längre! Men det är alltså inte det bästa - det bästa är återigen att jag mår bra. Och den enda gången jag håller på att ramla av stolen är när jag är på väg att somna av tröttsam pajkastning mot alternativa behandlingsmetoder.

Textnot
Från 1 juli 2009 är det förbjudet att använda kvicksilver i Sverige. Följande är ett utdrag från regeringens webbplats:
"Det generella kvicksilverförbudet innebär att kvicksilver och varor som innehåller kvicksilver inte får släppas ut på den svenska marknaden. Det blir också förbjudet att använda kvicksilver. Förbudet innebär också att det inte går att införa nya användningsområden för kvicksilver."

Varför vaccinet mot den nya influensan helt plötsligt får innehålla kvicksilver vet jag inte. Den officiella förklaringen är att "vaccinet innehåller så himla små mängder kvicksilver". Jag ser det mer som en bortförklaring eller möjligen en traditonell efterkonstruktion.

Blogg-Olsson


Filmnot
Fredrik Härén menar att det krävs ständig utveckling för att fortsatta vara bra. Han menar också att nyskapandet i Sverige är för lågt. Vi behöver tänka mera nytt - vara öppna för nya idéer. Det krävs utveckling för fortsatt välstånd.

P.S till facebookbloggläsare: Av någon anledning hänger inte filmklippen med till min facebooksida - så gå till http://www.stadshus.blogspot.com/ för att se en urbra filmsnutt om utveckling.

onsdag 9 december 2009

Gästbloggning: Varför det är god idé att skaffa en Pippi Långstrump tatuering vid 44-års ålder!

Har i flera år funderat på att skaffa mig en Pippi tatuering. Reaktionerna har väl varit lite blandade, alltifrån höjande ögonbryn, rynkade pannor till guud, vad häftigt gör det. Några har frågat, varför jag just vill ha en Pippi tatuering. Då har jag svarat att min tatuering måste betyda något (för så ska man ju svara idag) och jag tycker verkligen att Pippi är en häftig tjej, hon representerar girl power för mig.

Pippi var min absoluta favorit i Astrid Lindgrens värld när jag växte upp, jag hade nog Pippis äventyrslust i mig, men också inslag av den något ängsliga och präktiga Annika. Nåja, den kluvenheten delade jag säkert med många andra barn, att vilja massa saker, men kanske inte våga fullt ut alla gånger. Pippi var ju aldrig rädd för någonting och det var väl bland annat därför hon var så omtyckt och beundrad.

För nåt år sedan letade jag febrilt efter en bra bild på Pippi, för hur Pippi ska se ut på min tatuering har jag klart för mig. Absolut inte den där nya Pippi, nä den går bort direkt, den första Pippi gillar jag inte heller utan det ska vara den där ”mellanPippi”. Ni som kan er Pippi vet vilken jag menar. Men jag hittade inte den ultimata bilden och idén om en Pippitatuering rann ut i sanden.

MEN……. så var jag på en föreläsning på Mälardalens Högskola för en tid sen. En helt fantastisk föreläsning under temat "Det sociala livets emotionella grunder - kan vi lära oss någonting av Pippi Långstrump” med professor Bengt Starrin. Denna Bengt bjöd på show, det var ingen traditionell föreläsning, utan vi fick sjunga och det spelades teater på scen. Aulan på högskolan var fylld och alla satt med ett leende på läpparna och även om budskapet var paketerat på ett humoristiskt och lättsamt sätt, så fanns det ett mycket tänkvärt och viktigt budskap.

Bengt pratade om emotioner i förhållande till vår kultur och hur vi har påverkats av de normer vi har i vårt samhälle. Att visa känslor är ju inte alltid tillåtet och passande i vår kultur, att bli väldigt arg bland andra människor är inte accepterat, inte heller att gråta offentligt. I vår kultur ska man visa upp lite lagom passande känslor, större känsloyttringar anses onormalt och opassande. Ska vi visa känslor på ett accepterat sätt får vi besöka idrottstävlingar eller rockkonserter, där å andra sidan lever vi ut känslor så det står härliga till, vi klär oss i favoritlagets dräkter och målar våra ansikten, sjunger och härjar.

Bengt var övertygad om att bland annat så kallade bokstavsdiagnoser till viss del kan ha sitt ursprung i att det ställs krav på barn framförallt i skolan att sitta stilla, vara tysta och koncentrerade, hade dessa barn levt i en kultur där andra normer gällt så hade problemet inte varit lika stort. Tänkvärt tycker jag.

Tillbaka till Pippi Långstrump, Bengt använde Pippi som exempel utifrån hur hon (ja egentligen är det ju såklart Astrid Lindgren) utmanade överheten under 40-talet när de första Pippiböckerna släpptes, genom sitt sätt att vara och ifrågasätta gällande normer. Pippi ansågs av etablissemanget som ja, rent av lite samhällsfarlig, en ledande psykiatriker menade på fullaste allvar att om barn fick läsa Pippi skulle de bli psykiskt sjuka och hamna på mentalsjukhus. Det var starka krafter som sågade Pippi längs med fotknölarna, däremot tog folket emot Pippi med öppna armar. Vad var det då som Pippi gjorde som ansågs så skrämmande och hotfullt.

I Pippis värld finns få regler för vad man får göra och hur man ska uppföra sig. Hon ifrågasätter på ett logiskt sätt de regler och normer som gäller och på grund av att det många gånger inte finns några logiska förklaringar till varför barn måste vänta till sist innan de får ta från kakfatet, så faller hela normen, det vill säga, eftersom normen inte vilar på någon logisk grund, blir den blottad lite som Kejsarens nya kläder. Så den ena normen/regeln efter den andra faller ihop och blottas av Pippis finurliga sätt, luriga frågor och galna upptåg.

Pippi ifrågasätter hur skolan fungerar, varför måste man kunna pluttifikationstabellen, att barn ska stå i skamvrån när de inte kan svara på frågor. Hon sover med fötterna på huvudkudden. Hon slänger upp mobbare i höga träd. Hon ger de gråtande tjuvarna guldpengar. Hon bryter mot sociala normer både uttalade och outtalade och de vuxna förfasas över denna skandalösa flickunge. Till råga på allt är hon ju inte ens söt.

Pippi månar om sina vänner och tar sig an orättvisor när hon springer på dem. Vissa gånger är hon både lite plump och otrevlig. Hon är full av upptåg och äventyr, har en stark tro på sig själv. Men samtidigt skymtar det ibland fram en sorgsenhet och ensamhet över Pippi. Pippi är nog världens starkaste tjej, men hon är inte perfekt och hon behöver också andra människor.

Så visst känns det självklart, att nu återigen sätta fart med min blivande Pippitatuering. Nu blir det till att leta upp det rätta Pippimotivet och bestämma mig för var hon ska få sin plats. Förhoppningsvis kan hon visas upp för allmänheten till sommaren.



Värt att veta om stadshusbloggens gästbloggare:

Namn: Lena Carlberg
Relation till bloggägaren: Jobbarkompis på Bou – bakom bardisken på Ölkultur ibland
Familj: liten men naggande god – en dotter på 18 år (och den vanliga tjocka släkten såklart)
Yrke: Personalkonsult
Älsklingsfärg: Lila
Ögonfärg: Grön
Hårfärg: Mörk
Längd: Jättelång
Vikt: okänd – äger ingen våg
Tycker om: Fred och människor som får mig att skratta och bli glad
Tycker illa om: Krig och för mycket allvarligheter
Är bra på: att bjuda på mig själv, håller alltid det jag lovat och är en ”människo” människa
Är inte så bra på: att hålla ordning, göra klart det jag påbörjat och att ha tålamod
Aktuellt just nu: Funderar på vad jag ska ge mig själv i julklapp

söndag 6 december 2009

Massor av musik

Musikklasser och musikskolan i Eskilstuna bjöd på årlig Luciakonsert i stadens sporthall idag. Det var första året jag besökte konserten som alltså arrangerats flera år i rad. Det är första året eftersom sonen nu går i musikklass.

Jag är imponerad - konserten var fantastiskt bra - en av de bästa någonsin enligt lokaltidningen.

Fast lite avundsjuk är jag också. Det ser ju så förbannat kul ut att sjunga i kör. Varför sjunger inte jag i kör? Det skulle passa mig perfekt. Min medelmåttiga sångröst skulle lätt försvinna bland en skönsjungande skara körröster samtidigt som jag skulle få chansen att stå på scenen och känna mig som en riktig världsstjärna.

Några medelmåttor var det inte på scen idag.

De såg ut och lät som världsstjärnor allihopa!

Tänk att vi har sådana fantastiska musiktalanger rännandes runt på våra kommunala skolor. Samtliga solister hade lungt tagit sig till finalen i Idol...och vunnit den! Kören lät och såg ut som en änglakör - förutom på slutet - då värsta buset bröt ut. Jag såg nog att sonen och hans kompisar tyckte att det var hur skoj som helst att kasta huvudprynader på varandra och inte bara snurra dem i luften så som repeterat.

Att vi har och har haft fantastiska musiktalanger rännandes på våra kommunala skolor har i och för sig länge varit känt - några har redan blivit, om inte världskända, åtminstone Sverigebäst. Kan bara hoppas att både de och musikskolan fortsätter att leverera musik non stop:

Att blogga eller inte blogga - det är bloggfrågan

Snart är det ett år sedan jag kapade den här bloggen och gjorde den till bara min. Dessförinnan tjänstgjorde den som bokcirkelblogg åt Malva i ungefär två år.

Sista tiden har jag haft låg bloggaktivitet - vet faktiskt inte riktigt varför - känns som jag börjat tröttna...

Om man vill förbättra sin blogg - eller kanske bara sin verksamhet :) - kan man välja att använda sig av ett antal förbättringsverktyg. Ett förbättringsverktyg är ett sätt, en metod eller modell som underlättar förbättringsarbetet. Kompisarna Bergman och Klefsjö talar om "de sju förbättringsverktygen", vilka alla har olika funktioner och som passar i olika sammanhang. Ett offensivt kvalitetsarbete går ut på att ständigt förbättra - det går alltid att bli bättre, snabbare, billigare!

Det kanske kan vara något för min blogg - att analysera den och försöka hitta vad som behöver förbättras. För att komma igång väljer jag att göra en SWOT-analys vilket är ett sätt att få fram en nulägesanalys.

Klart jag behöver en nulägesanalys för att få koll på just nuläget - som det känns nu har jag ju inget koll på något läge alls. En SWOT-analys går ut på att hitta styrkor, svagheter, möjligheter och hot och att sedan ställa dessa faktorer mot varandra.

En SWOT-analys av stadshusbloggen
- ska bloggen finnas kvar?

Styrkor
  • Bloggaren har (haft åtminstone) massor av tankar som far runt i skallen och som behöver komma ut någonstans
  • Bloggaren tycker att det är kul att skriva samtidigt som bloggaren får träna upp sin skrivförmåga genom bloggandet
  • Bloggen har inte bara ett enda budskap utan här bloggas det högt och lågt
  • Bloggen är ett bra sätt för bloggaren att hålla kontakt med vänner och att få nya vänner
  • Alltid roar bloggen någon
Svagheter
  • När/om bloggaren inte bloggar regelbundet tappar bloggen besökare och det är då inte heller lika kul för bloggaren att blogga
  • Bloggen har inte ett tydligt budskap utan här bloggas det högt och lågt
Möjligheter
  • Bloggaren tar in gästbloggare vilket gör bloggen ännu mer ämnesbred och framförallt spännande
  • Bloggaren får inspirationen tillbaka och börjar blogga mer regelbundet igen
  • Bloggaren skriver om aktuella intressanta och spännande händelser gärna med personliga exempel
Hot
  • Bloggaren tacklar av ännu mer och bloggen bara försvinner ut i ett svart cyberspace hål
  • Bloggaren skriver långa tråkiga bildlösa inlägg om kvalitets- och verksamhetsutveckling dagarna i ända
Sådärja, det var inte så svårt. Nu ska det analyseras.

Hur kan styrkor bevaras, svagheter minimeras, möjligheter tillvaratas och hoten neutraliseras?
Det är uppenbart att bloggaren behöver få tillbaka inspirationen, då bloggande bygger på regelbundenhet. Det är en god idé att ta in gästbloggare, varesig den ordinarie bloggaren är lågbloggande eller ej. Det blir ett spännade och oväntat inslag som överraskande dyker upp både för bloggläsarna och den ordinarie bloggaren.

Om bloggen ska ha ett tydligare ämnesområde eller inte är oklart. Bloggen är främst till för bloggaren själv och vanligen snurrar ju alla ämnen runt i en stor röra i bloggarens huvud och det är ju denna röra som behöver komma ut någonstans. Det är emellertid fullständigt klart att om bloggen ska överleva kan den inte bara innehålla långa tråkiga bildlösa inlägg om kvalitets- och verksamhetsutveckling. Då kommer nog till och med bloggaren själv att tappa bloggsugen.

Sammanfattningvis ser det trots allt ganska ljust ut för stadshusbloggen som väntar på första gästinlägget med spänning. Julvila, massor av mat och oändliga mängder julgodis kan vara just den mentala bloggmedicin som den ordinarie bloggaren behöver för att komma tillbaka på bloggbanan.

Bildnötter
Översta bilden kommer http://www.freefoto.com/
De två andra bilderna kommer från http://www.freedigitalphotos.net/

onsdag 2 december 2009

Bättre fly än illa derivatfäkta

Jag har aldrig fattat vad man ska ha derivata till.

Däremot trodde jag att jag behövde matte C för att kunna komma in på en kurs jag ville gå på högskolan för så där 9 år sedan.

Så jag började läsa in matte C på Komvux, för jag hade bara läst matte på B-nivå tidigare.

På matte C-nivå skulle man på den tiden nästan bara läsa om derivata.

För att kunna räkna ut derivatan ska man lära sig en formel. Det går bra - jag kan lära mig va skit som helst utantill.

Problemet uppstod när jag skulle sätta in värderna på rätt ställen. Då krävdes det att jag förstod vad jag gjorde.

- Kan du ge ett exempel på när man använder derivata, frågade jag matteläraren som var tålmodig, snäll och rätt rolig.

Jag fick ett exempel berättat för mig med kompletterande bilder som ritades samtidigt på svarta tavlan av läraren. Derivataberättelsen handlade om ett paket som en person slängde ut från tredje våningen på ett hus. Paketet landade, helt enligt alla gravitationslagar, på marken.

Först när mina mattehjärnceller hörde denna berättelse blev de jätteoroliga för vad som var i paket och fixerade sig vid det. Kan det varit något ömtåligt? Har det gått sönder? Sedan började mattehjärncellerna att älta VARFÖR den här personen slängt ut paketet genom fönstret. Varför tar man inte trapporna när man vill förflytta ett paket? Eller kanske hissen?

Det var då matteläraren grep in och förklarade att detta bara var ett exempel på derivata och under det förtydligandet inbillade sig mina hjärnceller att derivata måste vara själva farten som paketet färdades i...på något sätt.



- Ok, nu förstår jag, sa jag glatt. Jag har alltså användning av derivata när jag åker nedför Väggen i Hundfjället?

Det där sista var ju inte riktigt sant. Jag skulle aldrig komma på tanken att åka nedför Väggen i Hundfjället. Jag mår illa av att bara stå längst ner i backen och titta upp för den eller att åka sittliften över den - det är tvärbrant - typ 90 grader. Att åka nerför den med mina begränsade slalomtalanger skulle vara korkat...och hemskt!

Nu grep matteläraren in igen och förklarade att: nej oh nej, derivata har inget med skidåkning att göra utan med något helt annat...bla bla bla...

Då tappade jag intresset för matte C. Jag derivatfattade noll.

Detta skedde lämpligt nog ungefär precis samtidigt som jag förstod att jag kunde få dispens från matte C kravet till önskad högskolekurs.

Jag slutade plugga och satt mest och snackade skit under resterande lektioner med mina matte C kurskamrater. Det var kul, så lektionstiden var inte alls bortkastad.

Helt otroligt nog blev jag godkänd på matte C kursen. Betyget sattes endast efter prestationen på nationella provet. Där använde jag sunt förnuft för att lösa uppgifterna, eftersom jag inte hade några inlärda mattemetoder, och derivatauppgifterna lämnade jag förstås obesvarade.

Efter denna spännande derivatahistoria lämnar jag nu tillfälligt över bloggen till min bästa bartenderkompis.

Må hon sköta bloggen lika ömt som tappkranarna på puben.

Bildnötter
Båda bilderna har jag hittat på fotoakuten.se

söndag 29 november 2009

Utan inspiration och idéer


- Varför bloggar du inte längre, frågar bästa vännen?

- Har inget att säga, svarar jag.

Hur i hela världen kan det vara möjligt - mitt huvud brukar koka av idéer som måste ut på ena eller andra sättet.

Nu är det tomt.

Är jag deprimerad!

Nä!

Förvisso tror alla människor att människor som konstant lyssnar på Kent blir deprimerade men jag blir glad av att lyssna på Kent. En del låtar är onekligen lite sorgliga, det är helt sant, men Kent är 100 % inspiration. Jag lyssnar en del på deras nya platta. Den är den bästa av alla. Det har jag alltid tyckt om nyaste Kent-plattan.

Håller jag på att gå emot någon slags 40-års kris?

För när jag fyllde 45 så började jag fylla bakåt - alltså inte 46 därefter utan 44 vilket innebär att jag närmar mig 40-årsdagen med stormsteg.

Barnen blir äldre och jag närmar mig 40 - saknar jag småbarnstiden? Nä, varför ska jag göra det? Att ha tonåringar är nästan som att ha småbarn. Man får ta mig tusan aldrig sova. I natt kom dottern hem runt halv 2 och innan jag visste om jag skulle gå och möta henne vid bussen eller om hon skulle ta taxi så fick hon skjuts hem av en kompis brosa. Lätt att koppla av och sova då, eller?

Var är all inspiration och alla idéer?

Kanske är inspirationen och idéerna på väg tillbaka när jag väljer att skriva ett sådant här blogginlägg om typ ingenting.

Trots en svart bloggmånad hänger jag alltså envist kvar:

onsdag 25 november 2009

Finfin finöl

Det är bara när man extraknäcker som bartender som man har råd med öl som kostar 59 kronor flaskan.

För då får man ju dricks.

Sist fick jag, som tidigare nämnt, hela 81,50 i dricks vilka jag investerade i en flaska 1896 och en flaska Vintage Ale.

Vintage Ale köper man styckevis i lyxig kartong. Bara kartongen betalar man säkert 10 spänn för men vad gör det på en väl tilltagen bartenderdricksinkomst?

Kartonginnehållet håller vad systembolagslappen lovar; en nyanserad, humlearomatisk smak med rostad ton, inslag av fruktkaka, aprikos, smörkola och ingefära.

Tja, det där med fruktkaka vet jag inte för jag gillar inte fruktkaka men jag gillar definitivt den här ölen.

Trots att den är 8,5 % stark smakar den bara fylligt och gott - inte en gnutta alkoholsmak hänger med. Generellt sett föredrar jag svagare öl. Att dricka 8,5 % stark öl blir man så trött av. Jag delade jag min 50 cl Vintage Ale med en annan öldrickare hemmavid och trots det kom John Blund och sömnhälsade på.

Betyg: fyra och en halv glada öldrickare på en femgradig glad-öldrickarskala. Ett öl i smakklass med både Chimay blå och Kwak.

lördag 21 november 2009

Nu är det klart!

Söndagkväll.

Då var det bara gardinerna kvar då.

- Tar du och sätter upp gardinerna så är vi klara med vardagsrummet sedan , säger mannen.

Jag? Sätta upp gardinerna? Vadå för - jag har ju köpt dem - räcker inte det? Visserligen var det Fröken Isakson som var mig behjälplig kring inköpet, men jag betalade åtminstone alldeles själv.

Jag funderade intensivt på hur jag skulle ta mig ur det här arbetsslaveriet som gardinuppsättning skulle innebära. Gardinerna var dessutom helt säkert för långa vilket medför att de skulle behöva fållas - hua! Jag fick en snilleblixt - såklart jag skulle använda mig av det här med kvinnofällor och genusperspektiv - det borde funka!

- Vad menar du, svarade jag. Är det bara för att jag är kvinna som jag ska hålla på med gardiner, fortsatte jag.

- Nej, det är för att du inte gjort något annat i arbetet med att renovera vardagsrummet, svarade mannen lungt.

Hoppsan! Det argumentet hade jag inte väntat mig även om det är helt sant - bara att fålla de där gardinerna och sätta upp dem då...

Som tur var hittade jag ett textillimband som gjorde hela gardinprocessen uthärdlig och titta bara på resultatet - fantastiskt fint!

Nu är i varje fall vardagsrumsrenoveringen klar och jag hoppas det dröjer ett tag innan vi tar nästa rum - det här med gardinpyssel var ganska slitsamt ;)

Bildnot
Nedre bilden: klart å klart - en banankartong med grejor som man inte vet vad man ska göra av har väl alla familjer mitt på golvet i några år, eller?

Inköp av en ny lampa att ställa på tv-bänken är också kvar att göra. Är visst min uppgift det också har jag fått höra. Slit och släp...

söndag 15 november 2009

Lärandemaskinen ökar kunskapen

Bodil Jönsson skriver i boken "Vi lär som vi lever" om de senaste decenniernas stora samhällsförändringar som vi lever med och i samt vilka stora förändringar dessa också innebär för lärandet.

Hon menar att datorn, internet och mobiltelefonen påverkat skolan långt mer än någon läroplansförändring någonsin gjort. Hon menar att det är datorn, internet och mobiltelefoner som i grunden ändrat förutsättningar för mänskligt lärande och samspel.

Bara utbytet av skrivmaskinen mot datorns ordbehandlare har gjort att fokus på textskrivandet nu kan läggas på att granska tankekedjor, prova i vilken ordning delarna passar bäst, grovputsa/finputsa en text istället för att vänta på att tippexen ska torka och sedan hålla på att krångla med att försöka ställa in skrivmaskinen i rätt läge för att skriva i en ny bokstav eller ett ord..

Internet förändrar lärandet både i tid och rum - nu kan man lära när det passar en själv bäst. En föreläsning på internet är repeterbar, pausbar, spolbar både framåt och bakåt - det är åhöraren som bestämmer takten.

Förr var läraren sändaren och eleven mottagaren. Idag är alla sändare, sökare, mottagare och återkopplare på en och samma gång. I det nya kommunikationssamhället strömmar kunskap mellan människor genom exempelvis Wikis, Google och youtube. Rollen som lärare har förändrats. Rollen som elev har förändrats.

Bodil menar att det som gör datorn så mycket bättre än en aldrig så motiverad lärare eller förälder är tre:

  • den ger direkt belöning genom att visa om du blivit bättre
  • den är pålitlig, aldrig på dåligt humör, har obegränsat med tålamod och byter inte ämne själv
  • den är snabb, ofta får man någon sorts respons inom tre sekunder vilket är det tidsintervall som man kan hålla en minnesbild intakt
Vad den också är bra på är variation, vilket Bodil menar är kunskapens moder. Bodil menar att om man beskriver två väl valda exempel för en elev kan eleven nästan alltid själv hitta ett tredje. Det är mycket lättare att gå från två till tre än från noll till ett.

Informationsteknologin ger förutsättningar för sökologin (learning-by-searching) vilket skiljer sig från den klassiska undervisningen (learning-through-instructions). Bodil tycker att "varje elev ska ha rätt att utveckla sin respekt för de egna frågorna, sin förmåga att ställa dem och sin insikt att när man väl formulerat frågan, brukar det gå att hitta svaren." Samtidens elever ska stimuleras i att ställa frågor för att lära sig hur man lär sig, vilket är en nödvändig kunskap att äga i vår förändrade samtid och framtid.

Slutligen menar Bodil att vi lever i en prenässans, vilket innebär att vår tidsålder är framtung - det vill säga inriktad på framtiden. Hon menar att det är en prenässans som innebär att skolan står inför ett pedagogiskt genombrott.

Betyg: Boken får betyg fyra på en femgradig bokskala. Bodil skriver enkelt, begripligt, lättläst och intressant. Hon gör några filosofiska utsvävningar kring prenässansen där jag inte hänger med i alla tankesvängar. Det är väl som Bodil kommit fram till i en tidigare bok - tankar tar tid.

Bildnot:

Veckans dricksöl

Efter en trevlig kväll som bartender på ölföreningen räknade jag till 81,50 i dricks.

Som vanligt väljer jag att investera mina extraknäckspengar i ölutveckling och inhandlade därför:

1 flaska 1698 Strong Ale á 15,40
1 flaska Fuller's Vintage Ale 2009 á 59,00

Den sistnämnda levererades i kartong och är ännu inte öppnad och heller inte avsmakad.

1698 Strong Ale är just en 6,5 % stark ale från Storbritannien. Vad är då en ale? Systembolaget.se beskriver aleöl så här:

"Ale tillverkas genom så kallad överjäsning. Processen har fått sitt namn av att jästen flyter upp till ytan vid jäsningen. Överjäsning sker vid relativt varm temperatur (15-25°C). Den tar förhållandevis kort tid, oftast mindre än en vecka, och ger jämfört med underjäsning mer fruktiga aromer från jäsningsprocessen än från själva råvaran som vid underjäsning."

Jag tror inte att jag gillar öl som smakar frukt men jag gillar i varje fall den här alen. Rätt mycket till och med. Den har en fyllig smak, lagom besk, lite kryddig och med en liten lätt frisk sötma.

1698 får betyget fyra av fem möjliga på en ölskala.

torsdag 12 november 2009

Att ha skylten

En god vän till mig brukar säga att en gemensam bekant "har skylten".

Jag förstår precis vad hon menar. När man diskuterar med vår gemensamma bekant så diskuterar man inte utan han har alltid sanningen. Det är aldrig fråga om att vi byter bilder med varandra för att uppnå ny kunskap - utan det är fråga om att vinna diskussionen - att ha rätt.

Idag var jag på en föreläsning där en man pratade på temat dialog. Han snackade också om att ha skylten och vilket hinder det är att ta fram den där skylten om man vill ha utveckling och förändring. Han menade att en riktig dialog innebär att vi lyssnar till varandra och ställer följdfrågor istället för att leverera svar.

För att uppnå förändring krävs ny kunskap. För att få ny kunskap krävs nytt tänkande. För att tänka nya tankar krävs relationerna med andra. Kvalitén i relationer påverkar kvalitén på tänkandet vilket påverkar kvalitén på handlandet som i sin tur skapar kvalitén på resultatet.

Jag funderar på hur ofta och när jag själv har skylten. För ska jag vara helt ärlig så inser jag att även jag ibland tar upp skylten. Hur många nya tankar missar jag när jag sitter där med min skylt? Hur mycket kunskap har gått mig förlorad på grund av mitt skyltande?

Min slutsats är att det gäller att passa sig.

För det är lätt att snöa in om man väljer att ta fram skylten.

söndag 8 november 2009

Ett blogginlägg om ingenting

Vanligen när jag inte bloggat på en hel vecka har jag varit på resande fot.

Så även nu.

Idag var jag till IKEA i Västerås.

Att shoppa är hemskt. Jag gillar det verkligen INTE. Innan vi åkte försökte jag tänka positiva tankar - min hjärna nästan exploderade - jag försökte se framför mig hur fint och klart vardagsrummet skulle bli efter IKEA-besöket. En kort sekund kände jag nästan, men bara nästan, en liten strimla shoppinghopp.

Så kom jag till IKEA. Då gick det snart över. Först när man kommer in kan man onekligen inte låta bli att tycka att det ska bli lite pyttekul att glo på möbler, men strax efter fåtöljerna börjar utmattningskänslorna att komma.

Ingvar har tänkt på det där. Han vet att vi med svår shoppingallergi behöver motivation. Det är därför han lagt en fantastiskt oas mellan "tag-själv-hyllorna" och mattavdelningen. Efter en god och billig lunch fick jag ny kraft att ta mig genom både lamp- och ramavdelningen utan större nervsammanbrott.

Shoppingturen blev inte bättre av att jag längtade hem till kanske den bästa bok jag någonsin läst. Och till senaste plattan av Kent - fast Kent följde med mig i bilen.

På dit och hemvägen funderade jag på vilken av låtarna på nya plattan Röd som är bäst. Som vanligt har Kent gjort en platta med bara bästa låtar, vilka fick stärka mitt shoppingstressade hjärta:



Textnot:
1) Vilken är den "kanske bästa boken som jag någonsin läst"? Spännande fortsättning följer.

2) Börjar vardagsrumsrenoveringen bli klar - ja det var då sannerligen på tiden! Bloggbildredovisning följer.

3) Men var har människan varit i en hel vecka då - knappast på IKEA, eller??? Det kan man fundera över. Det man inte behöver fundera över är att bloggaren i fråga faktiskt gör allt vad hon kan för att häva finanskrisen med detta fanatiska shoppandet.

söndag 1 november 2009

Övning ger färdighet

Polarna Bergman och Klefsjö hävdar att den enskilt viktigaste komponenten i en process är medarbetarna och deras kompetens - de är helt enkelt den kritiska resursen i organisationen. Avgörande för hur väl en process och organisation fungerar är alltså vilken kompetens medarbetarna har - har de det som behövs för att det ska funka?

Bergman och Klefsjö säger också att det är viktigt att tänka på att kundernas behov och förväntningar ändras hela tiden. Och att syftet med varje process är att tillfredsställa sina kunder med så liten resursåtgång som möjligt. Medarbetarnas kompetens måste alltså förändras för att möta kundernas nya behov och förväntningar.

Författarna jämför med idrottsvärlden, där det är en självklarhet att träna. Författarna menar att det borde det vara i en organisation också, vilket de inte tror att det är. Det krävs övning för utveckling.
Några som tränat en hel del och åstadkommit en rejäl processförbättring är SE-banken. De halverade lånehanteringsprocessen från 40 dagar till 20 dagar. Innan processförbättringen sköttes hanteringen av sex avdelningar och efter av en enda.

Så för organisationer som vill ligga på topp är det bara på med dojorna och börja processträna!

Bildnot
Bild 1: Dojorna har jag lånat på Flickr.com http://www.flickr.com/photos/gloverbryantcommunications/ / CC BY 2.0
På webbplatsen finns massor av bilder att låna under rubriken "Creative Commons" som utlånas fritt mot att upphovsmannen får en länk tillbaka till sin Flickrsida.
Bild 2: Är från Bergman och Klefsjös bok "Kvalitet från behov till användning".

fredag 30 oktober 2009

En riktigt läskig spökhelg!

En riktigt läskig spökhelg!

Tillönskas av plugghästhäxan

Bildnot:
Jaaadå, det är en liten liten skvätt rödvin som förgyller fredagskvällsstudierna.

torsdag 29 oktober 2009

Rolighetisera mera

Alla människor drabbas till och från av existentiella tankar. Typ: har jag levt tidigare liv? Vad händer efter döden? Och var i hela världen tar universum slut?

Att fundera på var universum tar slut kan göra en galen...om man inte redan var det innan man började fundera vill säga.

Någon större framgång i mitt funderande kring dessa existensiella klurigheterna har jag inte haft - det spelar ingen roll hur mycket jag funderar - jag kommer ändå inte på svaren.

Så varför lägga ner tid? Varför inte bara fokusera på här och nu! Vad är meningen med det här livet? Och då blir ju svaret så mycket enklare = att ha så roligt som möjligt så ofta som möjligt!

När jag säger det högt brukar det dyka upp människor i min omgivning som definitivt är släkt med Alfons Åbergs farmor. Alfons Åbergs farmor säger, förvisso mycket klokt, till Alfons och Alfons pappa när de har som tråkigast att "det är bra att ha tråkigt så att man vet när man har roligt. För har man roligt jämt då blir det ingen skillnad och då vet man ju inte att man har roligt".

Så är det såklart.

Men varför i hela friden bekymra sig över att man inte har tillräckligt tråkigt tillräckligt ofta - tråk drabbar en varesig man vill eller inte.

Den som däremot fokuserar på att ha så roligt som möjligt så ofta som möjligt får ett enklare liv.

Det blir enklare att lära nytt. För visst är det enklare att lära sig något när det är roligt!

- Ja, men att lära sig är ju inte alltid kul - det är ofta hårt arbete, säger den där polaren till Alfons Åbergs farmor.

Vem har sagt att hårt arbete är tråkigt? Stefan Holm berättar på UR:s webbplats hur man kan använda sig av idrott för att lära sig matte. Att just lära sig matte kan man säkert göra på miljoner olika sätt. Bara med hjälp av IT ökar variationen avsevärt, då den lilla burken erbjuder matematiska spel, filmer och enastående möjligheter för egna kreativa redovisningspåhitt som stöds av program som exempelvis PhotoShop och Movie Maker. Det är fortfarande hårt arbete att lära sig matte trots att man tar hjälp av datorn - men så himla mycket roligare än att sitta och räkna sida upp och sida ner i "Hej matematik", vilket jag ägnade mig åt under stora delar av 70-talet.

Volkswagen provar teorin om att glädje är det enklaste sättet att ändra folks beteende. Att det inte behöver vara svårare än att göra saker och ting lite roligare för att få till förändringar till det bättre:




Mesta möjliga roligt är således min existensiella filosofiska övertygelse.

Bildnot

Bild 1: DIK:s medlemstidning skriver om att de flesta vill ha kul på jobbet. Det vet managementbolaget Preera då de frågat 1 000 personer om vad det tycker kännetecknar en bra arbetsplats.

Bild 2: Oklart om det är Alfons farmor eller Alfons faster Fiffi. Att bilden föreställer en kvinnlig släkting till Alfons på pappans sida är däremot helt säkert.

onsdag 28 oktober 2009

Visst du?

Shift Happens, eller Did You Know? som egentligen presentationen kallas, är en film som visats över en miljon gånger på webbplatsen YouTube. Det är presentation som några lärarutbildare i USA har gjort för att som de säger "vi behöver ett utbildningssystem som förbereder dagens ungdomar för det 21:a århundradet":

tisdag 27 oktober 2009

Away from keyboard

Det heter inte längre irl - in real life - det heter "away from keyboard".

Varför då för?

Det är enkelt. Internet är också real life.

2, 7 miljoner svenskar har ett facebook-konto. 95% av alla tjejer mellan 19-21 år har ett facebook-konto.

Internet är real life för många. Precis som telefonen är ett sätt att kommunicera är nätet ett annat "i verkliga livet kommunikationssätt".

Några som har kommit på att de kan kommunicera effektivare med hjälp av sociala medier på internet är Riksantikvarieämbetet. De har börjat lägga ut sina bilder på Flickr.

Informationsutvecklare Lars Lundqvist säger till facktidningen ST:s reporter att visst hade de lagt ut bilderna på sin egna webbsida redan tidigare - men hur många hittade dit? Han menar att bilderna måste finnas där människorna finns.


Att människorna finns på Flickr är han rätt säker på. Riksantikvarieämbetet har endast hunnit lägga ut 350 bilder ännu, vilka bara på några månader visats 281 000 gånger! Han menar att satsningen med att lägga ut bilderna på Flickr har lönat sig ordentligt - besökarna klickar in sig på Flickr-sidan, taggar bilderna, lämnar information och kommentarer.

"Vi berikar deras liv med bilderna - och de berikar bilderna med information", fortsätter han.

Tidigare okända människor som finns på ett foto taget i början av förra seklet har identifierats - en bild från 1880-talet på ett okänt tyskt vattenfall har av en besökare kompletterats med en nytagen bild av samma vy och nu vet Riksantikvarieämbetet var i Tyskland det finns.

Tänk vad mycket verklighet man kan få ta del av när man inte är "away from keyboard"!

söndag 25 oktober 2009

En heldag i kulturens tecken

När Malte - Söderbärkes Ölvänner - bjuder in till Ölfestival samlar sig genast Eskilstunas Ölkulturvänner för att delta.

En hel busslast med glada Ölkulturare invaderade festivalen under lördagen. Ölprovning, föreläsningar och utdelning av årets Guldskum stod på programmet. Ett besök på byggdens pizzeria hann några av oss också med.

Trots att provsmaksskvättarna inte var stora och att undertecknads mage ser ut att rymma oändliga mängder orkade jag bara prova mig igenom sådär 7-8 sorter av totalt 125. Man blir urmätt av öl!

Två riktiga hittar var Qvänums Havre Ale och Winter Ale från Oppigårds Bryggeri. Hann också få en skvätt Orange Ale - en favorit från Monks Café innan den tog slut.

måndag 19 oktober 2009

Vad och var är kunskap?

Högskolan i Borås har fått kritik. De ger kursen "Bloggens teori och praktik" à 7,5 högskolepoäng.

De är med i samtiden.


Hon tycker inte att man kan ge en högskolekurs i något som "hundratusentals svenskar redan lärt sig på egen hand".

Jag fattar ingenting.

För det första - vad är kunskap? Är kunskap det man behöver i samtiden? Eller är kunskap det det alltid har varit? Utvecklas inte kunskap som allting annat? Jag menar: en gång i tiden var kunskap att jorden var platt. Den kunskapen har man rätt lite nytta av idag.

För det andra - och detta är roligt - finns bara kunskap att hämta i skolan? Hur många av oss har lärt sig någonting UTANFÖR skolan? Hur många av oss 45-åringar har lärt oss det mesta vi kan UTANFÖR skolan?

Förmodligen de allra flesta av oss fast uppenbarligen inte DN:s ledarskribent.

Fast Malin Siwes har en poäng - klart vi ska ha höga krav på högskolans kurser - nya som gamla.

Bildnot:
Bilden kommer från DIK:s medlemstidning som idag kom i min brevlåda. Jag vet faktiskt inte om DIK är en bra fackförening - men jag vet att deras medlemstidning är bra.

söndag 18 oktober 2009

Vill man vara fin får man lida pin

Utprovning av fotinlägg. Det tar en timme. Minst.

Tur för fotinläggsexperten att jag tvättat fötterna extra nog dagen till ära.

De skulle kännas på, de skulle klämmas på. De skulle spelas in när de gick på ett gåband och de skulle datafotograferas av.

Tur för fotinläggsexperten att han hade humor också.

Det här var ju så nära ett sjukhusbesök man kan komma utan att vara på ett sjukhusbesök så jag var såklart lite nervös och pladdrade på och skojade hit och dit och högt och lågt.

Han hängde med i de skojfriska svängarna.

Under tiden mina fötter stod på en glasplatta för att datafotograferas av frågade han om jag brukar ha ont i knäna.

- Nej, inte direkt. En period förra året hade jag tväront i knäna och då sa mina jobbarkompisar att det berodde på att jag var för tjock, skojade jag...eller gjorde jag inte det...jobbarkompisar?

Hursomhelst blev jag urrädd när han allvarligt höll en 15-minutersmonolog efter min skojfriska kommentar och där hans slutsatsen var att:

- I ett visst fotstegsläge belastas dina knän med 1,5 gånger din kroppsvikt. Dina trivselkilon (?) lägger såklart extra vikt på fotsteget, även om det är marginellt. Men såklart - en lägre vikt ger en lägre belastning. Du måste själv bedömma vad som är mest värt för dig.

Jag pustar ut. "Marginell extravikt" låter klart värt belastningsbesväret mot att riskera skönheten. För att börja utsätta min perfekta trivselviktskropp för något bantningsexperiment har jag inte lust med - kanske slutar det med att jag ser helt utmärglad och osund ut.

HUA!

Nej, vill man vara fin får man allt lida trivselviktspin!

lördag 17 oktober 2009

Med smak av väst

Förra fredagen klirrade 64 drickskronor in i min ölutvecklingskassa efter ännu ett bartenderpass. Hoppsan, säger bloggläsare med fotografiskt minne. Hur går det med bartenderinsatsen egentligen - dricksutvecklingen går rätt ner mot nolläge om ingen skärpning sker.

Nåja, jag är inte särskilt orolig. Kan vara så enkelt att föreningsmedlemmarna blivit bortskämda med den utmärkta servicen och därför börjat ta den förgivet. Det är sån´t säkra bartenderess som en annan får räkna med...

Som vanligt investerade jag öldrickspengarna i ny ölkunskap...och ett säkert kort.

För de 64 kronorna inhandlades:

2 Leffe blonde á 17.90

Matematiskt kunniga bloggläsare ser ju att det där blir hela 66 kronor och inte 64 - generös som jag är inhandlar jag såklart också öl till mannen - kanske mest för att få lite ölsällskap - men ändock generöst. Grebbestad lager fick jag emellertid ölprova på egen hand, då mannens exemplar följde med honom på en utflykt i veckan. Så kan det gå när man försöker vara ölsocial!

Västkustlagern är snäll, medelfyllig och besklagom. På etiketten går att läsa att den har en "fin humlearom" - vilket säkert stämmer då jag inte är ölvetare nog att säga något annat.

Betyg: 3,5 härliga gyllengula västkustsolar. Schysst öl - men ingen hit. Smart att alltid säkra upp med en höjdare som Leffe blonde.

torsdag 15 oktober 2009

En digital härmapa

Polarna Bergman & Klefsjö menar att ett smart sätt att förbättra sina processer är genom benchmarking - omvärldsspana för att ta reda på hur de som lyckas bättre gör för att just lyckas bättre och sedan göra likadant - helt enkelt härma de som är bättre.

När jag var liten var det fult att vara en härmapa.

Nåde den som köpte en likadan tröja som någon annan redan hade. Skäms på den som överhuvudtaget gjorde likadant som någon annan - man skulle vara unik - och man skulle vara först. Annars var man bara en blek kopia!

Märkligt egentligen - man borde ju ha blivit smickrad när någon tyckte att man hade så god klädsmak att de valde att investerade hårt förvärvade och skattade pengar i exakt samma varor som man själv...men icke.

Nu är emellertid den tiden förbi - nu är man smart när man härmas!

Och aldrig har det varit så enkelt. Att rent allmänt ta reda på hur saker och ting funkar eller hur företag och organisationer gör, tänker och marknadsför sig. Det är till och med enklare att köpa kläder - klick klick så var det klart - inte ett trångt svettigt provrum med ljussättning som gör att man ser sjuklig ut så långt ögat kan nå här inte.

För nu finns ju Internet!

Guds gåva till alla processförbättringshärmapor.

Lätt som en plätt surfar man runt och tar del av hur andra gör. Och tänker. Behöver man veta något så frågar man dem enkelt och snabbt med hjälp av e-post eller sociala medium som exempelvis facebook och twitter, på vilka man också kan bygga upp nätverk för att ständigt kunna använda sig av i sitt processförbättringsarbete.

Visst är det fantastiskt bra!

Det som inte är lika bra är att mitt bästa och dagligt använda processförbättringsstöd, med ursprung från småland, imorgon går hem för nästan ett och ett halvt års föräldraledighet. När jag saknar henne för mycket får jag titta på en härmapa som såklart finns på youtube:


Bildnot:
Bild 1 = Den söta härmapan har jag hämtat från fotoakuten.se.
Bild 2 = I engelsktalande länder är man inte en härmapa utan en Copy Cat.

måndag 12 oktober 2009

Certifierad bilskollärare

Nu är jag certifierad bilskollärare.

Mer eller mindre.

Jag är har gått, och såklart blivit godkänd i, den obligatoriska och drygt 3 timmar långa handledarutbildning som krävs för att jag ska få börja övningsköra med dottern.

Fast dottern vill inte övningsköra med mig. När hon förstod att både jag och fadern skulle med på utbildningen sa hon bestämt:

- Varför ska du med? Jag ska övningsköra med pappa!

- Ja, och med mig, sa jag ännu bestämdare.

- Det vill jag inte, säger hon nu bestämdast.

- Och varför inte det, svarade jag fågelholkförvånat.

- För du kan inte trafikreglerna, svarade hon blixtsnabbt.

- Nej, men den har jag redan tänkt ut. När pappa har lärt dig alla regler kan ju du sedan lära mig. Smart va? svarade jag rationellt.

Hon svarade inte utan tittade på mig som om jag var galen - alltså inte sådär härligt Thomas-Di-Leva-crazy utan mer seriemördar-vansinnig.

Nu är jag hursomhelst godkänd som handledare. Jag kunde faktiskt ganska många av de regler som den lite mer erfarne bilskolläraren, tillika kursledaren, hann ta upp på tretimmarsutbildningen.

Vilken härlig måndag - jag har både lyckats få en bilskollärarexamen och biljetter till Kents vårturné. Och precis som Kent har jag full koll på döda vinkeln:

söndag 11 oktober 2009

Hund och hösthelg

Igår var jag hundvakt.

När hunden var ute och gick med mig konstaterade jag att nu är hösten verkligen här. För det var faktiskt hunden som var ute och gick med mig. Jag hade bestämt mig för att vi skulle gå till Djurgården. Det hörs ju på namnet att det är dit man ska gå när man har djur.

Men den här lilla ettriga 4,5 kilos jycken ville inte alls gå till Djurgården - han ville gå sin vanliga "med-sin-riktiga-matte-slinga". Det måste ha sett bra löjligt ut när en bastant medelålders plastmatte stod och drog i ett koppel fäst runt halsen på en liten flugviktsvägande och vägrande hund. Jag lät honom få bestämma färdriktning.

Flugviktaren skulle nosa flera minuter på vart och vartannat grässtrå, vilket gjorde att jag vid otaliga tillfällen fick anledning att lyfta blicken och ingående betrakta den vackra höstfärgsprakande stadsbilden.

EtterNisses tur gick över en liten skogsbeklädd kulle, vilken också generöst bidrog med vackra höstmotiv. Vid ett grässtrå-stopp funderade jag över just färgskiftningarna. Varför blir löven först just gula och röda innan de ramlar av träden och vissnar. Egentligen skulle de lika gärna kunna bli blåa och sedan kanske lila. Jag hann tänka många existensiella hösttankar under hundpromenaden, vilka jag provade på dottern idag.

- Först blir höstlöven gula och sedan röda för att sedan vissna, ramla ner på marken, förmultna och gå in i det eviga kretsloppet. Har du tänkt på att det är som om eld bränner upp sommaren inför vintern...

Hon tittar tvivelaktigt på mig så jag fortsätter:

- Har du någon vetenskaplig förklaring till att löven blir just gula och röda istället för typ blå och lila? frågar jag min dotter som har bra betyg i samtliga NO-ämnen.

- Du är som Thomas Di Leva - har konstiga universumtankar, svarar dottern oväntat.

- Nu förstår jag varför jag har så lätt att acceptera udda och lite konstiga människor, fortsätter hon betänksamt. Det är för att jag vuxit upp med dig, säger hon samtidigt som hon tydligt avslutar den dialogen.

Vad vet jag mer än att hösten är underbar!

Snygga Skogstorp

Skogstorps India pale ale är en ljus föreningsbryggd ipaöl. Precis som kompisen Fröslunda säljs den från och med någon vecka sedan på systembolaget.

Som fotbollsöl är den perfekt. Framför allt när svenska landslaget spelar VM-kval mot Danmark.

För då är Skogstorps snygga ipaöl den enda behållningen. En riktig god behållning.

Skogstorp är ett fylligt öl som har bryggts på pilsnermalt med stänk av wiener- och karamellmalt. Sedan tidigare ölerfarenheter vet jag att jag är kompis med just karamellmalter.

Enligt Skogstorpsölet alldeles egna webbsida har ölet en kantig beska som hänger kvar länge och som inte är något för "veklingar". Trots att jag själv inte upplever mig som någon öltuffing tycker jag att beskan är perfekt avvägd.

Svenska landslaget skulle definitivt behövt lite Skogstorp-power inför danmarksmatchen...

Betyg: fem snygga Skogstorpssmaker av fem möjliga.

lördag 10 oktober 2009

Hopplöst?

VM eller inte VM - det är frågan!

Ikväll gäller det! Ärligt talat tror jag inte mycket på Sveriges chans.

Det känns som om de svenska fotbollslirarna mest är där för att de måste, typ som vid bostadsrättsföreningens höststädning - ingen har någon egentlig lust men alla känner sig tvungna att ställa upp för föreningen.

Förmodligen har jag fel.

Förhoppningsvis har jag fel.

Att få spela i landslaget måste ju vara värsta fotbollsgrejen. Även för världsstjärnor som Zlatan. Det kan helt enkelt inte vara så att han tänker: -Ok, jag tar med mig krattan och skurhinken och ställer väl upp för laget dååååå! när Lagerbäck ringer och säger att det är VM-kvalmatch på lördag.

Men varför känns det som att det inte finns någon energi i laget? Var är "the fighting spirit"? Det känns som om de släpat sig till höststädningen och önskar att den snart ska vara överstökad.

Trots hopplösheten kommer jag självklart att bänka mig i tv-soffan för att hoppas och hejar på Sverige ikväll.

Vad gäller matchresultatet hoppas jag att jag för en gångs skull har fel ;)

Bildnot:
Man kan säga vad man vill om svenska landslaget - men snygga är dom. Bilden har jag lånat från http://svenskfotboll.se/