torsdag 12 juni 2008

Vi hade i varje fall tur med vädret

Smådugg...ostadigt...svarta moln...skulle det bli någon golf ikväll?

Sambon, sonen och jag gav oss på vinst och förlust ut - man kan ju gå hem när det börjar regna. I och för sig är jag aptrött, men nu var sista tillfället att golfa den här veckan. En del att göra också inför festen imorgon där jag förväntas festfixa en del och så logistik inför helgen då mormor och morfar ska vara hus- och barnvakt...

Den första banan gick sopdåligt, den andra riktigt bra, den tredje sopsopsopdåligt och den fjärde - ja, då var det katastrof - för oss allihopa. Helt plötsligt kan inte sambon slå på bollarna och småmuttrar om att han nog ska sälja bagen, sonen undrar varför bollarna går snett när han slår på dem rakt och jag själv spelar typ mer bandy än golf.

På sjättebanan då plockar sonen upp sin boll och säjer glatt han nu ger upp - nu skiter han i det här skitspelet. Men håll på ni så går jag med, fortsätter han. Jag skiter också i det här skitspelet säger jag och så går vi några meter bakom den muttrande sambon som minsann inte tänker skita i något skitspel utan slår ut på åttan. Någon meter framför honom hamnar bollen.

Sonen och jag måste då börja asgarva - jag menar sambon/fadern har ju ändå tagit officiellt handikapp på rekordkort tid och ska ju faktiskt spela bra. Vi två är ju +36:or och kan officiellt sett spela hur dåligt som helst. Vilket vi informerar sambon/fadern om - vilket inte är information han behöver just då. Vilket gör att vi garvar ännu mer och kan inte sluta garva utan fortsätter att garva åt att vi garvar och att han ser så himla sur ut.

Sambon slår på bolleländet igen som återigen landar någon futtig meter framför honom och då säger han:

- Nu åker vi hem!

Så över bana nio och ett, vilka man måste korsa för att komma hem, kommer två garvande och en surmulen person traskande en vacker sommarkväll i juni.

Eller som sonen och jag konstaterar: vi hade i varje fall tur med vädret.

GolfDirreN

Inga kommentarer: