söndag 29 juni 2008

För 30 år sedan


- För 30 år sedan, då jag var 14 år precis som du är nu, var jag också på språkresa till England, berättade jag för min dotter förra söndagen. Alltså dagen innan hon skulle åka utomlands själv för första gången - på språkresa till Engelska sydkusten.

- Jag åkte till en liten engelsk stad bara några mil från den staden du ska vara, fortsatte jag och tog fram fotoalbumet.

Gemensamt tittade vi på de cirka 30 pappersbilderna som jag tog från den 3 veckor långa resan. Tre veckor ska förresten min dotter också vara borta.

Att skicka iväg sin dotter utomlands första gången är en prövning för en förälder. Att skicka iväg sin dotter med anslutningståg till flyget är en prövning som ger pskybryt - läs tidigare inlägg. Att inse att det är 30 år sedan man själv var på språkresa är en obeskrivbar prövning - är jag så himla gammal helt plötsligt så att jag kan sitta och referera till hur det var för 30 år sedan???

Tiden går fort!

SpråkreseDirreN

fredag 27 juni 2008

Semester!

Å då var det ÄNTLIGEN semester!

Exakt 15.40 flexade jag ut och gick till bästa ölstället i stan för att fira min 5 veckors långa semester med en favvoöl - se bilden.

Där satt jag i ett par timmar och sippade öl och tittade ut över en vacker å. Sedan blev det full fart hemåt för att klippa gräsmattan. Sambon och sonen åkte iväg norröver för en vecka sedan och jag lovade då dyrt och heligt att klippa gräsmattan under tiden de var borta. Imorgon kommer de hem igen. Veckan har gått fort och jag har haft ett fullspäckat aktivitetsschema och inte har gräsklippning funnit med på det inte.

Nu är gräsmattan emellertid klippt så jag kan ta en låååång sovmorgon imorgon och med gott samvete hasa mig ut på golfbanan när jag vaknat!

Jag älskar semestertider.

SemesterDirreN

onsdag 25 juni 2008

Hur viktig kan en väska vara för mänskligheten?

Den frågan får du svar på om du ser filmen "Sex and the city". En väska kan vara urviktig...eller vaddå - har du bara en (1) väska? Och det ska vara märken på dem, finfina märken.

Nåväl, filmen var ganska rolig och rejält ytlig. Precis vad en Dirres intellekt orkar med två dagar före semestern. Trots massor av kärlekstrassel filmen igen tyckte jag det mest sorliga var slutet: när jag fick reda på att Carries urfula skor, som hon glömt kvar i den överdrivet lyxiga lägenhet som hon skulle ha delat med Mr Big om han inte strulat till det , kostade hela 525 dollar.

525 dollar!!! Tårarna var nära...

Självfallet ger sig Carrie av för att "rädda" de urfula skorna från den nya ägarna till den fortfarande överdrivet lyxiga lägenheten och...nu avslöjar jag slutet så blunda alla känsliga läsare...får ihop det med Mr Big igen! Happy ending!

Filmen får 2 snygga Björn Borg väskor av fem möjliga.

FilmDirreN

tisdag 24 juni 2008

Plugghästen pluggar vidare

Vår gamla bloggkompis Junior A, numera Fröken A, läste förra våren distanskursen Ledarskap och organisation, 7,5 poäng och halvfart på högskolan på Gotland. Jag tyckte att den verkade mycket intressant - fröken A var urnöjd! Den ska jag också läsa tänkte jag raskt och gick in för att anmäla mig och möttes av beskedet att du måste läsa kursen Ledarskap på individ- och gruppnivå, också 7,5 poäng och halvfart för att vara behörig till ovan nämnda kurs.

Båda kurserna känns helt passande för en Dirre ;)

Efter statsvetarstudierna kände jag inte heller några hinder - jag anmälde mig supersnabbt till sommarkursen för individer och grupper. Sagt och gjort: nu är det dags att börja plugga. Första uppgiften ska vara inlämnad på söndag och den är nästan klar.

Böckerna har inte alls varit lika många och avskräckande som på statsvetarkursen - däremot tillkommer ganska många kompendier att läsa. Antal sidor är nog det samma. Vad som är skönt med den här litteraturen är att jag behöver inte slita på min kompis SAOL - jag förstår nästan vartenda ord.

Trots att det kändes lite motigt att börja plugga så här direkt efter statsvetarkursen är jag nu glad att jag valde att göra det.

Det är ju kul att plugga!

PlugghästDirreN

måndag 23 juni 2008

Ett fall med många frågetecken

Även om det är si och så med bloggeriet överger jag inte böckernas värld. Nu har jag hittat tillbaka till bokhögen. Här kommer en rykande färsk recension av "Vänaste land" - Å.Edwardson (som inte nämns i notisen om bokhögen, men som har legat och värmt upp sig sen bokmässan i september).

Nu har jag alltså avverkat den näst, näst sista boken i serien om den grubblande och Corpsrökande Erik Winter*. I den här boken ställs han inför ett av sina svåraste fall. Tre män med utländsk bakgrund hittas ihjälskjutna i en förort till Göteborg. Winter undrar om det rör sig om flyktingsmugglingar, knarkaffärer eller något ännu hemskare. Det finns inga vittnen till massakern och de som eventuellt kan tänkas ha sett något tiger som muren eller försvinner. Knepigt värre för herr Winter som inte riktigt känner sig bekväm med att inte ha kontroll över situationen.

Betyg: efter en seg start tar sig boken och slutbetyget landar på tre starka guldstjärnor. Läsvärd, men inte den bästa boken om Winter.

* Två böcker återstår för mig och för dig som följer Winter-serien, att läsa; "Nästan död man" (2007) och "Den sista vintern" (2008).

AnnaPanna
Bild: bokus.com

SJ ger psykbryt

Att åka upp med sin dotter till Arlanda, för att första gången släppa iväg henne utomlands på egen hand är jobbigt nog för en mamma!

Att dessutom blanda in SJ i det hela kan medföra psykbryt. Och då var det inte som om jag inte var förvarnad. Grannen berättade häromdagen om när hon skulle åka till Brasilien. På grund av att SJ blandades in i även den resan kom min granne, med andan i halsen, insusandes genom gaten när planet stod och varvade upp för start - hade hon kommit 10 minuter senare hade Brasilien fått klara sig utan grannen. Tja, tänkte jag, själv har jag inte varit utsatt för särskilt många förseningar, men däremot gjort ganska många tågresor - varför skulle samma sak hända två personer på samma gatuadress?!

07.55 imorse satt jag, dottern och dotterns kompis på tåget till Stockholm som skulle avgå 07.55. Det gjorde det inte - avgick alltså. 15 minuter senare letade jag reda på "konduktören" som stod och letade i en verktygslåda efter något. Jag frågade om hans prognos att nå Arlanda till klockan 10.40. Inte god, svarade han - försök hitta en annan lösning - vi har bromsfel.

Av med tjejerna - in till biljettförsäljningen. Tala med tanten i luckan om att SJ har ett problem - tre resenärer som ska till Arlanda på ett tåg som för tillfället har bromsproblem och en "konduktör" som med uppgiven min redovisat läget.

Tanten talar om för oss att SJ garanterar inte att man kommer fram någonstans vid någon särskild tid utan problemet är vårt. Då får jag mitt första psykbrytsanfall och säger till tanten att hon kan inte tala till mig så där för jag är under alldeles för stor press och klarar inte så stressande besked. Då tar tanten upp telefonluren och ringer någon snubbe som förväntas veta mer om bromsfel än han som skruvar på det. Snubben, som inte heller kan garantera någonting vilket innebär att han garanterat är anställd av SJ, säger att vi nog minsann ska komma iväg med broms-fels-tåget. Stig på igen ni bara.

Sagt och gjort. Efter ett tag tuffar tåget på och jag håller andan vid varje station att tåget ska komma igång igen. Strax före Södertälje känns det lungt - men jag börjar inse att min granne är en tjej med många rätt och SJ ett företag med typ nästan bara fel - så jag tar inte ut någon seger i förväg.

På Södertäljestation stannar vi och ser ett tåg på motsatta sidan av perrongen som också ska till Stockholm. Snart hör vi "konduktörens" suckande röst i högtalaren som uppmanar alla som ska till Arlanda att byta tåg - det vi sitter på är utsatt för ett nytt fel och han måste leta reda på skruvmejseln igen.

Vi rusar och pustar ut när vårt andra tåget för dagen tuffar iväg mot Stockholm. Vi till och med vågar sätta oss ner efter några minuter. Och då...stannar tåget. Den nya "konduktören" berättar sävligt i högtalaren att: "Vi har ett signalfel, vilket innebär att det bara finns ett spår att åka på och att vi därför får vänta in mötande tåg". När han avslutat meningen lovar jag mig själv att ALDRIG ALDRIG åka med SJ vid viktiga tillfällen.
Nåväl, vi kommer fram till slut och Arlanda Express tar oss säkert, snabbt och effektivt till Arlanda i tid. Men jädrar vilken stress - psykbryt av tredje graden: jag blev inte ens hungrig på hela denna tid och började inte ens tänka på mat innan på hemresan då jag satt mitt emot fotad automat på tåget - och den fungerade i varje fall: alltid något SJ!

PsykbrytsDirreN

söndag 22 juni 2008

En riktig midsommar

Till och från sedan i mitten av 80-talet har jag firat midsommar ute på min kamrats sommarställe.

En riktig midsommarafton för mig innebär en kall mysig liten sommarstuga, ett funderande fram och tillbaka "kan vi äta ute eller kommer det att regna", några timmar vid festplatsen där jag själv får hålla ordning vid pilkastningen eller chockladhjulet (varför får jag inte stå vid chockladhjulet längre...hum), kanske en liten sväng om på dansbanan och så vidare.


En regnskur gjorde att funderande kring var vi skulle äta kom igång även i år. Det innebar att vi fick äta min hemmagjorda så kallade tårta inne, men regnet tog så småningom slut och själva midsommarmaten kunde avnjutas ute i strålande solsken.

Tips till dig som ska göra midsommartårta med maräng - förbered aldrig - det gjorde jag varför det hela blev mer en sorbetröra. Men den var i varje fall god.

I år fick jag sköta pilkastningen, vilket gick jättebra efter att jag tagit bort de små plastskydden från pilarna. De första pilkastarna undrade väldigt varför pilarna inte fastnade på tavlan...

Efter allt arbetande på festplatsen softade vi nere vid stugan. Plötsligt hördes ett "Nej, men är det inte Mongo Maräng" ur buskarna och AnnaPanna med följe tittade fram.

I år har jag alltså firat en riktig midsommar med regn, sol, god mat och trevligt sällskap. Tack världens bästa A för en trevlig helg på världens bästa midsommarställe!

MidsommarDirreN

Fotot visar en midsommartårta från http://www.fotoakuten.se/ såsom den bör se ut. Min var nästan helt platt och flöt omkring lite grann...

onsdag 18 juni 2008

På begäran: skaldjurspaj

På begäran av fröken Isaksson kommer här receptet på en urgod skaldjurspaj:

Steg 1:

  • 50 gram smält smör
  • 200 gram kavring
Släng i det i en matberedare och klicka på ON.
Stäng av när det ser ut som pajdeg.
Knö ut pajdegen i en pajform (oväntat, eller hur!).

Steg 2:

Hacka ihop:
  • 2 hårdkokta ägg
  • 2 avacadon
  • 1 röd liten lök
  • 200 gram skalade räkor
  • 200 gram rökt lax
Blanda i några matskedar créme fraiche (i originalreceptet är det majonäs men det blir mycket bättre med créme fraichen), en skätt citron, salt och peppar.

Bäst gör sig pajen om den får stå i kylskåpet över natten.

Efter natten - tag fram den och garnera med:
  • Citron eller lime
  • 100 gram löjrom eller stenbitsrom
  • Dill

Serveras med sallad och gärna vitt kallt vin.

GourmetDirreN

På böljan den blå

Det var 15 år sedan jag var på en Ålands/Finlands-kryssning - i helgen var det dax igen. Jag, Leifi och våra två kamrater satte oss på bussen till terminalen strax efter 12.00 på lördagen. Nu skulle vi först och främst äta massor, dricka några skvättar och sjunga karaoke - så var bestämt.

Bussresan och väntan på terminalen var en lååång historia - blir det aldrig mat snart. Tyvärr hade vi bokat bord mitt i Sverige-Spanien matchen - men mat går alltid före allt annat så vi stod och köade till á là carte restaurangen redan 17.45, trots att den öppnade 18.00. Efter en smarrig trerätters kändes den lååånga väntan kortare och vi gick vidare till puben för att glo lite på nästa match och softa en stund.

Sedan kände jag starkt att det var dags att sjunga lite mer offentligt - vi drog oss till karaoke-baren. Jisses, vilken kö - snabbt som ögat anmälde jag mig och K för att sjunga "Lyssna till ditt hjärta" (ja, jag vet - vilket uselt låtval). Sedan ställde vi oss där och sjöng upp oss lite. Helt plötsligt säger karaoke-skötaren att nu ska vi få höra sista sången för ikväll, och den framförs inte av DirreN och K. Vilken besvikelse...vi fick göra det bästa av situationen och yla med så gott det gick ändå.

Därefter tog discodansen över. Jag och Leifi, som tittat för mycket på Vänner: om man nu kan titta för mycket på Vänner, lät oss inspireras av Monica och Ross discodans - se filmen.


Det märkliga i sammanhanget var att fullständigt ingen tyckte att det var en märklig dans - det var fritt fram att shaka loss bäst man ville.

01.45 var det dags att sätta på sig nattmössan för att sova några få timmar för att INTE missa frukost. Därefter väntade shopping i tax-freen och lunch-buffé.

Kul helg med god mat och sång och dans - trots det får nog böljan den blå vänta några år innan jag ger mig ut igen.

DiscoDirreN

Filmen är hämtad från http://www.youtube.com/watch?v=LrxgpTK56Bk

måndag 16 juni 2008

Orm ger ångest


Fest var det i stadshuset i fredags men massor av bus. Det sista vi gjorde innan vi gick från huset var städa upp och plantera ett bus för de stackars människorna som inte fick vara med på vårt glada kalas. Det verkade just då som en toppenidé.

Helgen har gått i en rasande fart med bland annat en Ålands-kryssning som aktivitet. I morse, när jag faktiskt var på iväg till jobbet redan 7.40 började det poppa upp lite minnen från fredagen - vilka jag naturligtvis smågarvade åt.

Sedan dök det upp en bild som först var jättekul men som sedan gav värsta ångesten - ORMEN. Hur blev det med plastormen som vi la in i kylskåpet på min gamla avdelning - tog vi ut den eller ligger den kvar? Tänk om någon blir rädd och tror att det är en riktig orm...

Jag slog snabbt som ögat numret till AnnaPanna som faktiskt skulle en sväng till jobbet före vårt gemensamma möte. Hon lovade att hämta ut ormen från kylskåpet och ta med den när hon hörde min oroliga ångestladdade röst.

Förlåt alla gamla jobbarkompisar om vi skrämde slag på er i morse!

OrmtjusarDirreN

lördag 14 juni 2008

Fest i (o)lyckans tecken


Informatörsnätverket tog fasta på fredagen den 13 juni och firade den med en hejdundrande fest i självaste maktens boning. Det var nog länge sen så många ockulta och trasiga själar samlades på en och samma gång för att utöva diverse suspekta lekar och njuta av god mat och skrattorgier.

Ett stort tack till den kreativa festkommittén som hade knåpat ihop en superlyckad fest. Nästa års festgäng får nog ligga i om de ska lägga ribban högre. Eller de kanske gör tvärtom? Vad vet jag. Hur som helst var det här en sommarfest som heter duga och som det säkert kommer skvallras om i en och annan kommunal förvaltning.
Knäckehäxan AnnaPanna
Olyckan M.O, den goda fen och den elaka knäckehäxan poserar.

torsdag 12 juni 2008

Vi hade i varje fall tur med vädret

Smådugg...ostadigt...svarta moln...skulle det bli någon golf ikväll?

Sambon, sonen och jag gav oss på vinst och förlust ut - man kan ju gå hem när det börjar regna. I och för sig är jag aptrött, men nu var sista tillfället att golfa den här veckan. En del att göra också inför festen imorgon där jag förväntas festfixa en del och så logistik inför helgen då mormor och morfar ska vara hus- och barnvakt...

Den första banan gick sopdåligt, den andra riktigt bra, den tredje sopsopsopdåligt och den fjärde - ja, då var det katastrof - för oss allihopa. Helt plötsligt kan inte sambon slå på bollarna och småmuttrar om att han nog ska sälja bagen, sonen undrar varför bollarna går snett när han slår på dem rakt och jag själv spelar typ mer bandy än golf.

På sjättebanan då plockar sonen upp sin boll och säjer glatt han nu ger upp - nu skiter han i det här skitspelet. Men håll på ni så går jag med, fortsätter han. Jag skiter också i det här skitspelet säger jag och så går vi några meter bakom den muttrande sambon som minsann inte tänker skita i något skitspel utan slår ut på åttan. Någon meter framför honom hamnar bollen.

Sonen och jag måste då börja asgarva - jag menar sambon/fadern har ju ändå tagit officiellt handikapp på rekordkort tid och ska ju faktiskt spela bra. Vi två är ju +36:or och kan officiellt sett spela hur dåligt som helst. Vilket vi informerar sambon/fadern om - vilket inte är information han behöver just då. Vilket gör att vi garvar ännu mer och kan inte sluta garva utan fortsätter att garva åt att vi garvar och att han ser så himla sur ut.

Sambon slår på bolleländet igen som återigen landar någon futtig meter framför honom och då säger han:

- Nu åker vi hem!

Så över bana nio och ett, vilka man måste korsa för att komma hem, kommer två garvande och en surmulen person traskande en vacker sommarkväll i juni.

Eller som sonen och jag konstaterar: vi hade i varje fall tur med vädret.

GolfDirreN

Bokklubb utan boksnack

I tisdags träffades delar av Malva hemma hos Den femte kvinnan för att ... ja vadå - någon Hillarybok hade vi ju inte läst.

Istället för att tugga om böcker tuggade vi i oss sanslöst god mat som sköljdes ner med utsökt gott vin - se bildbevis (jag ser helt drogad ut - och galen - är jag galen?).

En liten pytterecension av Hillary kommer snart från Lärarinnan som faktiskt tagit sig igenom ungefär 70 sidor av boken.

Nästa gång vi träffas blir det inte prat kring någon utvald bok utan temat är: lästips från sommaren.

FotbollsEMDirreN

söndag 8 juni 2008

Tenta och grön-vit pinne


Helgen har fyllts med tentaskrivning, matgäster och golf.

När jag väl kom igång var skrivningen en lätt sak - nu är den skickad och nu vill jag bara ha ut mitt fina kursbevis som jag ska visa alla på jobbet - en och en i tur och ordning. Får nog avsätta en hel dag =)

Lördagen skulle familjen och en av sonens klasskamraters familj ha tillbringat tillsammans på en utflykt till Stockholm. Men då dottern i torsdags hoppat i Sundbyholmsplurret och skärt upp ett rejält sår i foten grillade vi istället tillsammans på vår altan. Det gick bra det också - barnen hade vattenkrig och vi gamlingar sippade vin.

Idag har jag gått min andra runda sedan det gröna kortet blev mitt. Jag slår nu ut från den grön-vita pinnen som är en markering mellan 150-meters pinnen och röd tee. När jag slår 18 från den flyttar jag till röd tee för att börja ta mig till officiellt handikapp. Jag slog 17 poäng idag - gissa om jag är nöjd. Kanske behöver jag ta en informationsrunda - till var och en på jobbet - om det också.

SommarDirreN

torsdag 5 juni 2008

Det snurrar i mitt huvud


Statsvetartenta!

Nu är den här - med en riktigt rolig uppgift. Vi ska själva välja ett ämne och frågeställning - inom ramen för kursen såklart - och analysera och dra slutsater i ett pm. När jag fick uppgiften dök det som vanligt upp massor av olika idéer.

Jag sansade mig dock, flexade ut till lunch, handlade massor av mat (nödvändigt vid studier, tentor och alla andra aktiviteter också förresten) och gick hem. Jag åt och la sedan fram alla böcker och anteckningar på vardagsrumsbordet. Började göra en skiss och sedan började det snurra - det finns ju hur mycket som helst att ta upp - i vilken ände ska jag börja?

Sonen med kompis kom hem strax efter tre. De klev in i vardagsrummet och frågade försynt, med växlande blickar på mig och bordet, vad jag gjorde.

"Jag pluggar" pep jag. De såg förvånade ut och jag förstod varför.

"Alltså - jag blev helt matt när jag såg allt det här på bordet" fortsatte jag och tittade på bordet "...så jag ramlade ihop och nu ligger jag här på soffan helt trött". De skakade på huvudet och gick ut i köket och tog sig varsin skål med coco-puffar för det verkade mer vettigt än att titta på en tant med ovanlig och helt galen studieteknik.

Jag tog mig i varje fall ur soffan och upp en trappa till datorn. Datorn gör livet så mycket enklare - nu kunde jag börja strukturera på riktigt. Och här har jag suttit sedan dess och nu snurrar det igen...men nu har jag i varje fall en bra, riktigt bra början till ett helt fantastiskt lysande statsvetar-pm.

...fortsättning följer...

StatsvetarDirreN

Sommartider på bloggen

Värmen och sommaren dök ner som en blixt från en blå himmel. Nåja, nästan i alla fall. Nu är det mycket annat som lockar och drar. Bloggandet blir lidande. Vi får se om jag blir bättre på bloggeriet när regnet kommer.

Ha det skönt i solen/skuggan!

AnnaPanna

onsdag 4 juni 2008

Nu är jag en riktig golfare!

I måndags tog jag mitt gröna kort! Nu är jag inte bara direktör och statsvetare utan även en riktig golfare. För att bli ett golfproffs behöver jag nu spela ner mig till officiellt handikapp 36. Snälla golfklubben ger mig två år att åstadkomma detta. Tack snälla klubben - den tiden behöver jag nog.

Men innan dess ska jag fira med en flaska bubbel som stått på kylning sedan jag började nya jobbet - jag fick den av Fröken Isakson i mitt grattis-till-nya-jobbet-kitt som hon pysslat ihop. Den blir kall och god en dag som denna.

Skål på er!

GolfDirreN