söndag 31 augusti 2008

Så här dags om en vecka - del 2


Så här dags om en vecka har jag precis slagit mig ned med en bok på en solstol vid poolen - alltså ställt in kroppen i det läget den kommer att befinna sig i under princip hela veckan.

Med en rejäl frukostbuffé och en ganska fjuttig flyglunch i magen kommer mat- och sovklockan snart att göra sig påmind varför jag ganska omgående blir tvungen att förflytta mig till närmaste restaurang. Där kommer jag nästa helt säkert att beställa en grekisk sallad och en kall god öl.

Så här dags nästa vecka helt enkelt.

NedräkningsDirreN

lördag 30 augusti 2008

Så här dags om en vecka...


Nu börjar följetongen "Så här dags om en vecka..." här på stadshusbloggen. En berättelse i sju delar om en angenäm nedräkning - åtminstone för nedräknaren.

Som bloggläsare har du valet att strunta i att läsa - värre är det för nedräknarens arbetskamrater. Berättelsen finns nämligen här på bloggen i skrift samt i nedräknarens fikarum i form av tal på samtliga raster under kommande vecka. Ingen ska undkomma - alla ska veta. Kanske blir det semester för alla inblandade veckan därefter ;)

Ungefär så här dags om en vecka sitter jag och min kamrat på tåget till flygplatsen. Vän av stadshusbloggen undrar nu hur det står till: ska verkligen människan ta tåget till flyget?!

Man har väl lärt sig.

Flyget går söndag morgon - tåget går lördag eftermiddag. Det ska funka.

Väl på flygplatsen checkar vi in på hotellet som ligger mellan terminal 4 och 5. Därefter äter vi en god middag för att ta tidig kväll. Frukostbuffén öppnar nämligen 05.00, vilket innebär att vi har beräknat anlända till frukostrestaurangen 04.55 för att säkra de bästa platserna.

Flyget avgår strax efter 07.00 och eftersom vi "bor" på flygplatsen kan vi äta en låååång och riklig frukost. Man vet ju aldrig när det blir mat igen!

Så här dags nästa vecka helt enkelt!

NedräkningsDirreN

fredag 29 augusti 2008

2:a pris


Jag är med i ett vinlotteri.

Jag brukar aldrig spela på något överhuvudtaget. Ser det som meningslöst. Titta en gång på bingolotto och blev avskräckt. Där vann stackars oskyldiga spelare de allra märkligaste priserna typ 25 kg kattmat eller en årsförbrukning Pampers!

För ett par dagar sedan blev jag emellertid erbjuden att delta i ett vinlotteriet och då förstod jag hela meningen med att att spela.

Lyssna och läs: satsa en flaska vin - ha chansen att vinna 11!

Verkar för bra för att vara sant?

Nästa - jag vann andra pris = sex flaskor vin!

Vinlotteri - det är grejor det!

VinlotteriDirreN

torsdag 28 augusti 2008

Böcker som gemensam nämnare

På min nya arbetsplats pratas och diskuteras det böcker på höjden och bredden. Varje fikarast är det minst en ny bok som avhandlas. Den ena intressanta titeln efter den andra penetreras. Snacka om att jag stortrivs. Det är nästan så jag blir stressad över alla böcker jag vill läsa. Som tur är har jag en superbokläsare till rumsgranne. Han om någon kan ge snabbrecensioner när orken tryter. Han har säkert en intressant teori om min idol Evert Bäckström. Det är nog snart dags för en gemensam avhandling om kriminalkommissarien. Det kan bli intressant. Riktigt intressant. Vad tror du om den saken, Dirren?

AnnaPanna

Tätt intill Can

Nu har jag blivit riktigt berörd. Igen får jag skriva. Jag har läst "Tätt intill dagarna -berättelsen om min mor" av Mustafa Can. Och det ni, det är en stark bok som får tårarna att rinna ett antal gånger. Can skriver om kärleken till sin mor, sitt hemland och sitt nya land. Han fångar känslor och situationer på ett speciellt sätt. Jag kände mullbärsträdens och jordens doft i den fattiga bergsbyn i Kurdistan. Jag kände sorgen vid sjukbädden som förenade familjen och släkten. Jag kände frustrationen över att inte behärska språket och de osynliga koderna och så vidare.

Ja, det här är en bok som omfångar mig som läsare. Den ger perspektiv och insikter som både känns jobbiga och upplyftande. Mer än så här vill jag inte avslöja av boken. Du måste helt enkelt läsa den själv.

Betyg: fyra självklara guldstjärnor.
AnnaPanna

onsdag 27 augusti 2008

Kånfärans

- Nä, hann ju inte till golfbanan - vinprovningen kom emellan. Efter en tre timmars båttur satt det ju fint med lite vinprovning, hö hö, säger min kamrat som står i dörren och väntar på sin dotter som besöker min dotter.

- Tufft program alltså - fem dagars konferens i Italien. Fint väder hade vi också - kolla brännan, fortsätter han och jag ser en skarp markering mellan kläddold hud och italiensolbelyst hud.

Jag har också varit på konferens, fast i två dagar, fast utanför Flen. Superfint ställe - bra på alla sätt. Själv är jag, som min kamrat, rätt slut efter konferensandet, fast kanske av lite andra skäl.

Två dagars späckat program varvat med arbetspass och föreläsningar, och där arbete till och med var föremål för diskussion under middagen, sätter sina spår. Jag känner mig rätt trött och sliten - tur att jag har semester snart (å då fick jag det sagt igen!).

Nåväl, även min konferens innehöll helt fritidsrelaterade inslag såsom ett allsångspass, som i sin tur genererade dans, mellan middagen och John Blunds entré.

Det är bra med konferens - och det tar på krafterna!

KonferensDirreN

söndag 24 augusti 2008

1 till 9


Golfbanan var öppen idag - hål 1 till 9.

Jag skickade ut en spejar ett spana in spelbarheten - det var smart gjort. Han kom hem och var blöt om fötterna och inte hade han många poäng med sig heller.

Så jag gjorde klokt i att fördriva dagen på en annan gräsmatta - min egen. Den har jag klippt. Det var jobbigt och tråkigt men nu är det gjort och nu är den fin och kort.

Bättre var det att fika med ressällskapet och planera minibarbeställningar. Å så käka rulltårta förstås. Snart sitter vi där i solen och bryr oss inte ett dugg om gräsmattor.

SöndagsDirreN

lördag 23 augusti 2008

Stopp!

Vem har kallat på regngudarna?! Golfbanor regnar sönder, humör regnar bort...

Nej, försvinn med er - det är faktiskt fortfarande sommar!

SolskensDirreN

torsdag 21 augusti 2008

Långsamma muskler

Golfträning! Svingpass på ranchen. Tränaren ger oss varsin hink boll och säger: Slå! Efter några bollar fortsätter han: Vad vill ni ha hjälp med?

- Jag vill kunna slå längre - min sving är lite fjuttig, säger jag med stor självinsikt (som vanligt bör tilläggas).

Han nickar instämmande och säger:
- Ja, du behöver få mer fart på svingen. Han visar mig tekniken och jag får göra två övningar: slå på ett bildäck så det rör sig över ranchgränsen och vända klubban upp och ner för att få "swichljudet" på rätt ställe i svingrörelsen.

Jag fortsätter att slå på bollar. Han ser fortfarande inte nöjd ut trots övningarna. Han visar igen och hjälper mig handgripligen. Det hjälper INTE. Då säger han:
- Du kanske inte har så snabba muskler!

Jag BLÄNGER på honom.

Han fortsätter: - Nåväl, jag har tränat elitgolfare som inte har så snabba muskler - man kan alltså bli bra ändå!!!

På vägen hem från träningen får jag en sådan här Deja vú upplevelse.

Jag och ett gäng kamrater träffades en gång om året för att idrotta. Vi provade på lite olika bollsporter: badminton, basket, innebandy och vollyboll. Idrottandet utmynnade som tur var alltid ut i gemensam middag och fest (det var därför jag deltog överhuvudtaget). Vollyboll tyckte jag var rätt trist. Vid andra tillfället vollyboll bestämde jag mig för att mitt bidrag till laget skulle bli att psyka motståndarna. Nu snackar vi specialistkompetens!

När så en motståndare var för sölig och inte tog bollen (som självklart inte jag skickat över nät utan någon annan i mitt lag, jag lät nämligen de andra sköta det här med bollandet) så ropade jag:
- Är det du som uppfunnit slow-motion?!

Själv skrattade jag så jag höll på att kissa på mig. Det gjorde inte mina motspelare, än mindre mina lagkamrater. Däremot kläckte en av mina så kallade lagkamrater ur sig riktat till mig:
- Var det du som uppfann stillbilden?

Mina muskler är nog långsamma. Men jag kan bli en bra golfare ändå - så det så!

MuskelDirreN

tisdag 19 augusti 2008

Usch!

Shadow man av Cody Mcfadyen är en riktig mardrömshistoria. Egentligen läser jag inte sådana här böcker...jag tycker att de är FÖR läskiga.

Boken handlar om en FBI-agent, eller till och med ett helt gäng agenter, som jagar en psykopat som mördar unga kvinnor, vilka livnär sig på icke skattepliktig verksamhet.

Psykopaten är verkligen galen i ordets rätta bemärkelse...usch...jag går inte in på några detaljer.

Trots att boken är läskig och äcklig kan jag inte släppa den - jag måste veta vad som händer. Den är verkligen välskriven, både historien och språket flyter på för fullt.

Betyg: 5 mardrömmar av 5 möjliga. Läs den om du törs!

BokDirreN

måndag 18 augusti 2008

7,5 poäng klokare

Nu är jag officiellt sett 7,5 poäng klokare. Alla mina inlämningsuppgifter är rättade och betygssatta så nu väntar jag bara på att skolan ska skicka betyget...eller hålla en stor fin utdelningscermoni med trerättersmiddag och tal av rektorn för bara för mig.

Nej, så blir det ju inte...jag har gått en distanskurs på webben och får alltså ta ut mitt betyg alldeles själv.

Kursen har varit bra. Jag har ett studieuppehåll till vecka 45 framför mig, sedan loggar jag in på fortsättningskursen Ledarskap och organisation. Ytterligare 7,5 poängs klokskap!

PlugghästDirreN

söndag 17 augusti 2008

En författares bekännelser

"Sommarbarn" är en fängslande berättelse om författaren Katerina Janouch barndom i Tjeckoslovakien, Danmark och Sverige. Katerina föds i Prag och har ljusa minnen från barndomsstaden fram till sovjetmakten intar Tjeckoslovakien 1968. Familjen är inte längre välkomna i landet och bestämmer sig för att flytta. Flyttlasset går först till Danmark innan de slutligen hamnar i en förort till Stockholm. Här, i det nya och kalla landet får Katerina en tuff start med inslag av utanförskap i form av mobbing och 70-talets kollektiva syn på hur invandrare ska integreras i det svenska samhället. Tragiskt. Trots den kassa starten förändras livet till det bättre och Katerina får nya vänner och positiva upplevelser av det nya lagom-landet.

Jag lyssnade på boken som Anna Parrow läste. Jag är inte så imponerad av hennes förmåga att förmedla berättelsen. Hon läser forcerat och missar de obligatoriska konstpauserna. Magandningen är minimal med andra ord. Synd. Jag tror att boken gör sig mer rättvis om du läser den. Trots min dissning av uppläsaren är det en bok jag vill rekommendera dig att läsa. Den ger perspektiv på hur det är att komma till Sverige och inte behärska vårt språk, kultur och våra osynliga koder. En bok i mångfaldens tecken helt enkelt.
Bildkälla: bokus.com

Betyg: tre självklara guldstjärnor
AnnaPanna

lördag 16 augusti 2008

Husmorssemester 3.0

Nackspärr...håller visserligen på att gå över - MEN ÄNDÅ!

Sitter och glor på värsta "rent-tvätt-högen". Är rätt säker på att det är vetenskapligt bevisat att det är direkt farligt att låta kroppen utföra sådana onaturliga rörelser som att vika och stryka tvätt när man har nackspärr - bäst att låta bli!

Ingen golf, heller.

Ja, då får jag helt enkelt ta och gå igenom fina katalogen som kom från snälla flygbolaget häromdagen. De har massor av särskilda priser just för mig - just nu! Hum, hur många påsar Djungelvrål orkar jag bära? Besluten är svåra och många.

Det är ju så att om tre veckor åker jag på husmorssemester. Som äkta husmor måste man få sig en helt fri vecka från sysslor som att safta och snylta...sylta menar jag..., magla lakan och putsa fönster.

Om tre veckor då åker jag och min kamrat A iväg på husmorssemester för tredje gången - tredje gången gillt?! Ja, kanske för konceptet "Husmorssemester vartannat år". Det är nog istället läge att börja husmorssemestra varje år framöver med tanke på allt slit och släp som hushållssysslor medför.

HusmorssemesterDirreN

fredag 15 augusti 2008

Nja..näää

Gunillas man försvann spårlöst 1991. Han lämnade gravida Gunilla, en två-årig son tillsammans med nästan två miljoner i skuld. Gunilla får efter 10 år Martin dödförklarad. Tre år senare "återuppstår" han. Under denna mardrömstid lever Gunilla i en svår och otrygg ekonomisk situation.

Så sammanfattas boken "Gunillas man försvann" på dess baksida. Låter som en intressant och facinerande historia, eller hur?

Nja...tja...nää - alltså boken lyckas inte med egentligen någonting utom att skapa frågetecken och irritation. Berättelsen är ryckig och osammanhängande. Språket flyter dåligt och jag, som annars inte är så noga, hittar till och med meningsuppbyggnadsfel! Då har man verkligen tappat fokus när man läser!

Sedan undrar jag en hel del över Gunilla själv som alltså skrivit boken. Hur tänkte hon? Martin försvinner, innan det stora försvinnandet, spårlöst i en vecka. Han kommer emellertid tillbaka efter en veckas vistelse i Berlin. Han förklarar sitt beteende med att "det blev för mycket".

Jaha.

När Martin försvinner andra gången - trettonårsperioden - är Gunilla och Martin gifta men särbos då Gunilla tycker att det är för påfrestande att bo ihop med en man som bara jobbar och inte bryr sig om familjen.

Ok. Varför överhuvudtaget vara gifta? Den här mannen kan väl knappast sortera under kategori pålitlig med tanke på "det-blev-för-jobbigt-försvinnandet" - ringde inga varningsklockor? Och varför inte ens tänka tanken att karlfan är i Berlin även trettonårsgången - där det visar sig att han hållt sig gömd. Hade varit rimligt att försöka leta upp fanskapet där och utkräva hans ansvar - eller bara ge honom en stor fet snyting.

Slutligen - det som stör mig allra mest - under den period när Gunilla och Martin var gifta särbos hade inte Gunilla någon inkomst utan fick pengar av Martin när hon behövde. Gunilla hade överhuvudtaget ingen som helst koll på ekonomin. Hur tänkte hon då?! Inte ha koll på ekonomin när man har en man som kan försvinna spårlöst i en vecka för att "det-blev-för-jobbigt". Herregud - skulle jag försvinna från mitt arbete varje gång det blir för jobbigt skulle jag aldrig vara där!!!

Nåväl, trots att Gunilla har skrivit en tafflig, osammanhängande bok på utkastnivå är ändå min bild av Gunilla att hon är en enastående mor. Hon har trots denna härva uppenbarligen uppfostrat två söner helt på egen hand - och jag får intrycket av att hon gjort ett bra jobb. Hon har inte sett en dålig ekonomi som ett hinder, utan hon och barnen har haft ett rikt socialt liv. Gunilla uppskattar det enkla och verkar ha kunnat vända en ekonomisk svår situation till något positivt genom att tillvara ta de möjlighet som står till buds.

Betyg: Boken får omdömet "Kan bli något" men då från en utkastnivå. Högsta betyg utdelas däremot till Gunillas vänner som verkat vara helt fantastiska - jisses, vilken kvinnokraft!

BokDirreN

torsdag 14 augusti 2008

620 kronor

Idag var jag på det årliga besöket hos tandläkaren. För den oanständigt höga summan 620 kronor fick jag höra min tandläkare under cirka 15 minuter oja sig över vilka enastående fina tänder jag har.

Till saken hör att det var han som för 10 år sedan bytte ut 9 stora och gräsligt fula amalgamfyllning till 9 visserligen fortfarande stora men nu skitsnygga porslinsfyllningar i min mun. Ja, ja - det är förvisso jag som har borstat dessa porslinsfyllningar, och det runt omkring, sedan dess - så javisst, jag har ju också en del i det lyckade resultatet.

620 spänn ville han ha och då köpte jag också 2 askar tandstickor. De har jag ställt i badrumsskåpet brevid de askarna som jag köpte förra och förrförra året. Tandläkare tycker om när man köper tandstickor - de tycker att man är ordentlig då! Det är viktigt för mig att göra ett bra intryck.

770 spänn skulle det ha kostat står det på "Tandvårdsfakturan". Koden FK ATB betyder att staten numera skjuter till 150 spänn när man besöker tandläkaren. Tack snälla farbror Reinfeldt - nu måste jag fundera på vad jag ska göra för alla de pengar som vart över.

Förresten jag tittade på TV medan jag satt i väntrummet och väntade på min tur - eller otur då! På Denivision visades bland annat en trailer från nya Arn filmen - den var så pass utförlig så nu behöver jag nog inte se själva filmen. Så där cashade jag in ytterligare 85 spänn på sparakontot.

Nästa gång jag går till tandläkaren ska jag låta bli att köpa tandstickor och komma ännu tidigare så jag hinner se ännu flera utförliga filmtrailers. Då kanske tandläkarbesöket till och med blir en ekonomisk vinst.

TandsticksDirreN

På bilden ser ni väntrummet med TV:n som alltså visar en sändning från Denivision. Dock ej Arn.

He´s back!

Kriminalkommissarien Evert Bäckström ska lösa ett mordfall. Ett fall som från början mest liknar ett fyllskallemord. Det visar sig snart vara mer komplicerat än så och mordet har beröring med andra händelser som gör att Bäckström får en del att bita i.

"Den som dödar draken" - Leif GW Persson är en riktigt bra kriminaldeckare och är du som jag ett stort fan av Evert Bäckström måste du läsa/lyssna på boken! I denna har Bäckström huvudrollen och vi får vara med om både hans yrkesmässiga och privata fram- och baksteg. Hans äventyr har mycket hög skrattfaktor. Det var länge sen jag skrattade så hjärligt när jag läste/lyssnade på en deckare.

Persson har ett drivet och rappt språk och är grymt duktig på att förmedla karaktärernas sympatiska och mindre sympatiska drag. Jag lyssnade på boken som Peter Andersson läste. Han gav bokens karaktärer trovärdighet och har en behaglig röst att lyssna till.

Betyg: fyra iskalla guldstjärnor
Bildkälla: bokus.com

AnnaPanna

onsdag 13 augusti 2008

Aj!

Lagen om alltsförjävlighet har slagit till igen!

Denna gång i form av en nära förestående nackspärr. Den kom som en blixt från en klar himmel, nä så var det ju inte, den kom snarare smygande som en mördarsnigel från helvetet. Jag har i flera dagar känt av en stel och allt mer öm nacke, men som vanligt har jag hoppats på att det går över om jag inte känner efter så mycket.

Kan det vara så att Fröken Isakssons ryggont på något digitalt mystiskt sätt bloggsmittat mig?

Vad vet man vad vet man? Vad jag vet är att golftränandet ligger nere och att jag känner mig rätt gnällig.

Hoppas för allas bästa att nackspärren snart går över.

NackspärrsDirreN

Bilden visar en mördarsnigel som smyger runt i en gräsmatta! Osäkert om den kommer från helvetet eller komposthögen.

måndag 11 augusti 2008

Blääää

Idag hatar jag golf!

Skitsport!

Gick av banan efter ungefär 6 hål.

Åkte hem.


Tränade på Guitar Hero istället.

Mycket roligare.

Jag fick fem stjärnor och klarade Alice Coopers låt School`s out till 98 %.

GuitarHeroDirreN inte GolfDirreN

söndag 10 augusti 2008

Tonårsmorsa

För tretton år sedan, så här dags, hade jag en jättestor mage. Nåväl, jag har en ganska stor mage nu med, men skillnaden är att min mage för tretton år sedan var stor för att jag hade en bebis i den - nu är det mest 4-pack mums-mums och smågodis som fyller ut.

Hursomhelst för tretton år sedan blev jag tvåbarnsmamma klockan 23.45. Sonen var beräknad till den 11 augusti och kom en hel kvart för tidigt.

Idag är jag ingen äkta barnmamma längre - alltså mina barn kommer ju alltid att vara mina barn men enligt svensk standard är en tonåring inte ett barn utan en ungdom. Då ska de ha bankkort och leg och börja shoppa själva och hålla ordning på sig...så där lagom mycket.

Fördelen med att vara en tonårsmorsa är nog att nu kan jag börja gnälla över sån´t som småbarnsmammor gnäller över - typ jag är så trött för jag får aldrig sova (de sitter uppe hela nätterna och ska hämtas sent från kompisar och partyn och så). Så ni kan alltså börja tycka synd om mig redan på en gång ;)

En annan fördel är att jag får ta del av roliga spel såsom sonens födelsedagspresent Guitar Hero. Resultatet av mitt första försök ser ni på filmen nedan.

video

Sonen däremot fick omdömet "You Rock!" direkt. Tja, får jag träna ett tag fixar jag nog det också...bäst att ladda upp med rejält med mums-mums och smågodis!

TonårsDirreN

På översta fotot ser ni mig med stor mage trots att jag bara var i sjunde månaden i väntan på dottern. På samma bild ser ni också exempel på vad som ger stora magar numera. Och visst hade jag fina mamma-kläder. Betänk att detta var -93, H&M:s mamma-avdelning var inte stor och det var absolut det enda som fanns att köpa. Fast det är klart -jag hade kunnat gått in på någon tältavdelning också...

lördag 9 augusti 2008

Inte så pjåkigt Läckberg

Okey, jag erkänner med en gång. Jag är inget stort fan av Camilla Läckbergs böcker. Jag har försökt ta mig igenom "Stenhuggaren", men gav upp efter halva boken. Hennes språkstil tilltalar inte mig. Trots det har jag inte slutat fundera över varför hon fängslar så många läsare och inte mig? Därför har jag gett henne ytterligare en chans. Denna gång som bok-cd med Katarina Ewerlöf som uppläsare. Jag vet inte om det var Ewerlöfs förtjänst eller Läckbergs historia som fick mig att lyssna klart på boken. Det spelar mindre roll eftersom "Tyskungen" är en intressant bok som illustrerar händelser från krigstiden som har satt djupa spår i Erica Falks mors liv och som har bäring på nutiden.

"Tyskungen" handlar om tragiska barndomsminnen från 40-talets Fjällbacka som i sin tur resulterar i kallblodiga mord i 2000-talets västkustidyll. Falcks egna familjehemligheter vävs samman med en lokalhistorisk händelse som blottläggs i och med Falcks intresse för att ta reda på mer om sin mors förflutna.

Stundom är boken riktigt intressant och Ewerlöf är skicklig på att ge karaktärerna detaljerande och beskrivande drag.
Betyg: tre rekorderliga guldstjärnor.
AnnaPanna
Bildkälla: bokus.com

Golfbanan som regnade bort

Det regnar så mycket att golfbanan är stängd!

Hur mycket kan det egentligen regna?

GolfDirreN

Barn som avfall

Roslund & Hellström skriver hemska, vidriga och otroligt bra böcker. Den senaste heter "Flickan under gatan" och handlar dels om människor, barn mest flickor, som lever hemlösa under Stockholms gator, dels om hemlösa barn från Rumänien som "dumpas" på andra platser i Europa.

Det är barn som inte saknas av någon - som ingen letar efter - som de social myndigheterna inte har kunskap om...eller vill ha kunskap om.

Det allra värsta med boken är att den inte är fiktiv. Roslund och Hellströms berättelse bygger på verklighet, inte bara rumänsk verklighet utan också svensk. Roslund och Hellström siar om - i de sista delarna av boken som de kallar "Verkligheten bakom Flickan under gatan" att vi alla kommer att känna till att det även finns svenska gatubarn om några år - något vi inte förstår idag utan tror endast finns i andra länder. Vilket självklart är illa nog.

Betyg: boken får betyg fyra av fem. Läs den.

BokDirreN

onsdag 6 augusti 2008

Det kom ett mess

"Dirren! Jag träffade på några kompisar till dig i Denmark. Se själv ovan vilka de är :)"

Tack AnnaPanna - plåga mig med semesterbilder du bara medan jag sitter här på kontoret och sliter.

DirreN

tisdag 5 augusti 2008

En vidrig och bra bok

Jag sträckläste den. Trots att berättelsen är vidrig och sann för många unga flickor.

Box 21 handlar om människohandel. Rikspolisstyrelsen uppskattar att ungefär 1 000 flickor per år passerar traffickingindustrin i Sverige- fy f*n! Det är ungefär lika många barn som det finns per årskull i vår stad.

Läs boken - jag ger den betyg fyra av fem.

Stöd också Ecpat som arbetar aktivt med att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnpornografi, trafficking och barnsexturism. Du kan bli stödmedlem och/eller lämna bidrag på månadsbasis.

BokDirreN

lördag 2 augusti 2008

Sista dagen på sommarsemestern

Fredag var min sista sommarsemesterdag!

Den utnyttjade jag till max såklart. Först lite sanering i hemmet, vilket av någon outgrundlig anledning ALLTID behövs.

Bra golfrunda
På eftermiddagen gick vi en golfrunda. Jag spelade bra, fortfarande från grön-vita pinnen, men nu tror jag snart att det är dags att flytta till röd tee. Min golfmentor får avgöra när det dags, bäst att ringa för att bestämma golfträff.

Schysst film
På kvällen bestämde vi oss för att se Mamma Mia och halv tio satt vi bänkade med cola och pop-corn framför bioduken (medium cola och pop-corn räcker - filmen är 1,49 lång).

Filmen var bra. Berättelsen är rätt usel, men musiken är suverän och att se Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan sjunga och dansa är riktigt underhållande.

Filmbetyg: fyra sångfåglar av fem möjliga. Se den!

DirreN