måndag 13 oktober 2008

En tjockis med fobi

Efter lördagens match hade jag bestämt mig: jag måste ringa till hustomten...förlåt husläkaren. Jag har nämligen känt det till och från under en längre tid nu. I lördags då var det riktigt plågsamt. Under första halvlek hade Portugal sitt mål vid "min" kortsida och när det hettade till ställde sig alla upp framför mig, vilket även gjorde att jag reste på mig - med värsta hugget i knäna som följd.

Det har huggit under promenader, städning (såklart) och när jag går i lilla trappan hemma. Varför har jag då inte ringt till hustomten...förlåt husläkaren...tidigare?

Av två enkla skäl: ett; jag är rädd för att han ska säga att jag är för tjock och att jag måste banta. Det kommer inte att hända. Mat är meningen med livet! Varför ska jag överhuvudtaget gå upp på morgonen om jag inte får äta ordentligt?

Två; jag är rädd. Är nästan fobiskt rädd för att gå till sjukhuset. Sist jag var där hade jag hjärtklappning och svettningar redan när jag gick förbi parkeringshuset och då skulle jag ändå bara på mammografi (kanske inte konstigt att man har fobi för mammografi. Jag har en jobbarkompis som tror att det är mammografins fel att hon fått hängbröst!). Min fobi fick dessutom vatten på kvarn idag på fikat. En utbildad sjukgymnast berättade detaljerat för mig om de smärtsamma undersökningar en patient med knäont måste gå igenom.

Så det där samtalet till läkaren har jag skjutit upp på obestämd framtid.

FobitjockisDirreN

1 kommentar:

Fröken Isakson sa...

Hua vad otäckt. Men du måste ju kolla upp det. Och förresten....du är INTE tjock. Kram