tisdag 26 februari 2008

Riddare räddar Dirre

Och här går jag omkring och gnäller på att det är 20 år kvar till pension. Men det var innan "Arn - tempelriddaren".

20 år är lika lång tid som Arns tjej Cecilia blev dömd till klosterliv, eller som biskopen uttryckte sig: "En halv mansålder" (fast hon var ju kvinna, hallå lilla biskopen!!!). Och man fattar ju varför folk som regel inte blev så gamla; döfarligt att ge sig ut i skogen på egen hand för när som helst kan vad som helst hända, småsår blir blodförgiftning och leder så småningom till döden, man måste fightas på liv och död om någon är oförskämd mot en...listan kan göras oändligt lång på livskortande farligheter kring år 1150.

Arn - tempelriddaren är en lång film på 2 timmar och 19 minuter. Tips är att gå på toa innan filmen börjar - koden till toan står numera på biljetten, bra att veta. Se till att äta ordentligt innan, under och efter filmen; för övrigt en rekommendation oavsett aktivitet. Mätt och nykissad är filmen en fängslande berättelse - inte bara för "kloster-Cecilia" :D - och den känns bra mycket kortare än utlovade långa 2 timmar och 19 minuter. Filmen är spännande, lite blodig och snygg.

Den lämnar bara två stora frågetecken; var är Persbrandt och varför kunde den inte slutat mer tydligt? Jag ville se, med egna ögon, Arn hämta ut Cecilia från klostret. Hur svårt kan det vara att förlänga filmen med några fjuttiga minuter för att bevisa det? Nej, nu ska man gå omkring och vara orolig för att det hände honom en massa skit på vägen hem eller att man ska bli tvungen att punga ut med stålar för att se uppföljaren "Arn - tempelriddaren 2".

Betyg: fem skinande tempelriddarsvärd och en glänsande blank kungakrona. Och ett stort tack till Arn Magnusson för att du påminner mig om att det kan vara värre - än att ha 20 år kvar till pension!

FilmDirreN

Inga kommentarer: