tisdag 30 september 2008

Hemma på min gata


Måndag kväll 20:05. Familjen sitter i soffan bänkade framför Idol. Å då ringer det!

Riiiiing! Ingen reagerar. Riiiing!

- Är det någon som tänker svara, frågar sambon och får tre bestämda nej som svar.

- Äh, vem f*n är det som ringer när det är Idol? fortsätter han upprört och går och svarar. Han kommer tillbaka ett par sekunder senare med ett stort flin på läpparna:

- Det är till dig, säger han och tittar på mig.

- Vem är det, undrar jag.

- Svenska golfförbundet, får jag till svar.

- Hallå det är jag, säger jag i luren (fast med fullständigt namn, lite uppfostran har jag).

- Hej, det är Malin blablabla från Svenska golfförbundet, säger rösten i luren.

- JIPPI, vrålar jag, har ni ÄNTLIGEN upptäckt mig!

- ...öh...tystnad...öhhhh...du kanske väntar på något annat samtal, svarar Malin blablabla osäkert.

Varpå jag meddelar henne att jag bara skojade. Hon fortsätter då lättad sitt ärende vilket visar sig vara att försöka kränga på mig någon golftidning jag inte behöver vilket jag meddelar henne i bästa Konsument-Plus-Sverker-Olofsson-anda.

Under påföjande dags morgonpromend, alltså imorse, fick jag veta att Malin blablabla även ringt till min närmaste granne. Stackars Malin blablabla hade bara hunnit säga sitt namn och varifrån hon ringde då grannen fullständigt tog över ordet och höll en lång ganska irriterad monolog. Till slut lyckades Malin få stopp på min babblande granne och få henne att förstå att hon inte ringde från grannes f.d golfklubb, som min granne inbillat sig och som hon alltså hade en massa åsikter om, utan bara för att försöka få sälja en golftidning.

Stackars Malin som inom loppet av några minuter träffar på två dårar som dessutom bor på en och samma adress.

DirreN

Inga kommentarer: