onsdag 20 februari 2008

Svart bok ger psykbryt

En enad bokcirkel träffades igår kväll hemma hos Annapanna för att ge "Den svarta boken" av Orhan Pamuk ett omdöme.

Och kommentarerna var inte nådiga men förtjänade:

"Sämsta boken jag någonsin läst"
"Jag kände mig som en analfabet"
"Rörig, osammanhängande och tråkig"
"Är den verkligen korrekt översatt?"
"Var f*n har frun tagit vägen?"
"Vilken fru?"
"Jag blev förbannad när jag läste den"


När Malvorna först fick se boken kändes den hoppfull - ett författarfoto föreställandes en man som ser trevlig ut, brödtext med schysst teckengrad (även för Malvor +40) samt ett helt ok layoutat omslag. Trots alla dessa goda förutsättningar är detta den enda boken Annapanna inte läst slutet av (Annapanna tjuvläser ofta slutet för att hon inte kan hålla sig).

Annapanna är dock den som stått ut längst i lite drygt 200 sidor, vilket är ett tecken på hög grad av uthållighet och tålamod, tätt följd av A som klarade av exakt 200. Vi var flera som gav upp redan efter 50 sidor - vad annat kan man göra med adjektivtäta bisatser som sträcker sig långt över en halv sida?! Vad Malva funderar mest på är hur Orhan Pamuk kunde få Nobelpriset i litteratur 2006. Är det så här man skriver en nobelprisbok - totalt obegriplig för vanligt folk, kanske även för ovanligt? En kvasiinterlektuell samling kulturpretton måste ha varit framme och Nobelprisröstat =)

Tack vare trevligt sällskap, god mat och välsmakande vin blev bokcirkelmötet ändå lyckat. Vi la snabbt "Den svarta boken" där den hör hemma - i pappersåtervinningen - och började planera för trevligare läsupplevelser framöver, vilket innebär att vi läser "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson till nästa möte i slutet av mars. Därefter tar Hillary biografin över till påföljande möte som hålls i juni.

Till hösten har följande böcker valts:

  • Flyga drake, Khaled Hosseini
  • Den vita masajen, Corinne Hofmann
  • I trygghetsnarkomanernas land, David Eberhard
  • Konsten att vara snäll, Stefan Einhorn
  • Berlinerpopplarna, Anne B Ragde
  • Svampkungens son, Marie Hermanson
Ok, sist och minst ska betyg sättas på eländet: Den svarta boken får en sönderslagen finkelsmakande flaska genever, alltså en oljig, trögflytande och illasmakande sörja som man undrar varför någon överhuvudtaget kommit på idén att producera. Smakar detta inte illa nog så tänk på Beska droppar. Blä!

RecensionsDirren

Bildbevis från kvällen hittas på Fröken Isaksons blogg.

Inga kommentarer: