måndag 16 april 2007

Arg som ett bi

Idag har jag och J transporterat trädgårsmöblerna jag fick tag på/skänkta via intranätets annonsmarknad, hurra. Med lite slipning och lackning kommer de bli fina att sitta och njuta i på landet.

Hur som helst hade vi lånat svärfars minipickup och släpkärra för transporten ut till stugan. Lastning och surrning gick bra och till och med den branta backen efter lite trixande med bilen (med en senior på motorhuven går det galant att få fart på en bil som har grävt ner sig i lösgrus ;-))

Väl uppe på backen tror vi att utmaningarna för dagen är avklarade när vi upptäcker att grävmaskinerna har grävt upp två stora diken på varsin sida om stugan! Då känner jag att mitt humör slår slint och informatören träder fram.

- Hur i h-lvete kan de börja gräva och göra vägarna helt oframkomliga utan att informera fastighetsägarna utbrister jag. J som inte har lika kort stubin ser istället snabbt en lösning på problemet och försöker dämpa mig när han ser att vi får möte på den smala, smala stig vi hittar på ena sidan av diket. (Försök nu se en ilsk senior kånkandes på en otymplig trädgårsstol bara några centimer från en meters djupt dike). Och på den här smala, smala stigen möter vi en kommunchef! som har sin bostad precis nedanför backen. Jag ser att hon har svårt att hålla sig för skratt när hon ser min min (vaddå pokeransikte). Jag är fortfarande ilsk och måste självklart, informatör som jag är, kommentera bristen på information även för henne, men avslutar lyckligtvis samtalet med att det blir nog bra när det här projektet är avslutat. J som alltid kan hålla sig lugn i kaotiska situationer för smidigt över samtalet till en artig hälsningsprocedur eftersom han inte har skakat tass med henne tidigare...det var nog bra eftersom hon inte har något med hålen i dikena att göra...

Efter tjugo svettiga minuter har vi lyckats balansera över alla trädgårdsmöbler (ett bord, en soffa, tre stolar och dynor) till stugan, och det är ungefär lika lång tid det tar för mig att lugna ner mig.

Tur i oturen har jag blivit kallad till ett möte imorgon med platschefen och ordförande i vår stugförening med anledning av grävandet på våra vägar och i vår trädgård :-(. Som sann informatör ska jag pedagogiskt framföra vikten av information till oss boende i området så att arbetet i fortsättningen kan avlöpa så smidigt som möjligt för alla parter. Vi var nämligen inte de enda som var oinformerade om avstängningen. Vi mötte tre andra bilar under vårt kånkande som såg lika förvånade ut som vi när de såg dikena och insåg att det var lika bra att styra kosan hemåt igen.

Nu är humöret återställt och jag ser fram emot morgondagens möte då jag förhoppningsvis kan få mer och bättre information om planerna för vårt kommunala vatten och avlopp.

En trött, men hoppfull senior A.
Foto: fotoakuten.se

4 kommentarer:

Anonym sa...

Heja Senior A - man ska inte ta vilken skit som helst! Se till att de får skämmas!

Tycker "informations"-dirren (jodu)

Fröken Isakson sa...

Hoppas det gick bra på mötet idag och att de verkligen fattar att det gjort FEL!

Junior A sa...

Kära nån! Jag kan verkligen se mig dig framför mig! Usch, det är inte skoj att bli behandlad så. Ni ska få kompenseration i förhållande till den skada ni åsamkats samt den olägenhet och mer kostnader ni haft. Så det kanske borde vara mer än att ta bort sly...

Anonym sa...

Det blir mer än bortforsling av sly, juristen. Du vet väl att jag inte bara är sambo med en fotograf utan han är även ekonom och en duktig förhandlare. :-)

Senior A.