tisdag 2 december 2008

I väntan på Godot - varför då?

Jag har senaste tiden slagits av all denna vänta som jag förväntas göra. I alla möjliga sammanhang ska jag och ibland medkamrater vänta in en massa rätta tillfällen beroende av ibland begripliga men tämligen ofta obegripliga påverkande parametrar.

Jag är skittrött på att vänta - jag kommer att ruttnar bort!

Att vänta är för övrigt inget som rektorn på Södra skolan i Motala ägnar sig åt. Av någon meningslös anledning tillåter hon inte Freddy i 9D att bli årets Lucia trots att grabben röstats fram på ett helt demokratiska sätt. Årets elevinflytandefråga som sköttes helt enligt Saddams diktaturkoncept.

Eleverna vill ha Freddy som Lucia -de struntar i om han är kille eller tjej - eller snarare: de vill nog ha en kille som Lucia för de tycker att det är en kul grej. Om man nu kan roa eleverna på ett så himla enkelt sätt som att låta årets Lucia heta Freddy - varför inte?! Vad är det otroligt stora hindret?

En av mina kloka arbetskamrater brukar säga att man ska välja sina strider - är den här striden värd valet - eller är det frågor på den här nivån som man orkar strida om på Södra skolan i Motala.

Nej, låt inte Freddy vänta på att få vara Lucia utan full fart framåt innan Luciadagen ruttnar bort!

OtålighetsDirreN

Den fina bilden som visar hur det går om man sitter och väntar för mycket har jag lånat från forum.studio.se

1 kommentar:

Anonym sa...

Boktips: "Långsamhetens lov" :-)