fredag 15 augusti 2008

Nja..näää

Gunillas man försvann spårlöst 1991. Han lämnade gravida Gunilla, en två-årig son tillsammans med nästan två miljoner i skuld. Gunilla får efter 10 år Martin dödförklarad. Tre år senare "återuppstår" han. Under denna mardrömstid lever Gunilla i en svår och otrygg ekonomisk situation.

Så sammanfattas boken "Gunillas man försvann" på dess baksida. Låter som en intressant och facinerande historia, eller hur?

Nja...tja...nää - alltså boken lyckas inte med egentligen någonting utom att skapa frågetecken och irritation. Berättelsen är ryckig och osammanhängande. Språket flyter dåligt och jag, som annars inte är så noga, hittar till och med meningsuppbyggnadsfel! Då har man verkligen tappat fokus när man läser!

Sedan undrar jag en hel del över Gunilla själv som alltså skrivit boken. Hur tänkte hon? Martin försvinner, innan det stora försvinnandet, spårlöst i en vecka. Han kommer emellertid tillbaka efter en veckas vistelse i Berlin. Han förklarar sitt beteende med att "det blev för mycket".

Jaha.

När Martin försvinner andra gången - trettonårsperioden - är Gunilla och Martin gifta men särbos då Gunilla tycker att det är för påfrestande att bo ihop med en man som bara jobbar och inte bryr sig om familjen.

Ok. Varför överhuvudtaget vara gifta? Den här mannen kan väl knappast sortera under kategori pålitlig med tanke på "det-blev-för-jobbigt-försvinnandet" - ringde inga varningsklockor? Och varför inte ens tänka tanken att karlfan är i Berlin även trettonårsgången - där det visar sig att han hållt sig gömd. Hade varit rimligt att försöka leta upp fanskapet där och utkräva hans ansvar - eller bara ge honom en stor fet snyting.

Slutligen - det som stör mig allra mest - under den period när Gunilla och Martin var gifta särbos hade inte Gunilla någon inkomst utan fick pengar av Martin när hon behövde. Gunilla hade överhuvudtaget ingen som helst koll på ekonomin. Hur tänkte hon då?! Inte ha koll på ekonomin när man har en man som kan försvinna spårlöst i en vecka för att "det-blev-för-jobbigt". Herregud - skulle jag försvinna från mitt arbete varje gång det blir för jobbigt skulle jag aldrig vara där!!!

Nåväl, trots att Gunilla har skrivit en tafflig, osammanhängande bok på utkastnivå är ändå min bild av Gunilla att hon är en enastående mor. Hon har trots denna härva uppenbarligen uppfostrat två söner helt på egen hand - och jag får intrycket av att hon gjort ett bra jobb. Hon har inte sett en dålig ekonomi som ett hinder, utan hon och barnen har haft ett rikt socialt liv. Gunilla uppskattar det enkla och verkar ha kunnat vända en ekonomisk svår situation till något positivt genom att tillvara ta de möjlighet som står till buds.

Betyg: Boken får omdömet "Kan bli något" men då från en utkastnivå. Högsta betyg utdelas däremot till Gunillas vänner som verkat vara helt fantastiska - jisses, vilken kvinnokraft!

BokDirreN

Inga kommentarer: