måndag 24 november 2008

Helt sjukt!

Ja, jag hade ont i halsen igår. Men tog till metoden: om jag inte tänker på det finns det inte!

Det fungerade sådär.

Vaknade i morse med fortsatt halsont, nytillkommen betongkeps och öronsprång eller vad det nu heter när det värker i öronen.

Tänkte att Astra Zenica inte uppfunnit Alvedon helt utan anledningen, utan svalde ner två stycken tillsammans med morgonkaffet. Betongskepsen och öronsprånget tonade därefter sakta bort - däremot inte halsonten - men jag traskade iväg till jobbet med mottot: det ordnar sig!

Med anledningen av hälsotillståndet var inte trapporna upp till kontoret överhuvudtaget ett alterntiv utan jag valde hissen. In i hissen efter mig kom en man som skulle åka en hel våning längre än de två våningar jag skulle transporteras. Han knölar sig helt plötsligt längst bort i hissen och säger:

- Jag flyttar på mig så att du kan titta dig i speglen innan du går in på jobbet!

?

Vad menar karln? Behöver jag fixa till mig för att inte skrämma slag på jobbarkompisarna, eller vaddå?

Förmiddagen lunkar på. Betongkepsen kommer tillbaka. Öronen börjar göra sig påminda. Halsen gör apont. Nu förstår jag varför bästa Astra Zenica skriver på Alvedonburken att jag ska ta nya tabletter var 4:de timma - de håller inte längre än så.

Men nu har jag faktiskt gett upp. Det var inte länge sedan jag var urförkyld och gick omkring och nyste på mina jobbarkompisar tills jag blev frisk, vilket de inte har förlåtit mig för än - eller någonsin kommer att göra, den här gången tänker jag gå hem och vila mig frisk.

Sagt och gjort - jag tar min matlåda och går hem. Självklart äter jag upp maten först för man vet aldrig vad lite mat kan göra för hälsotillståndet - men det var inte det min kropp behövde nu - utan det var vila!

På vägen hem träffar jag en före detta jobbarkompis som börjar kasta snöboll på mig.

!

Visserligen träffar han inte vilket är konstigt med tanke på den stora träffområdesytan som jag utgör.

Men ändå. Är det så konstigt om jag känner mig sjuk?

SjukDirreN

1 kommentar:

Fröken Isakson sa...

Nämen DirreN då. Krya nu på dig. Kram