söndag 18 maj 2008

Milda makaroner och monarker

Kapitel 4 i boken "Ideologi och strategi" har rubriken Parlamentarismen...det kapitlet har jag börjat läsa om mååånga gånger nu. Hur skittråkigt kan ett kapitel vara?! Det hela gäller en strid i början av 1900-talet om kungens roll vid regeringsbildningen - ska han få vara med och bestämma eller inte. Massor av gubbar lägger sig i och skriver en massa arga nästintill obegripliga lappar till varandra om saken, typ "De fodringar på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap, som av sakkunskapen inom min armé uppställas såsom oeftergivliga, frångår jag icke".

Mycket lite av detta fastnar i mitt huvud som istället tar in helt andra frekvenser när jag sitter och läser. Helt plötsligt är jag mitt uppe i en golftävling som jag såg på tv förra sommaren. Tankarna går vidare...varför har vi inte Viasat Golf? Har vi Viasat Golf? Jag måste kolla ... nähä...Undrar om det blir någon golf ikväll? Nä, det regnar ju och mina skor är inte vattentäta. Varför har jag inte köpt nya skor?

Hoppsan - nu är jag 10 sidor längre fram i boken och har en aning om vad jag har läst. Nu får jag ju skärpa mig - bäst att börja om från början. "Vårt fäderneärfda statsskick, icke demagogiska valknep och skumma ränker bakom rikdagskulisserna, han vet, att en sådan äkta folkmakt är..."

Hungrig! Jag är hungrig! Vad blir det för mat måntro? Mmmm, stuvade makaroner. Det knorrar i magen...när åt jag sist egentligen...TRE TIMMAR SEDAN...jag har kramp i magen av hunger. När blir det mat? Jag svimmar...ge mig maaat!

Sisådär, en lunch senare och ännu några sidor fram i boken inser jag att det här går inte. Jag hoppar över det här avsnittet och börjar på nästa som heter Kungen söker en strategi. "Ett sådant sakernas läge kan komma hastigt nog, därest en monark skulle i halsstarrigt pockande på sin konungsliga makt resa ett envist..."

Nya skor? Ja, jag måste ju köpa nya skor. Ont i fötterna har jag också. Ena tån har en knöl som gör jätteont. Tänk att min jobbarkompis sa, efter att jag berättat om min jätteonda tå och hur jag skulle uppsöka specialistkirurgiskvård för den, att det växer ut knölar på fötterna när man blir äldre - bara att gå till apoteket och köpa liktornsplåster. Va läskigt - jag kanske är så gammal så jag håller på att ruttna bort...det hörs ju på namnet - liktorn. Nähä, då blir det nog ingen golf ikväll ändå...

Det går inte - jag ger upp. Jag hoppar över hela förbannande Parlamentarismen. Varför kunde inte kungen bara få vara med och bestämma så det här kapitlet aldrig hade behövt skrivas?

MonarkiDirreN

1 kommentar:

Anonym sa...

Ha, ha, jag känner igen mig i din beskrivning. Till slut orkade jag mig igenom kapitlet, men det tog sin tid/pauser. Nu kan det bara bli bättre...eller? :-)

AnnaPanna